Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Televerket Jönköping Centralstationsområde 1910-1966

Televerkets arkiv - Landsarkivet i Vadstena - samlingspost

Grunddata

ReferenskodSE/VaLA/03821/03821.28
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/cN4lvngAUKYG7dqsa2jpG0
ExtraID03821.28
Omfång
1,5 Hyllmeter  (-)
Datering
1910–1965(Tidsomfång)
VillkorDelvis
VillkorsanmVissa handlingar i arkivet kan omfattas av sekretess. En sekretessprövning ska göras innan handlingar kan lämnas ut.
ArkivinstitutionRiksarkivet i Vadstena (depå: Slottet)
Arkivbildare/upphov
Televerket
Kategori: Statlig myndighet

Innehåll

Inledning (äldre form)Televerket Jönköping Centralstationsområde 1910-1966

Historik centralstationer
Telegrafverkets verksamhet var från och med 1896 indelad i ett antal linjedistrikt och fr.o.m. 1908 i fyra trafikdistrikt. Här berörs södra, östra och västra distrikten.

Varje trafikdistrikt var indelat i redovisningsområden, vart och ett med sin centralstation. Södra distriktet hade Växjö som huvudort, västra hade Skövde och östra hade först Västerås och sedan Norrköping. Trafikdistriktens personal ansvarade för stationer, apparater och dylikt. Linjedistriktens uppgift var att bygga och underhålla linjer, stolpar m.m.

Allt eftersom Telegrafverket köpte och ägde fler och fler telefon- och telegrafstationer, började man att dels bygga och utvidga antalet stationer, dels förbättra ledningar och teknik. Växelstationer, som tidigare betjänades manuellt med telefonister automatiserades, mindre växelstationer försvann eller kopplades ihop till större enheter. De stationer som senare blev centralstationer hade fortfarande manuell betjäning.

Stationernas personal bestod av chefen - telegrafkommissarien, en eller flera assistenter, telegrafister (senare telefonister), telereparatörer och för telegramutbärning vaktmästare.

Telereparatörerna hade utom arbete på stationerna även ansvar för ledningarnas kondition. Till en början var linjefelen mycket vanliga. Man använde galvaniserad järntråd upphängd på isolatorer av guttaperka. Isolatorer av guttaperka sprack av värme på sommaren och efter regn fylldes dessa sprickor av fukt med kortslutning som följd. Dessa kortslutningar orsakade i sin tur kontaktavbrott på ledningar. Man fick då vänta på torrt väder innan ledningarna åter blev funktionsdugliga. Reparatörernas uppgift från början var egentligen att åtgärda fel uppkomna i och kring stationerna. På grund av att kvaliteten på ledningarna var så dålig hade stationsreparatörerna så mycket att göra att de inte hann med reparationer på nätet.

Av denna anledning började telegrafkommissarierna anställa folk utmed linjerna. Dessa kallades "Waktare" eller "Telegraf-Waktare".
De fick en bostad i närheten av linjen och då helst i mitten av sträckan som var mellan en och två mil lång. Deras bostäder utmärkta med stora tavlor med text Waktare. Waktarna var visstidsanställda med kontrakt och anställda av och ansvariga inför telegrafkommissarien.

Under första årtiondet av Telegrafverkets verksamhet tjänstgjorde endast manlig personal inom verket. År 1860 sökte en Elfrida Andreé tjänst som telegrafist inom verket. Hon hade telegrafistexamen. Detta ärende var så sensationellt att verksledningen inte kunde enas om bifall eller avslag utan hänsköt frågan till riksdagen. Även där var oenigheten stor, men till sist år 1863, beslöt riksdagen att "i undantagsfall" och med prövning i varje enskilt fall anställning får ske.

Elfrida Andreé blev således den första kvinnliga telegrafisten med titel Extra ordinarie (Eo) telegrafist vid Stockholms telegrafstation. Telegraf- (och senare telefonist)yrket visade sig passa kvinnor utomordentligt väl. Endast ogifta kvinnor fick anställning. Efter giftermål fick de inte fortsätta. Vid slutet av 1980-talet började man indela telefonister i olika titel- och lönegrader. Då fanns riks-, interurban- och lokaltelefonister.

Se i övrigt historik över stationerna 1855-1910.

Tillgänglighet

SekretessDelvis

Kontroll

Skapad2009-02-11 13:59:05
Senast ändrad2020-02-17 07:48:26