Tredjemansskadesakkunniga

Regeringens bemyndigande den 8 september 1944

Direktiv: Riksdagsberättelsen 1951, sid 34

Betänkanden: SOU 1955:42, SFS 1955:227-244, SFS 1955:629-638, SFS 1957:297-299

Acc: K 32/71, K 21/74

Inledning

Till Riksarkivet har i ett par omgångar inlevererats 1945 års lufträttssakkunnigas arkiv (acc K 32/71, K 21/74). Vid en första genomgång av arkivet i fråga visade det sig, att detta jämväl omfattade arkiven efter 1946 års lufträttssakkunniga och den samma år tillsatta förberedande utredningen rörande nya offentligrättsliga bestämmelser rörande luftfarten. Dessa senare arkiv hade aldrig överlämnats till riksarkivet när respektive utredningar avslutat sitt arbete. De hade i stället, av allt att döma helt formlöst, övertagits av 1945 års lufträttssakkunniga. Det bör noteras, att samma personer i stor utsträckning varit verksamma inom samtliga tre utredningar och att den av de tre utredningarna som senast avslutade sitt arbete, dvs 1945 års lufträttssakkunniga, till följd av sedermera utvidgade direktiv i viss utsträckning lagt även de tidigare utredningarnas förarbeten till grund för sitt arbete. Den ursprungliga ordningen inom de båda år 1946 tillsatta kommittéernas arkiv kom därmed att tillintetgöras och likaså de inbördes avgränsningarna mellan de olika arkivbestånden.



De tre kommittéernas arkiv har nu uppordnats och förtecknats. Ordningsarbetet har i första hand tagit sikte på att särskilja respektive kommittéers arkiv och att återställa dem i det omfång de haft när de sakkunniga avslutat sina respektive uppdrag. Arkivbestånden har därefter uppordnats efter handlingarnas formella karaktär, sådan den anges enligt det sk allmänna arkivschemat för centrala ämbetsverks m fl arkiv (SFS 1962:110). Avsteg har därvid i viss utsträckning skett från den ordningsprincip som, i den mån en sådan kunnat urskiljas, synes ha tillämpats av arkivbildarna själva, nämligen dossiersystemet. Den ursprungliga ordningsprincipen har dock bibehållits i fråga om den omfattande mängd handlingar, som kunnat klassificeras såsom internt upprättade förarbeten till skilda betänkanden och lagförslag. Det bör dock i fråga om 1945 års lufträttssakkunnigas arkiv noteras, att viss, till omfånget begränsad korrespondens (koncept till utgående skrivelse, inkomna brev och handlingar för kännedom) haft en så nära samhörighet med de promemorior eller dylikt, som den varit fogad till och kommenterat att ett särskiljande av handlingarna på grundval av deras formella karaktär inte har tett sig försvarbart. Dessa handlingar har därför stannat i serien F I.

1945 års lufträttssakkunniga

Den 8 september 1944 tillkallades av Kungl Maj:t hovrättsrådet H Chr Wikander och revisionssekreteraren F A J Folkard von Scherling att inom justitiedepartementet biträda med en utredning rörande de nya privaträttsliga bestämmelser på lufträttens område, som kunde erfordras för en svensk anslutning till de 1933 i Rom och 1938 i Bryssel avslutade konventionerna (den s k tredjemanskadekonventionen) angående ansvarighet för skada, som i följd av luftfartygs begagnande i luftfart tillfogats tredje man på jordytan. Den 29 september 1945 överlämnade de sakkunniga till Kungl Maj:t dels ett förberedande förslag till lag om ansvarighet för skada i följda av luftfart, dels ett förberedande förslag till lag om trafikförsäkring å luftfartyg.

Härefter förordnade Kungl Maj:t den 5 oktober 1945 presidenten B Ekeberg, ordförande, H Chr Wikander och F A J Folkard von Scherling, sekreterare, att inom justitiedepartementet fullfölja utredningsarbetet rörande de nya privaträttsliga bestämmelser på lufträttens område, som kunde erfordras för anslutning till ovannämnda konvention. Under den tid de sakkunnigas arbete inskränkte sig till detta uppdrag kallas de även Tredjemansskadesakkunniga. Den 24 september 1948 fick de sakkunniga vidgade direktiv, nämligen att dessutom verkställa den ytterligare utredning som kunde erfordras beträffande frågan om Sveriges ratifikation av den i Genève samma år avslutade konventionen om internationellt erkännande av rättigheter i luftfartyg (den s k inskrivningskonventionen) och en svensk lagstiftning på detta område.

Under loppet av år 1949 hade de två övriga kommittéer (1946 års lufträttssakkunniga och Förberedande utredning rörande nya offentligrättsliga bestämmelser rörande luftfarten) som utrett andra frågor inom lufträttens område avslutat sitt arbete. Den 24 februari 1950 utfärdade Kungl Maj:t nya direktiv för 1945 års lufträttssakkunniga. I enlighet med chefens för justitiedepartementet yttrande till statsrådsprotokollet samma dag skulle den dittills under utredningsarbetet iakttagna uppdelningen mellan privat och offentlig rätt icke längre vidmakthållas, utan allt fortsatt arbete med revision av lufträtten skulle helt förläggas till 1945 års lufträttssakkunniga. De sakkunniga fick nu sina direktiv utökade med uppgiften att revidera 1922 års luftfartsförordning i sin helhet, oberoende av om bestämmelserna vore av privaträttslig eller offentligrättslig natur.

Den 30 juni 1953 hade de sakkunniga fullgjort sin del av utredningsuppdraget som givits i direktiven av den 24 september 1948 och avlämnade ett förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg m m (stencilerat). I statsråd den 12 november 1954 beslöts - efter sedvanligt remissförfarande och sedan vissa ändringar vidtagits i lagförslagen - att ställa proposition till 1955 års riksdag. Efter riksdagens beslut utfärdades lagar i ämnet den 12 maj 1955 (SFS 1955:227-244) och vissa följdförfattningar den 2 december 1955 (SFS 1955:629-638).

Den 29 november 1955 avgav de sakkunniga ett den 31 oktober 1955 dagtecknat betänkande med förslag till luftfartslag (SOU 1955:42). Uppdraget var därmed slutfört. Den 6 juni 1957 utfärdade Kungl Maj:t ny luftfartslag (SFS 1957:297) jämte följdförfattningar (SFS 1957:298-299).