Odaterade brev till J A Lindblom

Avsändare Wallquist, Olof f. 1755 d. 1800
Överhovpredikant, biskop i Växjö och riksdagsman.

Mottagare Lindblom, Jacob Axelsson f. 1746 d. 1819
Skytteansk professor, biskop i Linköping, ärkebiskop.

Omnämnda Romanzow

Domey, Olof f. 1726 d. 1796
Filosofie och teologie professor i Uppsala, kyrkoherde i Kumla och Hallsberg.

Trolle - Wachtmeister af Johannishus, Carl Axel f. 1754 d. 1810
Greve, riksdrots och riksråd, justitiestatsminister, en av rikets herrar, fideikommissarie (Trolle-Ljungby), Lunds akademi kansler, president i kungliga Svea hovrätt.

Sundevall, Matthias f. 1763 d. 1847
Kontraktsprost i Skänninge, riksdagsman.

Schwartz, Andreas f. 1754 d. 1808
Kyrkoherde i Stora Köpinge, Lunds stift.

Tingstadius, Johan Adam f. 1748 d. 1827
Professor i österländska språk vid Uppsala universitet, biskop i Strängnäs, ledamot av Svenska akademien.

Eberhardt, Johan Hartman f. 1727 d. 1796
Teologie doktor, lektor i Härnösand, ständig sekreterare i bibelkommissionen, riksdagsman.

Hylander, Anders f. 1750 d. 1830
Teologie professor vid Lunds universitet, kyrkoherde i Stora Uppåkra och Flackarp, Lunds stift.

Ammon, Christoph Friedrich von f. 1766 d. 1850
Tysk teolog, professor i teologi i Erlangen och Göttingen.

Wallenstråle, Martin Georg f. 1733 d. 1807
Även Mårten Göran. Född Wallin, adlad 1756. Biskop i Kalmar stift.

År och antal 1795 (1)

Anmärkning Brev nr 169 9 december Referat: Brevet inleds med ett litet resonemang om klockarnas tjänstgöring och deras förhållande till prästerna och organisterna. Därefter ställer Wallquist en fråga om vilken praxis Lindblom tillämparnär en lektor skall bli präst och när han skall bli kyrkoherde. Särskild efterfrågas vilken författning som tillämpades i fallet med Sundewall. Därefter har Wallquist ett längre avsnitt där han skriver om samtida tysk teologi. Särskilt nämner han Ammons bibelteologi som han läst under hösten och som han är mycket fascinerad av, i synnerhet hans filologiska angreppssätt. Allt detta tillämpas sedan på svenska förhållanden varvid Wallquist profilerar sig mot neologin och menar att teologin skall grundas på en naturlig och litterär läsning av bibeln. Dessa grundliga resonemang föranleder honom att kritisk kommentera bibelkommissionens arbete där han anser att endast Domey, Tingstadius och Eberhardt har tillräcklig kompetens. Men att de inte gör vad de skulle kunna göra. Särskilt berömmer han Tingstadius översättning av psaltaren. Vidar ger hanuttryck för en indignerat inställning till den bristfälliga bildningen i Sverige i stort och det primitiva kulturella klimatet. Via detta resonemang kommer han in på situationen i Växjö där han arbetat hårt med det nya biblioteket. Men tvingas konstatera att intresset är mycket svalt. Sedan han haft öppet sedan i september har endast lånat ut 20 böcker och beskriver hur man sitter och somnar med "journalisten" i händerna. Därefter kommer Wallquist på nytt in på teologin och diskuterar behovet av bibelöversättningar. Vidare skriver han om någon som önskat erhålla "blå bandet" utan att han närmare specificerar vem det är. Därefter kommer ett långt stycke som handlar om armfeldska konspirationen som han kraftigt fördömer. Wallquist gör dock den trösterika iaktagelsen att inga ofrälse deltagit i konspirationen utan att det vanliga folket nu såväl som vid tidigare oroligheterallti varit oskyldigt. I avslutningen av brevet skriver Wallquist ett stycke om sina ämbetsgöromål. Allra sist tar han upp en konflikt om tjänster i Lunds stift, om en utgivning av prästmöteshandlingar som getts ut i Kalmar.

Arkiv Lindblomska brevsamlingen (E005/Br 29)

Volym 25

Upprättad av Linköpings stadsbibliotek