SDHK-nr: 26204

(Generalkonfessorn Botulphus Haquini) till generalkonfessorn i Syon (ev. en av de bröder från Syon som vistades i Vadstena år 1427), som uppgivit sig ha skrivit till en företrädare till honom och lovat överlämna åtskilliga för deras kloster nyttiga ting utan att få något svar; utfärdaren har inte sett något av dessa ting förutom vissa mässkläder för präster, vilka lär ha skickats av adressaten till att utbytas mot andra sådana kläder, som kvarlämnats av den heliga Birgitta i Alvastra kloster. Då ett sådant byte emellertid inte kan ske, ber brevskrivaren adressaten att meddela vad som skall göras med mässkläderna, anhåller om förnyande och utökande av de tidigare utlovade nyttigheterna samt försäkrar att han och hans medbröder är beredda att göra adressaten motsvarande tjänster. Som bevis på sin goda vilja skickar han en bild av den helige Josef (?; ”sanctum josep quamuis depictum”) samt dennes och den helige Joakims officier (”historias”) med tideböner (”officiis”) och legender, varav Josefs officium brukar framföras årligen den 19/3 i deras domkyrka (d.v.s. i Linköping) och hos dem, medan Joakims dito nu har samlats, granskats och satts i bruk av en broder i deras kloster (Johannes Benechini**); vidare skickar han ett antal skrifter som kan tjäna till upplysning om generalkonfessorns ämbete och makt i fråga om klosterregeln, Birgittas Constitutiones, Mare Magnum, prior Petrus’ Additiones m.m. Därvid ber han att mottagaren, för den händelse han fått tag på nya versioner av Mare Magnum eller prior Petrus’ Additiones redigerade av den heliga stolen eller någon annan auktoritet, skickar kopior av dessa och även av eventuella andra för ordens befordran lämpliga skrifter, särskilt av två traktater med incipit ”Declaracio sermonum tuorum” respektive ”Utrum intellectiua”, av vilka de har endast dåliga och ofullständigar avskrifter. Om å andra sidan adressaten vill ha kardinal Johannes’, Heymericus’ de Campo eller magister Matthias’ skrifter, vilka finns hos utfärdaren, så ber han att de skickar en duglig skrivare till Vadstena, som kan göra kopior i den hos dem brukliga handstilen, eftersom de inte har någon egen sådan kopist; han kommer i så fall att stå för deras omkostnader och för skrivarens uppehälle. Slutligen uppges att Johannes Borquardi och abbedissan Bengta har avlidit och att endast fyra av de prästbröder, som fanns i konventet då mottagaren var i Vadstena, nämligen Acho Johannis, Johannes Hildebrandi, Clemens och Johannes Benechini, och två av lekbröderna ännu är i livet och ”hälsar till honom” (”se vestris oracionibus intime commendantes”).