Nürnbergs Bryggeri

I trakten av Fatbursjön, vid nuvarande Södra stationsområdet, har det sedan länge bedrivits öltillverkning. Bryggerihantering är belagd i kvarteren Dykärret och Dykärret mindre sedan 1600-talet. Inom kvarteret Dykärret mindre fanns under 1700-talet flera bryggerier. Det största innehades av Sven Roos mellan åren 1743 och 1786. Han lät år 1763 uppföra ett bryggeri- och bostadshus i hörnet Högbergsgatan-Björngårdsgatan och förvärvade angränsande tomter år 1775. Efter Roos tid som innehavare av bryggeriet följde ett antal ägarbyten tills den tyske bryggmästaren Fritz Dölling och guldsmeden Carl Gustaf Simonsson inköpte bryggeriet i oktober år 1862. De nya ägarna ändrade firmans namn till Nürnbergs Bryggeribolag. Den 5 december 1862 gjordes en officiell anteckning härom i magistratens firmabok. Efter Simonssons död år 1870 blev Dölling ensam ägare och bildade år 1884 ett familjebolag. Den 10 oktober 1884 fastställdes Kungl Maj:t på ansökan bolagsordning för Nürnbergs Baijerska Bryggeriaktiebolag. Under 1860-, 1870- och 1880-talet utvidgades anläggningen genom nybyggnadsarbeten i kvarteren Dykärret och Dykärret mindre.

År 1889 övertogs Nürnbergs Bryggeri tillsammans med andra bryggerier av det konsortium som samma år lät bilda AB Stockholms Bryggerier, en koncern som hade för avsikt att köpa upp samtliga maltdrycksproducenter i Stockholm. Dölling kvarstod som disponent för bryggeriet till år 1896 då han avgick efter en schism med AB Stockholms Bryggerier. Den nya ledningen av bryggeriet forstatte att utvidga och modernisera anläggningen. Som ett led i den rationalisering som pågick inom AB Stockholms Bryggerier och under inverkan av det 1:a världkriget lades verksamheten ned vid Nürnbergs Bryggeri i september år 1916. Från 1-juli 1917 uthyrdes bryggeriets lokaler till Stockholms Stad för lagring av livsmedel och upprättande av centralkök. Följande år inköptes bryggeriets samtliga fastigheter av staden.