Sök i arkiven
Genvägar MENY

Ekman, Gustaf Wilhelm  (1804 – 1876)

Person

KategoriPerson (släkt). Släkter
Alternativa namn
Ekman, Gustaf
HistorikEkman, Gustaf Wilhelm
Ekman Gustav (1804-1876)

Gustaf Ekman, född 1804 26/5 i Göteborgs Domkyrkoförsamling som son av kommerserådet Gustaf Henrik Ekman och Gustava Törngren. Gift 1836 13/11 i Göteborgs Domkyrkoförsamling med sin kusin Carolina (Lina) Lovisa Wahlberg (född 1805 16/7 på Lagklarebäck i Fässbergs församling, Dotter av grosshandlaren Nils Fredrik Wahlberg och Anna Margaretha Ekman, död 1882 24/7 i Torrskogs församling).
Död 1876 3/5 på Långbanshyttan i Färnebo församling.
Barn: Ernst Gustaf (1838-1854)
Anna Elisabeth (1839-1840)
Johan Wilhelm (1842-1907)
Hedvig Maria Emilia (1844-1870)
Hilda Chalotta (född 1846)
Gustaf Henrik (1848-1870)
Augusta Elisabeth (född 1850)


Gustaf studerade vid Uppsala universitet från 1821 till 1825, då han avgick med hovrättsexamen och bergsexamen. Auskultant i Bergskollegium. Praktik vid Motala verkstad och Göta kanal. Studier 1826-1827 vid Bergsskolan i Falun. Från nyåret 1827 anställd som elev vid Jernkontoret. Företog 1828-1829 en studieresa till Norge, England, Belgien, Tyskland och Österrike. Mellan 1830 och 1836 tjänstgjorde han som översmidesmästare i Jernkontoret, först som vikarierande och från 1833 som extraordinarie. 1831 tilldelades han Jernkontorets stora guldmedalj. Från 1836 övertog han ledningen av Lesjöfors Bruk, som 1813 köpts av Ekman & Co.
"Ekmans vällugn" (även kallad "gasvällugn" och "koltornsvällugn"), uppfunnen av honom 1843, hade fördelen att kunna eldas med inhemskt bränsle och ändå uppnå samma höga temperaturer (gulvarmt järn) som engelska järnverk gjorde med stenkol. Därmed blev det möjligt att fullt ut införa lancashiresmidet och valsverksdrift i Sverige och svenskt järn kunde åter konkurrera med det engelska. Ugnen blev mycket populär i Sverige och Norge. Omställningen krävde dock stora investeringar och många mindre järnverk fick slå igen. Sättet att generera gas ur ved användes också för gengasdrift av bilar under andra världskriget. Ekman brydde sig aldrig att ta ut patent på uppfinningen, eftersom han ville främja järnhanteringen i hela landet.
1847 blev Gustaf Ekman ledamot av Vetenskapsakademien och 1856 fullmäktig i Jernkontoret. Han inrättade folkskolor i Lesjöfors, Långbanshyttan och Persberg, ordnade föredrag och pensionskassa för sina arbetare och som riksdagsman i första kammaren 1867 poängterade han vikten av undervisning i naturvetenskap. 1868 tilldelades han Jernkontorets belöningsjetong i guld. Han dog 1876 i Långbanshyttan. Han är begravd på Rämmens kyrkogård. En minnessten finns vid herrgården i Lesjöfors.
Hänvisningar till orter
Färnebo församling (Dödsort)
Rämmens församling (Verksamhetsort)
Domkyrkoförsamlingen i Göteborg (Födelseort)
FörälderEkman, Gustaf Henrik (–)
BarnEkman, Johan Wilhelm (1842 – 1907)
Se ävenLennartsfors bruk (Gustaf Ekman byggde Ränkefors bruk tillsammans med Lennart Uggla.)
Se ävenLesjöfors AB (1847) (Delägare, och även sedan tidigare förvaltare av Lesjöfors bruk)
Se ävenEkmanska släktföreningen
FörälderEkman, Gustafa (1804)
BarnEkman, Gustaf Henrik
ReferenskodSE/GLA/322
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/VGGmKigRrH6xqG3GjpvwY3
HuvudkällaSvenskt biografiskt lexikon