Norrländska Predikantföreningen (1883 – )

Organisation

Kategori	Förening. Ospecificerad (G - Religiösa organisationer)
Kategori	Förening. Ospecificerad (Religiösa predikantföreningar)

Historik

H I S T O R I K
Depå 2
20861 Norrländska Predikantföreningen
Föreningen bildades i Sundsvall den 22 oktober 1883
Kort historik öfver Norrländska Predikantföreningens verksamhet, omfattande tiden den 23 okt. 1883 - 23 sept. 1908.
(Avgiven vid föreningens 25:e årsmöte i Stöde den 22-23 sept. 1908)
Norrland visade sig redan från början vara en tacksam jordmån för de friare andliga rörelser, som i mitten av 1800-talet gick fram över vårt fosterland. Särskiklt baptism fick tidigt stockrofäste på många ställen, och i all synnerhet sytes medelpad löna odlarnas flit med en lovande skörd . Församlingar växte upp i öster och väster, i norr och söder på en jämförelsevis kort tid, intresset för vårt samfund vidgades, fördomarna vek undan och många för evangeli verk rikt utrustade män trädde fram, beredda att än vidare fortsätta det startade verket.
Ett krav som blev djupare med varjae år, som gick, var behovert av bättre enhet och harmoni i det stora evangeliseringsarbetet. Distriktföreningar hade ju bildats för att tillgodose församlingarnas behov, men för dem som stod i spetsen för sarsamlingarna och deras mission, predikanter och föreståndare, för dem fanns ännu ingen enande eller speciellt fostrande organisation. Det var då behovet i detta avseende var mest trängande, som lösningen kom. I början av oktober 1883 hitflyttade nämligen från Uppsala, dåvarande pastorn numera professorn och doktor C. S. lagergren för att överta vården av Sundsvalls församling, och i honom fann ivrare för en sammanslutning av predikanter och församlingsföreståndare inom Norrland ett kraftigt stöd. Honom förunnades att ge föreningen de första grunderna samt att utstaka verksamhetsplanen - en plan, föreningen ännu i huvudsak följer i sin mission.
Föreningens första skede åren 1883-1887
Predikantmöten var inga ovanliga företeelser även före ovannämnda tidsskede. Redan så tidigt som 1861 hölls enligt brodern Ol. Engbergs anteckningar ett predikant- och äldstemöte i Sundsvall i samband med Norrlandska Distriktföreningens årsmöte, och under de därpå följande åren synes sylika möten ha varit anordnade där, utom för åren 1866-1869 och 1872, då de hölls i Stockholm under brödernas besök vid samfundets allmänna konferens. Någon organisation kom emellertid icke till stånd, om än ansatser därtill vid ett och annat tillfälle gjorts. Den samlade kraften och den enande personligheten synes ha saknats, varför lämnades åt tid och omständighetr att bestämma om möten och sammankomster. Så kunde det dock nte i längden få gå. predikanternas antal växte, kraven på deras duglighet för kallet likaså; bättre enhet i uppfattning i församlingsledning och i verksamhetssätt gjorde sig gång efter annan påmiinta. Lägg så därtill, att Norrland genom sitt läge, folkets skarplynne m.m. intager en plats för sig, och det skall lätt inses, att förslaget om en predikantförening särskilt för Norrland kom som det förlösande ordet i en längtansfylld tid.
På förslag av pastor Lagergren samlades predikanter, föreståndare och församlingsäldste måndagen den 22 okt. i Sundsvall omedelbart efter distriktföreningens årsmöte. Det skulle enligt tillkännagivande bli predikantmöte, och bröder från skilda platser i Norrland var också närvarande. Första frågan, som upptogs till behandling, var: skulle en närmare sammanslutning mellan prdikanter och församlingslärare i det vidsträckta Norrland vara önsklig, behövlig och välsingelsebringande, och vad kan i så fall göras för en dylik sammanslutning?
Överläggningen blev livlig och resulterade i ett beslut att bilda en hela Norrland omfattande predikantförening. en kommitté, bestående av 19 bröder, tillsattes, vilken skulle upprätta förslag till varsamhetsplan och framlägga för mötet. Detta skedde redan dagen därpå, då det antogs, och så var den länge närda taknen och önskan att få till stånd en organisation för baptistpredinknater i Norrland en verklighet.
I full överendstämmelse med den antagna verksamhetsplanen, som bland annat säger: "Envar försmlingsföreståndare, predikant eller annan arbetare - i något afseende prediknat eller församlingslärare - i Herrens vingård, tillhörande baptissamfundet med verksamhet i Norrland eller Finland, som däreom gör anmälan, äger som medlem i föreningen ingå". - I full överensstämmelse härmed skreds nu till verket att samla i föreningen predikanter inom Norrland och Finland. 45 anmälde sig strax till inträde, och vid de närmast följande möterna växte antalet raskt, så att medlemssiffran redan vid andra årsmötet var uppe vid 73. Norr- och Västerbotten synes emellertid icke under de första åren varit representerade av någon medlem. Först år 1885 talas om bröder närvarande därifrån, som ingick i föreningen. Ej heller har Finland någonsin varit synnerligen starkt representerat. Två tillhörde under ovannämnda period. Däremot var övriga provinser inom Norrland ganska väl representerade, synnerligast Medelpad, som redan vid årsmötet 1884 hade 38 medlemmar i föreningen.
Årsmötena under första skedet hölls dels i Sundsvall, dels på andra platser inom Medelpad. Och då alltid vid midsommartiden. Där valdes då kommitté - i början kallad centralkommitté, numera Förvaltningskommitté, som fick i uppdrag att verkställa mötets beslut, förvalta föreningens pennigmedel samt i övrigt bevaka föreningens intressen. Vidare utsågs s.k. provinsombud för varje provins, vilka under året "skulle underhålla förbindelse med kommittén samt var på sin ort befrämja föreningens intressen genom ordnande av möten och insamlingar till kassan. Ett och annat sådant möte hölls också ute i provinserna under åren och med rätt goda resultat. Regelbundet synes då emellertid icke ha förekommit, utom för Medelpad, där så väl höst som vinter välbesökta och synnerligt uppbyggliga predikantmöten hölls.
En överblick över förhandlingsämnena under denna tid, skulle visa att frågor av allra största betydelse, så väl för predikanten som församlingen och samfundet, behandlades. Så diskuterades t.ex. vid mötet 1883 frågan om bibelskolor, församlingarna, där medlemmarnas barn kunde få en bibeltrogen kristendomsundervisning, frågan om "när en person kan sägas vara vederbörligen kallad - rite voctus - till predikotjänsten", frågan "om flera predikanter, söndagsskolmissionärer och skriftspridare för Norrland", frågan "om Ångermanlands, Jämtlands och Hälsinglands söndagsskolföreningars anslutning till Sundsvalls söndagsskolförening" samt slutligen frågan om "en historia över baptismen i Norrland".
Även vid följande möten dryftades allvarliga frågor, så som församlingarnas förhållande till varandra, betydelsen av konferenser och distriktmötens uttalande och beslut, de nya företeelserna på det andliga området eller den s.k. Frälsningshärens verksamhet, "kvinnopredikandet" samt frågan "om en veckotidning för Norrland" m.fl - Som synes av denna axplockning, så var bröderna vakna, kände sin tid och dess behov samt strävade allvarligt att kunna fylla dem. Renhet i läran var för dem ett huvudstycke, världens evangelisering ivrade de för och för att rätt dugliggörande för kallet var dede villiga att uppoffra allt. Kärleken tillbröderna stod i hög kurs och solidaritetskänslan var fast och orubblig. Man gick fienden frimodigt till mötes, ty man visste, att "broder kunde lita på broder". Det goda resultatet uteblev icke heller. Missionen utvidgades, församlingarna blev stadgade, och predikantkåren växte sig stark och mlmedveten. Åren 1883-1887 skall därför stå som ett av de ljusaste och lyckligaste tidsskederna för missionen i Norrland och därmed då också för predikantkåren.
Bland bröder, som under denna tid inlade stor förtjänst i föreningsverksamhet, må särskilt nämnas: C. S. lagergren, Aug. Källberg, O. S. Österman, P. F. Hejdenberg, J. Johansson, C. S. Nylander, Arv. Ullmark, S. Arlander, O. Hägfeldt, O. Enblom, John Cederoth, K. G. Hellström och Er. Engman. Medlemmarnas antal vid årsmötet 1887 var 76.
Andra verksamhetsskedet åren 1891-1908.
Såsom ökenvandrarens spår stundom igensopas av stormen och försvinna, så försvinna i ett nu spåren nästan helt av Norrlandska Predikantföreningen för granskarens blick. Närmaste anledningen därtill är att söka i den förhärjande eldsvåda, som den 25 juni 1888 lade större delen av Sundsvalls stad i aska och därmed då också Sundsvalls baptisföresamlings propra söndagshem, Elimkapellet. Då Sundsvall var den härd, varifrån Norrlandska Predikantföreningen utgått, platsen, där den fötts och fostrats, och då föreningen i denna plats lärs sig igenkänna sitt "Jerusalem", sina högtiders stad, inses lätt, att nämnda olycka skulle verka som ett lamslag även på föreningen och dess verksamhet. Oro i sinnena, oförmåga av initiativ i verksamheten på grund av ekonomiska trångmål jämte andra svårigheter känneteckna närmast denna tid.
Det uppstod ett s.k. "tillsvidare-förhållande", som verkade menligt över allt. predikantföreningen måste på grund därav nedlägga sin verksamhet nästen helt och hållet. Smärre möten hölls visserligen under åren, såsom i Vi på Alnön, i Svartvik och i Stöde, men då dessa huvudsakligen var besökta av predikanter endast från Medelpad, kunde de icke betraktas annat än som provinsmöten. Karaktären av föreningens samfällda möten, års -och halvårsmöten, kunde de inte få. - En sak, som utom vad vi förut nämnt, i väsentlig mån bidrag till att föreningen måste nedlägga sin verksamhet, var pastor Lagergrens avflyttning från Sundsvall.
I distriktföreningens handlingar för år 1889 hörs ekon av klagan över att föreningen skulle komma att förlora sin värderade och begåvade ordförande. Förmodan blev verklighet. I slutet av juli samma år meddelade pastor Lagergren, att han antagit kallelse som föreståndare för svenska baptisternas predikantskola i Amerika och för den skull sade upp sin plats här. Föreningen stod nu utan ordförande. Den enande länken, den ledande personligheten var borta, och utan tvivel blev detta, som sagt den största anledningen till, att föreningens spår, om än blott skenbart, försvinna för en tid. Det verk, som inom sig bär något av eviggetsnatur, som vilar på sanning och rättfördighet och vars mål är andligt fullkommande, kan nämligen icke försvinna eller sopas bort. Norrlandska Predikantföreingen skulle vederfås av sin svaghet, skulle föryngrad och med stärkta krafter ännu en gång träda fream för att tjäna herrens sändebud och missionen i Norrland.
Vid predikantmötet i Svartvik den 4 augusti 1890 beslöts att återuppliva föreningen. Bröderna Ol Bodien och A. E. Backman, vilka båda inflyttat till distriktet, den förre till Sundsvall coh den senare till Svartvik, fick i uppdrag att jämte bröderna Östman söka verka härför. Sundsvalls föresamling, som våren förut flyttat i i sitt nyrestaurerade "Elim", inbjöd till stort missionsmöte på hösten, och i samband därmed, eller den 5-7 november, hölls allmänt möte för baptistpredikanterna inom Norrland. Bland den mängd av ytterst viktiga frågor, som där diskuterades, var även frågan om föreningens upplivande. Bröderna var eniga om, att föreningen hade ett stort och betydelsefullt syfte samt att tiden nu vore inne för dess rekonstruerande. "Den gamla lagen", "föreningens stadgar", lästes, varefter 14 gamla och 23 nya medlemmar antecknade sig för inträde.
Uppvakningen hade kommit, och med nyväckt mod grep sig också föreningen arbetet an. Under de närmast följande åren hälls ända till 3 större predikantmöten årligen. Från denna tid daterar sig också föreningens halvårsmöten, vilka till en början hölls på hösten. 1893 beslöts emellertid en förändring av tiden för mötena, i det årsmötet förlades till hösten och halvårsmötet fick inta årsmötets plats på sommaren. Årsmötet skulle hållas i Sundsvall, men halvårsmötena borde vara ambulerande. Förutom i Sundsvall har höten hållits i Gnarp, Hudiksvall, Luleå, ljusda, Östersund och Stöde.
Åt förvaltningskommittén, som i början bestod av 3, senare av 5 bröder, uppdrogs att förbereda mötena: bestämma plats, annonsera, låta trycka och utsända inbjudningskort - senare program - till mötena. Något år blev den också förlagd att låta trycka och utge handlingarna, men som distributionen visade sig ytterst svår, övergavs detta, och nöjer föreningen nöjer sig numer med att behålla protokollen för sig själv samt delger allmänheten gratis kännedom om sina möten genom tidningsreferat. Räkenskpaerna, vilka inom parentes sagt, aldrig visat nogt lysande reslutat, granskas av två revisorer vid årsmötet, och föredrar dessa sedan redogörelse härom inför mötet.
Vid årsmötet 1893 beslöts att sammanslå predikanskolans och predikantföreningens kassor till en. Eftersom predikantskolan från den tiden betraktats som en predikanföreningens angelägenhet, ända till 1906, då annan bestämmelse gjordes (Vidare om prediknatskolan på ett annat ställe). Halvårsmötet, som allt sedan föreningens början, kan man säga, varit regel, slopades genom beslut vid årsmötet i Ljusdal 1906. De många möten i övrigt, bröderna ha att bevista, nödvändiggjorde denna inskränkning. - Slutningen må nämnas, att den nuvarande förvaltningskommittéen även för i år sökt fullgöra de uppdrag, förra årsmötet ålade densamma. Den har anskaffat och upplagt ny matrikel, låtit trycka och utsända program för detta möte till medlemmarna samt i övrigt vidtagit nödiga förberedelser för detsamma. Vårt hopp är också, att detta kvartssekeljubileum skall tillföra oss rik välsignelse från Herren samt giva ny lyftning åt föreningens arbete.
Bland frågor och förhandlingsämnen, som under detta verksamhetsskede behandlats i föreningen, må särskildt nämnas tidningsfrågan, som ännu icke fått sin lösning, frågan om bildandet av en understödesfond för ålderstigna predikanter, vilken avancerat så långt, att den för närvarande är under utredning i baptistpredikanternas Enke- och Hjälpkassa, frågan om resekostnadsföredelning, uttalanden om att samla självbiografier av föreningens medlemmar i ett särskilt arkiv m.fl. av praktisk natur. - Att giva en specifikation på alla uppbyggelse- och lärofrågor, som under samma tid förekommit, kan väl knappast komma ifråga. Det skulle föra oss för långt. Vare det nog sagt, att bröderna även under denna verksamhetsperiod sökt följa med sin tid. De har sökt uppfatta tidernas krav samt lagt sig vinn om att värdigt och uppriktigt fylla dem, som varit berättigade. Genom föreläsningar, muntliga föredrag och saklga diskussioner hade strävat til len djupare inblick och klarhet i alla de frågor, som falla inom ramen för den kristliga verksamheten. Nog ha i stridens ögonblick svärden blixtrar, lansar brutits och hugg både givits och mottagits, men brodersinnet och ansvarskänslan har dock aldrig förnekat sig. Målet: sanningens uppenbarande och befästande i värden, försmlingarnas förkovran och tillväxt samt syndares frälsning har städse stått levande och klart för de flesta. För uppnående av detsamma har alla obetydligheter fått vika och Guds vilja vara den bestämmande.
Bland bröder, som under denna tid intagit en mera framskjuten ställning i föreningens verksamhet, må särskilt nämnas: I. S. Österman, Aug. Källberg, A. E. Backman, Ol. Bodien, E. Rosén, N. P. Tunell, Viktor Liljeberg, K. S. Hane, J. A. Jäder, John Johansson, G. Lagerstedt, Hjalmar Henriksson, Sven Eklund, Josef Lundberg, C. Th. Brodin, och D. Edén.
Predikantskolan
En av de största uppgifter, som från början ålegat Norrlands Predikantföreningen, har varit att handleda och fostra unga predikanter och söndagsskollärare. Därtill har den även och det med rätta, känt sig särskilt kallad av Herren. Också beror ju föreningens fortbestånd och livskraft till väsentlig det på att predikanternas och församlinglärarnas skara ökas samt att de, som finns, blir så dugliga som möjligt. Uppfostringskallet i angivna riktning har därför varit en livssak för föreningen under dess 25-åriga tillvaro.
Redan så tidigt som 1862 höll broder Gustaf Palmkvist predikantskola i Sundsvall med ett antal av 7 och 8 elerver. Med undantag av åren 1866-1868 hölls skolan sedan årligen på skilda platser i Norrland ända upp till 1878, då man antingen synes ha tröttnat eller saknat nödiga resurser för arbetets bedrivande. Elevantalet under ovannämnda 9-års period varierade mellan 8 till 11 per år. Lärare var, utom den förutnämnde, bröderna Wilh. Lindblom, Ol. Engberg, A. Hamvall, Erik Vingren, Ol Engblom och I. S. Österman.
I och med 1884 syns även predikantskolan ha fått ny fart. Pastor Lagergrens övande och skickliga hand hade fattat ledningens tyglar, och under hans visa och kraftfulla ledning gick arbetet stadigt framåt. Under de närmast följande 3 åren hölls skolan i Sundsvall, men genom branden 1888, flyttade den nämnda år till Hässjö, där den under 14 dagar frikostigt underhölls av vännerna och församlingen på platsen. Elevernas antal per år steg till 14 och tiden för kursen varierade mellan 6 till 7 veckor. Lärare under 4-årsperioden var C. G. Lagergren, I. S. Österman, Aug. Källberg, O. Engblom och John Ålander.
Under de följande 7 åren låg bibelskolan nere. Anledningen därtill var "dels brist på en ledande personlighet, dels saknaden av lämplig plats och lokal", såsom förvaltningskommittéen säger i sina protokoll från den tiden. Med 1896 skedde emellertid ett uppvaknande. På initiativ av pastor John Johansson beslöt det nybildade ungdomsförbundet att på allt sätt stödja en "skolkurs för predikanter och söndagsskollärere", om en sådan kom till stånd. Vid predikantföreningens halvårsmöte i Sundsvall samma sommar beslöts med anledning därav att återuppliva predikantskolan, och skulle en kurs på en månad anordnas redan samma höst.
Till en början verkar predikantskolan ha varit en angelägenhet för Sundsvalls missions- och distriktsföreningar. År 1893 övertog emellertid predikantföreningen förvaltningen av densamma. Vid årsmötet i Ljusdal 1906 fattades beslutet att skolan skulle vara gemensam för hela Norrland, och omhändertagas och understödjas av samtliga distriktsförening samt vara ambulerande. Skolans styrelse skulle utgöras av lärana jämte ordförande och sekreterare inom de olika distriktsföreningarna. En redogörelse för vad som årligen uträttats skulle emellertid av styrelsen avges inför predikantföreningens årsmöte.
Så ter sig i korthet en överblick av de norrländska baptisternas predikantskola. Att vi i vår redogörelse gått utom ramen av föreningens 25-åriga verksamhet, beror på att vi behandlat ämnet särskildt. Vi tro oss därmed blott ha gjort föreningen en tjänst. Må av den ädla säd, föreningen utsått, såväl i predikantskolan som genom övrig verksamhet, rik skörd komma att inbärgas.
Och må vi, som i dag stå mitt uppe i arbetet, må vi av vad vi sett på fädernas helgade mark lära oss att i tålamod och trohet verka hans verk, som har kallat oss med helig kallelse i Kristus Jesus. På förvaltningens vägnar:
C. G. Swanson.

Hänvisningar till orter

Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)

Referenskod	SE/FAY2/2_20861
Länk till posten	https://sok.riksarkivet.se/agent/4CyWmaJ0m2JUkAe6Dx4Fi2
Språk	Svenska
ExtraID	2_20861

Arkivbeskrivning

Norrländska Predikantföreningen (Föreningsarkivet i Västernorrland. Medelpadsdepån)