Sök i arkiven
Genvägar MENY

O.F. Ahlmark & Co eftr. AB  (1847 – )

Organisation

KategoriFöretag. Transport- och lagringsföretag
Alternativa namn
O.F. Ahlmark & Co  ( – 1889)
O.F. Ahlmark & Co eftr.  (1889 – 1917)
HistorikÄLDRE ARKIVHISTORIK:

O.F. AHLMARK & CO EFTR AB

Oscar Ferdinand Ahlmark från Filipstad, fick den 4 oktober 1847 burskap för att bedriva "handels-, kommissions-, speditions- och försäkringsrörelse" i Karlstad. Sex år senare övertog Ahlmark en speceri- och spannmålsrörelse med affär i hörnet Tingvallagatan - Salttorgsgatan (nuv. Järnvägsgatan). Rörelsen var grundad år 1820 av farfadern till Gustav Fröding, brukspatron Jan Fröding. Ahlmark var en driftig och karaktärsfast man som åtnjöt stort förtroende och hans affärer blomstrade. Oscar Ferdinand Ahlmarks hustru, född Geijer, gav honom tillträde till den värmländska bruksägarekretsen, detta bidrog till att stärka hans ställning.
År 1856 blev Ahlmark korresponderande redare för ångskonerten Uddeholm, detta blev upptakten till shippingverksamheten. Hamnen vid Kanikenäset låg enligt stadens handelsmän för långt från centrum och gav anledning till besvärliga landtransporter. En ny hamnanläggning närmare stadens centrum var önskvärd och år 1858 tillsattes i staden en byggnadsdirektion för att anlägga Inre hamnen. O F Ahlmark blev utsedd som en av medlemmarna i denna direktion. Den nya hamnen skulle drivas i stadens regi och inte som tidigare av ett särskilt bolag. Invigningen av den nya hamnen skedde år 1861. Karlstads hamnstyrelse tillsattes där O F Ahlmark var en av medlemmarna, något år senare blev han dess verkställande direktör, en post som han uppehöll till år 1871.
Vid den stora branden år 1865 ödelades nästan alla byggnader i staden däribland även grosshandlare Ahlmarks hus. När återuppbyggnaden kom igång uppförde Ahlmark ett stenhus i två våningar vid Tingvallagatan samt ett trähus som senare flyttades till Herrgårdsgatan där Ahlmark ägde en tomt.
Handeln fick en nedgång efter branden liksom sjöfarten vilket återspeglades i hamnrapporterna. Vid den här tiden fick dessutom transporter på vatten konkurrens av det nya transportmedlet, järnvägen.
I 1870-talets början kom handeln åter igång och nu ökade behovet av flera lastfartyg på Vänern.

O F Ahlmark hade redan tidigare varit intresserad av att skaffa egna båtar och år 1872 sökte han och fick tillstånd att bygga ångbåtar på Kanikenäsholmen. Ångfartygs AB Älvdalen, för vilket Ahlmark var korresponderande redare, sjösatte i september ångbåten "O F Ahlmark" som fått sitt namn för att hedra Ahlmark vilken avled 21 maj samma år.
Karl August Ahlmark, brorson till Oskar Ferdinand, drev rörelsen vidare i kompanjonskap med Carl Gustav Sjöstedt (tidigare kassör i firman) under namnet O F Ahlmark & Co. År 1877 var firman redare för tre galeaser och tre ångfartyg.
Rörelsen drevs vidare i O F Ahlmarks anda med någon utökning. År 1888 inrättades ett handelsregister där K A Ahlmark angavs bedriva "kommissions-, speditions-, agentur-, inkasso-, rederi och handelsrörelse". Året därpå, efter Sjöstedts död, ändrades firmanamnet till O F Ahlmark & Co Eftr. Efter K A Ahlmarks död 1901 drev hans änka verksamheten vidare under ett år för att sedan överlåta rörelsen till August Uppvall. Denne kände väl till rederirörelsen då han varit befälhavare på "Karlstad" och "Forshaga", två ångare för vilka Ahlmark varit huvudredare. Under Uppvalls tid anlades Yttre hamnen i Karlstad år 1906. Där tog man hänsyn till den planerade ombyggnaden av Trollhätte kanal vilket skulle medge fartyg med större djupgående än tidigare. Trollhätte nya kanal invigdes år 1916. Nu öppnades nya möjligheter för industrin och rederiverksamheten. Frakter kunde ske direkt från Vänerhamnar till respektive utländsk hamn utan fördyrande omlastning i Göteborg. Härmed fick också sjötransporten försteg framför järnvägen.
August Uppvall avled år 1909 och ny innehavare blev Josef Bergendorff, vilken anställts i firman tre år tidigare. År 1917 ombildades företaget till aktiebolag med firmanamnet O F Ahlmark & Co Eftr. AB. J Bergendorff blev ende styrelseledamot och verkställande direktör, med Bror Pettersson, erfaren medarbetare och avdelningschef, som styrelsesuppleant. Firman hade som uppgift att bedriva export och import, skeppsrederi-, mäkleri- och speditionsrörelse med därtill hörande verksamheter. Samma år öppnades filialkontor i Kristinehamn. Ångfartygs AB Karlstad bildades genom sammanslagning av de olika bolag som ägde kanalbåtarna "Karlstad" och "Forshaga". Namnet ändrades året därpå till Värmlands Rederiaktiebolag (VR) och J Bergendorff var dess korresponderande redare. På Bergendorffs initiativ bildades Rederi AB Stjärnan för befraktning på Nordsjön. Ett bolag som stod Ahlmarks nära under många år och som övertogs år 1937.
År 1917 gjordes en uppgörelse mellan Karlstads hamn och Ångfartygs AB Karlstad om arrende av slip med angränsande mark på Kanikenäsholmen. Här uppfördes Karlstads varv, en anläggning med ägarintresse för Ahlmarks via Värmlands Rederi AB. Varvet skulle i första hand arbeta med nybyggen och reparationer för just Värmlands Rederi AB och Rederi AB Stjärnan.
Med utökad verksamhet fick Ahlmarks behov av större lokaler och kontoret flyttades till Östra Torggatan 3 (kallad "Näbben" p g a sitt utseende) år 1919. Året därpå avled Josef Bergendorff, endast 37 år gammal. Under hans ledning hade rederirörelsen liksom kolimporten fått en betydande omfattning. Rederiansvaret övertogs av Bror Pettersson och Gustaf Hemmingson blev chef för kolavdelningen.
Efter att i huvudsak ha varit redare för andra bolags båtar började man under 1920- och 1930-talet bygga upp en egen flotta. År 1929 inköptes "Gapern" och "Alstern", "Visten" 1931, "Saxen" 1933, "Mangen" 1934, "Aspen" 1936 och "Foxen" år 1939. Med förvärvet av Rederi AB Stjärnan 1937 hade man vid 1930-talets slut en flotta av 13 fartyg och räknades som ett av Sveriges mer betydande rederier. Förutom Vänersjöfarten och routen Karlstad-Göteborg, hade man nu upprättat linjetrafik med England, Frankrike, Belgien och Holland. Frakterna till utlandet bestod mest av varor relaterade till trä- och järnindustrin. Returfrakterna utgjordes av bl a kol och koks, kalksten, svavel och salt. Under andra världskriget mobiliserades en del av Ahlmarks båtar för att tillföra landet förnödenheter. Fartygen gick ex vis från Bergen i Norge i stora konvojer, om ca 40 båtar med eskort av engelska jagare, till tillgängliga hamnar. Ahlmarks förlorade under kriget 28 man när 4 av deras båtar sänktes och gick förlorade "Foxen", "Indus" ( beslagtog tyskarna) "Mangen" och "Aspen". "Gapern" sänktes i Hamburgs hamn men kunde länspumpas och bärgas, vid detta tillfälle omkom en man och flera skadades. Redan innan kriget var slut satte man igång med nybyggen varav en del båtar fick namn efter de förlista. Bortsett från förlisning p g a krig var det ändå så att man vid båtbyggande tog stor hänsyn till sjövärdigheten hos ett fartyg på bekostnad av lastkapacitet och lastningsförfarande. För båtar med utfart från Vänern fick man dessutom ta hänsyn till djup, bredd och längd i slussarna i Trollhätte kanal. År 1970 fördjupades kanalen och med statsisbrytaren Ale fick man åretrunttrafik. Fartygen fick större luckor och fartygsbaserade lyftkranar. Lastkapaciteten ökade betydligt medan man kunde minska på manskap. Med ökad export av skogsprodukter kunde man även ha en vara i last till en hamn, detta kallades systemtrafik.
Fartygen har över tid genomgått stora förändringar. Av tradition har man byggt båtar i trä. På Karlstads varv byggdes den första motorseglaren i stål år 1934. År 1937 blev Ahlmarks majoritetsägare inte bara för Rederi AB Stjärnan (vilken avvecklades), utan även för Värmlands Rederi AB och därmed även för Karlstads varv.
Karlstads varv byggde för Värmlands Rederi AB/Ahlmarks räkning 12 båtar under åren 1923-1960. År 1950 fick varvet ny maskinverkstad, rörverkstad och smedja och 1962 byggdes en ny slip för att kunna ta emot större fartyg för reparation. Vid slutet 1960-talet minskade efterfrågan på nybyggen av större båtar. Däremot hade man arbete med att förlänga bl a två fartyg för Ahlmarks räkning.. Vid sidan av produktion av mindre "sjötruckar" lade man om en del av verksamheten och byggde inredningar till pubar och barer samt olika slag av byggnadskonstruktioner. Detta hjälpte dock inte och i mars 1974 såldes Karlstads varv till Mattsonbolagen i Uddevalla. Därigenom räddades reparationerna kvar vid Vänern men Ahlmarks varvsepok var över.
År 1958 flyttades huvudkontoret till det nybyggda "Ahlmarkshuset" på Södra Kyrkogatan 6. Bränsleimporten som tidigare varit kol och koks gick mer över på olja. Ahlmarks Bränsle bildades år 1963 och såldes i mitten av 1990-talet. Företaget drevs vid den tiden av Bengt Rejmer, son till Bror Pettersson och Lennart Hemmingson, son till Gustav Hemmingson. Bo Wärmling (kusin till B. Rejmer) kom in som delägare i Ahlmarks år 1974. Nuvarande O F Ahlmark & Co Eftr AB är moderbolag för Ahlmark Lines AB, rederidelen, och Wermia AB, industri och handel. Ahlmark Lines seglar vidare med 6 helägda och 3 delägda fartyg, dels i Vänertrafik och dels med trafik på norrlandshamnar med de större båtarna.


Källor
H. Kjellin: Från Vänern till Västerhavet, 1947.
Jan Davidsson: I sjöfartens tjänst, 1987.
Samt samtal med Bengt Brolin, pensionerad Ahlmarkstjänsteman.
Hänvisningar till orter
Karlstads kommun (Sätesort)
Se ävenÅngfartyget Uddeholm (1856) (År 1856 blev Oskar Ferdinand Ahlmark korresponderande redare för ångskonerten Uddeholm)
Se ävenÅngfartygsaktiebolaget Elfdalen (Ångfartygsaktiebolaget Elfdalens fartyg redades av O F Ahlmark och senare av K A Ahlmark och O F Ahlmark & Co Eftr.)
UnderordnadAhlmark Lines AB (Ahlmark Lines AB är ett helägt dotterbolag till O.F. Ahlmark & Co eftr AB)
ReferenskodSE/ARKIS/72528
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/XfzRAWRUpQN8AmDzt5VHt2
HuvudkällaArkivöversikt
Källår2017