Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Bjurbäckens Bruk


Grunddata

ReferenskodSE/VA/50488
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/VyoAxrCyyeYrekP9EjiS45
Omfång
33,5 Hyllmeter  (-)
Datering
1679–1915(Tidsomfång)
VillkorNej
ArkivinstitutionVärmlandsarkiv, Region Värmland (depå: Zakrisdal)
Arkivbildare/upphov
Bjurbäckens bruk (1602 – 1890)
Alternativa namn: Bjurbäckshyttan
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Järnbruk och manufakturverk)
 
Åminnefors bruk (1630 – 1890)
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Järnbruk)

Innehåll

Allmän anmärkningFörteckningsnummer 35/79

I Storfors bruks dossierarkiv återfinns ett stort antal handlingar berörande Bjurbäckens Bruk, som ursprungligen sannolikt avsöndrats ur Bjurbäckens Bruks arkiv. Jfr särskild förteckning med register (004-005/72).
Inledning (äldre form)Bjurbäckens Bruk
Lungsund socken, 1602-1890.

I norra delen av Lungsunds socken i östra Värmland började industriepoken redan 1602, då en stångjärnshammare anlades vid Bjurbäcken. Omkring 1610 byggdes där en masugn. Kort tid därefter anlades ytterligare en hammare, en knipphammare (en typ av lätt hammare med ganska hastig gång). 1626 såldes halvparten av knipphammaren till Olof Hammarsmed på Asphyttan. Denne lät bygga om hammaren till en stångjärnshammare. Omkring 1630 byggdes ännu en hammarsmedja vid Åmånnefors en halv kilometer norr om Bjurbäcken.
1680 uppges att hamrarna vardera kunde prestera en tillverkning på 600-700 skeppund vardera. Masugnen stod länge öde, då ägarna fann stångjärnssmidet mer lönande. En betydande prisskillnad rådde mellan stångjärn och tackjärn. Dessutom fanns det gott om tackjärn i Bergslagen.

Det gick åt mycket kol till verksamheten. Dels hade bruksägarna egna skogar och dels köpte man kol från den närmaste omgivningen.
Stångjärnsproduktionen måste reduceras efter hammarkommissionens undersökning. I Bjurbäcken måste två härdar läggas ned. 1754 uppsattes efter tillstånd en stjärthammare med vattenhjul avsedd för husbehovssmide. 1796 fick bruket tillstånd att förädla 100 skepp-pund av det egna stångjärnet till spik, söm, hästskor, bandjärn och bultjärn mot att man reducerade stångjärnssmidet med 25 skepp-pund. Vid denna tidpunkt omfattade Bjurbäckens bruk masugn, stångjärnssmedja och manufakturverk och vid Åminnefors en stångjärnssmedja.

1841 lades verksamheten i hyttan ned. På 1840-talet infördes lancashiremetoden. För Bjurbäcken medförde detta att en räcksmedja inrättades där och i Åminnefors en smältsmedja. 1890 blev det sista arbetsåret, då även smidet upphörde.

Litteratur: Gustav Ekman: "Ur Storforsverkens historia" Anteckningar (1921)

Jalmar Furuskog: "De värmländska järnbruken" (1924)

Arvid Ernvik: "Östvärmländska järnbruk' (1968)

(Kjell Johansson 1983)

Kontroll

Senast ändrad2016-10-19 10:49:06