SDHK-nr: 22683

En dansk nybliven birgittinbroder tackar en icke namngiven person (”karissime pater” = munk/generalkonfessorn i Vadstena?) för mångfaldiga vänskapsbevis samt berättar om sina resor och sin omvändelse. Efter att ha deltagit i sin herre kungens (Erik av Pommern) förhandlingar med de tre rikenas rådsherrar i Stockholm (okt. 1435), reste han med kungen tillbaka till Danmark. Där fick han dennes tillstånd att företa en pilgrimsfärd, främst till Jerusalem. I Padua, dit han kom den 21/7 (1436?), fick han veta att ingen av de båtar som annars årligen brukade avgå från Venedig till det Heliga Landet nu fanns tillstädes. Han reste då i stället till Rom och därifrån till Bologna för att uträtta sina egna och sina vänners ärenden vid kurian, som då residerade i denna stad (1436-1438). På hemfärden besökte han Maria Einsiedeln vid Rhen, därefter Basel och Köln, där han tillbad de Heliga tre konungars och de 11.000 jungfrurnas reliker, samt kom, ridande genom Westfalen, till Lübeck. Här stannade han på grund av den stränga kylan från nyåret till påsk (1/1-31/3 1437?), varvid han gjorde slut på sina sista slantar. Återkommen till Danmark kom han till insikt om världens fåfänglighet och inträdde som broder i Birgittas orden. Redogörelsen/Brevet(?) avslutas med ett ”Amen”.