Från Ludwig Camerarius till Axel Oxenstierna

Axel Oxenstiernas skrifter och brev

Innehåll

Innehåll Bellin har rapporterat om rätt framgångsrika förhandlingar med Ludvig XIII. Denne är intresserad av närmare samverkan och redo att ge ekonomiskt stöd. Camerarius befarar att jesuiterna ska avslöja planerna för kejsaren och Filip IV. – Jakob I har uppdragit åt Anstruther [jfr 5181] att göra allt för att få med Kristian IV i alliansen. Om Kristian inte vill, har Jakob beslutat att förena sig med Gustav II Adolf och överge Kristian. Budet från Anstruther visade sig emellertid medföra ett förslag från Kristian. Denne lovade ställa upp 4 000 man fotfolk och 1000 ryttare, och om Jakob svarade för 6 000 man fotfolk och 1000 ryttare med övrig utrustning, skulle han kräva lika mycket av de tyska furstarna, så att han fick en armé på totalt 20 000 man fotfolk och 5 000 ryttare. Han lovade vidare att inte sluta fred utan de allierades samtycke. Jakob I har skickat ett positivt svar till Danmark och har bett Spens rapportera till Gustav II Adolf. Camerarius väntar Spens vilken dag som helst. Jakob är angelägen om en säker fred mellan Gustav II Adolf och Kristian samt att kongressen i Haag ska kunna fatta definitiva beslut. Camerarius har i hemlighet fört förhandlingar med prins Morits och vissa ledamöter av Generalstaterna, som anser att Gustav II Adolf och Kristian ska ha var sin armé och att Jakob I och de tyska furstarna ska bidra till båda i lika mån. Camerarius menar att Guds försyn krävs för att så många kungar ska kunna komma överens om samlat agerande för att återställa den gemensamma saken, och han ber att AO och Gustav II Adolf ska förse Rutgers med nödvändiga förhandlingsinstruktioner. – Han hoppas att Gud ska visa en väg, så att Gustav II Adolf kan fullfölja sin tidigare plan att marschera mot Böhmen och dess grannländer. Han hoppas att Gábor Bethlen också ska ställa upp och ta till vara ett utmärkt tillfälle. Kejsaren har nämligen skickat iväg sin armé för att möta Mansfeld. Det är för sent för Georg Vilhelm att dra sig tillbaka. De övriga tyska furstarna ligger tills vidare lågt, men kommer att agera om andra agerar. Kristian IV ska hållas i schack, så att Gustav II Adolf inte behöver frukta något anfall. Sigismund III kan nog inte få med sig polackerna mot Sverige. – Mansfeld är i Haag och förhandlar med prins Morits och Generalstaterna. Alla hans trupper har kommit till Nederländerna utom Kristian av Braunschweig som är kvar i Frankrike. – Prins Morits tänker bege sig till Breda så snart hälsan tillåter. Kejsarens soldater plundrar svårt i Brabant, och undersåtarna klagar hos generalguvernör Isabella. Översvämningar har orsakat stora skador i Holland. – Soubise orsakar problem, men kanske kan Ludvig XIII använda hans skepp i Medelhavet. Lesdiguières är tillsammans med hertigen av Savojen. Knappt hade Turin intagits, när Ludvig XIII återkallade honom till Frankrike på grund av hotet från Soubise, men Lesdiguières menade att han gjorde bättre nytta i Italien. Chiavenna har intagits. Venedig har bett Thurn, Schavelitz och Horneck att rekrytera trupper. Contarini är ny venetiansk ambassadör i Nederländerna. Rutgers kommer att rapportera om vad han läst i ambassadörernas rapporter till Generalstaterna. Camerarius önskar få veta vad den franske ambassadören [Des Hayes] föreslagit i Danmark och Sverige.

Innehåll

Bellin har rapporterat om rätt framgångsrika förhandlingar med Ludvig XIII. Denne är intresserad av närmare samverkan och redo att ge ekonomiskt stöd. Camerarius befarar att jesuiterna ska avslöja planerna för kejsaren och Filip IV. – Jakob I har uppdragit åt Anstruther [jfr 5181] att göra allt för att få med Kristian IV i alliansen. Om Kristian inte vill, har Jakob beslutat att förena sig med Gustav II Adolf och överge Kristian. Budet från Anstruther visade sig emellertid medföra ett förslag från Kristian. Denne lovade ställa upp 4 000 man fotfolk och 1000 ryttare, och om Jakob svarade för 6 000 man fotfolk och 1000 ryttare med övrig utrustning, skulle han kräva lika mycket av de tyska furstarna, så att han fick en armé på totalt 20 000 man fotfolk och 5 000 ryttare. Han lovade vidare att inte sluta fred utan de allierades samtycke. Jakob I har skickat ett positivt svar till Danmark och har bett Spens rapportera till Gustav II Adolf. Camerarius väntar Spens vilken dag som helst. Jakob är angelägen om en säker fred mellan Gustav II Adolf och Kristian samt att kongressen i Haag ska kunna fatta definitiva beslut. Camerarius har i hemlighet fört förhandlingar med prins Morits och vissa ledamöter av Generalstaterna, som anser att Gustav II Adolf och Kristian ska ha var sin armé och att Jakob I och de tyska furstarna ska bidra till båda i lika mån. Camerarius menar att Guds försyn krävs för att så många kungar ska kunna komma överens om samlat agerande för att återställa den gemensamma saken, och han ber att AO och Gustav II Adolf ska förse Rutgers med nödvändiga förhandlingsinstruktioner. – Han hoppas att Gud ska visa en väg, så att Gustav II Adolf kan fullfölja sin tidigare plan att marschera mot Böhmen och dess grannländer. Han hoppas att Gábor Bethlen också ska ställa upp och ta till vara ett utmärkt tillfälle. Kejsaren har nämligen skickat iväg sin armé för att möta Mansfeld. Det är för sent för Georg Vilhelm att dra sig tillbaka. De övriga tyska furstarna ligger tills vidare lågt, men kommer att agera om andra agerar. Kristian IV ska hållas i schack, så att Gustav II Adolf inte behöver frukta något anfall. Sigismund III kan nog inte få med sig polackerna mot Sverige. – Mansfeld är i Haag och förhandlar med prins Morits och Generalstaterna. Alla hans trupper har kommit till Nederländerna utom Kristian av Braunschweig som är kvar i Frankrike. – Prins Morits tänker bege sig till Breda så snart hälsan tillåter. Kejsarens soldater plundrar svårt i Brabant, och undersåtarna klagar hos generalguvernör Isabella. Översvämningar har orsakat stora skador i Holland. – Soubise orsakar problem, men kanske kan Ludvig XIII använda hans skepp i Medelhavet. Lesdiguières är tillsammans med hertigen av Savojen. Knappt hade Turin intagits, när Ludvig XIII återkallade honom till Frankrike på grund av hotet från Soubise, men Lesdiguières menade att han gjorde bättre nytta i Italien. Chiavenna har intagits. Venedig har bett Thurn, Schavelitz och Horneck att rekrytera trupper. Contarini är ny venetiansk ambassadör i Nederländerna. Rutgers kommer att rapportera om vad han läst i ambassadörernas rapporter till Generalstaterna. Camerarius önskar få veta vad den franske ambassadören [Des Hayes] föreslagit i Danmark och Sverige.