Sök i arkiven
Genvägar MENY

Marckander, Erik  (1792 – )

Person

KategoriPerson (släkt). Ospecificerad (Person (även släkt))
KategoriPerson (släkt). Ospecificerad (Sjöman)
HistorikH I S T O R I K
Sjöhistoriska museet
Marckander, Erik
1959:18
Erik Marckander föddes 1792 och växte upp i Västergötland. Vid 13 års ålder tog han hyra på Ostindiska kompaniets skepp Gustaf III som gick till Kina 1804-1805. Han tog sedan tjänst på engelska fartyg. När han tjänstgjorde på briggen Trafalgar som gick i konvoj till Medelhavet uppbringades det av franska fartyg. Marckander tillbringade sedan åren 1808-1814 som fransk krigsfånge. Efter hemkomsten till Sverige arbetade han bland annat på Göta kanalbolaget, men gick senare också till sjöss igen under en kortare period. 1826 gifte han sig.
Arkivet består av Marckanders, vid 79 års ålder, nedskrivna hågkomster av sitt liv. Främst skildras resan till Kina, samt åren i fransk fångenskap. På den ostindiska resan beskrivs bland annat ett möte med Malajiska pirater, linjedop vid passerande av Ekvatorn, hans egen sjukdom och förhållandena ombord och det man såg och upplevde till lands. Han skriver om vad för slags mat man åt för att inte få skörbjugg, att man ofta excercerade med kanoner och handgevär och att befälet för "att undgå spleen och tungsint lynne genom allt för stor enformighet" anordnade lekar som "sträcka märsfall, spänna i kyrkan, köra räfwen i hål, m.m." Han skildrar också lokalbefolkningen och hur man togs emot av andra européer när man kom till olika hamnar.
På resan i Medelhavet möter man också pirater. Den franska fångenskapen skildras ingående, hur han tillfångatogs, marscherade runt mellan olika fångförläggningar under tidvis usla villkor. I perioder inkvarterades man i privathem och Marckander beskriver flera av de kvinnor som tog emot dem, maten de lagade osv. Han noterar särskilt att det var väldigt ont om män var de än kom "De vore alla utskrifna till arméen; blott några gubbar eller estrapiserade eller lytta funnos qwar". Efter att ha gått i två månader från Toulon kom man till Citadellet Arras i provinsen Artois. Här blev förhållandena hårdare och Marckander beskriver ingående matransonerna, hur man sov, sjukdomar mm. Man flyttades efter ett halvår i Arras till Besancon. Härifrån berättar Marckander bland annat om Österrikiska krigsfångar som fransmännen vill tvinga ta tjänst i franska armén och som behandlades så illa att större delen avled av sjukdomar.
1812 var det missväxt och "Det året var för oss, och säkert för otaliga andra ett hungerns år."
1814 fick man marschera vidare till Angers där man inkvarterades i ett gammalt öde kloster. I april 1814 kom meddelandet att det var fred och att de brittiska krigsfångarna skulle skickas tillbaka till deras hemland. Marckander tog sig, via England, hem till Sverige. Han hade då varit borta så länge att han kunde förstå svenska, men hade svårt att uttala det. När han kom tillbaka till sitt hem i Västergötland hade hans mor avlidit under hans frånvaro, men han hade kvar en syster.
Tiden efter hemkomsten till Sverige berörs endast kortfattat, men det berättas också om briggen Kronprinsessan byggd på Wivsta varv 1817 och en resa till Lissabon. En period arbetade han med att undervisa släktingars barn.
Skildringen är detaljerad och skriven med humor, trots de många gånger mycket hårda villkoren.
Handlingarna ligger i samlingsvolym 1959:16-20.
Handlingarna skänktes (?) till Sjöhistoriska museet 1959 av kapten Nils Forsell.
De hade tidigare ägts av Lisa och Signe Forsell.
Citat ur levnadsbeskrivningen:
”En ankommen slägting erbjöd mig nu att göra en påhelsning hos hans söner i Mariestad. Der grep mig en oemotståndlig längtan åter till sjölifwet. Med en segelskuta, som derifrån afgick till Götheborg, inskeppade jag mig alltså och efter en långsam resa anlände ändtligen dit. Till denna resa hade jag ej begärt min mors tillstånd, och fick sedermera nog plikta och straffas för min oförståndiga tanklöshet och olydnad för denna ädle moder, som jag aldrig mer i lifvet skulle återse. Hon skickade mig penningar till mitt uppehälle i Götheborg, och skrev, som sedan kostat mig många heta tårar: ”Jag har ej velat hindra din böjelse för sjön ehuru den gjort och gör mig många bittra stunder.”
”Under det att besättningen fyllde watten voro vi kadetter ibland och badade i den lilla ån som faller ut i hafwet. Till ständigt sällskap hade wi en mängd af negerbefolkningen: gubbar, gummor, gossar, flickor och barn alla likasom wi klädda i oskuldens ohöljda drägt. De betraktade med förundrar wår kroppsfärg, så alldeles motsatsen af deras som swart är emot hvitt” Java udde 1804
"Sedan hela lasten nu blifvit intagen jemte vatten och proviant, "live stock" af oxar, svin, får, gäss, höns, en mjölkko, kaniner, ankor, vaktlar m.m. klargjordes skeppet för hemresan. Under hela resan från Kanton till Sverige bestod kompaniet åt hela besättningen ett ypperligt bröd, lika med Engelsk biscuit, samt ett qwarter the med socker, jemte kokt ris i klumpar, dagligen på hvar man, morgon och afton." Mars 1805
"Wid passerandet af Kapsbankarne fångades ymnigt med dufvor och gäss med lina och krok.- Skörbjugg, mer och mindre svår men epidemisk ombord, Spruce-bier utdelades åter till besättningen, jemte andra antiskorbutiska medel, samt ofta färskt kött och soppa för de värst sjuka."
”Chinesernas måltid bestodo ofta af ett slags små, tumslång fisk, stekt i olja, anrättad med Soya, och ätes detta, liksom all annan dera mat, alltid med torrkokat ris i i klumpar och med 2ne pinar, som ordinaire blyhartzpennor. Kina 1804 (Wampa/Wampod)
”Såsom läckerheter wid Mandarinernas eller förmögnares bord, serverades ofta ankkött, hajfenor, Indiska fågelbon etc. De förnämsta bära på de nedersta fingrarna långa naglar, 3 à 4 tum såsom rännor, och jemt putsas, såsom ett tecken att de tillhöra den icke arbetande klassen. Under deras beständiga far miente knäppa de ofta på en sort 3 strängig mandolin, med accompagnement af en enformig sång.” Kina 1804(Wampa/Wampod)
"Jag hade nu varit brittisk krigsfånge från den 29 Februari 1808 till den 29 maj 1814, eller jemnt 6 1/4 år. Under hela sista kriget mellan England och Frankrike hade ingen utwexling av fångar ägt rum, sedan år 1802."
"På konsulns bekostnad fick jag fri passage öfver sundet till Helsingborg och var nu efter åtta års frånvaro i utlandet åter i det kära fäderneslandet."
"Ändtligen anlände jag till mina kära anförwandter i Westergöthland och emottogs såsom barn i huset. Jag hade här en kär syster , som hos dem wistades. Sedan min far många år förut afgått med döden och min älskade mor under min fångenskap aflidit, war jag nu helt föräldralös."
ReferenskodSE/SSHM/SME_285
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/bNp7t6Bi94QKuXSWsaYej2
SpråkSvenska
ExtraIDSME_285