Sök i arkiven
Genvägar MENY

Sundsvalls baptistförsamling  (1855 – )

Organisation

KategoriFörening. Ospecificerad (Baptistsamfundet)
KategoriFörening. Ospecificerad (G - Religiösa organisationer)
HistorikH I S T O R I K
Depå 2
20253 Sundsvalls baptistförsamling
En kvinna, Johanna Östensson, döptes i Stockholm 1854 och flyttar därefter till Sundsvall. Hon blev därmed Sundsvalls första baptist. Dopfrågan hade väckts till samtal och bibelstudium i staden. Man skrev till Stockholm och begärde att baptisterna där skulle sända någon till Sundsvall som "kunde undervisa, förrätta dop och bilda en baptistförsamling".
På pingstdagen 1855 samlades de dopsinnade till missionsmöte på Tjuvholmen där man gör en insamling för att P. F. Hejdenberg skulle kunna resa hit. Körsnär Petter Ferdinand Hejdenberg från Gotland hade blivit döpt i församlingen av döpta kristna i Hamburg i maj 1854 och blivit ordinerad att i Sverige förkunna evangelium och grunda baptistförsamlingar.
Den 13 augusti 1855 kunde Hejdenberg komma till Sundsvall. 23 personer var samlade hos Jakob Enarsson i Sidsjö. J. Engberg utsågs på förhand till församlingens ledare, till att förrätta dop och leda nattvarden. Mellan klockan 4 och 5 på morgonen, tisdagen den 14 augusti döptes fem som avlagt bekännelse i Sidsjödammen.
1856 åtalades Hejdenberg och J. Engberg för att ha hållit "otillåtna sammankomster och andaktsövningar". Efter rättegång och skriverier fick de båda bröderna böta vardera 150 riksdaler. Samma år bildades Sundsvalls missions- och traktatförening (arkivnr 20860) enligt den Evangeliska Alliansens grundsatser. Styrelsen utgjordes av medlemmar inom Sundsvalls baptistförsamling. Elva år senare, 1867, skedde en stadgeändring, vilket innebar att Sundsvalls missionsförening blev en organisation med "fullständig anslutning till baptistsamfundet. Resepredikanter anställdes, predikant- och bibelskolor ordnades för "kolportörers framdragande, bildande och utsändande".
Sundsvalls sångförening framträder 1857 och deltar aktivt i de stora väckelsemötena på 1850-talet. De medlemmarna tillhörde baptistförsamlingen blev körens verksamhet knuten till denna. När församlingen fick sitt Elimkapell, blev körens namn så småningom Elimkören (arkivnr 20884).
1860 kunde församlingen tillsammans med Sundsvalls missionsförening inviga sitt bönehus vid Bünsowvska tjärnen. Stora hörsalen med läktare hade sittplatser för 700-800 personer. Huset byggdes i två våningar och kostade färdigt 10 000 kronor.
Undervisning och förkovran ville församlingen ge både barn och äldre. Privata vardagsskolor hölls redan hösten 1862. Här undervisades 120 barn av Maria Lagergren och 26 av Gunilla Dahlberg. Året därpå hade Maria Lagergren 360 elever, då med ekonomiskt stöd från missionsföreningen. Sommaren 1862 hade man för första gången kolportörskola i Sundsvall med 7 bröder. Undervisningskurser för skollärare och predikanter avlöste varandra under många år.
Kvinnoarbete i församlingen hade sitt upphov i mödraföreningen (arkivnr 20259) som bildades i augusti 1863. Syftet med föreningen var från början "inbördes uppbyggelse, mission och filantropi". Efter några år började man med symöten. Nuvarande kvinnoföreningen är ansluten till Svenska baptisternas kvinnoförbund.
Den 5 januari 1867 inlämnade söndagsskollärarna till församlingen en fråga om "stadgar och regler för söndagsskollärarna. Då hade söndagsskola pågått i 10 år. Söndagsskolan (arkivnr 20272) började sin verksamhet i staden första söndagen i junuari 1857. Matilda Landin startade Norrlands första söndagsskola med 4 eller 5 barn. Inom en kort tid hade skolan ca 100 elever. Antalet barn växlade bl a därför att man öppnade fler söndagsskolor runt centrum av Sundsvall och flera av eleverna hade närmare till de nya skolorna.
Församlingen hade en längre tid sju söndagsskolor: i Elim, Östermalm, Kubikenborg, Sallyhill, Nacksta, Haga och Böle.
Den 3 augusti 1877 brann kapellet vid Bünsowska tjärnen, likaså föreståndaren O. Engbergs gård. Från branden till början av 1880 saknade verksamheten "en fast hållpunkt".
Den 4 januari 1880 fick församlingen öppna sitt nybyggda Elimkapell. Detta förstördes i Sundsvallsbranden 1888. Södermalms folkskola upplät lärosalar för verksamheten och arbetet kunde fortsätta medan man grundligt restaurerade Elimkapellet. På 10-årsdagen efter första invigningen återinvigdes kapellet. Flygelbyggnaden med församlingskök och lägenheter byggdes åren 1904-1905.
Den första ungdomsföreningen i församlingen var Jungfruföreningen. Den bildades 1863 "för inbördes uppbyggelse och närmande mellan de unga kvinnorna i församlingen". Föreningen ombildades 1873 till De ogifta kvinnliga medlemmarnas sjuk- och nödhjälpsförening för att 1884 åter ombildas, då till jungfruföreningen Arbetsbiet (arkivnr 20257). När ungdomsföreningen bildades år 1894 uppgick jungfruföreningen i denna.
Pastor O. L. Bodien föreslog i slutet av år 1890, att en ungdomsförening skulle bildas. Denna kom till stånd först 1894. Elimkapellets ungdomsförening (arkivnr 20267) hade bl a till uppgift att hjälpa sjuka och fattiga människor. År 1962 ändrades namnet från ungdomsförening till seniorförening.
Inom församlingen har ytterligare tre ungdomsföreningar funnits. Arbetsföreningen Dorkas fanns under åren 1875-1891. Den bestod av både unga män och kvinnor, som träffades två gånger på månad och skaffade kläder åt fattiga barn. Ynglingaföreningen bildades 1882 och svarade för söndagsskolan i mödraföreningens hus på Södermalm. Ynglingaföreningen Adelfia (arkivnr 20256) fanns under åren 1886-1894. Den drev söndagsskolorna i Skönsmon och Kubikenborg. 1902 upptog föreningen åter sin verksamhet och höll då söndagsskola i Nacksta. Föreningen upphörde antagligen omkring 1910.
I början av 1900-talet upptäckte man att det fanns ett glapp mellan söndagsskolan samt ungdomsföreningen och församlingen åldermässigt. För att behålla denna åldersgrupp - mellan 12 och 18 års ålder - i en lämplig verksamhetsform samlade pastor Fredrik Dahl och kammarskrivare Karl Johan Åkerberg år 1917 dessa ungdomar till evangelisk undervisning och uppbyggelse. En juniorförening med namn Vårbrodd (arkivnr 20271) kom till stånd samma år. Den lämnade årligen bidrag till missionen i Kongo och hemma sökte den missionera genom litteraturspridning och besök på sjukhus och ålderdomshem.
En barnförening med namnet Myran stiftades redan 1877. Den fortsatte sitt arbete till 1890. Ett första försök att bilda en juniorförening gjordes 1909. På pastor David Edéns initiativ bildades en förening för pojkar i åldern mellan 12 och 17 år. Föreningen fick namnet Kämpen. Dess program upptog studier av bibliska och historiska ämnen. Föreningens ledare skulle också hjälpa pojkarna att välja lämplig litteratur.
Juniorföreningen Morgondagg i Sallyhill (arkivnr 20262) bildades 1945 och hade 20 medlemmar. Goda kamrater (GK) var en scoutbetonad verksamhet för åldrarna 9-12 år. Ett första försök att starta GK-arbete gjordes 1939 men blev inte långvarigt. Ett nytt försök gjordes några år senare. Den första GK-invigningen hölls år 1943 och föreningen hade då 25 medlemmar. 1980 startades även scouting. GK upphörde nog i början av 1980-talet och scouting 1988. År 1989 startades på nytt en GK-grupp men denna lades ned efter något år. Under några år på 1990-talet drevs också scoutarbete vid fritidsgården Korsdraget i baptistkyrkan i Kvissleby.
Elimkyrkan var under många år centrum för utbildning av evangelister samt blivande pastorer och missionärer. Från 1862 och många år framöver anordnades predikantskola under somrarna. Dessa förberedde marken för bibelskolorna, som under församlingens ledare tillsammans med distriktets predikanter undervisade hundratals unga kvinnor och män.
Den 9 oktober 1927 kunde församlingens ålderdomshem (arkivnr 20254) vid västra stationen invigas. Det ålderdomshem som byggdes redan 1875 och brann ned 1889 kom aldrig att användas för sitt ursprungliga ändamål, då lokalerna istället användes i vardagsskolornas verksamhet.
Strängmusik i Elimkapellet hade förekommit sedan början av 1900-talet, då Musikföreningen Gnistan (arkivnr 20269) med orgel, gitarrer och cittra spelade. En ungdomskör (arkivnr 22290) startade 1954 med Kjell Lönnå som ledare. Den avslutade sin verksamhet 1965. Sundsvalls kammarkör kan anses vara en fortsättning på ungdomskören. Församlingen har även bidragit med solister, sångkvartetter och gitarrgrupper.
1934 inköpte församlingen sommarhemmet Tallinge. Officiellt invigdes Tallinge den 28 juli 1935. Det nyttjades tills 1971 då Sundsvalls stad köpte området.
Allkristen Offensiv med AKO-teamet är i Elim den 23 oktober till den 2 december 1956. Samtliga stadens kristna församlingar och organisationer utom Filadelfiaförsamlingen deltog.
1971 genomgick Elimkyrkan en genomgripande renovering. Den återinvigs 1:a söndagen i advent samma år. År 1973 renoverades kyrkans fasad. Påföljande år iordningställdes några källarvalv främst för ungdomsarbetet med bidrag från bland annat bommunens fritidsnämnd. De nya lokalerna kallades Jeriko.
Församlingen tog 1975 initiativ till Karisma -75. För första gången var alla kristna kyrkor med, nu också Filadelfiaförsamlingen och Katolska kyrkan.
Från Sundsvalls baptistförsamling har tjugo dotterförsamlingar utgått. Dessa är: Hässjö, Ås i Jämtland, Tuna övre (nu Matfors baptistförsamling), Bergsjö i Hälsingland, Ljustorp, Gansjö, Stöde, Ragunda, Bredbyn, Skön, Alnö, Timrå, Tunabyn, Svartvik, Lucksta, Njurunda, Tunadal, Tuna nedre, Skönsberg (nu Haga baptistförsamling) samt Selånger.
[Källor: Församlingens olika jubileumsskrifter"]
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/FAY2/2_20253
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/lYKdKAsVCaszTKFMrzOslB
SpråkSvenska
ExtraID2_20253