Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Storfors bruk


Grunddata

ReferenskodSE/VA/50379
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/0FwBaFoG14kJzpsm3EWbZ7
Omfång
143,9 Hyllmeter 
Datering
1711–1928(Tidsomfång)
ArkivinstitutionVärmlandsarkiv, Region Värmland (depå: Zakrisdal)
Arkivbildare/upphov
Storfors bruk (1587)
Alternativa namn: Fors hammare
Alternativa namn: Structo AB  (Nuvarande namn (2006))
Alternativa namn: Storfors rörverk
Alternativa namn: Storfors Bruks Aktiebolag  (1866 – )
Alternativa namn: Storforsverken
Alternativa namn: Storfors Bolag  (1839 – 1866)
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Järnbruk, järnverk och manufakturverk.)
Kategori: Företag. Formvaruindustri (Rörtillverkning)
 
Storfors brukshandel (1870)
Kategori: Företag. Handel
 
Holmgruvorna (1819 – 1859) (Volym Ö 2: 2: Dagsverksbok för Norra Holmgruvorna 1855-1864.)
Alternativa namn: Holmegruvorna
Kategori: Företag. Gruvor och mineralutvinningsindustri (Gruvverksamhet)
 
Persbergs gruvor (1413 – 1980) (Volym Ö 2: 1: Förslag till omreglering av uppfordringsverk för Persbergs Grufve AB 1860-1861, priskuranter 1901-1902 m.m.)
Alternativa namn: Persbergs Grufve AB  (1865 – )
Alternativa namn: Persbergs odalfält
Alternativa namn: Persbergs Större Grufve Bolag  (1830 – )
Alternativa namn: Persbergs Allmänna Grufve Bolag  (1854 – 1865)
Kategori: Företag. Gruvor och mineralutvinningsindustri (Gruvverksamhet)
 
Bjurbäckens bruk (1602 – 1890) (Dossierarkivet)
Alternativa namn: Bjurbäckshyttan
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Järnbruk och manufakturverk)
 
Fantgruvan (1754 – 1878) (Volym Ö 2: 3: Dagsverksbok för Fantgruvan 1875-1876.)
Kategori: Företag. Gruvor och mineralutvinningsindustri (Gruvverksamhet)
 
Storfors gård
Alternativa namn: Fors
Kategori: Gård. Gårdar
 
Svartsångshyttan (1624 – 1861) (Volym Ö 3: 1: Kontoutdrag och värderingsinstrument för Svartsångs bruksherrgård 1872-1874.)
Alternativa namn: Svartsångs hammarbruk
Alternativa namn: Svartsångs bruk
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Hytta, bergsmanshammare)
Kategori: Företag. Gruvor och mineralutvinningsindustri (Gruvverksamhet)
 
Hallgruvan (– 1863?) (Volym Ö 2: 3: Dagsverksbok för Hallgruvorna 1875-1876.)
Kategori: Företag. Gruvor och mineralutvinningsindustri (Gruvverksamhet)
 
Älvbro bruk (1611 – 1862) (Volym Ö 3: 1: Handlingar rörande driften vid Elfbrohyttan 1873-1875, blåsningsrapporter 1873-1877.)
Alternativa namn: Elfbro bruk
Alternativa namn: Älvbrohyttan
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Järnbruk)
 
Saxå jernvägsbolag (1850-tal)
Alternativa namn: Saxå järnvägsbolag
Kategori: Företag. Transport- och lagringsföretag
 
Nyhyttan (1540) (Volymerna F 1: 94, F 1: 129 och Ö 2:1: Bolagsordning för Nyhytte gruve AB 1874 m.m.)
Alternativa namn: Nyhytte Gruve AB
Alternativa namn: Nyhytte gruvor
Alternativa namn: Nyhytte Grufve AB
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Hytta, järnbruk, manufakturverk)
Kategori: Företag. Gruvor och mineralutvinningsindustri (Gruvverksamhet)
 
Spjutbäckens hammar (Varnums socken) (1630 – 1868) (Volym Ö 3: 1: Skogstaxeringar och skogslikvider för Spjutbäckens bruk 1873-1885.)
Alternativa namn: Spjutbäcks bruk
Alternativa namn: Spjutbäckens bruk
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Järnbruk)
 
Niklasdamms bruk (1666) (Volym Ö 3: 1: Protokoll och kassarapporter för Niklasdamms bruk 1873-1877.)
Alternativa namn: Niklasdams bruk
Alternativa namn: Niklasdamms AB
Alternativa namn: Niklasdams AB
Kategori: Företag. Lantbruk och fiske, ospecificerat (Lantbruksrörelse)
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Järnbruk, sågverk, kvarn)
 
Gammelkroppa bruk (1540 (före) – 1904) (Volym F I: 22 och 24 m. fl.: Anteckningar ur jordeböcker 1540-1584, köpebrev 1653 m.m.)
Alternativa namn: Gammalkroppa bruk
Alternativa namn: Gammalkroppa
Alternativa namn: Gammelkroppa Aktiebolag  (1877 – )
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Hytta, bergsmanshammare)
 
Lundsbergs skogs AB (1911 – 1918)
Kategori: Företag. Skogsbruk

Innehåll

Allmän anmärkningFörteckningsnummer 9/92, 4/72 (5/72)
Inledning (äldre form)STORFORS BRUK
Något exakt årtal för grundläggandet av Storfors bruk finns inte. Det är känt att hertig I Carl 1587-1588 förvärvade frälsegården Fors jämte andra egendomar i Värmland och därefter anlade en hammarsmedja vid Fors (eller Storfors). År 1589 var hammarsmidet i gång i ganska liten skala. Tackjärnet forslades via Östersjön och Mögsjön från Nykroppa till Storfors. Smidet bestod av manufaktursmide av verktyg för gruvor, hyttor och gårdar. Vid början av 1600-talet fanns vid Storfors två hammarsmedjor med fyra härdar, en klensmedja samt en dragsmedja med två härdar. Fors bruk (Storfors) jämte Lillfors och Hättälvs hammare (anlagda 1606 resp 1600) samt Nykroppa masugn kallas under 1600-talet fram till omkr 1720 Kroppa kronobruk. Fors bruk knöts samman med Kroppa kronobruk redan vid anläggandet.

I och med dragsmedjans tillkomst utvecklades smidet vid Storfors. Vid denna smedja bearbetades ragstångjärnet till dragjärn, vilket använts för tillverkning av spik, olika verktyg, hjulskenor m m. Det mesta dragjärnet levererades till kronans gevärsfaktorier där det blev skjutvapen, harnesk m m. År 1611 kom tillverkningen av dylika produkter i gång i Storfors. Där tillverkades färdiga harnesk, stormhattar (hjälmar), karbiner och pistolpipor m m.

För att öka sina inkomster lät Kronan 1622 arrendera ut Kroppa kronobruk till några i Göteborg boende holländare. För Storfors och de övriga bruken följde en förfallets och delvis ödeläggelsens tid. Bättre blev det inte heller när Louis de Geer från 1638 övertog arrendet av hemmanet Fors med två hamrar. Efter de Geers arrende sålde drottning Christina Kroppa kronobruks samtliga anläggningar inklusive Storfors till en privatperson. Efter att ha varit i flera privatpersoners ägo kom Kroppa kronobruk 1685 genom Karl den XI:s reduktion åter i kronans händer.
Åter utarrenderat 1686 till rådmannen Jonas Andersson Stockkuus blev Kroppa kronobruk efter dennes död 1696 utarrenderat till löjtnanten Claes Linroth.

Claes Linnroth köpte 1714 Storfors bruk tillsammans med alla andra till Kroppa kronobruk hörande anläggningar. De bestod vid denna tid av en masugn vid Nykroppa, två hammare vid Storfors samt en hammare vid Hättälven och en vid Lillfors. Hamrarna var tilldelade ett sammanlagt smide på 2 930 skeppund. Manufaktursmedjan vid Storfors var då tydligen nedlagd. I slutet av 1741 fick Storfors privilegier på ett nytt manufakturverk, på villkor att stångjärnssmidet inte utökades. Tillverkningen bestod av bl a spik och verktyg. De anläggningar som fanns vid Storfors bruk förblev oförändrade under resten av 1700-talet. Släkten Linroth kvarstod också som ägare till Kroppa kronobruks egendomar till 1809. Storfors bruk tilldelades 1806 privilegier att utvidga manufakturverket med två eller tre spikhamrar, två manufakturhamrar samt skärverk med flamugn. Manufaktursmidet fick uppgå till 175 skeppund.

Åren 1809-1839 var Storfors i familjen Löwenhielms ägo. Greve C G Löwenhielm hade 1830 förvärvat alla andelar i Storfors bruk. 1826 hade han vid sin moders död kommit i besittning av Bjurbäckens bruk. Storfors och Bjurbäcken hade var sin särskilda förvaltning. Under Storfors förvaltning lydde Nykroppa och gruvandelar.

Stångjärnssmidet vid Storfors utökades 1839 efter Bergskollegii privilegium så att de åtta härdarna tillsammans producerade 3 875 skeppund, vilka 1846 fördubblades.

Vid greve C G Löwenhielms död 1839 ärvdes hans vidsträckta egendomar av hans ende son och tre döttrar. 1840 bildade sonen tillsammans med svågrarna en förening för skötseln av Storfors bruk och de andra ärvda bruken. Därför tillkom detta år Storfors bolag. Greve C G Löwenhielm ägde två femtedelar i Storfors bolag och hans tre systrar en femtedel vardera. Bolaget omfattade utom Storfors, Nykroppa, Hättälvs, Lillfors och Bjurbäcks bruk.

Övergång från tysksmide till lancashiresmide ägde 1845 rum vid Storfors bruk. 1848 bestod bruket av smältsmedja med två lancashirehärdar och en mumblingshammare samt räcksmedja med en dubbel gasvällugn och två räckhammare. Vid Hättälvs bruk upphörde dock smidet samma år. Då smidet 1865 upphörde vid Lillfors bruk flyttades dess smältsmide till Storfors.

År 1864 valde bolagsstämman brukspatron Jonas Herlenius till bolagets disponent. På denna post stannade Herlenius till 1893. Under senare delen av 1860-talet uppstod lågkonjunktur för lancashirejärn. Ett alternativ fanns då nämligen att övergå till götmetalltillverkning enligt bessemermetoden.

År 1866 bildades Storfors Bruks Aktiebolag med ett aktiekapital på 1 800 000 riksdaler riksmynt fördelat på 900 aktier på 2 000 rdr. Som disponent fick Jonas Herlenius sitta kvar. Beslut fattades 1872 om övergång till ötmetalltillverkning enligt bessemermetoden. De nya masugnarna, bessemerverk och valsverk uppfördes vid Nykroppa. 1898 nedlades stångjärns- och manufaktursmidet i Storfors. Då var ett rörverk under uppbyggnad sedan två år.

Jonas Herlenius lämnade sin tjänst hos Storfors Bruks Aktiebolag 1893 och efterträddes av sin son August. Då bolaget 1898 förvärvade Gammelkroppa bruksegendom utökades aktiekapitalet till 2 500 OO0 kr. Röster hade tidigare höjts för att utnyttja vattenkraften till en trämassefabrik. Man satsade dock i stället på järnförädling som ett komplement till järnframställningen vid Nykroppa. Det 1896 beslutade rörverket, för tillverkning av helvalsade rör, uppfördes mycket snabbt. Efter en blygsam början med stora svårigheter, ökades och förbättrades tillverkningen för varje år. Ett drageri för tillverkning av kalldragna tuber uppfördes 1897 och 1898 installerades maskiner för ångrör. 1901 anskaffades en dragbänk för kalldragna rör av grova dimensioner och en för smårör. 1903 utökades valsverken och maskiner för provning av rören installerades.

Den nya tillverkningen i Storfors ställde stora krav på krafttillgången. Tillgången på vattenkraft måste ökas. Huvudanledningen till köpet av Gammelkroppa var att få tillgång till detta bruks vattenrätt i Kroppaälven. 1902-03 hade Storfors fullföljt köpet av all vattenrätt som ägdes av Asphytte hyttelag. En kanal, som ökade vattenflödet vid Storfors, grävdes mellan Daglösen och Östersjön.

Av stor vikt var malmförsörjningen. Vid sekelskiftet ägde Storfors ungefär en tredjedel av Persbergs Grufve AB förutom andelar i andra gruvor. 1903 hade Storfors 18 201 ton egen malm till disposition. Endast 4 243 ton malm behövde köpas.

Åren 1904-08 var produktionen under jämnt stigande. 1908 tillverkades 7 553 ton rörämnen och 6 354 ton färdiga rör.
Gjuteriet för tillverkning av dornar måste 1908 ersättas med ett nytt och större.

1907 kom tankar på sammanslagning av Storfors och Uddeholm till uttryck. Storfors hade kraftbrist, som gjorde sig påmind efter varje utvidgning av verksamheten. Bolaget var dessutom tyngt av skulder. Uddeholm kunde ordna Storfors kraftförsörjning och var intresserat av Storfors gruvinnehav, som gav 22 000 ton malm och Storfors skogar, som omfattade 40 000 hektar. Fusionen blev klar 1909, varvid Storfors för blev ett självständigt företag. Uddeholms båda disponenter tog plats i Storfors styrelse. 1911 blev August Herlenius disponent i Uddeholm och ny disponent i
Storfors blev Gustaf Ekman.

Rörverken i Storfors blev alltmer lönande. Den ryska marknaden öppnade sig för Storfors rör. 1913 startades ett galvaniseringsverk för framställning av rör till den ryska marinen. Storfors fick 1912 ensamrätt på försäljning av sömlösa rör till Ryssland och Finland. 1915 stod ett reducervalsverk klart i det utvidgade rörverket. Ett kraftverk byggdes vid Lillfors.

Första världskriget medförde problem med betalningen från Ryssland. Resultatet av rörelsen blev trots de sena betalningarna gott. Svårigheterna på den ryska marknaden ökade under krigets lopp. Kapitalet måste utökas. Behovet av mera drivkraft till industrierna kvarstod, eftersom Uddeholm nu inte kunde leverera någon elektrisk kraft. 1917 stod den ryska marknaden inför sin stängning; en ny marknad måste öppnas. Flera investeringar krävdes och bolaget hade nära 11 miljoner i skulder. Detta kunde Storfors Bruks AB inte klara av på egen hand.
Bolaget trädde i likvidation och uppgick i Uddeholms AB 1918.

Kraftverksbyggen hade påbörjats i Gammelkroppa 1916 och i Storfors 1917. Båda fullbordades av Uddeholm.

Storfors sex rörverk tillverkade i början av 1920-talet många olika typer av rör, flera varianter av både kalldragna rör och varmvalsade. Bland de viktigaste specialrören var lokomotivtuber och andra ångpannetuber, ångledningsrör och jordborrningsrör. Tuber till vattenrörpannan för den svenska marinen ach flera utländska mariner framställdes, liksom rör till cyklar, automobiler och flygmaskiner.

Uddeholm insåg att Storfors rörverks kapacitet måste utökas. För att detta skulle kunna ske måste brukets kraftbehov säkras. Ett beslut om kraftleverans till Storfors från Forshults kraftverk vid Klarälven fattades 1924. Samma år inköptes ett kontinuerligt pilgerrörverk från Tyskland. Anordning för tillverkning av gaffelsatser för cyklar skaffades 1927 och 1928 installerades en maskin för stukning av rör.

Storfors bruk drabbades 1915 av en stor eldsvåda, varvid pilgerrörvalsverket totalförstördes. Beslut fattades om uppförande av ett nytt, modernt rörvalsverk. Dragverket drabbades även det av eldsvåda 1936 och förstördes så att ett nytt dragverk måste byggas. Produktionsinskränkningar kunde inte undvikas. De nya industribyggena var i stort sett färdiga 1937. Stora problem med produktionen och avsättningssvårigheter uppstod på grund av avspärrningen under andra världskriget. Mot slutet av 1944 upphörde exporten nästan helt. Bränslebrist och inkallelser av personal orsakade också problem med att uppehålla driften vid bruket.

Året 1945 medförde för Storfors det att bruket uppnådde den största produktionen i sin historia eller 28 760 ton rör. Rörmanufakturen tillverkade bl a rörspiraler, lyktstolpar, cykeldelar, dammsugarrör, skidstavsrör och golfklubbskaft.
Manufakturen uppgick 1949 till 2 925 ton medan rörproduktionen uppgick till 30 458 ton. Anläggningsverksamheten koncentrerades i början på 50-talet på bygget av det nya skjutbänkverket för framställning av klena rör.

Nykroppa järnverk underställdes 1953 platschefen vid Storfors eftersom det förra bruket nästan helt blivit råmaterialleverantör till Storfors rörverk. Rörproduktionen uppgick till nästan 42 000 ton. Rördrageriet byggdes ut 1959. Detta år uppgick de tillverkade rörprodukterna till 48 121 ton. Kapaciteten för tillverkning av kvalitetsrör tökades. Produktionen av dragna och rostfria rör ökade medan handelsrörproduktionen minskade.

Ett stegvalsverk för rör och två högproducerande dragbänkar tillkom 1961. Bruket hade detta år ca 1 700 anställda. Rörproduktionen uppnådde 1964 rekordsiffran 51 000 ton. Den livliga byggnadsverksamheten i landet gynnade handelsrörförsäljningen. Rörämnen i form at halvfabrikat levererades av Nykroppa järnverk. Ännu ett stegvalsverk för rör tillkom i Storfors. 1965 påbörjades om- och utbyggnad av det rörverk med färdigställningsavdelning, som producerade grövre kvalitetsrör. Produktionen skulle därmed höjas med ca 30 %. Installation av en helautomatisk roterugn för värmning av rörämnen utökade kapaciteten i varmvalsverket för grövre rör. Produktionsprogrammet inriktades mot en koncentration på kvalitetsrör. Delar av rörmanufakturen flyttades till Degerfors. I Storfors utökades kapaciteten vid avdelningen för svetsade rostfria rör.

Efter nedläggningen 1972 av Nykroppa järnverk fick Storfors rörämnen efter provisorisk ämnesvalsning i Hagfors och Degerfors. I Degerfors togs ett nytt ämnesvalsverk i drift 1973 för att ersätta Nykroppas åtagande gentemot Storfors. Produktionen av handelsrör upphörde helt 1974. Samma år fick Storfors ta hand om tillverkning och marknadsföring av s k mantelrör för hydraulcylindrar åt det nya företaget Uddsan AB, vari Sandvik AB och Uddeholm ägde hälften vardera.

Litteratur:

Ekman, Gust: "Ur Storforsverkens historia. Anteckningar" (1921)
Andersson, Ingvar: "Uddeholms historia" Från äldsta tid till 1914
(1960)
Falk, Harald: "Storfors i gamla tider" I Uddeholmaren nr 3 1953
Kolmert, Gunnar: "Värmländska industribilder" (1961)
Ernvik, Arvid: Östvärmländska järnbruk (1968)

(För ytterligare historik och dylikt, särskilt rörande serie F 1, se pappersförteckningen i forskarexpeditionen.)

Kontroll

Senast ändrad2018-03-09 09:03:41