Från Ludwig Camerarius till Axel Oxenstierna

Axel Oxenstiernas skrifter och brev

Innehåll

Innehåll Kongressen sammanträder. Fredrik V och hans rådgivare har inte deltagit, antingen därför att engelsmännen, som pfalzarna är beroende av, inte ville det eller därför att Kristian IV:s ambassadörer ansåg sig kunna tala mindre fritt i deras närvaro. I början av kongressen föreslog engelsmännen ett fördrag med Generalstaterna med deltagande av Kristian IV, men dennes ambassadörer avböjde av hänsyn till hans avtal med Filip IV. Dock hade de inget emot ett allmänt fördrag syftande till Tysklands frihet och religionens bevarande, och Kristian IV skulle fortsätta kriget, om han fick utlovat stöd från England och även andra bidrog. Därefter började man förhandla om ett sådant fördrag, och när deltagarna fick kännedom om de instruktioner som skickats till Rutgers, blev Camerarius och Vosbergen inkallade till sammanträdet, och den förre föredrog Gustav II Adolfs direktiv och försäkrade de närvarande om kungens engagemang för den gemensamma saken. Vosbergen relaterade vad han fått veta under sitt besök i Livland och Sverige och försäkrade att kriget mot Sigismund, till skillnad från vad danskarna sagt, inte skulle hindra Gustav II Adolfs planer på att intervenera i Tyskland, om bara de andra gjorde sin plikt. Efter några dagars överläggningar slöts en allians mellan Karl I, Kristian IV och Generalstaterna, och det lämnades plats för Gustav II Adolf och Gábor Bethlen att inträda i den. De danska ambassadörerna ville inte att Fredrik V skulle nämnas uttryckligen, därför att då skulle, som de sa, furstarna i Nedersachsiska kretsen gå över till kejsaren. Däremot var de beredda, att nämna hans återinsättande i hemliga artiklar. Vidare agerade danskarna för att få ut de pengar de blivit lovade. Dittills hade de bara fått en månads anslag från England, och Buckingham verkade inte beredd att betala ut mer. Mansfeld kommer inte heller att få vad han behöver. När engelsmännen uttryckligen sa, att det inte låg i deras förmåga att ställa upp med en så stor summa pengar som Gustav II Adolf krävde och danskarna förklarade, att de behövde de pengar de blivit lovade, om inte någon annan gjorde en diversion, då förklarade Camerarius att en ambassadör borde skickas till Gustav II Adolf för att låta honom ta ställning till hela saken. På kongressen diskuteras också hur man ska tillgodose Gábor Bethlens krav, så att han drar i fält mot kejsaren. – Engelsmännen är hårt pressade: De har byggt en stor flotta och håller på att bygga en till, de underhåller sex regementen som stöd till Generalstaterna, de har lovat Kristian IV 30 000 pund i månaden, Mansfeld 20 000, och Karl I bekostar Fredrik V:s hov. Vidare har Karl I enorma skulder, och parlamentet vill inte bevilja medel, om inte det sker reformer och medelsanvändningen redovisas för att förhindra att det mesta försnillas. – Kristian IV har inte heller råd med kriget, och hans gemål och somliga riksråd vill att han ska återvända till Danmark, men även ett tillbakadragande har sina problem. – Spens har inte anlänt från England. – Camerarius önskar få komma till Sverige för konsultationer med Gustav II Adolf. Han hoppas att hans brev kommit fram. – Anstruther hade hoppats att få efterträda Carleton som engelsk ambassadör i Haag, men Buckingham föredrog Killigrew. – Engelsmännen ska ha landsatt trupper vid Cádiz. En del av flottan ska ha observerat skeppen från Havanna med silver från Peru. Engelsmännen ska också ha fått hjälp av mauretanerna. Skepp från Dunkerque bedriver kaparverksamhet till stor skada för handel och sjöfart. Engelsmännen ska ha prejat 13 spanska skepp på hemväg från Bahia. – Det spreds ett rykte om att Kristian av Braunschweig blivit förgiftad. – Mansfeld är på väg mot Magdeburg för att hejda Wallenstein. Ingen har som denne förolämpat kurfurstar och riksfurstar. Men, menar Camerarius, Gud kommer till sist att sätta stopp för hans oerhörda tyranni och övermod.

Innehåll

Kongressen sammanträder. Fredrik V och hans rådgivare har inte deltagit, antingen därför att engelsmännen, som pfalzarna är beroende av, inte ville det eller därför att Kristian IV:s ambassadörer ansåg sig kunna tala mindre fritt i deras närvaro. I början av kongressen föreslog engelsmännen ett fördrag med Generalstaterna med deltagande av Kristian IV, men dennes ambassadörer avböjde av hänsyn till hans avtal med Filip IV. Dock hade de inget emot ett allmänt fördrag syftande till Tysklands frihet och religionens bevarande, och Kristian IV skulle fortsätta kriget, om han fick utlovat stöd från England och även andra bidrog. Därefter började man förhandla om ett sådant fördrag, och när deltagarna fick kännedom om de instruktioner som skickats till Rutgers, blev Camerarius och Vosbergen inkallade till sammanträdet, och den förre föredrog Gustav II Adolfs direktiv och försäkrade de närvarande om kungens engagemang för den gemensamma saken. Vosbergen relaterade vad han fått veta under sitt besök i Livland och Sverige och försäkrade att kriget mot Sigismund, till skillnad från vad danskarna sagt, inte skulle hindra Gustav II Adolfs planer på att intervenera i Tyskland, om bara de andra gjorde sin plikt. Efter några dagars överläggningar slöts en allians mellan Karl I, Kristian IV och Generalstaterna, och det lämnades plats för Gustav II Adolf och Gábor Bethlen att inträda i den. De danska ambassadörerna ville inte att Fredrik V skulle nämnas uttryckligen, därför att då skulle, som de sa, furstarna i Nedersachsiska kretsen gå över till kejsaren. Däremot var de beredda, att nämna hans återinsättande i hemliga artiklar. Vidare agerade danskarna för att få ut de pengar de blivit lovade. Dittills hade de bara fått en månads anslag från England, och Buckingham verkade inte beredd att betala ut mer. Mansfeld kommer inte heller att få vad han behöver. När engelsmännen uttryckligen sa, att det inte låg i deras förmåga att ställa upp med en så stor summa pengar som Gustav II Adolf krävde och danskarna förklarade, att de behövde de pengar de blivit lovade, om inte någon annan gjorde en diversion, då förklarade Camerarius att en ambassadör borde skickas till Gustav II Adolf för att låta honom ta ställning till hela saken. På kongressen diskuteras också hur man ska tillgodose Gábor Bethlens krav, så att han drar i fält mot kejsaren. – Engelsmännen är hårt pressade: De har byggt en stor flotta och håller på att bygga en till, de underhåller sex regementen som stöd till Generalstaterna, de har lovat Kristian IV 30 000 pund i månaden, Mansfeld 20 000, och Karl I bekostar Fredrik V:s hov. Vidare har Karl I enorma skulder, och parlamentet vill inte bevilja medel, om inte det sker reformer och medelsanvändningen redovisas för att förhindra att det mesta försnillas. – Kristian IV har inte heller råd med kriget, och hans gemål och somliga riksråd vill att han ska återvända till Danmark, men även ett tillbakadragande har sina problem. – Spens har inte anlänt från England. – Camerarius önskar få komma till Sverige för konsultationer med Gustav II Adolf. Han hoppas att hans brev kommit fram. – Anstruther hade hoppats att få efterträda Carleton som engelsk ambassadör i Haag, men Buckingham föredrog Killigrew. – Engelsmännen ska ha landsatt trupper vid Cádiz. En del av flottan ska ha observerat skeppen från Havanna med silver från Peru. Engelsmännen ska också ha fått hjälp av mauretanerna. Skepp från Dunkerque bedriver kaparverksamhet till stor skada för handel och sjöfart. Engelsmännen ska ha prejat 13 spanska skepp på hemväg från Bahia. – Det spreds ett rykte om att Kristian av Braunschweig blivit förgiftad. – Mansfeld är på väg mot Magdeburg för att hejda Wallenstein. Ingen har som denne förolämpat kurfurstar och riksfurstar. Men, menar Camerarius, Gud kommer till sist att sätta stopp för hans oerhörda tyranni och övermod.