Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Slottsbrons sulfit AB


Grunddata

ReferenskodSE/VA/51157
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/HBxW51d5yQVPYFWlYNoDg5
Omfång
19,3 Hyllmeter 
Datering
1897–1974(Tidsomfång)
ArkivinstitutionVärmlandsarkiv, Region Värmland (depå: Zakrisdal)
Arkivbildare/upphov
Slottsbrons Sulfit AB (1897 – 1974)
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Spritfabrik)
Kategori: Företag. Processindustri (Sulfitfabrik)

Innehåll

Allmän anmärkningFörteckningsnummer 33/88
Inledning (äldre form)SLOTTSBRONS SULFITFABRIK.

Slottsbrons Sulfitfabrik är en av de äldsta sulfitfabrikerna i landet. Ur ett gammalt protokollsutdrag av år 1897 framgår att intresserade personer, med Disponent G. Lindstedt i spetsen, beslöt anlägga en sulfitfabrik på Strands egendom i Eds socken. Fabrikens kapacitet beräknades till ca 7500 ton/år, och någon större expansion torde ej ha ingått i de ursprungliga planerna, enär området, där fabriken förlades, är relativt litet och trångt, beläget som det är mellan bergslagsbanan och sjön. Att denna plats valdes, berodde troligen på dess läge i närheten av järnvägsstationen, vilket gjorde det lätt att drage ned ett stickspår från denna till fabriken. Vid fabrikens planlägning räknades med att all utskeppning av massa skulle ske per järnväg. Några större båtar beräknades ej gå in till fabriken, varför dess läge innanför järnvägsbron, troligen ej ansågs innebära så stora nackdelar. Av äldre personer, som varit med under fabrikens byggande, har berättats att undersökningar även utfördes om möjligheten att förlägga fabriken ute vid Ängudden, men ansågs järnvägsspåret ut till denna bliva för dyrbart.

I anslutning till byggandet av fabriken uppstod även ett flertal problem, med hänsyn till arbetarestammen, som nu måste beredas bostäder o.dyl. Vid Strand, som det då hette, fanns ej någon som helst bebyggelse, utom mangårdsbyggnaden till Strands egendom, och en raststuga för vägfarande, den den s.k. "Buskrogen", samt några jordbruksbyggnader och mangårdsbyggnaden på Mickelsön.

Stakningen för fabriken påbörjades i november månad år 1897. Ingeniör Oskar Lindstedt ledde denna, och nuvarande verkmästare Karl Johansson, som jämte sin broder Albin Johansson, var hantlangare åt Ingeniör O. Lindstedt, har berättat, att det då endast fanns skog, buskar och några potatisland på platsen.

Själva grundläggningsarbetena tog sin början i mitten av december samma år, och arbetet fortskred med stor hastighet, så att reden i maj månad 1898 voro alla grundläggningsarbetena, så gott som färdiga. Snickeriverkstad, reparationsverkstad samt smedja voro då även klara samt ett hus för sorteringen (g:s sileriet) under utförande. Järnvägsspår fram till fabriken höll på att byggas, likaså linbana för kol . Alla grunder lades av sten. Fabriksbyggnaderna utfördes av tegel, som delvis slogs av bolaget själv vid Tegeludden, därav namnet.

Arbetsstyrkan var rätt så stor, enär allt arbete måste utföras för hand, några byggnadsmaskineri, i modern mening, fanns ju ej då. Folk kom till arbetsplatsen från alla håll, och omsättningen på folk var stor. En del stannade endast kort tid, andre stannade längre, vilket ju alltid är fallet när löst folk samlas från olika håll. En del av dessa arbetare stannade dock kvar och kommo med i driften, och har blivit gamla i Slottsbrons tjänst. Många har dock nu under de sista åren gått bort, andra har pensionerats, och endast några få, som varit med från början, äro kvar i arbetet.

I januari månad 1899 var fabriken i det närmaste färdig och en stor del av maskinparken var levererad. Redan den 17 februari 1899 kördes fabriken igång med en torkmaskin i pappsalen. Den andra torkmaskinen blev ej färdig, på grund av leveransförsening, förrän i juli månad samma år.

Vid igångkörningen uppstod en del svårigheter. Bland annat visade det sig, så gott som omedelbart, att silarna ej fungerade tillfredsställande, varför nya sådana måste anskaffas. En olyckshändelse med Fabrikens huvudtransmission uppstod även, vilket medförde att fabriken fick stå i 4.5 vecka. Personalens ovana bidrog även till svårigheterna. Några fabriksvana arbetare fanns ju ej att tillgå, kokmästarna och maskinförarna, som kommit dels från Forshaga och Säffle, hade förut arbetat i en sulfitfabrik. Arbetarestammen var även mycket ungdomlig, i ålder 20-25, högst 30 år. Belysande härför är att en av maskinförarna, som var ca 40 år gammal, kallades "Gubben i pappsalen".

Trots svårigheterna kom fabriken igång, så att redan första året tillverkades ca 4.700 ton. Något större anspråk på massakvaliteten fanns ju ej, utan massan som tillverkades kunde lätt försäljas.

En liten kort beskrivning av fabriken kanske är på sin plats. Fabriken beräknades som förut nämnts, för 7500 ton massa per år. Kokeriet var försett med 3 kokare, dessa äro ännu kvar. Kokarna voro klädda med bly närmast kokarplåten och utmurade med 4" tjock sten i vanligt cementbruk.

Syran erhölls genom svavelförbränning, som skedde i 24 st. ugnar, placerade i ett hus sammanmurat med kokeriets västra vägg. Syratornen voro utförda av trä, av den då vanliga typen. Syran lagades i en stor syracistern, nedsprängd i berg vid Foten av syratornen.

Massagropen var förlagd inuti kokeriet och kokarna tömdes direkt i gropen genom att bottenluckan drogs från. För att hindra massan att spruta över kokerigolvet var uppsatt träväggar mellan kokarnas stativ, med öppning mot massagropen. Från massagropen skottades massan på en långsgående rem, som rörde den vidare till en elevator, vilken transporterade massan ut till 2 st. separatorer av samma konstruktion som de nuvarande. Från separatorn gick massan genom kvistfångare till sandfångare. Sandfångarna täckte hela övre våningen av sileriet. Från sandfångarna gick mgassn ned till 4 st. plansilar (äldre konstruktion). Det var dessa silar som ej ville fungera utan igensattes, så att produktionen blev lidande härpå. Från silarna gick massan direkt till torkmaskinerna. Antalet torkcylindrar i dessa var 11 st. i vardera maskinen. Virorna äro de nu befintliga. Från skärmaskinerna, framför cylinderpartiet fick massan lyftas över i 2 st, packpresssr, och rallades sedan ut i magasinet, som var sammanbyggt med pappsalen. Balarna emballerades med juteväv.

Renseriet var beläget omedelbart öster om kokeriet, vid nuvarande massagropar, och veden barkades delvis på 4 st. KMW-maskiner, men en stor del av veden barkades dock för hand. Den barkade veden matades ned i en huggmaskin och flisen sållades i 2 st. roterande såll. En elevator förde sedan flisen till kokerivinden, där den medelst en långsgående transportör fördelades till de olika flisfickorna.

Ångpannehuset var förlagt vid nuvarande sileri. 4 st. eldrörsångpannor och 1 st. barkpanna på resp. 8 kg tryck var där installerade. De fyra pannorna eldades med kol. Kolgården var förlagd på planen omedelbart öster om sileriet och pappsalen, där gamla blekeriet nu är beläget. En linbana transporterade kol till kolgården. Kolen rallades från kolgården till pannhuset genom den s.k. kolgången.

Fabriken drevs från en liggande Compaundmaskin på 300 HK medelst axelledningar och remmar till de olika avdelningarna.


Veden.

Veden lagrades, dels på Tegeludden och dels på gärdena i närheten jv.stationen. Vintertid kördes veden med häst och släde till fabriken, sommartid lades veden på järnvägsvagnar, som sedan kördes med häst ned till renseriet.


Kol.

Kolen erhölls mest sjövägen, och kolbåtarna lade till vid kajen och lastades över till förutnämnda kolbana, som utgick från kajen.


Kalksten.

Kalksten transporterades från Töreboda av Skeppare Ekholm med segelbåten "Emanuel", och lossades vid kolkajen. Kalkstenen kördes sedan upp till syratornen medelst häst.


Arbetstid och arbetsförtjänster.

Skiftarbetare arbetade i 12-timmarsskift. Arbetstiden började kl. 6.00 på morgonen och slutade kl. 6.00 på kvällen, varefter andra skiftet tillträdde. I de avdelningar där kontinuerlig drift förekom, såsom ångpannehuset, kokeriet och syrahus, var avlösningen sådan, att respektive arbetare var 4:e söndag måste göra ett 24-timmarsskift där således mannen ifråga gick på skiftet söndagsmorgon kl. 6.00 och arbetade till måndagsmorgon kl. 6.00. Skiftesarbetare hade således en arbetstid av 84 timmar per arbetsvecka. Enda undantaget härifrån var kokmästarna, som hade 8-timmarsskift (kont. skiftgång således 56 tim. per vecka). Verkstadsarbetare och utearbetare började kl. 6.00 på morgonen och slutade kl. 7.00 på kvällen, med frukost mellan kl. 8.30-9.00, middag mellan kl. 12.00-13.00 och kafferast mellan kl. 16.00-16.30, således 11 timmars arbetstid per dygn.


Förtjänst.

Skiftarbeterna hade vid fabrikens igångsättning kronor 2:50 per skift, sedan 10 öre per ton massa. Verkstadsarbetare, de högst avlönade, 20 öre per timme, och utearbetare 18 öre per timme.


Organisation.

Disponent för bolaget var G. Lindstedt, som var bosatt i Säffle. Platschef och driftsingeniör var G. Lindstedts son, Oskar Lindstedt. Förvaltaren hette Malmström. Vidare var en förman för utearbetare och en reparationsverkmästare. Dessutom tjänstgjorde maskinförarna som förstemän i fabriken.


Tillverkningen.

Som förut nämnts ställdes ej så stora anspråk på massans kvalitet. Någon direkt driftskontroll, mer än på massans torrhalt, förekom ej. Några större fordringar på massans renhet var ej ifrågasatt. Endast starkmassa kördes, blekeri fanns icke. Kokprocessen var i stort sett densamma som nu, samma råmaterfel som nu kom till användning, både för massan och syraframställningen.
Sulfitkokningen var vid denna tid relativt ny och hölls därför kokprocessen mycket hemlig, sålunda användes falska termometrar o.dyl. för att vilseleda eventuellt nyfikna obehöriga.


Fabrikens utveckling.

Som ovan nämts var tillverkningen det första året 4.690 ton. Redan året därpå var fabrikens produktion uppe i 8.951 ton, för att år 1902 vare uppe i 9.226 ton. Under detta år utvidgades och omändrades sorteringen, en ny eldrörsångpanna installerades i pannhuset på barkpannans plats, och ett nytt pannhus, för eldning av bark, uppfördes. Den gamla barkpannan överflyttades till detta.
År 1903 insattes en 4:e kokare, samt ytterligare en panna för barkeldning. Torkmaskinerna tillökades med vardera en cylinder. Två pappmaskiner för upptagning av våtmassa uppsattes och nytt massamagasin uppfördes. Detta år steg även årsproduktionen till 10.200 ton år.

År 1904 och 1905 Förseddes alla kokarna med syrafast utmurning, vilket medförde större driftssäkerhet och även större volym per kokare.

År 1905 omlades driften från svavelugnar till kisugnar och installerades då 4 st. Herrehofs kisugnar. Samma år utbyttes även Compaundångmaskinen mot en stående trippelångmaskin på 400 HK.

År 1906 och 1907 övergavs det gamla systemet med drift från den centrala ångmaskinen. Istället inmonterades elektrisk drift. Kontrakt om leverans av elektrisk kraft hade uppgjorts med Frykfors kraftstation och leverans av elektriska motorer och maskiner med ASEA, Västerås.

År 1908 byggdes renseriet om, varvid 4 st. nya barktrummor med kubbelevator installerades. Barkmaskinerna döptes av arbetarna till "Abraham", "Sara", "Isak" och "Jakob". Elevatorn fick namnet "Hornper". Samma år utfördes även en kvistmasseanläggning.

År 1911 omlades utlastning av massa från järnväg till båt. I samband härmed byggdes nu utlastningsbrygga med baltransportör direkt från massamagasinet.

År 1913, den 27 maj, utbröt eld i pappsalen, som delvis förstördes, och den utanför liggande linbanan brann även ned. I samband med återuppbyggandet av pappsalen, installerades en hydraulisk packpress, med tillhörande spårsystem. Maskinerna utökades även med vardera 3 st. cylindrar.

År 1918 och 1919 byggdes spritfabriken, som på grund av det trånga utrymmet mellan fabriken och sjön, måste placeras på östra sidan av berget. Härmed var det första steget taget till bebyggelse utom det gamla fabriksområdet.

År 1920 byggdes nytt återvinningssystem för SO2 -gas, med slutna syratankar.

År 1921 byggdes nytt vedupplag på Mickelsön med kabelkranar och linbana över sundet till fabriken. I samband härmed byggdes även ett nytt kaphus och renseri på platsen där förut kvistmasseanläggningen varit. I renseriet installerades 2 st. Fresks barkmaskiner för långved, 1 st. KMW huggmaskin, 2 st. KMW flissåll och 1 st. fläkt med matareapparat, samt blåsledning för transport av flisen till kokeriet. Samma år byggdes även nuvarande pannhus med 4 st. Steinmüller-ångpannor á 245 m2 eldyta och 20 kg/cm2 tryck. I samband med ångpannehuset installerades en AEG mottrycksångturbin á 600 kw. Dessutom anlades nytt upplag för stenkol, med linbana från kolkajen och kabelbana till pannhuset. Vidare byggdes en linbana från Gruvöns sågverk, för transport av sågavfall till pannhuset.

År 1925 omlades tillverkningen från starkmassa till blekt massa för konstsilketillverkning. Som följd av denna omläggning företogs en hel del ombyggnadsarbeten. Sålunda omlades syraframställningen från kisdrift till svavelförbränning, Härför byggdes nytt svavelbränneri, med roterande ugnar, och nytt syratorn uppfördes av armerad betong samt diverse ändringar företogs i syrasystemet. Samtidigt byggdes 4 st.nya massabingar i det hus där från början vedrenseriet varit installerat, ävenså uppfördes blekeri med 6 st. holländare om 95 m3 nettorymd vardera. (Gamla blekeriet).

År 1927 byggdes nytt massamagasin med linbana från pappsalen, samt ny massatransportör och ny utlastningsbrygga.

År 1929 utökades kokeriet med en 5:e kokare och år 1930 insattes ytterligare en kokare i kokeriet, samt byggdes en ny massagrop. Främre delen av pappsalen utökades, att omfatta hela f.d. massamagasinet. Nya skärmaskiner insattes och ny packpress och presspump installerades. Spåren omlades.

1931 övergicks från knivbarkning till trummbarkning av veden. Härvid byggdes det nuvarande renseriet med 3 st. i rad liggande Kamyr-barktrummor. I samband med renseriet byggdes även blötlåda med transportör, samt transportörer för kokflisen från renseriet till kokeriet. Detta år byggdes även en ny massagrop.

Av större byggnadsarbeten under senare år få vi vidare nämna.

1932 byggdes nuvarande pumpstation på Mickelsöns västra sida, för erhållande av renare vatten och ökad vattenmängd. I samband med pumpstationen utfördes en ca 1600 m lång vattentub till fabriken och ny anläggning för filtrering av vatten uppfördes. I sileriet inmonterades 2 st. biffarsilar. Samma år byggdes även vertikalblekeriet, med 4 st. vertikalblekare och ett KMW-filter. Härmedinfördes blekning i 2 steg och det nya blekeriet var avsett till förblekning.

År l933 installerades i pannhuset en första kolpulverkvarn. Rörsystemet i ångpanna nr 1 utökades. Senare har efter hand alla pannorna försetts med kolpulverkvarnar och utökat rörsystem, för att möta det - på grund av tillverkningens ökning - ständigt stegrande behovet av ångan.

År 1934 insattes den 7:e kokaren i kokeriet. En ny massagrop byggdes i samband härmed. Vidare utrangerades AEG-turbinen i ångcentralen och en ny Stal-turbin på 1400 kw insattes. Samma år utvidgades även gamla blekeriet med 2 st. holländare, försedda med Thunes tjockmassepumpar. Dessa holländares nettorymd är 125 m3.

År 1935 utvidgades kolgården och förseddes med släpskrapeanordning för infraktning av kol.

År 1936 utökades torkmaskinerna med 2 st. fläkttorkar. I samband därmed höjdes maskinernas hastighet till 26 m/min. Den ursprungliga hastigheten var 11 m/min.

1937 byggdes ytterligare en massagrop, så att antalet massagropar nu utgör 8 st. Ytterligare 2 st. biffarsilar insattes i sileriet, samt fläkttorkarna utökades.

År 1938 moderniserades främre delen av pappsalen, skärmaskinerna ombyggdes och spåren omlades. Samma år byggdes superblekeriet för framställning av supermassa och blekning medelst klorgas. Syraavdelningen moderniserades varvid Rosenblads-system för SO2 och värmeåtervinning installerades.

År 1939 utökades spritfabriken för att kunna mottaga luten från Kyrkebyns Sulfitfabrik. I samband härmed lades en tubledning för pumpning av luten från Kyrkebyn till Slottsbron. För att hindra förorening av vattnet vid fabriken anlades även en uppsamlingslåda,jämte pump för uppsamlingen av luten från groparna och utlades en pumpledning från denna, som utmynnar i Åsfjärden.

År 1941 anlades lutåtervinningssystem från groparna, för bättre tillvaratagande av luten från kokarna till spritfabrikationen.

År 1945 byggdes helt nytt sileri och ny transformatorstation. Jämsides med förutnämnda utbyggnader och moderniseringar har även företagits en mångfalld andra förbättringar och ändringar i driftsekonomiskt och underlättande syfte. Sålunda har värmeåtervinningen genom nya apparater, främst Rosenblads värmeväxlare, gjorts mera effektiv, uppvärmningen av fabriken moderniserats, hiss i kokeriet installerets och driftskontrollen effektiviserats. Fabrikens kapacitet är f.n. ca 32.000 ton/år.


Fabrikens framtida utveckling.

Ingående utredningar har företagits för fabrikens framtida utveckling, och principbeslut har fattats härom. På grund av det mindre goda skick, som ett flertal av fabrikens avdelningar befinner sig i, samt kravet på rationell drift med hänsyn till arbetstillgång och konkurrerande företag, har genomgripande moderniseringar beslutats att komma till utförande inom de närmaste 5 åren. Sålunda har beslutats byggande av ny ångkraftcentral, i samband härmed omlägges även fabrikens kraftförsörjning, vidare ny vattenanläggning med pumpstation på Mickelsön, samt tubledning från denna till ett nytt vattenverk i fabriken. Till vattenanläggningen och pumpstationen är maskineriet reden köpt. Anläggningens kapacitet 150.000 lit./min.
Ävenså har beslutats anläggande av ny vedgård för 220.000 m3f, och i samband med denna jänväg in till fabriken, samt nytt kaphus. Kabelkranar och maskineri till kaphuset har redan inköpts. Både vattenanläggningen och vedgården beräknas färdigställda under år 1947. I renseriet planeras insätta en ny huggmaskin och nya flissåll. Kokeriet bygges helt om och 5 st. nya kokare på vardera 250 m3 installeras. Byggnaden höjes så att plats erhålles för nya flisfickor. Nya flistransportörer från renseri till kokeri upplägges. Blekeriet tillbygges för klorerings- och alkaliseringstorn. Pappsalen skall också tillbyggas, fläkttorkarna utökas och en 3:dje press insättas i våtpartiet. Massagroparna utökas med ytterligare en grop. Ny mekanisk verkstad, med plats även för snickeriverkstad, matsal och sanitära anläggningar, samt ny matsal för arbetarna, och i samband därmed sanitära anläggingar, skall även komma till utförande. Nytt massamagasin förlägges strax sydväst om nuvarande lokstall, och linbana från pappsalen till magasinet utföres. Ny kajanläggning med kran anlägges utanför Käringön, så att båtarna direkt kunna lägga till vid denna. Från kajen anlägges linbana för kol, kalksten och svavel. Kolgården bibehålles på nuvarande plats. Strax norr om denna iordningställes för kalkstensupplag, samt bygges svavelmagasin. Från kalkstensupplaget anlägges transportör till syratornen och från svavelmagasinet transportör till svavelbränneriet.

Arbetsstyrkan efter moderniseringen beräknas till ca 250 man.


Samhällets utveckling.

Den nya tiden har fört med sig högre levnadsstandard för arbetarna och större krav på bättre bostäder och sociala förhållanden. Inom bolaget har denna fråga beaktats och medel anslagits till ombyggnad och moderniseringar av de gamla arbetarebostäderna, samt till subventionerande av egnahemsverksamheten. Ävenså har bolaget avstyckat en hel del tomter på nytt tomtområde utefter projekterad ny landsväg. Dessa tomter äro närmast avsedda för egnahemsbebyggelse. Uppförande av modern maskintvättstuga med karbad och bastubad är även under utredning.


Slottsbron den 12 februari 1946.

OBS!
Arkivförteckningens inom parentes satta volymnummer hänvisar till numreringen i den äldre förteckningen.

Kontroll

Senast ändrad2018-12-20 11:10:20