Sök i arkiven
Genvägar MENY

DINGTUNA KOMMUNARKIV  (1863 – 1966)

Myndighet

KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad (Kommuner: Landskommuner)
HistorikH I S T O R I K
Västerås stadsarkiv
89 DINGTUNA KOMMUNARKIV
Dingtuna är urgammal centralort i Tuhundra härad. Här har fordom hållits ting, och kyrkan
är en av de präktigaste i stiftet. Denna karaktär av centralort ger sin prägel ännu åt ortens
kommunala historia 1863-1966, markerad genom storkommunbildningen med ingången av år
1952. Nedan skall förtecknas allenast primärkommunens kvarlåtenskap, materialet för tiden
1863-1951, medan storkommunens handlingsbestånd får bilda eget arkiv.
Plogen och kyrkan har styrt Dingtuna. Låt oss snabbt genomlöpa serien av kommunalstämman kommunalfullmäktiges och kommunalnämndens ordförande. Under de två decennierna regerades kommunen av godsägare H P Casparson på Stockumla, ordförande i stämman 1863-78, och länsman Otto Karlsson på Råby, v ordförande i stämman samma tid, ordförande där från 1879 till sitt frånfälle 1884, därtill ordförande i nämnden 1874-84. Före 1875 bekläddes ordförandeskapet i nämnden under kortare tider av lantmätare S A Forsling på Eke (1863), nämndeman Carl Aron Carlsson i Nyby (1864-66), hemmansägare J Pettersson i Folkesta (1867-71) och kyrkoherde Th Tideström (1872-74). Efter Otto Karlsson besattes båda presidieposterna av komminister Richard Haegermark 1884-92. Som stämmans ordförande följdes han av ingenjör G W Lokrantz på Sippersta 1892-94, direktör S Heurlin på Stockumla 1895-98 och så åter Lokrantz 1899-1910, medan ledningen av nämnden togs först av godsägare Gustaf Carlberg på Råby 1892-94, sedan av nämndeman Oscar Carlsson i Froby 1895-99 samt häradsdomaren och kyrkvärden C J Andersson på Lospånga 1900-1920, tidigare fattigvårdsstyrelsens ordförande 1883-1900. Denne flitige kommunalman, under nära 40 år kassör åt kommunen, sekunderades från 1911 av en annan, kyrkoherde Axel Sivard, stämmans och, från 1919, kommunalfullmäktiges ordförande t o m 1935. I nämnden efterträddes C J Andersson av först landstingsman Erik Larsson i Vendle 1921-24, så nämndeman Carl Andersson i Torp 1925-40.
Sivard återigen följdes i fullmäktige av stationsmästare Anders Fälting 1936-38, denne i sin tur
av vägarbetare C August Carlsson. Denne satt liksom Carl Anderssons efterträdare i nämnden, lantbrukare Gösta Tunberg i Ytterhälla, tiden ut, d v s t o m 1951. Uppräkningen ger syn för sägen.
I kommunens ledning ha stått dels några andens, dels många plogens män, till en början mest
godsägare, senare välbärgade bönder. Ett inslag av en ny tid är C A Carlssons långa mandattid i fullmäktige. Bygden har fått ett allt större inslag av inbyggare med arbete i stadsnäringar. De första 20 åren är en intressant tid, präglad av H F Casparssons progressiva ande och av Otto Karlssons handlingskraft.
Senare 60-talets missväxter utlöste en febril social hjälpverksamhet. En pantlånerörelse för fattig befolkning startades i januari 1868, en matinrättning för samma olyckliga organiserades i september s å och ett reglemente för en ordnad fattigvård antogs en månad senare. Stor vidsyn präglade också kommunens ledning på andra områden. Redan landssekreterare Curry Treffenbergs första upprop till aktieteckning i en järnväg genom bygden 1869 rönte stark gensvar, och då det 1871 blev allvar av, tecknade kommunen med glatt mod 10 000 kr.
Vidare skall nämnas, att år 1869 en slöjdskola för flickor startades, att år 1877 kaptensbostället Östjädra arrenderades och apterades till fattiggård med ett den 9 dec s å antaget reglemente och att fortsatt servering av alkoholhaltiga drycker på Vendle nedlagda gästgivargård år 1881 av sociala skäl avstyrdes.
En särskild fattigvårdsstyrelse hade år 1872 författningsenligt utsetts. De kommunala protokollen är en intressant läsning denna tid. Senare studerar man dem mer förstrött. Blott några anteckningar.
År 1888 utgick Östjädraarrendet, och Husta egendom köptes till fattiggård. Detta var emellertid ett äventyr som kom den tidens ledare att darra på manschetten. Man realiserade alla järnvägsaktierna. Casparson reserverade sig.
År 1900 fick kommunen sin första tjänsteman, i det organisten P E Malm vidtalades att mot arvode föra dess räkenskaper.
Mot detta århundrades fortskaffningsmedel, bilen, var man lika kallsinnig som man var i
grannkommunen Barkarö (se förteckningen över dess arkiv). Men den i Västerås omstridda
ridande polisen stödde man (pro 3/11 1912).
En åtgärd som pekade framåt vidtogs 1930-31, så kommunalförbund för fattigvårdens ordnande bildades med Barkarö och Lillhärad. Efter mönster från Badelunda byggdes nu ett ålderdomshem vid Dingtuna station. Detta var första förebudet till den kommunsammanslagning som, häftigt bestridd av Barkarö, ägde rum vid årsskiftet 1951/52.
För orten ej mindre betydelsefulla avgöranden än detta avseende den administrativa indelningen träffades ungefär samtidigt, idet kommunen 1948 kraftigt engagerade sig för främjande av bostadsbyggandet vid Dingtuna station. Det första steget till en förortsbildning för pendlare från Västerås var därmed taget. Kommunalnämndens ordförande C G Thunberg torde i detta sammanhang ha spelat en viktig roll.
Överhuvudtaget kan sägas, att, emedan stämman kraftigt dominerade under de första båda
kommunala decennierna, nämnden sedan vunnit en allt starkare ställning.
Västerås i stadsarkivet den 1 juli 1966
Sven Olsson
stadsarkivarie
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/U006/VSA_89
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/1G9LnqXI24z31f5myrJDI2
SpråkSvenska
ExtraIDVSA_89