Sök i arkiven
Genvägar MENY

Locknevi storkommun / Barnavårdsnämnden  (1951 – 1970)

Myndighet

KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad (Kommunal myndighet)
HistorikH I S T O R I K
Vimmerby kommun, Centralarkiv 227
1220 Locknevi storkommun / Barnavårdsnämndens arkiv
Enligt lagen om uppfostran åt vanartade barn (SFS 1902:67) skulle det från och med år 1903 finnas en barnavårdsnämnd inom varje skoldistrikt. Den barnavårdsnämnd som inrättades 1903 var ett kyrkokommunalt organ och förvaras i den mån de är levererade hos respektive landsarkiv. I städer där folkskolan sköttes av stadsfullmäktige skulle från och med år 1910 folkskolestyrelsen i städerna utgöra barnavårdsnämnd. Från år 1910 kunde alltså barnavårdsnämnder vara ett borgerligt kommunalt organ. Från år 1918 blev de borgerliga kommunerna ålagda att tillsätta en barnavårdsman (SFS 1917:376) för att tillvarata utomäktenskapliga barns rätt. I samband med detta tillsättande passade många landskommuner på att införa barnavårdsnämnder.
Genom lagen om samhällets barnavård som trädde i kraft 1926, upphävdes 1902 års bestämmelser om barnavårdsnämnd och fosterbarnsnämnd, och borgerlig barnavårdsnämnd blev obligatorisk. Om Kungl. Maj:t så medgav kunde verksamheten skötas av Fattigvårdsstyrelse, som blev obligatorisk i kommunerna 1918.
Till barnavårdsnämndens ansvarsområde hörde alla barn som vistades i kommunen. Barnavårdsnämnden skulle enligt nämnda lag noga följa förhållandena inom kommunen avseende barns vård och uppfostran, och om så behövdes hjälpa misshandlade eller vanvårdade barn om dessa riskerade liv, hälsa eller att bli vanartade. Barnavårdsnämnden från 1926 kunde alltså inte underlåta att göra något med hänvisning till att ett barn inte var folkbokfört i socknen. Den hade faktiskt ansvar för alla barn, och med barn avsågs personer upp till 18 år, alltså mycket äldre ungdomar än vad man tidigare räknat med, då 13-åringar ansågs kunna försörja sig själva efter slutad folkskola.
Barnavårdsnämnderna skulle även verka för att förbättra barn- och ungdomsvården och främja tillkomsten av barnhem och anstalter för denna vård. Till följd av detta var det inte ovanligt att de större kommunernas barnavårdsnämnder drev olika former av barnhem för misshandlade, vanartade, sjuka och värnlösa. Nämnden var sammansatt av en representant för fattigvårdsstyrelsen, en präst, en lärare eller lärarinna, minst två ”för nit och intresse för barn- och ungdomsfrågor kända män eller kvinnor” samt, om det fanns inom kommunen, en läkare.
Om barnavårdsnämnden fann det nödvändigt kunde den antingen ge föräldrarna allvarlig förmaning om att bättre uppfylla sina plikter, varna vanartiga barn och vid behov aga eller låta aga barnet. Hjälpte inte detta hade de rätt att omhänderta barnet och placera det under så kallad skyddsuppfostran.
Barnavårdsnämnden skulle kontrollera fosterbarnsvården genom fosterbarnsinspektör (enligt SFS 1960:594 § 15 ska fosterbarnsinspektör lämna sina handlingar till barnavårdsnämnd) och fick enligt lag 31/5 1934 även hand om ärenden rörande skyddsuppfostran, samhällsvård och bidragsförskott till barn födda utom äktenskap. Enligt bidragsförskottslagen 1937 kunde barnavårdsnämnden betala ut fastställt underhållsbidrag och sedan kräva de försumliga fäderna; denna verksamhet flyttades till Försäkringskassan 1977. Från 1935 ansvarade barnavårdsnämnden för ungdomar upp till 21 år, dvs dåvarande myndighetsålder, enligt Lag om samhällets barnavård och ungdomsskydd. Barnavårdsnämnden skulle kallas ungdomsnämnd vid behandling av ärenden rörande ungdomsskydd, dvs placering på skyddshem, senare ungdomsvårdsskola. Särskild Ungdomsnämnd kunde tillsättas.
1924 års barnavårdslag ersattes av en ny barnavårdslag den 1 januari 1961 (SFS 1960:97). Även enligt den nya lagen skulle det i varje kommun finnas en barnavårdsnämnd (som dock får kalla sig ungdomsnämnd när den arbetar med ärenden om barn som är över 15 år). Nämnden skulle hålla sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen och verka för förbättringar av kommunens barnavård. Nämndens ledamöter utsågs direkt av kommunalfullmäktige.
Mellan åren 1937 och 1977 skötte även barnavården den så kallade bidragsförskottsverksamheten. Det vill säga barnavårdsnämnd kunde betala ut fastställt underhållsbidrag till mödrar för att sedan kräva de försumliga fäderna på beloppet. Åren 1938 och 1962 ansvarade barnavårdsnämnderna även för att betala ut mödrahjälp och mellan 1948 och 1973 för att betala ut barnbidrag (barnbidragen togs över av försäkringskassan 1974). Barnavårdsnämnderna betalade även ut bidrag för ferieresor från 1948 samt ansvarade för husmodersemester i stad utanför landsting från 1946. Alla dessa verksamheter finansierades genom statsbidrag.
1945:679 och 1960:720 ändrade barnavårdslagen. Från 1945 ålades landstingen (se 22.3) att bl a inrätta barnavårdscentraler, spädbarnshem och barnhem, som skulle vara upptagningshem inför utplacering i fosterhem. Barnhem hade funnits tidigare som enskilda stiftelser med kommunala bidrag eller som kommunala åtaganden i städerna, men nu kommunaliserades de helt.
För att övervaka kommunernas barnavård skulle vid varje länsstyrelse tillsättas en barnavårdskonsulent. Länsstyrelsernas barnavårds- och fattigvårdskonsulent var före år 1945 i regel en och samma person.
Från 1940-talet gjorde landstingen upp 5-årsplaner för barnhemsverksamheten som skulle fastställas av Kungl Maj:t. Från 1961 hade de specialhem för barn som av olika skäl inte kunde placeras i enskilda hem, och där kunde ungdomar upp till 18 år bo. Principen var dock att alla barn, som inte kunde bo i föräldrahemmet, skulle placeras hos fosterföräldrar. Fortfarande i socialtjänstlagen 1981 omtalas dock hem för vård och boende, som alltså är f d barnhem.
Från år 1970 fick kommunerna rätt att inrätta en social centralnämnd i stället för barnavårds- nykterhets- och socialnämnden. Enligt socialtjänstlagen (1980:620), som trädde i kraft 1982, skall det inom varje kommun finnas en socialnämnd, som bland annat har hand om barnavård. I och med införandet av socialnämnderna upphörde barnavårdsnämnderna att existera.
Genom SFS 1937:338 Förordning om moderskapspenning och 1937:339 infördes behovsprövad mödrahjälp, som ersatte tidigare fattigunderstöd. Mödrahjälpsnämnd inrättades i varje landsting och i stad utanför landsting för att ge bidrag till kvinnor vid havandeskap och barnsbörd. Mödrahjälpsnämnderna fanns 1938-62. Instruktion finns i SFS 1937:847. Ordförande och en ledamot utsågs av Kungl. Maj:t och en ledamot utsågs av landstinget/staden. Ansökan om mödrahjälp lämnades in till kommunens barnavårdsnämnd, som också yttrade sig och verkställde mödrahjälpsnämndens beslut.
Barnavårdsnämnderna skötte kansligöromål för mödrahjälpsnämnden, men akterna med besluten har samlats i särskilda arkiv från mödrahjälpsnämnderna, som ansågs vara statliga organ. I flera kommunarkiv finns dock även något som ser ut som arkiv efter en kommunal mödrahjälpsnämnd. Dessa handlingar torde vara ett resultat av barnavårdsnämndens arbete med mödrahjälpen. Akterna i mödrahjälpsnämndernas arkiv innehåller detaljerade uppgifter om mödrarnas situation. Ofta är det medel till utrustning för barnet som beviljas.
Litteraturtips:
Karlsson Lennart, ”Hur genomfördes barnavårdslagen” och ”Barnavården” i Hundra år under kommunalförfattningarna 1862-1962, (Stockholm, 1962).
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/H252/VIMKOARK_1220
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/xNC01Q0K24ETpidp12nH50
SpråkSvenska
ExtraIDVIMKOARK_1220