FALBYGDENS MANSKÖR  (1979 – )

Organisation

KategoriFörening. Ospecificerad (Kulturorganisation)
KategoriFörening. Ospecificerad (Sångkör)
HistorikH I S T O R I K
Skaraborgs Föreningsarkiv
4035 FALBYGDENS MANSKÖR
Följande text är skriven av Falbygdens manskörs dåvarande sekreterare, Gösta Eriksson, jubileumsåret 2009:
Manskören 1909 - 2009
Den 8 oktober 1979 träffades 14 entusiastiska manskörssångare och bildade Falbygdens Manskör. Namnet speglar avsikten att vara en kör för hela Falan. De tidigare medlemmarna i Floby manskör kom i början att utgöra stommen i kören. En av dessa 14, Rune Jonsson, som under många år var ordförande, deltar fortfarande i körens aktiviteter.
Skara Manskör blev fadder åt Falbygdens Manskör och bidrog med hitresta sångare vid övningar och även vid någon konsert under en period. De bistod också med råd och tips om organisation och repertoar. På kort tid blev medlemsantalet 30 sångare och sedan har det pendlat mellan 30 och 40.
Fem dagar efter konstituerandet av Falbygdens Manskör hade Västergötlands Sångarförbund Jubileumskonsert i Falköping, på den ort där VSF bildades 1909. De 70 åren firades i en festlig konsert med framträdande av flera körer från Skaraborg och Västergötland. Programmet var omväxlande med tonvikt på nyare musik.
Men hur började det hela?
Manskörssångens traditioner utformades och befästes i stor utsträckning inom universitetsorternas studentliv. Men stark förankring har också manskörssång haft inom olika folkrörelser och ordenssällskap.
I år, 2009, är det 100 år sedan Falköpings Manskör bildades i april 1909 med 30 medlemmar. Under 20 år var det en livlig och intensiv verksamhet inom kören. På 30-talet bildades en utbrytargrupp ”Sångarbröderna” och verksamheten i manskören gick då på sparlåga. Efter några år inlemmades åter Sångarbröderna i kören, och man valde Jens Bartler till dirigent. Många välkända Falköpingsprofiler har varit medlemmar i Falköpings Manskör. Kören hade sin sista konsert 1949. Dirigent då, var lasarettssyssloman Josef Swensson. Och i den dåvarande styrelsen återfinner vi den mångårige sekreteraren i Falbygdens Manskör, Ewald Gustavsson, som också var aktiv i Floby Manskör.
1950 bildades Floby Manskör med flera medlemmar från Falköpingskören. Pådrivande vid bildandet av Floby Manskör var bl.a. folkskollärare Georg Andersson. Under åren medverkade som dirigenter t.ex. Olle Karlsson, Rune Westermark, Sten Henriksson och Nils Rynefors. Kören hade en mycket intensiv verksamhet under femtio- och sextiotalen. Man hade under denna period många egna konserter i kyrkor och samlingslokaler inom en 10-milsräjong från Floby. Dessutom flera i samarbete med bl.a. Mullsjö Manskör och med flera andra körer inom VSF. Många välkända Floby- och Falköpingsnamn återfinns i matrikeln. Några exempel: Erik Edin, Holger Larsson, Rolf Andersson, Erland Persson, Sten-Erik Svensson, Göte Claesson, Folke Isaksson och boende i Falköping: Bror Andersson, Ewald Gustavsson och Nils Englund.
Åter till Falbygdens Manskör och
Åren med Nils Rynefors
I 18 år var Nils dirigent för kören, år präglade av hans personlighet och kompetens. Den kontinuiteten gav stabilitet i körens verksamhet.
När man ser tillbaka på körens verksamhet under de gångna 30 åren, är det många händelser som är värda att berätta, egentligen fler än vad, som ryms i denna skrift.
Kören hade sin första konsert på vårkanten 1980 i Biblioteket i Falköping. Sångare från fadderkören, Skara Manskör, deltog och förstärkte de olika stämmorna.
Antalet framträdanden ökade raskt, och kören inbjöds till olika föreningar, som behövde underhållning vid olika tillfällen. 1982 inbjöds kören att sjunga vid Vilske husmodersförenings höstmöte. Körmedlemmarna och Nils var mycket glada över detta stora intresse för manskörssång. Genom interna, familjära kanaler framgick det dock så småningom, att det sannolikt också fanns andra motiv till inbjudan än rent musikorienterade. Det ansågs nämligen, att ”gubbarna” troligen skulle bjuda bra på paketauktionen, vilket de f.ö. också gjorde.
1984 deltog Falbygdens Manskör i Rikssångarmötet i Göteborg, där kören hade glädjen att få sjunga under ledning av Erik Ericsson, tillsammans med ett par tusen andra sångare.
Under flera år har Erik Rynefors, bl.a. tillsammans med Forsmark III och Carlstads Manskörs Bröder (CMB), bidragit med lätt studentikosa programinslag, som gjorde att konserterna fick en kabaréliknande karaktär, som blev mycket uppskattad. 1986 t.ex. framförde CMB ett helt Bellmanspel i tre akter, och sedan avslutade de båda körerna med Hans Alfredssons ”En hemmafru slår till”. Det hela tilltalade i särskilt hög grad den yngre publiken.
1989 firade kören 10-årsjubileum och det markerades med ny körkostym och en festlig konsert. Jubiléet dokumenterades också med en skivinspelning, som speglade de gångna årens repertoar. Arbetet med detta innebar ett kvalitetslyft för hela kören.
1990 reste kören till Falköpings vänort i Finland, Kokemäki, och besökte deras manskör. Vi mottogs synnerligen väl och gjorde en gemensam konsert. De hade en stor manskör och de fick då också en inbjudan att besöka Falköping.
Vi har också haft samarbete med andra körer. 1988 och 1990 hade vi gemensamma Vårkonserter med Vulcans Manskör och 1991 hade vi Bel Sono-kören, med sin dirigent Henry Svensson, som gäster.
I augusti 1991 hade vi förmånen att få sjunga vid 50-årsjubiléet för segelflyget på Ålleberg. Givetvis sjöng vi ”Gå upp och pröva dina vingar” av Lasse Dahlqvist och ”Flygarevalsen” av Jules Sylvain.
Låt oss titta på verksamheten under ett helt år. 1994 är ett bra exempel på ett intensivt år.
Förutom körens reguljära framträdanden vid Valborg, Svenska flaggans dag och Advent, var det följande program:
1:a maj . Stor 15-årsjubileumskonsert på Stadsteatern med Stefan Ljungqvist. Inspirerade insatser av Stefan, slagverkare, drillflickor, barnkör, komp och inte minst de tre dirigenterna samverkade till att konserten blev en dundersuccé och glad festyra med fullsatt salong.
Några dagar senare åkte kören på sångarresa till Holland. Vi minns bl.a. sången i Svenska kyrkans trädgård i Rotterdam, där en röststark näktergal tävlade med kören om åhörarnas uppmärksamhet.
I oktober var det sedan dags för höstkonsert. Ett program med fiolspelmän, trubadur, allsång, klarinettsolist och kören med några nyskrivna arrangemang, blev till en musikkväll med hög kvalitet.
I december, efter de ordinarie Adventskonserterna, var kören inbjuden att göra en Julkonsert i Smögens missionskyrka. Ett varmt, generöst mottagande, god akustik, välrepeterade instrumentalister och sångare utmynnade i en helgjuten musikalisk fullträff. Kvällen avrundades med julbord alldeles vid vattenbrynet.
1996 gjorde kören en Vårcaprice, som var en exposé över svensk historia med utblick från bergen på Falbygden. Rolf Green, konsthistoriker, väl förtrogen med manskörstraditionen, beledsagade kören med elegant retorik i våra halsbrytande krumsprång genom historien. Här gavs tillfälle att sjunga några mäktiga, men otidsenligt nationalromantiska, sånger som t.ex. ”Rings drapa” och ”Kung Karl, den unge hjälte”. Rolf fick också utrymme att ur sitt litterära flöde skapa tänkvärda strofer med lekfullt sammanfogade ord- och rimflätor.
Samma år i juli, blev kören inbjuden att, tillsammans med en valthornskvintett, framföra Schuberts ”Nachtgesang im Walde” vid 12:e Nordiska hornseminariet på Visingsö, med en publik av hornister från nästan hela norra halvklotet. Ett hedersuppdrag och en stark musikalisk upplevelse för hela kören.
Ett annat hedrande uppdrag detta år, var att delta i invigningen av Dalénmuséet i Stenstorp.
Tider av förändring
Från 1997 lämnade Nils Rynefors den musikaliska ledningen och det har inneburit, att det blivit lite färre framträdanden. Goda efterföljare som dirigenter har dock sett till, att kören fortsatt att utvecklas musikaliskt.
Kören gör varje år två eller tre Adventskonserter och hälsar våren vid Valborgsmässoelden samt deltar oförtrutet i firandet av vår nationaldag och vår flagga.
I år hade vi ju glädjen bli tilldelade en ny fana från rikskommittén Sveriges nationaldag och den överlämnades högtidligen till kören 6 juni i ”Plantis”.
2001 gjorde kören ett framträdande i Broddarps kyrka, när 1:e tenoren Claes-Göran Näslund vigdes med Mona.
Tillsammans med andra körer och solister medverkade kören i den stora Taube-galan 2002, och likaså hade vi en avdelning med några Taubemelodier vid Rotarys 100-årsfirande 2005.
I snö, blåst och stark frost i januari månad 2003 sjöng kören utomhus vid den efterlängtade återinvigningen av persontågstrafiken i Floby. Sannolikt körens snabbaste sånginsats någonsin. Dämpade applåder från tjocka tumvantar.
Tre sångarresor kan nämnas. I april 2003 gjorde kören en resa till Skagen och fick möjlighet att sjunga i Svenska sjömanskyrkan där. Lejonparten av åhörarna utgjordes av medresande supporters. Besök på Skagenmuséet och mot aftonen god mat självklart med marin touch.
I maj 2005 bar det i väg med buss och färja till Helsingfors med körens dirigent Sami Kaukonen, som har finska rötter. Vi gjorde en konsert i Svenska kyrkan, ett intressant besök på Sveaborgs fästning och tänkte sjunga ett verk av Sibelius vid hans monument. Men av någon anledning var det omöjligt att hitta rätt toner, så vi sjöng svenska vårsånger i stället och det fungerade. Vi fick applåder från andra besökare, men vi undrar fortfarande varför vi inte lyckades få till en väl inövad Sibeliussång.
Tredje advent 2005 var vi inviterade att sjunga i Mariakyrkan i Göteborg med delar av vår adventsrepertoar. Officiant var biskopen Aurelius. Efter konserten intogs en god måltid vid Norra älvstranden vid gamla Eriksbergsvarvet. Därefter begav vi oss till Adolf Fredriks kyrka och lyssnade till Bachs Juloratorium. Intensiva väl använda timmar i Göteborg.
Från 1998 har kören haft ett flertal sk allsångskonserter, huvudsakligen med populärmusik från senare årtionden. Det blev också ett Julsångscafé, med stort utrymme för publiken att sjunga med. Publiken har uppskattat den opretentiösa konsertformen och klart är att Falköpingspubliken tycker om att sjunga.
Bland det mest ambitiösa som kören gjort är nog ändå de två senaste temaprojekten, ”Klimat och väder” med John Pohlman 2007 och ”epoken Povel Ramel” med Gillis Hellberg 2009. Båda projekten krävde över ett års förberedelser. Och det vann publikens gillande. Det var nog inte helt oviktigt att det var två erfarna entertainers med rötterna i revyvärlden som höll i presentation och berättande och som kryddade anrättningen med finurliga och dråpliga historier.
Dirigenter
Nils Rynefors, initiativtagare vid bildandet 1979, dynamisk drivkraft i körens utveckling och verksamhet, är starkt knuten till hela körens image. Hans hängivna engagemang kunde t.ex. avläsas i, att han inte missat en övningskväll på över tio år. Hans kompromisslösa fokus på körens utveckling och hans musikaliska kunskaper och ledarskap har varit ovärderliga för körens verksamhet.
Erik Rynefors har varit sin fars samarbetspartner i många frågor, som rört körens verksamhet. Ofta har han kommit ner från Karlstad med ett antal unga sångare i sällskap. Med sin smittande energi och breda musikalitet, har han varit en inspirationskälla för oss alla.
Under flera år vävdes musiklärarna Bengt Olausson och Lars Sandin in i kören som musiker och dirigenter och satte därvid också sin prägel på körens stil och programval. Bengt har t.ex. skrivit många arrangemang på musik av senare datum, som passar bra när vi söker material från senare årtionden.
Ewa Eriksson tog över dirigentskapet ett par år i slutet av 90-talet och var mycket aktiv med att förnya körens repertoar.
Därefter kom Per Leden, den skicklige pianisten, som älskar ordlekar och manskörens ”sound”.
Anders Carlsson blev näste dirigent, trummis, med bred musikalitet och bestämda tolkningar och en böjelse för rytmiska utmaningar.
Från 2003 och i fyra år höll Sami Kaukonen i den musikaliska ledningen. Han är kyrkomusiker och idag också prästvigd, skicklig pianist och hade en bra kommunikation med kören, som vi tror innebar ett ömsesidigt utvecklande lärande. Han kunde bli lätt upprörd, när vi berömde honom för hans skicklighet att följa körens takt- och tonartsutflykter. Själv hävdade han, att det var han, som bestämmer och leder sången. Och, nåja, för det mesta blev det nog, som han ville.
Från hösten 2007 är det Emily Lundgren, kyrkomusiker, f.d. dirigent för manskören Harmoni i Trollhättan, rötter i Bohuslän, bor i prästgården i N. Vånga, kompetent, temperamentsfull, uthållig. Dessutom har hon en välljudande sopranstämma, som ibland blir en fin motvikt till mansrösterna.
Vi önskar att hon står ut med oss över en lång, musikaliskt inspirerande period.
Men, mycket viktig i körens historia har också 2:e dirigenten Egon Freij varit. Han är ordinarie stämövare för 2:tenorerna, men har trätt in som dirigent för hela kören, när så behövts och i synnerhet, när det varit kris i den musikaliska ledarfrågan.
Framtiden då?
Antalet sångare, som uttrycker sin musikalitet genom att sjunga i manskör, har blivit färre med åren generellt i landet, men vi har hållit ungefär samma medlemsantal.
Kärnan i manskörssången är fyrstämmig sång för mansröster a capella. Många av manskörernas mest älskade sånger är komponerade för mer än hundra år sedan, men så är också mycket av vår vackraste klassiska musik. Den repertoaren kommer alltid att finnas med i våra program, men det är också viktigt att spegla den tid som vi lever i idag. Det finns ett stort behov av modern musik, komponerad för manskör, alternativt bra arrangemang av nutida musik av olika slag: populärmusik, symfonisk eller sakral musik.
Säkert är att sång i kör är bra för hälsan och humöret, och tycks också ha ett positivt samband med dynamisk, kraftfull samhällsutveckling.
Vi ser vår verksamhet, dels som ett musikaliskt konstuttryck, men också som ett lustfyllt, livsviktigt friskvårdsprojekt.
I dag bär vi vidare arvet från Falköpings Manskör och Floby Manskör. Så vi firar i år
100 år av manskörssång i Falköping och
30-årsjubileum för Falbygdens Manskör.
Falköping 1 september 2009-09-01
Gösta Eriksson
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/FAR/1_4035
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/6H6FvjGddqwUAN8lW0Zl51
SpråkSvenska
ExtraID1_4035