Sök i arkiven
Genvägar MENY

SVERIGES SOCIALDEMOKRATISKA KVINNOFÖRBUND S-KVINNOR FALKENBERG  (1919 – )

Organisation

KategoriFörening. Ospecificerad (Kvinnoförening)
KategoriFörening. Ospecificerad (Politisk förening)
Alternativa namn
SVERIGES SOCIALDEMOKRATISKA KVINNOFÖRBUND FALKENBERGS KVINNOKLUBB
HistorikH I S T O R I K
Folkrörelsernas arkiv i norra Halland
833 SVERIGES SOCIALDEMOKRATISKA KVINNOFÖRBUND FALKENBERGS KVINNOKLUBB
"År 1919 gick en uppmaning ut från Soc dem Kvinnoförbundet till landets arbetarekommuner att det skulle medverka till att kvinnoklubbar bildades i landet.
Falkenbergs arbetarekommun hörsammade den uppmaningen och kallade till möte den 12 mars 1919. Med från arbetarekommunen vid detta tillfälle var John Stenberg och Pehr Svensson. Av protokollet från detta möte framgår att diskussionens vågor gått rätt höga, långt ifrån alla närvarande kvinnor var för en separat kvinnoklubb, utan man tyckte att ett direkt medlemskap i arbetarekommunen var att föredra. Det framstår emellertid klart att arbetarekommunens ledning helst såg att en kvinnoklubb bildades och så blev även fallet på kvällen den 12 mars 1919.
Klubbens första ordförande blev Ester Andersson, mer känd med efternamnet Tellander och klubben fick vid starten 35 medlemmar.
Arbetsuppgifter saknades inte och intresset hos flertalet var det inget fel på. Medlemmarna var ju nya på området och det tog ju sin tid att sätta sig in i olika frågor. Men trots detta berättar protokollen en hel del. Bl a var man inom klubben duktiga på att värva nya medlemmar. År 1937 tog man första pris i dikstriktets medlemsvärvningskampanj och 1943 förbundets. Första pris bestod av 1 veckas fri vistelse och resa till Bommersvik, dit också klubben sände 1 medlem.
Som för alla andra föreningar och klubbar var ekonomin ett stort problem. Mycken tid gick åt till att lösa penningfrågan. I gamla protokoll läser man att fester var ett sätt att lösa ekonomin på. År 1920 gav en sådan fest ett överskott på 280 kr. Det måste vid den tidpunkten varit en svindlande summa. Det framgår också av protokollen att man försökte göra mötena och festerna så trevliga som möjligt. Bl a genom att lägga dukar på borden och ha blommor dessutom. Detta tyckte dåtidens vaktnmästare var rena lyxen, det blir ju ändå snart nersölat som han sa, men kvinnorna gav sig inte utan fortsatte att göra det trevligt för sig och andra.
På ett tidigt stadium började man inom klubben diskutera om man inte borde skaffa sig ett samlingstecken, en fana. Det dröjde 10 år till 1929 innan frågan togs upp på allvar i klubben. Frågan bordlades dock, togs upp på nytt och bordlades, men så till sist i december samma år beslutade klubben att avsätta en summa pengar som en grundplåt för inköpet. Denna summa blev 190 kronor. Det tog dock ett helt år, till december 1930 innan man blev klar för inköp av densamma.
När man väl kommit så långt uppkom ett annat problem och det var hur den skulle se ut och framför allt vilka färger den skulle ha. Man diskuterade friskt vid detta tillfälle, men till sist enades man om att fanan skulle vara röd, men det skulle också vara en grön bård runt om, detta för att dämpa den röda färgen. Fanan invigdes i mars 1931 och var med i demonstrationståget samma år för första gången.
1920 diskuterades uppsättandet av kvinnliga kandidater till stadsfullmäktigevalet samma år. Klubben föreslog 2 kandidater vilka också kom med på ett hörn, men dock bara på ett hörn. Först fjorton år senare fick klubben med en representant i stadsfullmäktige, nämligen ordförande Ester Tellander. Vid 25-års jubileet 1944 hade klubben ett tiotal medlemmar i olika nämnder och styrelser.
En stor fråga togs upp till behandling i klubben 1931. Det var en önskan om att ett semesterhem skulle startas, dit klubbisterna kunde åka någon vecka och vila upp sig från hushållsbestyren. Det hela utmynnade i att klubben antog en motion som föreslog startandet av "Arbetarkvinnornas semesterhem". På distriktskonferensen 1932 kom motionen upp, men avslogs. Man gav sig inte utan kom igen 1937 och då togs frågan upp på allvar.
För att finansiera semesterhemmet, som för övrigt hette "Solvik" och låg i Fegen, gjorde klubbens medlemmar verkligt stora insatser. Bl a samlade man kapsyler som sedan såldes . Vid ett tillfälle har enligt protokollet försålts för 216 kronor och mycken möda ligger bakom detta resultat.
Många medlemmar har under årens lopp fått vila och vederkvickelse på Solvik, men tiderna förändrades. Bilen blev allt vanligare även i arbetarfamiljerna och detta bidrog till att man beslöt att sälja Solvik. Avkastningen förvaltas av distriktet som varje år delar ut stipendier i form av av semester och studiebidrag.
Tittar man tillbaka i gångna tiders protokoll finner man att många viktiga frågor varit uppe på klubbmötena i form av föredrag eller diskussioner. Redan för fyrtio år sedan diskuterade man sexualundervisningen i skolorna och nykterhetsfrågan i anledning av förbundsomröstningen 1922 blev också ett "hett" debattämne. Året efter, 1923, kom skolhusfrågan i Falkenberg upp och detta engagerade många klubbister, liksom debatten om fri skolmaterial.
Ett debattämne som är aktuellt även i våra dagar, nämligen "föreningslivets inverkan på familjelivet" var uppe till diskussion redan på 40-talet. Från ett protokoll 1926 läser man att klubben diskuterat "fotbollsraseriets skadliga inverkan på ungdomen". Tyvärr framgår det inte riktigt vad skadan gällde, men man får väl förmoda att det var läxläsningen man värnade om. Men i klubben ansåg man tydligen inte att det bara var idrotten som var skadlig för ungdomen på 20-talet. En gång behandlades frågan om hur länge barn under elva år skulle få vara ute om kvällarna. Det som föranledde debatten var "gamla Furet" och attraktionerna där. Klubbmötet kom fram till att efter kl 21.00 fick inga under elva år vistas i eller bli insläppta i Folkparken. Om detta ledde till efterrättelse säger protokollet inget.
Studiearbetet inom klubben har genom åren varit mycket bra. Otaliga är de cirklar som erbjudits medlemmarna, alltifrån mötesteknik till teater, kommunala spörsmål och konsumentfrågor, sång - musik och litteratur samt gymnastik bl a. det kan omnämnas att den gymnastikförening som idag kallar sig Trim en gång började som en gymnastikcirkel i klubben och bar under många år kvinnoklubbens namn.
En cirkel som särskilt bör nämnas är sångcirkeln som under många år gladde både medlemmar och utomstående med sina framträdanden. Tyvärr måste sångcirkeln läggas ner för något tiotal år sedan på grund av ledarbrist. Naturligtvis har intresset att delta i studiecirklar inneburit att medlemmarna också flitigt deltagit i olika kurser och konferenser. Detta har satt sina spår i protokollen i form av olika initiativ som klubben tagit i kommunala frågor. Som exempel kan nämnas pensionärshemsfrågan, kommunal tvättstuga, föräldramöte i skolorna, barnbespisning, lekskola, hemsamaritverksamheten mm. Det kan också i detta sammanhang nämnas att Hallands Soc dem kvinnodistrikt bildades efter en motion från Falkenbergsklubben. Från början var distriktet samarbetsorganisation.
I denna historik kan vi inte låta bli att nämna klubbens sparklubb som under många år glatt ett antal sparsamma medlemar, och Folksams medlemsförsäkring där klubbens medlemmar är med och som genom åren hjälpt klubbisterna vid skador av olika slag.
När man tittar tillbaka i gamla protokoll från klubbens 70-åriga verksamhet är det två saker som förändrats väsentligt. Det ena är utflykterna, det andra är möteslokalerna. Man läser i protokollen om utflykter till Ormakärr och Lindhultsskogen, som om de vore de mest lockande resmål. Ändå låg dessa båda platser bara i utkanten av Falkenberg.
I dag sker utflykterna med modern turistbuss och problemet är inte att få folk till resan utan det är att hitta ett resmål där ingen, eller så få som möjligt, redan varit.
Sedan var det möteslokalerna i gamla Folkets hus, numera Falken Hus. Säkert kommer en del ihåg köket med vedspisen bara "vill ryka in" och "inte ta sig". När man tänker tillbaka på den tiden måste man beundra klubbens kaffekommittéer, som aldrig förtröttades utan gjordekaffeborden fint dukade och kaffekitteln ljuvligt doftande av en blandning av kaffe och E 4:an. Sedan byggdes nuvarande Folkets Hus och det var ett stort steg som togs när klubben flyttade över sina möten dit. Det under lättades något av att Folkets Husstyrelsen lovade dåvarande klubbstyrelse, att vi fick fortsätta att koka kaffet själva och baka kakor därtill. Även den tiden är nu förbi. I början av 70-talet beslöt klubben att slopa kaffekommittéerna . Det kan tyckas så här i historiken att detta var en bagatellfråga, men i praktiken var det ett mycket viktigt beslut som gjordes. Men "nya tider" - nya seder - innebar att även klubben fick följa med i utvecklingen. Det nämndes innan att klubbenvunnit två tävlingar i medlemsvärvning under de gångna åren, men även under senare år har detta skett. 1973 var det dags igen. Första pris vestod då av en valfri talare till ett klubbmöte. Vi valde då riksdagsman Maj-Britt Theorin, Stockholm, som höll ett allmänpolitiskt anförande.
När det gäller representation i kommun och landsting har klubben stärkt sin ställning under senare år. I stadens drätselkammare valdes en klubbist in 1960- dert var inte vanligt att en kvinna fick en plats in denna församling, och hon var också ensak kvinna fram till kommunsammanslagningen 1971. Då som först kom även de andra partiernas kvinnor med i, som det nu heter, kommunstyrelsen. Även i landstinget har det lyckats klubben att under den senaste tioårsperioden ha en medlem på ordinarie plats. Åtskilliga medlemmar återfinns på ordinarie och suppleantplatser i kommunens styrelse och nämnder och vi tror och vet att de där gör ett bra arbete.
År 1978 var ett kongressår, både partiet och kvinnoförbundet höll kongress. Klubben kunde då glädja sig åt att där på båda kongresserna fanns klubbister som ombud. Ordföranden på partiets och kassören på kvinnoförbundets.
En sak som vi är rätt stolta över i klubben är att allt sedan starten har vi haft ett möte en gång i månaden. Till dessa möten kommer i genomsnitt 20-25 medlemmar och det får betraktas som mycket bra.
1978 fick klubben sitt första fadderbarn, en liten flicka från Sri Lanka
1979 hade klubben 60-årsjubileum och då besökte dåvarande förbundsordföranden Lisa Mattsson oss. 1980 hade klubben en motion till fullmäktige angående snöskottningshjälp till pensionärer, vilket är till stor glädje för de som vill bo kvar i sina hus.
1984 var det SSKF-kongress och där deltog klubbens ordförande och vår distriktsordförande kom med i förbundsstyrelsen.
1986 hände något som inte får hända, vår statsminister Olof Palme mördades inget blir sig riktigt likt efter detta.
1987 hade klubben Maj Fant på besök. Det var också kongressår, klubbens ordförande deltog på SAP-kongressen.
1988 var ju valår och kvinnoklubbister gjorde en valturné i hela länet och besökte olika arbetsplatser och hade torgmöte. Även SSKF:s ordförande Maj-Lis Lööw var tillsammans med klubbens ordförande och besökte olika arbetsplatser i kommunen. Vår distriktsordförande röstades fram till en ordinarie riksdagsplats. Under åren har det varit mycket aktiviteter med motioner, torgmöten, olika möten som gör att vi ser att det går att påverka. Idag har vi representanteri kommun och landsting på tunga bidrag. Även en kvinnojour har startat på initiativ av kvinnoklubbister. Många duktiga klubbister ska känna sig stolta när vi ser tillbaka på deras arbete."
Källa: klubbens historik från 70-årsjubileet 1989.
Arkivet förtecknat nov 2007 av arkivassistentAnders Andersson.
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
WebbsidaExtern länk
ReferenskodSE/FANN/FANNA_833
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/jyThip2yrn0Wp44XcACiF4
SpråkSvenska
ExtraIDFANNA_833