CENTRALSKOLAN  (1830 – 1926)

H I S T O R I K

Täby kommunarkiv

56 CENTRALSKOLAN

TÄBYS ÄLDSTA SKOLUNDERVISNING

Någon undervisning i kristendom och läsning lär ha givits till barnen i Täbys gårdar av ambulerande lärare redan på 16- och 1700-talen. Senare under 1700-talet kom viss skolundervisning att bedrivas i "sockenstufwan", en byggnad som var beläggen mellan kyrkan och klockstapeln. Klockaren bodde där och han undervisade barnen. Någon mer organiserad undervisnig förekom dock inte.

1777 beslöt sockenstämman att socknen skulle indelas i fem distrikt med en lärarinna i varje. Lärarinnorna skulle uppbära 9 dr. kmt. årligen i lön. Enligt ett protokoll från året före skulle denna lön finansieras genom en håv som bars runt i kyrkan för att samla in pengar. Det man fick ihop skulle även bidra till fattiga barns underhåll. Undervisningen finansierades under den första tiden, dels av håvpengarna, dels av gåvor från församlingsmedlemmar, då någon t.ex. gift sig eller efter en lyckad förlossning. Vidare betalade målsmännen en viss summa till lärarinnans lön. Den första som verkar ha undervisat mer regelbundet är "Kraftens Enka", som omnämns i skolkassans räkenskaper från 1787. Drygt tio år senare nämns namnen "Båtsman Litz' hustu", "Organisten Alms hustru" och "Blinda pigan Anna i fattigstugan" som lärarinnor enligt räkenskaperna.

AMBULERANDE SKOLUNDERVISNING

Omkring tjugo år efter detta första "skolväsendes" inrättande var skolorna nedlagda. Vid en stämma för 1796 framhåller kyrkoherden att för liten ersättning utgår till dem, som undervisar i skolorna, och i ett protokoll från 1798 är antecknat att eftersom ingen skola finns i församlingen föreslår pastorn att en "ambulatorisk skolmästare" skall avlönas med avkastningen från en fond. Efter en hel del diskussioner och motstånd mot förslaget lyckas pastorn, efter att ha fått stöd och ekonomiska garantier från greve Magnus Brahe, få igenom sitt förslag. I maj 1799 godkände Domkapitlet den införda ambulerande skolinrättningen och det reglemente som pastorn uppgjort. Skolmästare Åkerlind antogs vid samma tillfälle till lärare.

Man var dock inte nöjd med den ambulerande skolan speciellt länge och i början av 1800-talet diskuterade man lämplig lokalisering av en fast skolbygnad. Ett första förslag, att ta emot ett område på Broby från rusthållaren Anders Andersson, gick aldrig igenom. Långt gångna planer på en skola i Lövbrunna förefaller också att aldrig ha genomförts.

Men en viss skolundervisning utövades ändå. Så här beskrivs situationen i början av 1800-talet i handskriften

Beskrifning öfwer Täby, från 1813: "Scholae-inrättning har ännu icke kunnat verkställas, emedan fonden därtill hittils varit otillräcklig. Ungdommens undervisning besörjes af åtskillige utaf Pastor utsedde personer, hvilka aflönas af ScholaeCassan, samt af prästerskapet, som en dag i vickan sommaren igenom med ut- och innanläsning betjänar ungdommen, hvilken i detta afseendet då till Socknestugan framkallas."

CENTRALSKOLAN - TÄBYS FÖRSTA SKOLA

Centralskolan, vid Efraimsberg (före 1870, Västra Göttinge) på Karby skog, blev Täbys första skola. Ritningarna upprättades av överstelöjtnanten af Ahrell, och efter förseningar, troligen på grund av en reparation av kyrkan, stod skolan färdig i december 1829 och togs i bruk 1830. Skolhuset var 18 alnar långt och 14 alnar brett (omkring 11 gånger 8 meter) och innehöll en skolsal, en kammare och ett kök samt vindsrum. Ganska snart byggdes det till för att läraren skulle få en bättre bostad.

Den tidigare nämnde skolmästare Åkerlind skötte undervisningen till en början. Han hade en lön på 55 riksdaler, som sedan höjdes till 133 riksdaler, 16 skilling banco samt sex famnar ved och husrum. Under koleraepidemin 1853 användes Centralskolan som sjukhus med sex sängar och "nödig utrustning". Det finns även uppgifter om att Täbys barnmorska skall ha haft sin bostad i Centralskolan.

Tomten i närheten av Marielund hade skänkts till socknen för ändamålet av änkefru Charlotte Mörner på Näsby. Redan från 1845 började skolan även att ha bespisning för de fattigaste barnen. Middagsmåltiden bestod av bröd, strömming, gröna ärter och mjölk. Bespisningen förefaller ha funnits fram till slutet av 1800-talet.

Vägen till Centralskolan var lång för de yngsta barnen, därför beslöts det att uppdela socknen i fem rotar och anställa en ambulerande lärare. Rotarna var Viggbyholm, Hagby, Skålhamra, Näsby och Arninge. För att få undervisas av den ambulerande läraren förband sig föräldrarna att låta barnen övergå till den fasta skolan vid nio års ålder. Denna form av undervisning upphörde dock efter en tid på grund av bristande intresse hos föräldrarna.

PRAKTISK UNDERVISNING

Under 1850-talet fanns planer på att kombinera den teoretiska undervisningen med praktisk undervisning i skomakeri, men planerna fick skrinläggas på grund av att medel för att bygga ut skolbyggnaden saknades. Några år senare beslöt dock sockenstämman att en skräddare och en skomakare skulle anställas vid skolan för att varje lördag undervisa barnen. De kläder och skor som tillverkades såldes därefter på offentlig auktion vid vårterminens slut. Alla barn som fick fria måltdier var skyldiga att delta i denna undervisning, troligen främst för att genom auktionsintäkterna i viss mån ersätta socknen för de fria måltiderna. Föräldrarna valde dock ofta att behålla barnen hemma från slöjdverksamheten och 1858 upphörde man med den praktiska undervisningen. Samma år erbjöd dock slottsherren på Näsby, kamarherren och överstelöjtnanten Fredrik af Klercker torpet Ytterby grind "med bonings- och fähus" som slöjdskola. (Ytterbygrind, mer känt under namnet Ytterbystugan, står vid järnvägen i Roslags- Näsby och är alltjämt bevarat. Numera används det av Täby hembygdsförening.) Sockenstämman valde dock att avstå från gåvan.

Några år senare upptogs korg- och halmflätning, med tillverkning av halmhattar, och träslöjd på Centralskolans schema. Man inköpte två spinnrockar, två kardor, verktyg till träslöjden och en hyvelbänk. Efter en tid behövde man på grund av det relativt stora elevantalet anskaffa ytterligare några hyvelbänkar.

TRE SMÅSKOLOR STARTAS

1859 beslöt skolstyrelsen i Täby att man skulle starta tre småskolor (alltså skolor för klasserna ett och två) för barnen som sedan gick vidare till Centralskolan. Skolorna förlades till Tibble, Hagby och Skavlöten, i Västerarninge, nära Rönningesjön. Därmed slapp de yngsta ta sig hela vägen till Centralskolan.

Undervisningen i Centralskolan under mitten av 1800-talet skedde enligt den s.k. Lancastermetoden, vilken innebar att de äldre barnen biträdde i undervisningen som s.k. montörer. Det var inte ovanligt att 70-80 barn trängdes i skolsalen. Detta var dock mycket mer än lokalerna var avsedda för och en skolstyrelseledamot skrev efter ett besök i Centralskolan att det var alldeles för trångt, och att barnen knappt kunde föra griffeln då de skulle räkna.

Körsång och musik var viktiga inslag i undervisningen. Redan på 1840-talet fick Centralskolan en orgel eller positiv och 1866 fick de tre småskolorna psalmodikon. Det senare var ett instrument, bestående av en ihålig rektangulär låda och stråke, som var oerhört populärt under 1800-talet.

Den mest framträdande läraren vid Centralskolan var Carl Johan Clefberg som arbetade där under 33 år, från 1854 och han blev fem år senare även vald till organist och kantor. Han gjorde egna inspektioner av småskolorna och efter att ha konstaterat att lärarinnan i Hagby ej kunde stava till de vanligaste orden, föreslog han till skolrådet att småskolornas lärare skulle delta i Centralskolans undervisning under tio dagar, "för att öva sig i skrivning, räkning och undervisningsmetodik". Han tillverkade hyvelbänkar till slöjden, lagade kyrkorgeln och deltog i församlingslivet. Han ersattes av Per Svensson som dock dog efter tio år i tjänst, 1896, endast 34 år gammal.

SKOLAN I FATTIGHUSET

I slutet av 1870-talet var skolorna otillräckliga för den växande församlingens barn. Man inrättade därför en mindre folkskola för 40 barn i östra rummet på nedre bottnen av ålderdomshememt, "sockenbyggningen", även kallat "fattighuset". Denna sockenstuga hade byggts 1847 och var belägen norr om kyrkan i Täby kyrkby, intill vägen upp mot klockstapeln. Den ersatte den tidigare sockenstugan och hade främst funktionen av fattighus

Skolan försågs med långbänkar från Centralskolan och till denna inköptes istället moderna tvåsitsiga bänkar. På övre bottnen bodde lärarinnan, (på 1880-talet) fröken Moell och på nedre var skolsalen.

CENTRALSKOLANS SISTA ÅR

Fler skolor startade under början av 1900-talet: Viggbyholm, Näsby och Kyrk- och prästgårdsskolorna, för att nämna några. Centralskolan var vid denna tid både för liten och gammaldags. I en rapport från förste provinsialläkare G. Stéenhof av 9 januari 1920 får vi en bild av "den s.k. Centralskolan", från dess sista verksamma år: "Skolhuset inrymmer å n.b. en skolsal samt lärarbostad, 2 r.+k. Skolsalen, där c:a 16 barn undervisas enl. litt.E-typ, befinner sig i temligen gott skick, är ljus och rymlig, kan tillräckligt uppvärmas o.s.v. [---] Utanför skolsalen ett avklädningsrum, även detta kan ordentligt uppvärmas."

1926 läggs till sist Centralskolan ner, efter att ha varit verksam i nästa 100 år. Efter nedläggningen blev skolan föreningslokal, för bland andra scouterna. 1967 brändes byggnaden ner. Några av inventarierna förvaras idag av hembygdsföreningen i dess museum i Rönninge by.

I Täbys miljökalender för 2007 finns under september månads almanacksblad en bild på Centalskolan. Kalendern är länkad som bilaga till denna historik.

Anders Hedman, maj-juni 2007

Källor:

Ferenius, Hans Olof Ferenius (red.), Täby socken, bidrag till socknens historia, del I. (Stockholm 1945)

(framför allt kapitlet "Bidrag till skolväsendets historia" av folkskollärare Sigfrid Lindström)

Ferenius, Jonas m.fl. Täby - stan på landet (Stockholm 1985)

Hälsovårdsnämndens arkiv, inkommande handlingar 1920-1930

Jarnebring, Eric, Täby - historik, trakter, platser (Täby hembydsförenings årsskrift nr 2, Täby 1993)

Jarnebring, Eric, Täby kyrkby (Täby hembygdsförenings årsskrift nr 24, Täby 1991)

Justelius, Claes, Beskrifning öfwer Täby 1813 (faksimiltryck i Täby hembygdsförenings årsskrift n:r 9, Täby 1970)

Sevärt i Täby (Täby hembygdsförenings skriftserie nr 16), Täby 1982