Search the collections
Shortcuts MENU

bild
Arkiv

Rättspsykiatriska klinikens i Lund arkiv


Basic data

Reference codeSE/LLA/11131
Link to archive recordhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/TZMps5gAI46pRSydqXQTj2
Extent
43 Hyllmeter 
Date
1970–1992(Tidsomfång)
Terms and conditionsDelvis
Notes on terms and conditionsVissa handlingar i arkivet kan omfattas av sekretess. En sekretessprövning ska göras innan handlingarna kan lämnas ut.
Finding aid
Arkivförteckning (godkänd): Arkivförteckning 19/1992
Archive institutionRiksarkivet i Lund (depå: Arkivcentrum Syd)
Record creator / Origination
Rättspsykiatriska kliniken i Lund (1970 – 1992)
Kategori: Statlig myndighet. Rättspsykiatriska kliniker

Content

System of arrangementArkivnr LLA/11131

Förteckning 19/1992









Förteckning

över

Rättspsykiatriska Klinikens i Lund arkiv

1970-1992



































Förteckningen upprättad 1992
av Bodil Jönsson.
Introduction (older form)Rättspsykiatriska klinikens i Lund arkiv




Redan i den romerska rätten behandlades människor som begått brott under inflytande av "sinnessjukdom" annorlunda än dem som ansågs vara tillräkneliga. I ett brev från kejsarna Marcus Aurelius och Commodus till ståthållaren Scapula Tertullus angående brottslingen Aelius Priscus står bl.a. "om du klart ser att /han/ befann sig i ett tillstånd av ihållande vanvett varigenom han fullständigt berövats sitt förstånd, och om det inte finns någon anledning att tro att han dödat sin mor under simulerad sinnessjukdom, så kan du efterskänka straffet; emellertid måste du observera honom mycket noga och till och med, ifall du finner det lämpligt, hålla honom fängslad, såväl för att tukta honom som för att skydda honom mot sig själv och för att skydda hans omgivning".

I Sverige fanns bestämmelser i landskapslagarna som reglerade "den galnes" straffansvar. I pricip åtnjöt denne straffrihet. Ätten, famijen, hade ett stort ansvar både när det gällde att betala böter som dömdes ut och, framför allt, i fråga om vården av den sjuke - det gällde att se till att han/hon hölls åtskild från omvärlden så att nya brott inte kunde begås. Att personen var sinnessjuk skulle tillkännages vid tinget.

När ätten och famijen så småningom förlorade i betydelse ankom det på "det allmänna" att åta sig vården av den mentalt sjuka, och också att se till att omvärlden skyddades mot dem. I ett kungligt brev av 1826 står att när en person begått ett brott och han uppgavs ha varit "vansinnig" då det begicks, skulle domstolen infordra ett intyg av läkare angående den tilltalades sinnesbeskaffenhet och om personen konstaterades vara mentalt sjuk skulle domstolen "ej giva någon vidare föreskrift om hans framtida vårdande utan att till vederbörande överlämnas att om honom taga vård, så att han ej må blifva vådlig för allmänna säkerheten". Läkarens utlåtande skulle granskas av dåvarande sundhetskollegium. 1912 inrättades en central rättspsykiatrisk nämnd. Först 1927 avgav läkaren sitt utlåtande direkt till rätten. (Sedan 1981 handläggs de rättspsykiatriska ärendena av Socialstyrelsens rättsliga råd).

1912 inrättades två avdelningar för sinnessjuka och för sinnessjukdom misstänkta fångar (Härnösand, Västervik); 1914 beviljades medel för ytterligare en sådan avdelning vid Långholmen.

1927 års sinnessjuklag angav för första gången hur en rättspsykiatrisk undersökning skulle gå till. Där stadgades att om en misstänkt led av sinnessjukdom eller om man kunde anta att han lidit av en sådan när brottet begåtts fick han inte dömas utan att domstolen inhämtat ett läkarutlåtande angående hans sinnesbeskaffenhet. Detta skulle inne- hålla en bedömning av om han var i behov av vård på sinnessjukhus. Rättspsykiatrisk undersökning skulle också utföras vid mord, mordbrand utan ekonomiska motiv eller vid försök till dessa brott.

De flesta rättspsykiatriska undersökningar utgfördes vid de ovan nämnda sinnessjukavdelningarna. Häktet undersöktes dessutom vid fängelserna i Göteborg och Malmö. Misstänkta på fri fot undersöktes av läkare vid de statliga sinnessjukhusen eller vid universitetsklinikerna efter beslut av dåvarande medicinalstyrelsen.

I 1945 års strafflag stadgades att "ej må någon fällas till ansvar för gärning som han begått under inflytande av sinnesjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom". 1946 blev rättspsykiatrin en egen specialitet. Ansvaret för verksamheten delades som tidigare mellan kriminalvårdsstyrelsen och dåvarande medicinalstyrelsen. Rättspsykiatriska stationer inrättades vid de stora mentalsjukhusen, bl.a. i anslutning till S:t Lars sjukhus i Lund.

Stationerna hade medicinalstyrelsen som huvudman, medan det rättspsykiatriska undersökningsväsendet för häktade fortfarande var knutet till fångvårdspsykiatrin. Detta tog nämligen emot både psykiskt sjuka från fängelserna för vård och häktade för undersökning.

1970-71 inrättades rättspsykiatriska kliniker i Uppsala (Ulleråker), Lund (S:t Lars skukhus) och Göteborg (S:t Jörgens skukhus). Senare tillkom även kliniker i Huddinge och Umeå. Kvar fanns tre rättspsykiatriska stationer för undersökning av icke häktade i Linköping, Örebro och Umeå. Denna organisation har sedan förändrats något.

Det finns numera två slags rättspsykiatriska undersökningar; liten sinnesundersökning s.k. par. 7-undersökning, och stor sinnesundersökning. Den lilla undersökningen utförs när rätten "förordnar läkare att avge läkarintyg angående misstänkt". (Lag om personundersökning i brottmål, SFS 1964:542). Intyget, som aldrig kan läggas till grund för intagning till sluten psykiatrisk vård, utfärdas efter undersökning i häktet eller, för dem som är på fri fot, hos läkaren. Där skall bl. a. ingå en beskrivning av den misstänktes psykiska status. Intyget skall alltid utmynna i ett ställningstagande om det föreligger behov av "stor" rättspsykiatrisk undersökning.

Stor sinnesundersökning utförs efter intagning på rättspsykiatrisk klinik i maximalt sex veckor. (Lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål. SFS 1966:301). Undersökningarna utmynnar i utlåtanden som ofta är långa och utförliga och tillkommer efter bedömningar av läkare, psykologer, kuratorer och vårdpersonal. Formellt är det dock läkaren som ansvarar för utlåtandets slutsatser. Utlåtandet innehåller ofta en värdering av möjligheter till psykiatrisk behandling.

Lagen om sluten psykiatrisk vård från 1983 reglerar placering av misstänkta som dömts till sådan.

Sedan 1936 skickas en kopia av de rättspsykiatriska journalerna till kriminologiska centralarkivet i Huddinge. en kopia skickas numera också till socialstyrelsen.

Rättspsykiatriska klinikens i Lund arkiv.

Arkivets största serie utgörs naturligt nog av akterna rörande sinnesundersökningar. Akterna rörande stora sinnesundersökningar innehåller bl.a. följande; beslut om själva undersökningen från domstolen, anteckningar från intagningssamtal, utlåtande från läkare, socialutredning av kurator, psykologutlåtande, somatisk journal, kopia av dom.

Akter rörande par. 7-undersökningar innehåller läkarförordnande med begäran om undersökning, intyg av läkare samt kopia av dom.

Som sökmedel i arkivet används dels ett fullständigt kortregister över alla undersökta, dels dagboksblad uppdelade efter de två slagen av undersökningar, med alfabetiskt register.

Litteratur:

Jan Freese och Lars Lidberg, Rätt och psykiatri, Lund 1985.
SOU 1942:59 angående strafflagens tillräknelighetsbestämmelser, sinnesundersökning mm.
SOU 1959:20 angående det rättspsykiatriska undersökningsväsendets organisation.
SOU 1977:23 angående psykiskt störda lagöverträdare.

Accessibility

SecrecyDelvis

Control

Created28/08/1997 00:00:00
Amended03/06/2013 15:21:26