Sök i arkiven
Genvägar MENY

Torsdagen den 23 maj, klockan 16.30–22.00, pågår underhållsarbete på webbplatsen. Arbetet påverkar såväl webb som bildvisningen och vi ber om överseende för de störningar som kan uppkomma till följd av detta arbete.
bild
Arkiv

Lennartsfors bruk


Grunddata

ReferenskodSE/VA/51077
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/6sIqpGjlIacDXFUV4ePHq2
Omfång
52,1 Hyllmeter 
Datering
1839–1975(Tidsomfång)
ArkivinstitutionVärmlandsarkiv, Region Värmland (depå: Zakrisdal)
Arkivbildare/upphov
Lennartsfors bruk (1832)
Alternativa namn: Lennartsfors AB  (1912 – )
Alternativa namn: AB Lennartsfors Mekaniska Verkstad  (1947 – )
Alternativa namn: Ränkefors bruk
Kategori: Företag. Lantbruk och fiske, ospecificerat (Lantbruksrörelse)
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Järnbruk, manufakturverk)
Kategori: Företag. Processindustri (Träsliperi)
Kategori: Företag. Verkstadsindustri (Mekanisk verkstad)
Kategori: Företag. Energi-, vatten- och avloppsverk (Kraftstation)

Innehåll

Allmän anmärkningFörteckningsnummer 7/80
Inledning (äldre form)LENNARTSFORS BRUK

Ett kungligt brev 1752 förbjöd anläggande av järnbruk i sydvästra Värmland, för att på detta sätt stödja timmerhandeln. 1747 erhölls privilegium för järnbruk i Gustafsfors i nordligaste Dalsland. 1797 kom Töcksfors järnbruk till. 1821 inlämnade bruksägaren Christoffer Sahlin ansökan om att få anlägga ett järnbruk vid Ränkeforsen i Lennartsfors. 1823 kom tillstånd till anläggandet av en stångjärnshammare med härd för att smida 450 skeppund järn. Samma år såldes privilegierna av Sahlin till en norrman, som 1825 fick privilegium att anlägga ännu en härd för 450 skeppund smide. Av ekonomiska orsaker såldes Ränkeforsen på exekutiv auktion 1830, och bruket kunde inte uppföras. Privilegiet på de båda härdarna flyttades över till Snarkil 1829 och till Bäckefors 1834.

1838 kom nya privilegier på ett manufakturverk med en hammare och två härdar. 1839 såldes privilegierna till Gustafsfors ägare L M Uggla och Gustaf Ekman. De nya ägarna fick nya privilegier vari det bl a stadgades att namnet skulle ändras till Lennartsfors. 1840 uppfördes stångjärnssmedja med två hammare, smälthärd för lancashiresmide och en räckhärd. Masugn byggdes 1841 och samma år mekanisk verkstad. Man använde både sjömalm och bergmalm (från gruvorna i Animskogs socken). Ett gjuteri uppfördes också. Lennartsfors järnbruk blev ett vanskligt företag. Det skedde inte heller mer än tre blåsningar 1841, 1843 och 1844, och på 196 dygn tillverkades 1 943 skeppund tackjärn. 1859 gjordes ännu en blåsning under 87 dygn. Gjuteriet tillverkade t ex 1844 680 skeppund gjutgods, bl a grytor och pannor, hällar till härdar och vällugnar samt kakelugnar. 1855 annonserade bruket att man tog emot beställningar på gjutgods och enklare maskinarbeten. 1871 lades järnhanteringen ner och då hade man under flera år endast ägnat sig år spiksmide. Verkstäderna revs 1885.

1885 köptes det förfallna bruket av brukspatron J N Biesért. Efter erhållen lagfart byggdes en trämassefabrik. 1891-95 producerades 3 800 ton massa per år, vilket gav en tredje plats bland Värmlands träsliperier. 1903 drabbades bruket av brand. 1904 var driften åter i gång och 5 000 ton våt finslipad mekanisk trämassa producerades per år. 1912 ombildade J N Biesert familjeföretaget till Lennartsfors AB. Efter ombyggnad efter första världskriget kunde med 80 anställda 12 000 ton massa framställas. England var den viktigaste exportmarknaden, men även de övriga västeuropeiska länderna köpte Lennartsfors massa, som var av fin kvalitet. 1932 hade kapaciteten höjts till 16 000 ton massa. Den viktigaste utskeppningshamnen var Halden, dit massan transporterades dels med båt och dels med järnväg. Andra världskrigets utbrott stoppade 1940 exporten till västeuropa, som bruket var helt beroende av.
Efter kriget bildades på orten AB Lennartsfors Mekaniska Verkstad av två bröder Biesért och Åtvidabergschefen Elof Eriksson och dennes broder Thorsten, direktör för AB Bolinder-Munktell, Eskilstuna. Av Lennartsfors AB hyrde det nya bolaget den lediga fabriksbyggnaden.

Litteratur: Jalmar Furuskog: "De Värmländska järnbruken" (1924)

(Kjell Johansson 1983)

Kontroll

Senast ändrad2019-11-13 08:50:02