Från Jan Rutgers/Hovråd, Resident till Axel Oxenstierna

Axel Oxenstiernas skrifter och brev

Innehåll

Innehåll Rutgers har mottagit AO:s brev av den 10 februari. Han försäkrar att han hela tiden arbetat på att stärka vänskapen och förtroendet mellan Gustav II Adolf och holländarna och på att visa att Kristian IV inte går att lita på. Holländarna oroades av ryktena om ett förbund mellan Polen och Danmark. När Anstruther anlände, lugnade han dem och hävdade att det inte fanns någon grund för ryktena. Rutgers visade då ett brev som han nyligen fått för vissa ledamöter av Generalstaterna, som blev oroade och menade att Gustav Adolf behövde garantier. Rutgers är övertygad om att Kristian inte kommer att ansluta sig till förbundet, ty hans tal om den gemensamma saken är bara en förevändning för att försvara Holstein och stiften. Men hans armé kommer i alla fall att binda Tillys trupper och hindra honom att anfalla andra furstar och stater. Rutgers tror inte på planerna att utrusta två härar, den ena under Christians och den andra under Gustav Adolfs befäl, för vem ska betala för den senare, när Kristian redan slutit avtal med Karl I, furstarna i Nedersachsiska kretsen och ev. med Brandenburg. Förenade Nederländerna anser sig redan göra nog genom kriget mot de kejserliga. Ludvig XIII, furstarna i Evangeliska unionen och Hansestäderna är inte heller till någon hjälp. - Rutgers lovar att om Kristian angriper Sverige, ska han inte lämna någon möda ospard, när det gäller att hämta hjälp i Nederländerna. - Vad beträffar Vosbergens ambassad, så ska denne försöka påskynda Kristians rekrytering av en armé och uppmuntra honom att verkligen stödja den gemensamma saken. Rutgers lovar att sända hans instruktioner så snart de föreligger. Rutgers menar att det inte finns någon anledning till oro för han har funnit att Vosbergen är en pålitlig vän av Sverige. Mötet med Nedersachsiska kretsen är avslutat, och 10 000 man har beviljats. Rutgers bifogar ett brev från Generalstaternas ambassadör. - Vad beträffar Johan Ernst av Sachsen-Weimar, så hävdar somliga ledamöter av Generalstaterna att Kristian inte kan hysa fientliga avsikter mot Sverige, eftersom han tar hjälp av hertigen, som är i Generalstaternas tjänst, och dessa inte skulle tillåta honom att kriga mot en allierad furste. Vidare har Kristian genom Anstruther bett att få Johan Ernst som general. När Generalstaterna avslog begäran, eftersom de inte kan klara sig utan honom när Morits ligger för döden, bad han om van Marquette, en släkting till Rutgers.

Innehåll

Rutgers har mottagit AO:s brev av den 10 februari. Han försäkrar att han hela tiden arbetat på att stärka vänskapen och förtroendet mellan Gustav II Adolf och holländarna och på att visa att Kristian IV inte går att lita på. Holländarna oroades av ryktena om ett förbund mellan Polen och Danmark. När Anstruther anlände, lugnade han dem och hävdade att det inte fanns någon grund för ryktena. Rutgers visade då ett brev som han nyligen fått för vissa ledamöter av Generalstaterna, som blev oroade och menade att Gustav Adolf behövde garantier. Rutgers är övertygad om att Kristian inte kommer att ansluta sig till förbundet, ty hans tal om den gemensamma saken är bara en förevändning för att försvara Holstein och stiften. Men hans armé kommer i alla fall att binda Tillys trupper och hindra honom att anfalla andra furstar och stater. Rutgers tror inte på planerna att utrusta två härar, den ena under Christians och den andra under Gustav Adolfs befäl, för vem ska betala för den senare, när Kristian redan slutit avtal med Karl I, furstarna i Nedersachsiska kretsen och ev. med Brandenburg. Förenade Nederländerna anser sig redan göra nog genom kriget mot de kejserliga. Ludvig XIII, furstarna i Evangeliska unionen och Hansestäderna är inte heller till någon hjälp. - Rutgers lovar att om Kristian angriper Sverige, ska han inte lämna någon möda ospard, när det gäller att hämta hjälp i Nederländerna. - Vad beträffar Vosbergens ambassad, så ska denne försöka påskynda Kristians rekrytering av en armé och uppmuntra honom att verkligen stödja den gemensamma saken. Rutgers lovar att sända hans instruktioner så snart de föreligger. Rutgers menar att det inte finns någon anledning till oro för han har funnit att Vosbergen är en pålitlig vän av Sverige. Mötet med Nedersachsiska kretsen är avslutat, och 10 000 man har beviljats. Rutgers bifogar ett brev från Generalstaternas ambassadör. - Vad beträffar Johan Ernst av Sachsen-Weimar, så hävdar somliga ledamöter av Generalstaterna att Kristian inte kan hysa fientliga avsikter mot Sverige, eftersom han tar hjälp av hertigen, som är i Generalstaternas tjänst, och dessa inte skulle tillåta honom att kriga mot en allierad furste. Vidare har Kristian genom Anstruther bett att få Johan Ernst som general. När Generalstaterna avslog begäran, eftersom de inte kan klara sig utan honom när Morits ligger för döden, bad han om van Marquette, en släkting till Rutgers.