Från Ludwig Camerarius till Axel Oxenstierna

Axel Oxenstiernas skrifter och brev

Innehåll

Innehåll Camerarius har mottagit AO:s brev av den 30 jan. och 10 febr. 1625. Anstruther har kommit. Han försäkrar att Kristian IV:s förhandlingar är allvarligt menade och att orsaken till att han rekryterar soldater är att han vill hejda Tilly och tvinga Nedersachsiska kretsen att agera. Han skulle gärna samtala med Gustav II Adolf, men hindras av det förestående kretsmötet. Anstruther var på väg tillbaka till England för att inskärpa hos Jakob I att han inte ska tro att det räcker med tomma ord utan att han måste fullgöra vad han lovar. Då kunde man förhandla i Haag. Kristian IV håller på att rekrytera 10 000 man infanteri och 4 000 ryttare under förevändning att han fruktar Gustav II Adolf. Han är redo att göra allt för den gemensamma saken om bara Jakob I håller sina löften. Om Gustav II Adolf också vill göra något, så välkomnar Kristian honom. – Camerarius saknar information om hertigen av Sachsen-Weimar, men enligt hans bror har han sagt att han aldrig skulle gå i krig mot Gustav II Adolf eller Fredrik V. Om Kristian nu sviker, kommer han att ådraga sig Guds vrede, få Jakob I till fiende och väcka prins Morits och Generalstaternas misstro. Ett problem för honom är att de flesta i Nedersachsiska kretsen, och särskilt Hansestäderna, misstror honom. – Camerarius pläderar åter för ett svenskt angrepp mot Schlesien i förbund med Gábor Bethlen. – Han är förvånad över att Spens inte återvänt från England. Allt går långsamt där, och Jakob I är ombytlig. Han inger större oro än alla fienderna tillsammans. Det blir svårt för honom att underhålla Mansfeld, Kristian IV och Gustav II Adolf, men Camerarius skulle föredra att Gustav II Adolf får överta Mansfelds subsidier. – När Radziwill frågade om Fredrik V ansåg att ett krig mellan Sverige och Polen låg i hans intresse, svarade pfalzarna att Radziwill borde arbeta för fred mellan Gustav II Adolf och Sigismund III och dra försorg om de polska protestanterna, vilket kräver att man bevarar de heligas gemenskap överallt i världen. Ty påven, kejsaren och kungen av Spanien hotar att förgöra alla. Camerarius vittnar om Radziwills lojalitet mot den gemensamma saken. – Generalstaterna välkomnade Gustav II Adolfs erbjudande. De skulle utan tvivel stödja honom om hans fälttåg mot Schlesien kom till stånd.

Innehåll

Camerarius har mottagit AO:s brev av den 30 jan. och 10 febr. 1625. Anstruther har kommit. Han försäkrar att Kristian IV:s förhandlingar är allvarligt menade och att orsaken till att han rekryterar soldater är att han vill hejda Tilly och tvinga Nedersachsiska kretsen att agera. Han skulle gärna samtala med Gustav II Adolf, men hindras av det förestående kretsmötet. Anstruther var på väg tillbaka till England för att inskärpa hos Jakob I att han inte ska tro att det räcker med tomma ord utan att han måste fullgöra vad han lovar. Då kunde man förhandla i Haag. Kristian IV håller på att rekrytera 10 000 man infanteri och 4 000 ryttare under förevändning att han fruktar Gustav II Adolf. Han är redo att göra allt för den gemensamma saken om bara Jakob I håller sina löften. Om Gustav II Adolf också vill göra något, så välkomnar Kristian honom. – Camerarius saknar information om hertigen av Sachsen-Weimar, men enligt hans bror har han sagt att han aldrig skulle gå i krig mot Gustav II Adolf eller Fredrik V. Om Kristian nu sviker, kommer han att ådraga sig Guds vrede, få Jakob I till fiende och väcka prins Morits och Generalstaternas misstro. Ett problem för honom är att de flesta i Nedersachsiska kretsen, och särskilt Hansestäderna, misstror honom. – Camerarius pläderar åter för ett svenskt angrepp mot Schlesien i förbund med Gábor Bethlen. – Han är förvånad över att Spens inte återvänt från England. Allt går långsamt där, och Jakob I är ombytlig. Han inger större oro än alla fienderna tillsammans. Det blir svårt för honom att underhålla Mansfeld, Kristian IV och Gustav II Adolf, men Camerarius skulle föredra att Gustav II Adolf får överta Mansfelds subsidier. – När Radziwill frågade om Fredrik V ansåg att ett krig mellan Sverige och Polen låg i hans intresse, svarade pfalzarna att Radziwill borde arbeta för fred mellan Gustav II Adolf och Sigismund III och dra försorg om de polska protestanterna, vilket kräver att man bevarar de heligas gemenskap överallt i världen. Ty påven, kejsaren och kungen av Spanien hotar att förgöra alla. Camerarius vittnar om Radziwills lojalitet mot den gemensamma saken. – Generalstaterna välkomnade Gustav II Adolfs erbjudande. De skulle utan tvivel stödja honom om hans fälttåg mot Schlesien kom till stånd.