Sök i arkiven
Genvägar MENY

Hagfors Elitbrandkår  (1919 – )

Organisation

KategoriÖvriga. Övriga institutioner
Alternativa namn
Elitbrandkåren  (1919 – )
Hagfors brandkår
Hagfors järnverks brandkår
HistorikÄLDRE ARKIVHISTORIK:

Brandförsvaret inom Hagfors kommun 1919-1974


Första brandkåren organiserades år 1919 av dåvarande kaptenen Ivan Folke, som var anställd som förvaltare vid Hagfors Järnverk. Brandkåren benämndes Elitbrandkåren och bekostades helt av Hagfors Järnverk. Brandmännen var samtliga anställda inom Järnverket.

Utrustningen år 1919 bestod av två stycken Henrikssons kolvmotorsprutor samt en kärra med 63 mm vävslang, yxor, spadar, stålrör samt ett antal hinkar. Slangen rullades på järnrullar och på varje rulle fanns plats för 100 meter 63 mm slang.
All brandmaterial var grov, tung och svårhanterlig vilket medförde att då personal skulle anställas måste man ta folk med stora kroppskrafter och det var med stora svårigheter dessa 100 kgs-mannar snabbt kunde förflytta sig till brandplatsen, t ex springande. Motorsprutorna samt kärran var hästanspända och stallet fanns vid "Knölen" där nu Fasaden är byggd. Vid larm blev hästarna nästan vilda då de visste att vid utryckningen kom piskan ofta till användning och ibland nästan stupade hästarna av överansträngning. Brandmännen fick ej plats på något fordon utan fick springa, åka cykel eller vintertid åka spark så någon snabb insatstid kunde man ej räkna med och någon finsläckning var ej möjlig. Vid längre avstånd anskaffades om så var möjligt några hästanspända fordon för att brandmännen skulle komma fram till brandplatsen. Man får tänka på att då fanns inga asfaltvägar utan många gånger t ex vår och vintertid var vägarna nästan oframkomliga.

Den personliga utrustningen år 1919 bestod av tjärimpregnerade regnrockar (som nästan ej gick att använda p g a att de blev stela och otympliga) samt hjälmar av pressad papper. I övrigt arbetade brandmännen i den klädsel som dom hade på då larmet gick. År 1927 anskaffades en modern transportabel motorspruta "Albin 35". Vid larm larmades även Järnverkets lastbil som då omedelbart kördes till materialboden eller den s.k. brandstationen, som var en liten tegelbyggnad inom Järnverket. Lastbilen lastades med nödvändig material, motorsprutan kopplades och färden började. Ett fåtal brandmän fick plats på lastbilen, övriga fick såsom förut använda apostlahästarna, cykel eller spark. Ev. hästfordon om avstånden var långa. Riskerna för storbränder var mycket stora då bebyggelsen till stor del bestod av träbyggnader med ibland ända upp till tre våningar och kanske 40 talet personer inneboende samt med eldstäder som var vedspisar eller kakelugnar. Befolkningen var medvetna om de stora brandriskerna och var därför mycket försiktiga och aktsamma när det gällde skötseln av uppvärmningsanordningarna.
Då brand utbrutit deltog hela befolkningen i släckningsarbetet. Vi känner ju till hur de bildade s.k. vattenlangningskedjor då man från vattentag skickade vattenhinkarna från man till man fram till brandhärden. Hur mycket vatten som fanns kvar i hinkarna när sista man erhöll dem förstår envar.

År 1919 larmades brandkåren genom att den larmutrustning som fanns inom Järnverket för angivande av arbetets början och slut den s.k. "luren" användes, varvid särskild signal gavs vid bygdebrand och en särskild gällande skogsbrand. Någon jourtjänst förekom ej då befolkningen strängt taget alltid befann sig inom hemorten.

År 1932 installerades larmklockor i brandmännens bostäder, inom Järnverket och inom vissa offentliga lokaler t.ex. Folkets Hus, Församlingshemmet, IOGT samt Brukshotellet. I samhället uppsattes brandskåp varifrån allmänheten kunde larma brandkåren. Larmcentralen fanns vid Järnverkets port.

År 1950 installerades larmtelefoner i varje brandmans bostad och jourtjänst infördes.

År 1969 anskaffades personsökare vilket medförde viss lättnad i brandmännens vistelseområde.

År 1935 ombyggdes en av Järnverkets utrangerade lastbilar till brandbil och ombyggnaden utfördes på Järnverkets snickeriverkstad. På denna brandbil lastades bl. a 6 slangrullar = 600 meter slang, diverse verktyg och med plats för 10 man. Detta var ett stort ögonblick för brandmännen att få en egen brandbil försedd med hytt och inte längre vara utsatta för väder och vind.

År 1974 utgjordes brandkårens fordon av 2 tankbilar medförande 4000 liter vatten, 1 slangutläggningsbil med 800 meter slang och 500 liter vatten samt en maskinstege om 26 meter. Totalt kunde bilarna medföra 22 brandmän. Varje bil var försedd med frontmonterad pump om 900 liter/min.

För förbindelse fanns radio i varje bil liksom bärbara radioapparater vilka var till stor hjälp vid t.ex. skogsbränder och vid långa avstånd.

Andningsskydd: Före år 1945 fanns endast s.k. filterskydd som endast skyddade mot ofarliga gaser och rök vilket gjorde att brandmännen många gånger fick ta stora risker vid släckningsarbete. Nu finns fullständig skyddsutrustning som skyddar mot strängt taget allt t.ex. koloxid, bränder i plaster, kemikalier, klor m.m. Brandmännen kan nu arbeta tryggt under alla förhållanden trots den snabba utvecklingen inom industrin och samhället i sin helhet.

Brandstationer: T o m år 1946 användes den förut nämnda lilla tegelboden inom Järnverket som brandstation. Slangtvätt och slangtorn fanns vid den s.k gamla Skruvfabriken.

År 1946 byggdes den nu befintliga brandstationen, belägen norr om Järnverket, med plats för 4 bilar, slangtvätt- och duschrum, lektionssal, verkstad samt övningstorn. Vidare finns en särskild byggnad som är bostad åt den heltidsanställde brandmästaren. Denna befattning är från år 1946.

Personal: År 1919 = 48 man, år 1936 = 36 man, år 1974 = 29 man.

Fr.o.m. år 1971 övertog Hagfors kommun ansvaret för brandkåren och samtidigt avvecklades brandkårerna i grannkommunerna Norra Råda och Gustaf Adolf med en total personalminskning av 42 brandmän.

Betalning: T.o.m. år 1930 talet fick brandmännen en ytterst liten ersättning för sitt arbete, det ingick i deras övriga arbeten. År 1937 fastställdes ersättningen och utgjorde då:
År 1937 År 1974

Arvode/år 150:- 8000:- (beredskapstjänst)
Ersättning vid brand 2:50/tim 24:50/tim
Ersättning vid övning 1:25/tim 15:-/tim

Brandchefer inom brandkåren

År 1919 - 1944 Ivan Folke
År 1945 - 1946 K.G. Nystedt
År 1947 - 1977 L.E. Frisk
År 1977 - 1980 Garde Nevbrant

Kommunens kostnader för brandförsvaret

År 1948 7883:-
År 1958 75000:-
År 1968 283515:-
År 1973 384190:-



Källor:
Hagfors Elitbrandkårs arkiv.


Eva-Gullan Näsström arkivass.
Juni 2002
Hänvisningar till orter
Hagfors kommun (Verksamhetsort)
ÖverordnadHagfors järnverk
ReferenskodSE/ARKIS/72530
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/sNICzpDyon3lz9exywVWsu
HuvudkällaArkivöversikt
Källår2017