Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Gustafsströms bruk


Grunddata

ReferenskodSE/VA/51259
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/rAoyB2ED5o74CvjEyRwVm7
Omfång
10,4 Hyllmeter 
Datering
1753–1909(Tidsomfång)
ArkivinstitutionVärmlandsarkiv, Region Värmland (depå: Zakrisdal)
Arkivbildare/upphov
Gustafsströms bruk (1749 – 1897)
Alternativa namn: Gustavsströms bruk
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Järnbruk)

Innehåll

Allmän anmärkningFörteckningsnummer 41/01

Gustavsströms Bruk Ur: J Furuskog. De värmländska järnbruken 1924. Det silvermalmstreck som finnen Göran i Käxtjäm år 1639 fann vid Hälleforsen blev av stor betydelse icke blott för den västmanländska bergslagsbygden utan även för den därintill gränsande Gåsborns socken. Silvermalmen förekom sparsamt, och brytningen var i det hela förlustbringande, så att verksamheten vid ett par tillfällen var nära att avstanna. Men de ädlare verken voro på 1600 och 1700-talen föremål för myndigheternas varmaste omtanke och djärvaste förhoppningar, och därav kom det sig att man på 1740-talet tillgrep den egendomliga utvägen att förbättra silverbrukets ekonomi och skaffa medel till silverbrytningens fortsatta bedrivande genom att anlägga ett antal järnbruk i skogstrakterna ovanför Hällefors. Sedan kammarkollegium anmält, att det från Hällefors silververk inlevererade myntet icke motsvarade de nedlagda omkostnaderna, föreslogo riksens ständer, att verkets intressenter måtte få uppföra en del järnnverk för silververkets upprätthållande och flitiga drivande. Privilegium meddelades år 1749 och de anläggningar som därigenom kommo till stånd voro följande: I Hällefors socken vid Karlsdal en masugn och en ämneshammare samt en såg under byggnadstiden; vid Silkesdamm en saltpanneplåthammare och en såg; vid Sävenfors ett skär- och valsverk,en stålhammare, en stålugn med räckhammare samt 4 knipphammare; i Gåsborns sochen vid Gustavsström en masugn, en ämneshammare och en såg samt vid Eriksdal två knipphamrar. I var och en av de båda masugnarna skulle 700 skeppund tackjärn framställas, vilken kvantitet skulle förädlas vid de övriga verken i Gåsborn kom masugnen vid Gustavsström icke att länge äga bestånd. En taxeringslängd meddelar, att där under åren 1755-1764 ägt rum blåsning under sammanlagt 708 dygn och tillverkats 5007 skepp. 15 lisp. tackjärn, alltså något mera än 7 skepp om dygnet. Emellertid synes det här liksom i Hällefors ha varit önskvärt att konsekvent förlägga tackjärnsblåsning och smide till olika platser, varför år 1768 masugnen flyttades till Älvsjöhyttan, på vilken plats tackjärnstill- (?) Vid Gustavsström fanns enligt samma källa en ämneshammare med två härdar, en spiksmedja, en stålugn och en räckhammare. I början av 1800-talet synes denna industri ha varit nedlagd (30), men 1844 kom rörelsen åter i gång, i det att en mindre hammare för stål och spiksmide då privilegierades. Vid Gustavsströms bruk hade rörelsen varit mycket obetydlig i början av 1800-talet men tog starkare fart efter Eriksdals nedläggning. Tillverkningen utgjordes huvudsakligen av smältstycken,som uträcktes vid Hällefors, samt av spik. Framställningen av smältstycken upphörde 1896, spiksmidet 1897. Endast obetydliga rester återstå av verkstäderna. En kvarn finns kvar från brukstiden. På grund av den nämnda anordningen med tubledning till Eriksdal har ingen kraftstation uppförts vid Gustavsström. Herrgården är numera ålderdomshem för Gåsborns socken.
Inledning (äldre form)GUSTAFSSTRÖMS BRUK och ÄLVSJÖHYTTAN.

Historik

Gustafsströms bruk privilegierades år 1749 tillsammans med bl a Eriksdal, Karlsdal, Silkesdamm och Sävenfors för Hellefors silververks intressenter. Detta för att anskaffa nödiga inkomster till att driva silververket, vilket inte ensamt kunde bära sina kostnader. Vid Gustasfsström, på bägge sidor om fallet, uppfördes en masugn, en ämneshammare och en s.k. husbehovssåg. Hellefors bruk var innehavare av en stor skogstrakt vid Svartälven vilket var en anledning till att järnbruk anlades i Värmland och Gåsborns socken.
Ledningen över de nya Helleforsanläggningarna anförtroddes Sven Rinman, utsedd av Bergskollegium. Denne skriver i sin tjänsteberättelse år 1763 bl. a.:
-att masugnen vid Gustafsström tar sin malm från egna gruvor i Torrake- och Fagerberget.
-att ämneshammaren utom ämnen till grovmanufaktur, smider saltpanneplåtar med fyra smeder och två koldrängar vid två härdar.
-att stålugnen för brännstål med tillhörande stålsmedja brukas av en mästare med två drängar.
Senare bestämdes att tackjärnsblåsning och smide skulle vara förlagda på olika ställen och masugnen flyttades till Älvsjöhyttan (även kallad Elvsjöfors) år 1768 och kvar i Gustafsström blev ämnessmidet.
Vid 1765 års Bergmästarevärdering av Helleforsverket kan man läsa om Gustafsströms bruk att masugnen är i dåligt skick och ämneshammaren ska ombyggas, där finns en brännstålugn med tre kistor, en knip- eller stålhammare med en liten härd till värmning, en såg och en mjölkvarn till brukets behov samt en damm i dåligt skick som behöver repareras. Där finns också en bruksgård "wäl inrättad, så wäl till wånings- som uthus."
År 1803 meddelas från Bergskollegium att Gustafsströms, Carlsdals och Hellefors stång- och ämnesjärnshammare, med alla därunder privilegierade verkstäder, utgör ett sammanhängande verk, varest under en stämpel och under gemensamma namnet Hellefors järnverk utsmides brukets årliga hammarskatt.
För 1841 års Bergmästarvärdering uppräknas Elfsjöfors/=Elfsjöhytte/ masugn och Gustafsströms bruk med 2 härdar och 2 hamrar, 2 stålugnar, 1 knipphammare.
För 1863 års Bergmästarvärdering anges att Gustafsströms bruk, vid Svartälven nedanför sjön Laggens utlopp har tillräcklig vattentillgång för verkets oavbrutna gång. Smedjebyggnaden är uppförd av sten och täckt med plåtar samt innehåller 2 Lancashire- och 1 räckhärd, 2 stångjärnshammare och ett litet manufakturverk bestående av 2 spikhamrar. Gustafsströms kvarn är i gott skick medan sågen är förfallen. Elfsjöhyttan har likaledes tillräckligt med vatten, hyttebyggnaden är nu uppbyggd av gråsten med 3 formbröst, varmapparat och blåsmaskin, gasrostugn, en äldre rostugn samt kolhus.

Ur Helleforsverkens disponentberättelser för Gustafsström och Älvsjöhyttan.
För år 1855: Vid Gustafsström smides ännu med tysksmide. Under arbete varande byggnader; Reparation av hyttdammen vid Elfsjöhyttan samt uppförande av kontorsbyggnad.
För år 1856: Knipjärn och spik tillverkas vid Gustafsström och sågen skall byggas om.
För år 1857: Vid Elfsjöhyttan kan malmrostningen i Schedinska ugnen inte hållas jämn, förrän gasrostugn är uppförd. Det år 1850 uppförda blåsverket är i gott skick, men för klent. Blåsningarna besväras allt emellanåt av vatten från Svartälven. Stång- och ämnesjärn samt spik tillverkas vid Gustafsström.
Tysksmide pågår till dess man hinner ändra verket till 2 Lancashirehärdar. En del byggnadsarbeten återstår att uppföra bl. a. sågens ombyggnad, kolugn, järnväg vid hyttan, konst och spel vid Fagerbergs gruva samt Elfsjödammens ombyggnad. Detta år noteras som missväxtår i bygden.
För år 1858: Elfsjöhyttan har fått ny gasrostugn och vid Gustafsström ändrades från tysksmide till Lancashiresmide.
För år 1862 noteras: Vid Elfsjöhyttan uppfördes ett kolhus på slaggpelare samt under alla bruken ett antal torparhus.
År 1876 kan man läsa att ett nytt skolhus byggs vid Gustafsström.

Gustafsströms bruk och Elfsjöhyttan, med Gustafsströms bruk som huvudkontor för båda, har alltid legat under Helleforsverken. Hellefors bruk har haft skiftande ägarförhållanden. År 1733 bildades "Sjumannabolaget" med bl a förre brukspatronen Stockenström. Under 1750-talet blev en relativt ung Detlof Heijke ägare till 2/18 av Hällefors bruk. Något mer än 40 år senare var hans ägarandel 3/4. Assessorn, senare bergsrådet, Detlof Heijke, blev adlad år 1761 till Heijkenskiöld för sin bergsmannagärning. Hans son, tillika bergsråd, Detlof Heijkenskiöld d.y. var år 1821 ensam ägare till Helleforskomplexet. Dennes son Karl Gustav drev bruket vidare till sin död år 1833. Änkan, Eva Heijkenskiöld född Cronstedt, fortsatte att driva bruken i samarbete med sönernas förmyndare Per Gustav Berggren åren 1834-1840. Sönerna avled av sjukdom blott 11 och 13 år gamla. Eva Heijkenskiöld, nu omgift med greve Gustaf Gustafsson Lewenhaupt, och tillsammans fortsatte de att leda arbetet till år 1851, då de flyttade från Hällefors och år 1857 överlät förvaltandet av Helleforsverket på hennes syskonbarn. År 1864 ombildades bruket till Hellefors bruks aktiebolag med Hans Henrik von Essen som ensam styrelseledamot och högste chef.

Vid Gustafsström hade under tiden från år 1754 till år 1838 medlemmar av släkten Wallmo verkat som inspektorer. Från år 1838 verkade Johan Låftman som bruksförvaltare vid Gustafsström fram till sin pensionering år 1866. Han efterträddes av E. Th. Klingberg som från att ha varit disponent för Helleforsverken, med bibehållen titel, övertog ledningen av Gustafsström fram till år 1886. De sista 10 åren, fram till nedläggningen av bruksverksamheten vid Gustafsström och Älvsjöhyttan, var den förre hyttfogden vid Älvsjöhyttan, Carl Henning Odencrantz, bruksförvaltare efter Klingberg. År 1895 inköpte Hellefors bruks AB samtliga aktier i Sikfors bruks AB dit all verksamhet med manskap vid Gustafsström och Älvsjöhyttan överfördes, utom en mans spiksmide vid Gustafsström.


Arkiven.

Arkiven består till största delen av liggare och räkenskaper. Ämnesordnade handlingar finns främst i Hällefors bruks arkiv i dossierserierna. Huvudböcker finns endast i Gustafsströms bruk. I avräkningsböckerna återfinns ofta samma personer i båda bruken då man gjort arbeten på båda ställena. Det har ibland varit besvärligt att bestämma i vilket arkiv en del volymer borde införtecknas.


Källor:

Jalmar Furuskog: De Värmländska järnbruken, 1924.
Nils Helger: Hällefors socken, 1945.
Nils Helger: Gåsborns socken, (1951), 1989.
Hällefors bruks arkiv, dossierer.


Arkivbildarkort.

Gustafsströms bruk.
Älvsjöhyttan.


Forshaga i maj 2001
Siri Engelbrekt
Arkivassistent

Kontroll

Skapad2001-07-03 00:00:00
Senast ändrad2021-06-15 08:12:20