Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Volym

[TIDNINGSKLIPP - JOKKMOKKS SOCKEN]

NORRBOTTENS MUSEUM

Grunddata

ReferenskodSE/BD003/NBM_1-1/Ö 3 BAG/[H0021]
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/HV0OoRwNj461UgD4MnOge1
ExtraID[H0021]
Datering
1970 (Tidsomfång)
ArkivinstitutionNorrbottens museum

Innehåll

Allmän anmärkningJokkmokk socken – 1970
Julpost 1970 årgång 47: ”Lappmarknad i Jokkmokk.” Vera Forsberg och Anna Riwkin från ”Julpost” besökte årets Jokkmokks vintermarknad.
NK 1970-12-28: ”Björn och Inga gifte sig i MUSEET.” På julafton var det länspremiär för ett museum som borgerlig vigsellokal. Det var i Jokkmokks moderna utställningshall det hade arrangerats för en stämningsfull vigselakt. Vigselförrättare var Jokkmokks kommunaldirektör K G Löwdahl och han förenade ödena från Björn Lindmark och Inga Lidman, båda från Jokkmokk.
NK 1978-12-31: ”Brudparen väljer muséet i Jokkmokk.” Nu kommer man också från kusten för att viga sig i Jokkmokks fina museum. Huvudrollerna i det andra muséebröllopet i länet hade konsulent Per-Arne Wallin och turistsekreterare Inger Elisabeth Lundberg, båda från Luleå. De vigdes av kommunaldirektör K G Lövdahl.
NK 1970-10-10: ”Föreningar slåss om jokkmokksbor.” Kultur i glesbygd! Kan det vara mycket bevänt med den? Fritidsaktiviteterna blommar betydligt fräschare än industri-plantorna. Föreningslivet går på toppvarv, idrotten seglar i medvind. Jakt och fiske håller ställningarna som populäraste fritidsobjekt. En ny utredning om glesbygden är på gång. Jokkmokks kommun är ånyo intervjuområde. Vi får sannolik en fortsättning på boken ”Vad sker i glesbygden?”. Den etnologiska studie om Jokkmokks näringsliv som gavs ut 1968.
NK 1970-08-22: ”Nu kartläggs länets ”SILVERVÄGAR”.” ”Silvervägarna” i länet håller på att kartläggas. Norrbottens museum gör utgrävningar som ska kasta mer ljus över en epok full av umbäranden och sannolikt tragedier. ”Silvervägarna” var det stråk utmed vilka den ädla metallen forslades från Alkavare och Kvikkjokk samt Nasafjäll. Under torsdagen avslutades i Kvikkjokk viktiga utgrävningar i ett område som var betydelsefullt för utvinningen av silver under 1600-talets andra hälft. En bolagskarta från 1661 har gett en viss ledtråd åt arkeologerna under sommarens arbete i fjällbyn väster om Jokkmokk.
NK 1969-12-15: ”I Suorva för 50 år sedan.” Konsul Hjalmar Falk berättar om minnen från Suorvabygget för 50 år sedan.
PT 1969-02-08: ”Danskarna talrika på 364:e jokkmokksmarknaden. Men tingel-tangel har ersatt handel med lappmarksvaror.” Den 364:e marknaden var sig lik. Korgar, fisk, blommor, karameller, ballonger, tavlor, renkött. Uppstoppade rävar, tjädertuppar och varg, med mera, med mera. Den genuina marknaden har tunnats ut, tingel-tangel ersätter handeln med björn- och vargskinn. Lapska blandas med danska, engelska, tyska och en annan som pratar pite-bondska.
PT 1969-02-08: ”Nu konkurrerar danskarna med lapparna om marknaden.” Danskarna är numera ett känt inslag på Jokkmokks vintermarknad.
NFL 1969-02-07: ”364:e vintermarknaden i Jokkmokk fick bra start.” Årets vintermarknad i Jokkmokk fick en mycket bra start.
NSD 1969-02-07: ”Jokkmokksmarknaden: Det är som vanligt, danskar dominerar. Liten lapsk representation en besvikelse. Konst och krams i stånd.” Jörgen Bidstrup tillsammans med frun Tove från Holte utanför Köpenhamn, berättar att han nästan är besviken över att det var så lite samer på årets vintermarknad i Jokkmokk.
Expressen 1969-02-07: ”Jokkmokks marknad är världens äldsta.” En nyhet för årets Jokkmokks vintermarknad är att Norrbottens Museum kommer att börja med egen försäljning av konstverk av Norrbottenskonstnärer, för att motverka etableringen av hötorgskonst och gipskatter.
NSD 1968-09-11: ”Lapsk pilbåge ett unikt fynd.” En same i närheten av Akkamassivet har gjort ett unikt fynd, en samisk pilbåge.
NFL 1968-09-10: ”Unik samisk pilbåge påträffad.” Under förra veckan påträffades en samisk pilbåge inom Sirkas sameby, vid Akkas-massiven.
NK 1968-09-10: ”UNIKT VAPEN FYND!” En välbevarad samisk pilbåge hittades av en same vid Akkas-massivet, förra veckan.
NK 1968-07- 15: ”RESTER AV ÖDEMARKSKAPELL MINNESMÄRKE I SKYM-UNDAN. 350-ÅRIG DRAMATIK.” Nabreluokta, ligger några hundra meter från turist-trafiken Vägen Västerut och är fornminnet, som trots sin dramatiska uppkomst, inte får den uppmärksamhet den förtjänar.
NFL 1968-04-22: ”Slöjd, språket och kulturarvet präglar Samernas folkhögskola i Jokkmokk.” Samernas folkhögskola i Jokkmokk är i många avseende en särling i svenskt folkhögskoleväsen. Det beror kanske inte så mycket på den bakgrund skolan har och inte heller på lokalisering och elevmaterialet utan det är skolans stora ansvar för att hävda och vidareutveckla den samiska kulturen som i stor utsträckning präglar verksamheten. I och med detta skall man inte tro att skolan bara sysslar med att vårda samekulturen. Frånsett de speciellt samiska ämnena har eleverna undervisning i allmänna ämnen i likhet med ”vanliga” folkhögskolor och under årens lopp har skolan anordnat många fortbildningskurser i t.ex. renskötsel, skogshantering, sameslöjd och framförallt organisationsfrågor. Tidigare har det mest rört sig om kortare kurser men i år studerar nio elever natur- och fiskvårdsfrågor under 34 veckor. Samernas folkhögskola är alltså ingen institution för kulturhistoriska återblickar utan i hög grad en skola i takt med utvecklingen på de områden som är aktuella för den samiska befolkningen just nu.
NK 1968-04-01: ”Ett stycke lappmarkshistoria.” Resultatet av många års forskningar i Jokkmokks bebyggelsehistoria och speciellt dess lapska inslag har nyligen framlagts i en doktorsavhandling av lektor Filip Hultblad, Stockholm. Arbetet anmäls här av fil. Lic. Ingvar Jonsson, Geografiska institutionen i Umeå, som vid disputationen fungerade som författares opponent.
NK 1968-02-28: ”Hagemann i Jokkmokk.” I söndags var det vernissage av en utställning som just nu visas i Jokkmokks museum, arrangerat av Norrbottens museum i samarbete med tyska kulturinstitutet i Stockholm.
NFL 1968-02-06: ”Okänd tidnings rubrik.” Några bilder från årets Jokkmokks marknad.
NK 1968-02-05: ”Premiär för märkligt dokument om sameslöjden i Norrbotten.” I lördags var det länspremiär i Jokkmokk för dokumentärfilmen ”Konstens händer”, som visar hur några sameslöjdare arbetar och lever.
NK 1968-02-05: ”Organiserad renskötsel vid östgränsen önskemål.” Renskötare och renägare inom Vittangi- och Muonio samebyar har vid sammanträde i Pajala debatterat problemet med renarnas ”Finlands-flykt”. Man var ense om att organisera renskötsel vid gränsen skulle skapa bättre förhållanden med vårt östra grannland. Vid sammanträdet, som hölls i tingshuset, kunde förste konsulent Bror Ejdemo hälsa ett stort antal intresserade välkomna, bl.a. ordnings-mannen och ordföranden för Sattajärvi renägareförening.
NK 1968-02-05: ”Dramatik i marknadsfinal – flicka levande fackla!” Under lördagskvällen bjöds publiken på riktig dramatik, då en sameflickas huvudbonad fattad eld och började brinna under pågående teaterföreställning.
NFL 1968-02-02: ”KYLIG MARKNADSSTART MED DET HÖR SOM TILL.” Årets Jokkmokks vintermarknad fick sig en kylig start, på 30 minus grader. Men det är inget som skrämmer bort besökarna, tvärtom förväntas man att slå förra årets rekord.
NK 1968-02-02: ”HAN TRODDE GRÖNLAND DOLDE SKOGSRIKA DALAR BAKOM ISEN.” – Upptäckresanden A. E. Nordenskiöld trodde att Grönland dolde en hemlighet som vikingarna kände till. Det skulle vara gröna, skogsrika dalar bakom berg av is. Han ville forcera isen, tog med sig två samer på sin expedition 1883. Det var när de skulle rekognosera detta grönskande hemliga, som en bragd utfördes av samerna Pavva Lasse Tuorda och Anders Rassa, de två som kom att bli den direkta orsaken till det första Nordenskiöldsloppet mellan Purkijaur och Kvikkjokk.
NFL 1968-01-31: ”Rekorden slås i Jokkmokk vid 363:e vintermarknaden.” Allt är klappat och klart för det nordliga inlandets stora vinterevenemang – Jokkmokks Vintermarknad. Utan överdrift skall påstås att det är den första torsdagen, fredagen och lördagen i februari turiståret dras igång i Sveriges största kommun. Det är sedan det år marknaden firade 350 år fastslaget att den skall hållas precis dessa dagar, sedan kan det vara hur det vill med datum.
NK 1968-01-31: ”Första skidtävlingen 220 kilometer lång. Vinnartiden: 21.22!” Så här i skidolympiska tider skulle det nog ha förvånat många ledare om rännarna före tävlingen frågat efter en halvpava konjak som skaffning under loppet. Men sannerligen är att våra första löpare – de som senare kom att skriva skidhistoria – ville ha stark dryckjom innanför västen när de spänstade iväg på en långtripp. Bilden av bjärt idrottslig kontrast blir inte bättre av att mannarna också pulade ner 12 cigarrer, 12 flätor tobak i utrustningen. Den hade dock sina triviala drag med corned beef, smör och sardiner. Så löd dock delar av den utrustningslista Pavva Lasse Tuorda och Anders Rassa bad upptäcktsresanden A. E. Nordenskiöld om när de 1883 gav sig ut för att göra en 46-mila rekognosering åt polarfararen på grönlandsisen.
NK 1968-01-31: ”VÄLKOMMEN TILL JOKKMOKKS VINTERMARKNAD. Marknadsplats: STORA TORGET och STORGATAN 1-2-3 Februari 1968.” Programinformation inför årets Jokkmokks vintermarknad.
NK 1968-01-31: ”Ingen katastrofvinter för renarna men djuren hårt ansatta av rovdjur.” Trots goda chanser till betesmarker åt renarna, så finns det fortfarande hinder för samerna. För rov-djur finns det gott om.
NSD 1967-02-03: ”Jokkmokks-marknad invigd.” Celebra gäster anlände redan på Jokkmokks första marknadsdag. Det var italienska ambassadören Grillov med maka, jämte franska ambassadören de Blesson och grevinnan von Rosen, vilka med jägmästare Bengt Edholm, Jokkmokk, som guide först tog en titt på Porsi kraftverk och Norrbottens Kraftverks drift-central i Vuollerim och som senare fick ett festligt mottagande vid passerande av polcirkeln med en välkomsthälsande färggrant klädd sameflicka. Även avverkningsplatsen i Larde besöktes.
NSD 1967-02-03: ”Två samekonstnärer.” Under torsdagen hade utställningen två same-konstnärer Nils Nilsson-Skum och Johan Turi, vernissage på Jokkmokks museum.
NSD 1966-02-04: ” Okänd tidnings rubrik.” Konstig marknad, tyckte samen Petter Finnberg, Tjåmotis, och ruskade på huvudet. Man ser ju inga bekanta!. Fel. Det var bara så att alla var påbyltade till oigenkännlighet när marknaden i Jokkmokk inleddes på torsdagen. Danskarna värst. Det var så armarna stod rätt ut på dom. Svinkallt. Rimfrost i hår och skägg, is i ren-buljongen i Johan Parffas tältkåta. Kommersen går trögt. Det är ingen som får upp portmonnän ur bakfickan.
HB 1966-02-03: ”Tingel-tangel och kulturen förenas i Jokkmokksmarknad.” Norrbottens inlands stora vinterhändelse är Jokkmokks marknad. Denna vid många samiska traditioner bundna företeelse hålls i år för 361: e gången. Intresset för Jokkmokks Marknad gavs vid 350: års jubileet en förträfflig make up. För att balansera den gängse marknadskommersen tillkom många kulturella högt stående arrangemang och i år den 3, 4 och 5 februari blir balansen mellan kulturellt och ”tingel-tangel” ännu mer påtagligt. Samtidigt med marknaden öppnas nämligen Jokkmokks nya museum, som skall presentera en av de förnämligaste samiska samlingarna i länet.
NSD 1966-02-02: ”JOKKMOKK BLIR ”STÅNDSAMHÄLLE. Invasion av köpmän och danska turister.” Ja, så var det marknadsdags igen. Ridån kan gå upp för den 361:a vinter-marknaden i kyrkostaden Jokkmokk. Det blir inte bara en annorlunda marknad, där förhandsvisning av Jokkmokks stolthet – det nya museet – utgör bara en av många ingredienser, utan också en rekordens ifråga om antalet marknadsstånd – cirka 120 mot fjolårets 90-talet.
PT 1966-02-01: ”Jokkmokksmarknad nr 361 i faggorna.” Norrbottens inlands stora vinterhändelse är Jokkmokks marknad. Denna vid många samiska traditioner bundna företeelse hålls i år för 361: e gången. Intresset för Jokkmokks Marknad gavs vid 350: års jubileet en förträfflig make up. För att balansera den gängse marknadskommersen tillkom många kulturella högt stående arrangemang och i år den 3, 4 och 5 februari blir balansen mellan kulturellt och ”tingel-tangel” ännu mer påtagligt. Samtidigt med marknaden öppnas nämligen Jokkmokks nya museum, som skall presentera en av de förnämligaste samiska samlingarna i länet.
NFL 1966-02-01: ”Jokkmokks…” (Forts fr. första sidan).
NK 1965-08-23: ”PIONJÄRANDAN GJORDE PORJUS NAMN KÄNT. Människor och minnen på parad under jubileet.” – Porjusbyggets karaktär av pionjärarbete både tekniskt och när det gäller mänskliga presentationer har gjort namnet välkänt. Människornas intresse har alltid fångats av djärva och kraftfulla insatser. Det konstaterade kraftverksdirektör Sven Parding när han under helgen talade vid Porjus 50-årsjunileum.
NK 1965-08-23: ”DÖDSFALL LADE SORDIN PÅ GLÄDJEN. Evert Harnesk en kämpe. Dog med ”rustningen” på.” Kort före det han avled berättade Evert Harnesk porjushistoria för den publik som var med för att fira kraftverkets 50-årsjubileum. Han avled iförd den mundering man förknippar med hårda tag i pionjärtidens Porjus. Ingen kan undgå att med aktning nämna Harnesk namn när det gäller utvecklingen i Suorva och Porjus. Han blev en legendarisk personlighet.
NSD 1965-08-23: ”DET VAR RALLARNAS DAG… Hela Porjus ställde upp.” I helgen firade Porjus kraftverk 50 år och hela bygden levde upp.
NSD 1965-08-23: ” Tacktal i Kiruna.” Ett 30-tal rallare från hela landet skänkte glans åt invigningen av monumentet över järnvägsbyggarna i Kiruna på lördagen. Höga dignitärer från Statens Järnvägar med generaldirektör Erik Upmark i spetsen fanns på plats liksom ett par hundra ortsbor. Konstnär Torsten Fridh, Stockholm, fick höra många berömmande ord för sitt sätt att symbolisera rallarepoken. Det har skett genom en skulptur som motivmässigt före-ställer fyra rallare som bär en räls.
NK 1965-07-24: ”Nya uppgifter väntar ”samvetet” i Kvikkjokk sedan prästen avflyttat. PRÄSTGÅRDEN FRÅN 1890 BLIR FRITIDSOAS.” Den gamla prästgården i Kvikkjokk har blivit ungdom- och semestergård.
NK 1965-04-14: ”JOKKMOKK FÅR UNIKT MUSEUM. Kulturell knutpunkt skapas.” I och med att Jokkmokk får ett unikt museum, vill kommunen locka mer turister till länet.
NK 1965-04-26: ”Jokkmokks kyrka fick fina gåvor.” I söndags fick Jokkmokks gamla kyrka tre väderfulla gåvor.
NK 1965-02-05: ”Marknaden i Jokkmokk har åter rullat igång. Vildmarksvarorna slår ut krims-kramset.” Så var det dags för årets Jokkmokks vintermarknad, den 360:e i ordningen.
NK 1965-02-05: ”Lindansare attackerar världsrekord.” Rune Olsson, 23-årig lindansare från Västerås, ska försöka slå världsrekord i att stå på lina i 26 timmar i sträck under marknads-dagarna.
NK 1965-02-05: ”ITALIENARE DRYFTAR IMPORT AV RENKÖTT.” De italienska bröderna Giovanni och Francesco Salini besökte Jokkmokks marknad, i hopp om att exportera renkött till Italien.
NK 1965-02-05: ”Pop-Målle i högform trots en svag start.” Pop-Målle Lindberg fick ingen vidare start på årets vintermarknad i Jokkmokk, men trots det verkade han trivas.
NSD 1965-02-03: ”Marknaden fin PR för Jokkmokk.” Snart är det åter dags för Jokkmokks vintermarknad, den 360:e i ordningen.
NK 1964-10-05: ”FJÄLLSJÖAR FYLLS MED ÄDLA FISKSORTER. Nu får samerna egna fångsteldoradon. Helt nya fiskevatten har skapats.” Fjällsjöar som aldrig sett en fiskpinne flyta omkring, skall bli samernas fångsteldoradon. Dansk laxöring och äktsvensk röding får i framtiden förgylla tillvaron för tuorponlapparna vid deras vistesvatten. Många tusen helikopterburna fiskyngel har släppts ut sydväst om Peuraure i Jokkmokks fjällvärld. Mer än 60.000 ädla yngel är resultatet av sommarens fiskodling vid Tjalmijaur utanför Jokkmokk. Anläggningen får allt större betydelse för fiskets utveckling i kommunen och med flygets hjälp görs nu yngeltransporterna riskfria.
NK 1964-09-01: ”Här ska dansas i Kåken. Ärevördig byggnad i Jokkmokk. GÖRS OM TILL DANSPALATS.” Det gamla timrade lapphemmet på Notudden kommer att göras om till nöjespalats.
NK 1964-06-11: ”Radioreporter med egen kåta gör renfärder på tjugo mil.” Lapphunden är radions maskot i Jokkmokk. Reportern har egen kåta i samernas sommarbetesland. 20 mil efter ren över Finnmarksvidda är vardagsmat för sameskildrare. En fjärdedel av länets befolkning har någon gång i månaden lyssnat till ”Samenytt”, det program om och kring samer, som blivit jokkmokksstudions signatur. Hur många renrajder har inte stoppats upp på lördagseftermiddagarna när transistorn förmedlar nyheter, reportage och kommentarer om renskötarens helg och vardag.
NK 1964-06-04: ”Kommunalmän aktiverar slöjdandet i Jokkmokk.” Krafttag ska nu sättas in för att slöjden ska utvecklats i Jokkmokks kommun. Både same- och bygdeslöjdarnas intressen bör tillvaratas på ett annat sätt än tidigare. En försäljningsorganisation bör skapas och nya idéer kläckas. Så diskuterade man när kommunalnämnden sammanträdde i Jokkmokk på måndagen.
NK 1964-09-17: ”ODLARELDORADO I MATTISUDDEN. Många slags grönsaker. Stor experimentlusta.” Förvisso hör inte jokkmokksborna till de trägnaste trädgårdsodlarna. Visserligen är det många idoga husmödrar som påtar i landen under sommaren och företrädesvis är det bara de mer prosaiska grönsakerna, som tittar upp över markytan. Men undantagen bekräftar som bekant regel. Det undantaget är Mattisudden. Där kan husmödrarna i höst glädja sig åt ett fint skörderesultat och en högst varierande grönsaksmeny.
NSD 1964-03-05: ”VÄG OCH LYSE DRÖM FÖR FJÄLLFOLKET. Moderna villor och ruckel i isoleringsbygd.” Folket som bor i fjällen, drömmer om några få saker, elektricitet och en väg att ta sig fram på.
NSD 1964-03-05: ”Barnen tvingas lämna föräldrarna för skolan.” Barnen i familjerna som bor ute i ödemarken, måste flytta tio mil för att kunna gå i skolan, i Jokkmokk och tvingas då lämna sina föräldrar.
NK 1964-05-08: ”Jokkmokk har fått ny industri. Lyxvillor i timmer stor vara.” Tacka Ingemar Johansson för Jokkmokks nyaste industri. Boxarens påhitt att låta några västerbottningar bygga en timmervilla för Schweiz, satte fart på byggarlusten även hos en norrbottning. 29-åriga jokkmokksbon Artur Johansson håller nämligen på att i stor stil etablera sig som timmervillefabrikör. Första huset har i dagarna levererats. Stock för stock monteras byggnaden upp inom hus i Jokkmokk. Sedan delarna märkts plockas villan ner och förs till på långtradare till den blivande tomten.
Okänd tidning 1964-04-01: ”Rik same försvann spårlöst.” Frans Hedman berättar om en rik gammal same i Jokkmokk, Lars Mansko.
NK 1964-01-10: ”Raiden från Jokkmokk.” En bild som föreställer ”Raiden från Lapp-marken”, som består av tre kvinnor och män när de besökte museet i Luleå.
NSD 1964-02-06: ”Trilskande same drogs under isen. Gamla luntor avslöjar förtrycket i Jokkmokk.” Hänsynslösa birkarlar. Omänskliga bestraffningsmetoder vid silvergruvor. Detta är en av de grymma sidorna i Jokkmokks historia. Förre kommunaldirektör David Hedkvist (bilden) forskar i sockens historia, en tidskrävande hobby bland åldringstigna lutor och gamla handlingar. Texten är präglad på gammal tysk skrivstil. Kruxet är de många skrivsätten.
Okänd tidning 1964-02-10: ”Fem mil på spark.” Samen Nils Omma från Kitkiöjärvi, fick mycket uppmärksamhet på årets Jokkmokks marknad. På grund av ett björnskinn som han hade med sig, men också för att han åkt fem mil till marknaden.
Okänd tidning 1964-02-07: ”Trevande inledning på marknaden. Krimskrams-stånden går tillbaka.” Jokkmokksmarknaden tar alltid fem timmar på sig att komma upp i varv. Intresset får en liten puff när renrajden passerar. Och varför skulle det inte kärva litet i starten när temperaturen går ned till 20 minusgrader. Men hav tålamod, gott folk. Väderprofeterna har lovat bättre väder redan under fredagen. Då kanske en ännu större köpsugen publik kan konstatera att det faktiskt hänt. Det har äntligen anpassat sig till tradition.
NSD 1964-02-05: ”Välkommen till marknaden i Jokkmokk 6,7,8 februari. Vintermarknaden traskar i de gamla spåren. Renrajd, logdans och tingel-tangel.” Traditionell i betydelsen stillastående blir årets vintermarknad i Jokkmokk: Renrajd, logdans, massor av tingel-tangel och mycket annat kommer att finnas men nyheter saknas. Hastighetstävlingen för bilar på Talvatis blir publiknumret. Det samiska inslaget fortfar att vara magert, enligt programmet.
Okänd tidning 1963-02-10: ”Dans kring guldkalven i Jokkmokk.” Från DN:s utsände medarbetare. JOKKMOKK, lördag. På marknan i Jokkmokk dansar dom rock.
NK 1964-02-05: ”Fler salustånd än tidigare i Jokkmokk. EN VARM MARKNAD LOVAS.” Vintermarknaden i Jokkmokk spurtar mot ett nytt jubileum. I morgon är det dags för samhället att igen svälla ut och för tre dagar bli nästan dubbelt så stort befolkningsmässigt. För 359:e gången skall marknaden sätta sin absoluta prägel på Jokkmokk. Gator stängs av. Polisen skaffar förstärkning. Oäkta och äkta sameslöjd kommer att i ungefär lika proportioner få plånböckerna att banta.
NK 1963-02-08: ”Första marknadsdagen lugn. Men i dag börjar allvaret.” Någon riktig fart var det inte över den första marknadsdagen i Jokkmokk, men det brukar det inte heller vara. Den dagen anslås till att installera sig på platsen, gå omkring och hälsa på gamla bekanta och till att ta en första titt på vad som finns att köpa. Tids nog hinner man göra affärer, ty det kommer ju en fredag och lördag. Och har man inte så bråttom, så blir kanske priserna lägre. Men några affärer blev det i alla fall denna första dag, ty alla skulle ju inte stanna marknaden ut.
NSD 1964-01-02: ”Isprovare livsfarligt arbete. Kartläggare vakar i älvarna.” Isprovare i regeringsdrabbade älvar är ett sällsynt och livsfarligt jobb. De sysslar med ett iskallt men samtidigt högexplosivt sprängstoff som lätt blir brännande vid förhandlingarna inför vatten-domstolen. Isprovarna – hydrologassistenter kallas de officiellt – undersöker isarna för att vattendomstolen skall få en så objektiv bild av utvecklingen som möjligt. Deras jobb följs noggrant av parterna i den långdragna vattenkarusellen i luleälvdalen. Många näringar är ännu beroende av isarna. Men vad som gör denna vinters isar sämre än vanligt och vilken inverkan uppdämningarna har på isarna kan man ännu inte säga.
NSD 1963-04-30: ”Bidrag i Jokkmokk till skogs-vägarna.” Grälet mellan kommunal-fullmäktige i Jokkmokk och de tre fullmäktigeledamöterna från Murjek fortsatte på måndagen. Kommunen anställer en näringskonsulent. Det riksbekanta målet mot Kitajaur-bröderna fortsätter till hovrätten.
NSD 1963-04-04: ”Kvikkjokksborna går på krigsstigen kräver bussförbindelse året runt.” Kvikkjokksborna vill ha dagliga postturer året runt, istället för bara när turiststationen i fjällbyn har öppet.
NSD 1963-12-30: ”1964 ödesåret för byn Nautijaur. Ny väg driver utvecklingen bakåt.” Hemmansägaren Oskar Hansson i Nautijaur berättar att Vattenfallsvägen påskyndar avbefolkningen i byn.
– Vattenfallsvägen ställer Nautijaur inför sitt ödesår och påskyndar avbefolkningen, säger hemmansägaren Oskar Hansson, Nautijaur. Befolkningen är oroad över vad det nya året kommer att ha med sig och orsakerna är:
• Genomfartsbyn Nautijaur blir en by vid vägens ände.
• Utvecklingen vänder med fördyrande levnadsomkostnader och försämrad service som följd.
Osäkerheten för framtiden sänker sig över byn som blir ett av de många monumenten över utvecklingens framfart i glesbygden.
NSD 1963-12-24: ”Åtta kilometer sjöar och tjärnar kan ge Jokkmokk bekvämt fiskeparadis.” Ett fiskeparadis med snabbväxande ädelfisk så gott som inom samhällets hank och stör planeras i Jokkmokk. Försättningarna är att man
? Får Kierats, Tjalmejaure och Skabramsjöarna under en ägare för att möjliggöra effektiva återgärder:,
? Sammanbinder sjösystemen och därigenom får ett betydligt större sammanhängande nederbördområde med jämnare vattenföring.
Skräpfisk dominerar sjöarna som ligger vid Polcirkeln.
NSD 1963-12-24: ”Fiskodlingsanstalt byggs ut för 66.000.” Fiskeodlingen vid Kieratssjöarna utanför Jokkmokk byggs ut. En matnings- och mellanstation planeras samt tre övervintrings- och matningsdammar som man delvis redan börjat bygga. Anstalten blir klar nästa sommar och nybyggnaderna kostar totalt 66.000 kronor.
NSD 1963-11-29: ”Fiskeskador i Lule älv beräknas till 500.000. Fortsatt undersökning av marksprickor.” Marksprickor och totalskadat fiske var de springande punkterna vid vatten-domstolens fortsatta huvudförhandlingar om Luleälvens korttidsreglering i Vuollerim på torsdagen.
? Fiskeskadorna kostar en halv miljon kronor i kapitaliserat värde, enligt fiskeriintendenten. Men hur mycket den minskade trivseln kostar vet man inte.
? Sprickorna i marken och knäppningarna i husen undersöks vidare.
Virkesutdrivningen och flottningen blev dagens heta punkter.
NK 1963-04-09: ”VILDMARKEN BLIR OMVANDLAD I SEITEVARE. Sprängsalva markerar milstolpe.” Seitevare, åtta mil väster om Jokkmokk, har omvandlats från vildmark till arbetsplats och samhälle för f. n. 450 personer. Där har Vattenfalls senaste stora kraft-verksbygge kommit igång på allvar med ett arbete som i färdigt skick 1967 kommer att bjuda på en 1.450 meter lång och 100 meter hög stenfyllnadsdamm som skall dämma upp Sveriges tredje vattenmagasin i storlek – Tajktajajaure. I anslutning till dammen byggs Seitevare kraft-station med två aggregat om 190 MW nominell effekt och 182 meters fallhöjd.
NK 1963-04-09: ”KYLAN GAV STÖRSTA PROBLEMEN.” Den 27 februari gick första salvan in i berget för den blivande tillfartstunneln till maskinstationen i Seitevare. När bergbasen Nisse Westmans gubbar kunde börja utlastningen var det inte fritt utan att det kändes skönt att ha passerat denna milstolpe i det nya kraftstationsbygget. Dagen bjöd på sol och plusgrader och värme är något man rakt inte varit bortskämd med i Seitevare i vinter. Den bistra kyla som satt sin prägel på bygget sedan december har många gånger varit värre att bemästra än den mest tjuriga bergknalle. Men nu har det vänt och nu började arbetena ge påtagliga resultat.
NK 1963-04-09: ”Tredje största magasinet.” Tjaktjajaures regleringsmagasin blir med sina 1.650 miljoner kubikmeter vatten Sveriges tredje i storlek. Endast Vänern och Suorva är större. 1967 har vattenståndet närmast dammen höjts cirka 90 meter, i Tajktajajaure 34 meter och i Rittak cirka 2 meter. Dammen blir 1.450 meter lång, 100 meter hög och kräver 4,5 miljoner kubikmeter fyllnadsmassor. Den läggs tvärs över den djupa Blackälvdalen nedanför Seitevareberget. Dammen blir lika hög som den i Messaure men cirka 500 meter kortare.
NK 1963-04-09: ”Samhället växer fram. Polis, läkare väntas.” Hotellet i Seitevare med tillhörande annex har nu invigts. Med ett fritt och högt läge i samhällets södra del blir utsikten från hotellet ett av landets mer storslagna. Rakt i väster breder Kabblafjället ut sig, i nordost skymtar Sarek och djupt nere i dalen nedanför hotellet rinner Blackälven fram. På torget finns nu snabbköp, post, kiosk samt bensinstation. Där en lucka än så länge gapar i torgbebyggelsen skall Folkets hus inom kort komma på plats. Byggnaden kommer från Laxede och beräknas lunna tas i bruk i slutet av sommaren.
NSD 1963-10-15: ”Nu har det hänt igen och bara platsen är ny – SEITEVARE.” 800 man arbetar i Vattenfalls byggen med regleringsdamm och kraftstation i Seitevare åtta mil nordväst om Jokkmokk. Sjön Tajktjajaure skall regleras och dämmas upp landets tredje största vattenmagasin efter Vänern och Akkajaure. NSD kommer att i två reportage ge skildra arbeten vid bygget och det nya anläggarsamhället, vars bostäder och byggnader alla varit med förr – i Messaure, Laxede och Stalon.
NSD 1963-10-15: ”Modern trivselby i ödemarken.” ”Om man ej lyckats ordna med båtskjutsar kan man vandra på östra sidan Blackälven, där en gammal, numera ej använd, stig går från Tjåmotis till Snavva.” Så kan man läsa i STF:s Fjällturer i norra Lappland, en ovärderlig hjälpreda för fotgängare i fjällen. I nästa upplaga är det dock att vänta att färd-vägarna utefter Blackälven beskrivs på ett annat sätt. Nu har det nämligen hänt igen. I gräns-trakterna mellan fjäll och skogsmark där någon enstaka vandringsman tidigare lurvade fram i den stora ensamheten ligger det nu ett prydligt samhälle med snabbköp och postkontor, Folkets hus och hotell. Blackälvens dalgång har klämts in i ett bredmaskigt vägnät och berget Seitevaara har krönts med en TV-mast. Det är alltså frågan om Vattenfall och för Vattenfall är det frågan om Seitevare kraftstation och Tjaktjajaures reglering – en affär på drygt 200 milj kr som skall vara avslutad 1 oktober 1967.
NSD 1963-10-15: ”Seitevarekylan kom som en vind.” Det var mycket kallt förra vintern under bygget av Seitevare och det ser ut att bli lika kallt nu med.
NSD 1963-10-17: ”Dammen i Seitevare av messaureformat. Omloppstunnel klar. Ny stor damm ger oss ny stor sjö.” Genomslag har gjorts i omloppstunnel i Seitevare – intaget syns på bilden – och därmed är ett av de viktigaste villkoren uppfyllda för att Blackälven skall kunna täppas ingen genom ett nytt dammbygge av messaureformat. Men Seitevare-bygget handlar också mycket om skog. Vattenfall säljer tre miljoner kubikfot gagnvirke och bränner upp resten av 6.400 hektar skogsmark.
NSD 1963-10-17: ”Blackälven dubbelmördas.” Det är stortvätt i Seitevare. Det som tvättas är den bädd av berg som sent skall bära upp en damm av nästan samma format som messaure-dammen. Berget tvättas rent och sprickorna tätas med cement – ett petgöra med tanke på att nära fem miljoner kubikmeter fyllnadsmassor skall vräkas ovanpå, men lika fullt viktigt. När dammen en gång ligger där den skall ligga då skall man också vara säker på att den ligger där den ligger. Det blir en ganska stor historia, 1.500 meter lång och 100 meter hög där dammen är som högst.
NSD 1963-10-17: ”Tre miljoner kubifot för självkostnadspris bilfaktas till Piteå.” Vattenfall måste avverka och bränna 6.400 hektar skogsmark, medan tre miljoner kubikfot gagnvirke kommer att huggas ned och säljas för självkostnadspris.
NSD 1963-06-05: ”Het jokkmokkdebatt om församlingshem.” Församlingshem eller inte? Frågan vålade het debatt vid kyrkofullmäktiges sammanträde i Jokkmokk på tisdagen. I över två timmar diskuterades en rapport från kommittén för församlingshemmet. Trots de många orden blev resultatet bordläggning till nästa sammanträde.
NSD 1963 Okänt datum: ”Husköp förebyggande fattigvård. Bröder vägras återköp efter 30 år.” Förebyggande fattigvårdsåtgärd, sken- eller säkerhetsköp? Frågorna ställdes vid tinget i Jokkmokk. Två gamla bröder från Kittajaur hade stämt Jokkmokks kommun för en fastighetsöverlåtelse från 1930. Överlåtelsen var avsedd att hjälpa bröderna som en före-byggande fattigvårdsåtgärd. Nu menar bröderna att köpet skulle gått tillbaka när skulden till kommunen var betald, vilket kommunen inte gick med på.
Okänd tidning 1963-10-05: ”Kåbdalis-bröderna förlorade. Hemmanet tillhör kommunen.” Hemmansägare Jonas Edvard Johansson och E. A. Anderssons sterbhus, Kittajaur, förlorade striden om sitt hem, det riksbekanta Kåbdalishemmet. Jokkmokks kommun drog det lägsta strået efter 30 år av oenighet och ovisshet. I vintras tillerkändes de båda bröderna av härads-rätten rätten till hemmanet – på fredagen upphävdes detta beslut av hovrätten. Käromålet ogillades och kommunen fastslogs vara rätta ägaren.
NSD 1963-09-11: ”I dag kämpar två pensionärer mot Jokkmokk. Fattighjon skall vräkas från sin fastighet.” En doft av 30-talets Fattig-Norrbotten sätter prägel på hovrättsförhandlingarna i Luleå denna onsdag. Där får en av 60-talets mest uppmärksammade civilprocesser i länet sin fortsättning. Målet kan titulerats: Jokkmokks kommun mot två före detta fattighjon. Jokkmokks kommun överklagar att pensionärerna Jonas Edvard Johansson och Erik Anders Andersson, Kittajaur, Kåbdalis genom häradsrätten fick sin fastighet tillbaka. Året var 1930. Andersson och Johansson satt med stora barnfamiljer på sitt åboställe. De hotades av utmätning. Jokkmokks fattigvårdsstyrelse hjälpte de båda, löste in reversen för 1.500 kr mot ett köpebrev för fastigheten. Sedan dess har kommunen enligt de båda avverkat skog för 150.000 kr. där.
NSD 1963-09-12: ”33 år gammalt muntligt avtal huvudfråga i vräkningsmålet.” – Kommunen skulle avverka skogen tills skulden var betald och det har man ju gjort. 73-årige pensionären Jonas Edvard Johansson stod på sig när hovrättsmålet om hans och broderns (eller kommunens?) fastighet i Kittajaur, Kåbdalis, rullades upp i Luleå på onsdagen. Ett muntligt avtal att bröderna skulle få tillbakafastigheten blev den märkliga processens huvudfråga.
Okänd tidning 1963-06-19: ”Fiskecamp vid Karatssjön nytt för Jokkmokksturist.” Vi i Jokkmokk är hittills mycket nöjda med turisternas intresse för våra arrangemang. Intresset har faktiskt överträffat alla våra förväntningar, säger Jokkmokks idérike turistbas, direktör Gösta Åkerlund. Renhagen på Storknabben – den återkommer också i år – besöktes i fjol av närmare 5.000 personer. Det innebär att arrangemanget nästan gick ihop ekonomiskt.
NK 1962-12-13:”Varjisträskbor vill i fortsättningen tillhöra Arvidsjaur, men FRAMSTÖT HOS MYNDIGHET UTAN RESULTAT. Betydligt dyrare besöka Jokkmokk. Känner samhörighet med Arvidsjaur.” – När Karl Boman, 45 år, och hans 16 grannar i Varjisträsk skall uppvakta kommunalkamreren, polismannen eller föreståndaren för sjukkassan måste de åka till Jokkmokk. Det är över tio mil dit. De är tvingade att åka så långt därför att de tillhör den kommunen. Om Varjisträsk i stället hörde till Arvidsjaur behövde de bara åka drygt halva vägen. De flesta i byn säger så här: - Vi känner oss mera hemma i Arvidsjaur. Jokkmokk är något helt främmande för oss. Det är så avlägset dit. Varjisträskborna har vid två tillfällen uppvaktat länsstyrelsen för att få bli flyttade till Arvidsjaurs kommun. Jokkmokk säger nej. Arvidsjaur säger ja. Svaren från länsstyrelsen har båda gångerna varit nekande. Nu är meningarna dock delade inom byn. De finns de som även i fortsättningen vill tillhöra Jokkmokk.
NSD 1962-12-18: ”Flinta-familj levde långt in i Jokkmokks fjällvärld. Sjö stenålders-city.” Här ryckte Jokkmokk-Fred upp feta öringsbjässar, som Jokkmokks Wilma sedan glödstekte över öppna eld. Jokkmokks-Fred ledde fiskeligan i benkroksklassen. Medan vildmarksbålets höga flammor slickade det hedniska mörkret mumsades det på fisk. Men bara som förrätt, sedan blev det saftigt, grillat renkött på vildren som ramlat i fångstgropen på förmiddagen. Våra forntida jokkmokkare kurade därefter ihop sig under skinnpälsarna. Mätta, nöjda och rätt flottiga om mun, kan man tänka. De verkliga familjerna Flinta hade sitt stenålders-city vid sjön Purkijaur.
NSD 1962-12-18: ”Första boplatsen i Predikstolens skygga.” En teckning som visar var de flesta av 53 stenåldersboplatser, gravplatser, kokgropar och fångstgropar finns. Här levde verklighetens Flinta-familjer och de hade skapat en riktig centralort med 18 boplatser vid fiskrika Parkijaur. För 66.000 kr i vattenfallspengar har landsantikvarie Harald Hvarfner, Luleå, och hans medhjälpare inventerat fram hela 53 stenåldersboplatser mellan Kvikkjokk och Jokkmokks samhälle.
NSD 1963-01-18: ”Riktige Flinta till Kvikkjokk år 2.500 f. Kr.” Kvikkjokk upptäcktes för lera tusen år sedan. Det har levat människor sedan 4.500 år tillbaka i Jokkmokks vildmarker vid Lilla Lule älvs väldiga sjösystem.
NSD 1963-01-18: ”Stor överraskning.” – Detta hade vi aldrig väntat oss, säger landsantikvarie Hvarfner till NSD.
NSD 1963-03-18: ”Jokkmokk tog fastighet i pant för 3.555 kr 1932 men nu vill mor Maria inte betala hyra i sitt eget hus. Fattigvården konserverade nöd.” – Här kan man slitit och släpat hela livet och nu hotar dom ta allt. Änkefru Maria Holmbom, 73 år från Östansjö vid Jokkmokk, är bitter och besviken. Hon grunnar sedan 30 år över en tillfällig fastighetsaffär på 3.500 kronor, en förebyggande fattigvårdsåtergärd modell äldre för en elvabarns-familj under nödåret 1932. – Överlåtelsen skulle gå tillbaka när skulden till kommunen var betald, enligt min döde make, framhåller den gamla kvinnan. Ännu har man inte fått tillbaka fastigheten trots upprepade påstötningar.
Okänd tidning och datum: ”Fick betala lån 2 500 med skog för 1500 000 kr.” KITAJAUR, torsdag. Från Dagens Nyheters utsände medarbetare. Efter 33 år har två bröder i den lilla norrländska skogsbyn, Erik Andersson, 78 år, och Jonas Johansson, 73 år, fått tillbaka sin gård. De tvangs överlåta rätten på hemmanet i november 1930 för att få hjälp med ett lån på 2 500 kronor. Nu har häradsrätten beslutat att gården omedelbart skall återgå till de ursprungliga ägarna. Kommunen skall dessutom inom en månad redovisa för sitt fögderi av gården, vilket kan innebära stora pengar för de bägge bröderna. Under åren som gått har nämligen skog för närmare 150 000 kronor avverkats på ägorna, och vinsten på den verk-samheten skall nu överlämnas till bröderna. Någon rättelse hade väl inte bröderna fått om inte en kommunalman i fjol kommit att tänka på att de borde betala hyra för att få bo på hemmanet.
Okänd tidning och datum: ”BRÖDER ”FRIA” EFTER 33 ÅR. Uppmanades betala hyra för att bo i sitt eget hus.” KITAJAUR, torsdag. Från Dagens Nyheters utsände medarbetare. Det var inte långt ifrån att Erik Andersson, 78 år, och Jonas Johansson, 73 år, grät av lycka på torsdagen. Då blev de åter självägande bönder efter att i 33 år ha levt som en sorts fattighjon på sin egen gård i den lilla skogsbyn Kitajaur. För en skuld på 1 500 kr var de en tung novemberdag 1930 tvungna att överlåta hemmanet på Jokkmokks kommun, men nu har häradsrätten slagit fast att det var fråga om ett skenköp och att gården omedelbart skall återgå till de ursprungliga ägarna.
NK 1963-03-01: ”Brödraparet fick tillbaka hemmanet. Vittnen avgjorde.” Två bröder i Kitajaur, som för att få hjälp att klara en skuld på 1500 kr år 1930 sålde sitt hemman till Jokkmokks kommun återfick på torsdagen äganderätten till fastigheten. Tack vare vittnesmål av en f.d. nämndeman och dåvarande landsfiskalen fann häradsrätten det styrkt att avsikten varit att hemmanet skulle återgå till bröderna så snart kommunen fått igen sina utlägg. Det har skett genom den skogsavverkning kommunen bedrivit.
NSD 1963-12-16: ”Jokkmokks skogsbilvägar stängda för fritidsfolket.” Nycklar låste Jokkmokks allmänningsstämmas debatt om de stängda skogsbilvägarna. – öppna skogs-bilvägarna. Trycket från fritidsfolket ökade medan allt lägre vägar stängs för trafik, skrev motionären. – Det blir för dyrt och de juridiska riskerna är för stora, svarade majoriteten och vägarna fortsätter att vara stängda.
NSD 1963-03-18: ”Hjälptagare blev parias.” Lite bakgrundsfakta om fattigvårdssamhället.
NK 1963-11-15: ”Förtroendemännen i Jokkmokk. Hem åt gamla vållar starka protester.” Porjusborna är inte alls nöjda med sina kommunala förtroendemän i Jokkmokk. Man tycker man blir ganska styvmoderligt behandlad i största allmänhet. Porjusborna anser att kommunen är kvick att driva in skatter från kraftverkssamhället men att man är i sparsammaste laget när det gäller att använda sig av dessa medel för att ge invånarna valuta i någon form.
NK 1963-02-06: ”Mager lappmarknad i Jokkmokk om ”tingel-tanglet” togs bort. MÄRGBEN VÄLKOMNAR DANSKARNA.” Jokkmokk och vintermarknaden där tycks ha blivit den verkliga attraktionen för våra vänner andra sidan Sundet. Sedan några dagar tillbaka finns det redan ett par danskar på plats och på måndagskvällen kom ett extratåg med ett 50-tal. Ännu fler lär vara att vänta per bil och alla tänker de stanna denna vecka ut. Många av dem har redan tidigare år efter år upplevt vintermarknaden, som de funnit så tjusig att de återvänder. Och det är förstås något visst med den traditionella vinterfesten – även för oss nordbor.
PT 1963-11-09: ”Fältspat från Reunaberget blir porslin i Östtyskland.”(PT:s utsände) Brytningen vid kvartsgruvan på Reunaberget har nu flyttats ytterligare tre kilometer länge in i vildmarken. Det nya brott som under förvintern påbörjats ligger nästan uppe på toppen av berget och arbetarna kan om de har tid njuta av en vidunderlig utsikt. Företagets chef, berg-entreprenör Anders Lidén, Moskosel, omtalar att han har ytterligare en fyndighet som han räknar med att så småningom kunna börja exploatera. Det är till storleken avsevärt större än de han för närvarande arbetar med, men några närmare detaljer om var den ligger kan han i dagens läge inte lämna.
NSD 1963 Okänt datum: ”Dålig rygg ledde till fynd för miljoner. Ljusnande framtid för lilleputt-gruvan.” När skogsarbetaren Anders Lidén, Moskosel, fick problem med ryggen för tiotalet år sedan, sadlade han om och blev bergentreprenör. En mycket eftertraktad och framgångsrik sådan.
NSD 1963 Okänt datum: ”Hela Skandinavien ropar efter kvarts.” I veckan började åter sprängskotten dåna i kvarts- och fältspatsgruvan i Runaberget fyra mil norr om Moskosel. bergentreprenörerna Dagny Johansson och Anders Lidén, Moskosel startar sitt sjunde arbetsår med ljusare utsikter än någonsin tidigare. Kvartsen tryter i hela Skandinavien, de mellan-svenska fälten är snart tömda. Industrin har funnit nya avsättningsområden för silicium metall. Lidén har fyndigheter på lut, men gruvhanteringen kräver stora investeringar och den som startar med tomma händer har problem med rörelsekapital.
NK 1964-02-05: ”FRÅN GATORNA TILL ISBANAN. Det går undan i svängarna …” Istället för att störa byborna i Jokkmokk, har grabbarna i bygden bytt ut gatorna mot isbanan ute på Lule älv.
Okänd tidning och datum: ”OT och backtävling.” Motorklubben i Jokkmokk anordnar både bilorienteringstävlingar och backtävlingar som är mycket populära under marknadsdagarna.
Okänd tidning och datum: ”Stortävling på marknaden.” På den sista marknadsdagen kommer det att anornas den första hastighetstävlingen med bil på is som förekommit i Jokkmokk.
Okänd tidning och datum: ”BILDERNA.” Några bilder från årets vintermarknad i Jokkmokk.
NK 1962-09-27: ”MESSAUREBYGGET ETT STORT VANDRARHEM 80 AV 100 ANSTÄLLDA ÄR FRÅN NORRBOTTEN. Gränssödern om Jämtland. Nej till alla äventyrare.” Vid kraftverksbyggen fodras det mycket folk och Messaurebygget har på intet sätt jävat detta förhållande. På sätt och vis har man dock kunna rubricera bygget som ett slags ”vandrahem” eftersom arbetsstyrkan på grund av rent tekniska och meteorologiska förhåll-anden varierat rätt kraftigt. Det största antalet anställda har varit 1200 man till nu omkring 600 personer. I början anställde man 750 arbetare för att sedan succesivt utöka antalet vatten-rallare och tjänstemän.
NK 1962-09-27: ”SVERIGES TREDJE KRAFTVERK STARTAR DEN 20 NOVEMBER. JÄTTEBYGGET MESSAURE KLART ETT ÅR ”FÖR TIDIGT”. Miljoner i massa för dammvall. Avloppstunneln gav ny älvfåra.” Den 20 november 1962 kommer Sveriges näst största kraftverk att sättas igång. Då släpper man nämligen på vatten till de två turbiner som nu är under inmontering i Messaure. Men mycket återstår ännu att fullborda och om starten blir precis det angivna datot är mer än ansvarige byggnadschefen Väinö Wanhainen kan säga. Men man håller tummarna och hoppas givetvis, även om man fått skjuta upp starten från den första oktober till den 20 november. Det är Vattenfalls tredje största projekt i ordningen som kommer att snurra igång och leverera kraft till städer och samhällen. De två största är som bekant Stornorrforsen i Umeälven och Harrsprånget, men Messaure kommer som god trea. En blick på arbetsområdet ger också syn för sägen och kommer beskådaren att utbrista ”det var inga dåliga grejer”. Det får det heller inte vara när det är frågan om kraftverksbyggen. De ansvariga är vana vid att handskas med nästa astronomiska siffror då det gäller dammvallar och andra anläggningar.
NK 1962-09-27: ”Anlägget har krävt sex offer.” Byggnationen i Messaure har hittills krävt sex människoliv.
NK 1962-11-06: ”21 ungkarlar bor i by på åtta gårdar. Inte en av dem är allergisk mot damer. Men jobbet, jakten och fisket går före.” I Kitajaur bor det 21 ogifta karlar i varierande ålder mellan 16 och 67 år. De är inte rädda för kvinnor, men de värdesätter sina fritidsintressen framför familjelivet.
NK 1962-04-21: ”Nautijaur – en vänlig by.” Nautijaur är en by som det är roligt att komma till. Den ligger för all del rätt långt borta, mätt med nutida mått, och den är inte särskilt folk-rik: omkring 30 personer finns här. Men det är 30 glada och vänliga medmänniskor, och det är de som gör ett besök i Nautijaur till en angenäm upplevelse.
NK 1962-10-26: ”Klok gammalt par lärde av renarna. Grufvisares har varit gifta i 70 år. Åren har runnit undan som pärlor i ett radband.” Han liknar en sagans tomte som liten och grå tassade kring stuga och uthus för att se efter att allt var som det skulle. Men han är same klädd i Jokkmokkslapparnas grå kolt med bjärt röda dekorationer på bröst och kring handleder. Böjd av ålder. Byborna säger att han ”talar som en jurist”. Åldern är imponerade, 94 år, och tillsammans med hustrun Kristinas 96 år, uppnår familjen Nils Petter Grufvisare i Nautijaure den aktningsvärda åldern av 190 år. Här har två långa liv skaffat en otrolig mängd livserfarenhet och klokhet. Fortfarande är Nils Petter minnesgod och lever också i nuet. Kristina har fått tillbaka barnaåldern.
NSD 1962-08-29: ”500-ÅRIGT eller 100-årigt SKELETT. INTRESSET STORT FÖR SKELETTFYND.” Ett intressant skelettfynd har gjorts vid sjön Langas i Jokkmokk. Det var ett arbetslag från Vattenfall som gjorde upptäckten. Enligt expertisen har kraniet en gång tillhört en mycket vacker person. Den stora frågan, som just nu intresserar arkeologerna är hur gammalt skelett egentligen är. 100 eller 500 år kan stå sanningen lika nära.
NSD 1962-12-18: ”Flinta-familj levde långt in i Jokkmokks fjällvärld. Sjö stenålders-city.” Här ryckte Jokkmokk-Fred upp feta öringsbjässar, som Jokkmokks Wilma sedan glödstekte över öppna eld. Jokkmokks-Fred ledde fiskeligan i benkroksklassen. Medan vildmarksbålets höga flammor slickade det hedniska mörkret mumsades det på fisk. Men bara som förrätt, sedan blev det saftigt, grillat renkött på vildren som ramlat i fångstgropen på förmiddagen. Våra forntida jokkmokkare kurade därefter ihop sig under skinnpälsarna. Mätta, nöjda och rätt flottiga om mun, kan man tänka. De verkliga familjerna Flinta hade sitt stenålders-city vid sjön Purkijaur.
NSD 1962-12-18: ”Första boplatsen i Predikostolens skugga.” En teckning som visar var de flesta av 53 stenåldersboplatser, gravplatser, kokgropar och fångstgropar finns. Här levde verklighetens Flinta-familjer och de hade skapat en riktig centralort med 18 boplatser vid fiskrika Parkijaur. För 66.000 kr i vattenfallspengar har landsantikvarie Harald Hvarfner, Luleå, och hans medhjälpare inventerat fram hela 53 stenåldersboplatser mellan Kvikkjokk och Jokkmokks samhälle.
NK 1962-10-11: ”Fler markägare vill inlösen än Vattenfall accepterar. SKALKAS REGLERING VÄCKER KÄNSLOSTORM. Tjåmotisgårdar kringflutna. Björkholmen motsätter sig.” TJÅMOTIS. Tre sjöar i Lilla Lule älvs vattensystem står i tur att regleras av Vattenfallsstyrelsen. Det är med blandade känslor som befolkningen kring sjöarna ser fram emot förändringen, som sannerligen blir genomgripande för människor som i hela sitt liv byggt upp hela sin tillvaro kring en oföränderlig, visserligen karg och bister med ändock trygg natur. Det är Skalkas, Tjåmotisjaure och Parkijaure som skall regleras för att Parki kraftstation skall kunna byggas. Vattenståndet höljs, åker och äng läggs under vatten och levnads-betingelserna blir annorlunda. På onsdagen började vattendomstolen sin syn inför den stundande domstolsförhandlingarna och fortsätter på torsdagen och fredagen.
NK 1962-10-11: ”Reglering berör 200.” Regleringen av Tjåmotisjaure och Skalka berör i det närmaste 200 personer på drygt 50 bosättningsenheter. Totalt finns 26 jordbruksenheter med en totaltreal på 50 hektar jordbruksjord. Förlusten av produktiv skogsmark beräknas till 1,1 proc. Totalt blir det en förlust 420 hektar, fördelade på kronan, bolag och enskilda.
St Dbl 1930-02-23: ”MODIST från STOCKHOLM, midnattsmysterier och andra sensationella inslag i marknadslivet i Jokkmokk.”
St Dbl 1930-02-23: ”Vårens Preludier. Svängda dräkter och knapphålsblommor.”
NSD 1962-02-16: ”Jokkmokks miljonkrav tillstryks. 2,5 miljon till Jokkmokk – 1 miljon till renskötseln. KAMMARKOLLEGIEKRAV FÖR TJAKTJAJAURE.” Regleringen av Tjaktajaure m.fl. sjöar inom Blackaälvens vatten system i Jokkmokks socken bedömer kammarkollegiet såsom tillåtligt, men en rad särskild villkor bör stadgas av regeringen, säger ämbetsverket i nu angivet yttrande. Bl.a. bör 1 milj av Vattenfallsstyrelsen utbetalas för ren-skötselns främjande och 2 ½ milj kr ställs till förfogande för näringslivets främjande i Jokkmokks kommun.
NSD 1962-02-16: ”Jokkmokks miljonkrav tillstryks. 2,5 miljon till Jokkmokk – 1 miljon till renskötseln. KAMMARKOLLEGIEKRAV FÖR TJAKTJAJAURE.” Kammarkollegiet bedömer den planerade regleringen av Tjaktjajaure och andra sjöar inom Blackaälvens vattensystem som tillåtligt men ställer en del villkor, som bör stagads av regeringen. Vattenfall bör sålunda ställa en miljon kr till förfogande för renskötselns främjande. Jokkmokks kommun bör få 2,5 miljon kr för näringspolitiska ändamål.
NK Okänt datum: ”Carl Milles sista original i Porjus.” På söndagen avtäcktes skulpturverket ”Guds hand”, i Porjus, under högtidliga ceremonier. Det är det sista originalverket av den stora mästaren Carl Milles.
NSD 1962-02-03: ”Märklig yxa visas för jokkmokksbor.” På onsdagseftermiddagen gjordes ett märkligt fynd på en boplatsudde vid Vaikijaursjön. Det var en stenåldersyxa, som kommer att visas för jokkmokksborna i mitten av augusti.
NSD 1962-02-03: ”Spännande för grävare.” Nanna Hermansson från Lund, var en av grävarna som under sommaren var med och grävde ut gamla boplatser. Semestergrävaren Axel Fjällström, från Arjeplog, var den som fann sommarens stora fynd, en stenåldersyxa.
NSD 1962-02-03: ”Stenåldersfolk i Lappland två kulturgrupper. Tusenåriga boplatser räddas undan vatten. INGET SLÖSERI MED FLINTA EFTERTRAKTADE DYRGRIPAR.” Bråttom, bråttom, bråttom. Det är vad arkeologerna längs Lilla Luleälv har just nu. Det brådskar om man skall hinna före Vattenfall och dess regleringar av sjösystemet. Värdefulla tusenåriga boplatser måste bärgas innan vattnet kommer. Sen är det för sent. Under-sökningarna börjar nere vid Vaikiijaursjön och fortsätter så småningom längre upp. Ett jobb för många år. Tre stenåldersboplatser är utgrävda och två återstår för denna sommar. Resten av året går åt för omfattade klassificeringsarbeten. Dateringsproblemen är stora; fynden ligger ytligt. Men äldre än 2000 år före Kristus är de inte. De har östlig karaktär – finsk och rysk. Redan nu har man funnit mer än 200 prylar och fler finner man. – Vi har en utställning i gamla arbetsstugan omkring 15 augusti, meddelar basen för gänget.
NK 1961-12-09: ”Vattenfall ”rena guldgruvan”. Jokkmokk planerar för lågkonjunktur.” Den kallas specialkonjunktur, den ”högkonjunktur i Jokkmokk nu upplever i Vattenfalls hägn. En specialkonjunktur med övervägande fördelar men inte utan nackdelar, eller åtminstone risker. Utom de självklara ekonomiska fördelar vattenkraftsutbyggnaden innebär för kommunen kan också nämnas en rätt säker vetskap om konjunkturläget de närmaste tio åren. Riskerna ligger bland annat i att högkonjunkturen stiger kommunen åt huvudet med lättsinnig ekonomisk politik som följd. Det gäller att hålla huvudet kallt och tänka framöver om inte den oundvikliga avmattningen – när Vattenfall byggt färdigt – skall få katastrofala följder för kommunen.
Okänd tidning 1961-02-03: ”Danska turister och bilnasare håller Lappmarknaden vid liv.” (Från Dagens Nyheters utsände medarbetare. JOKKMOKK, torsdag.) Bilburna nasare bakom stånd med djupfrysta Grännapolkagrisar och frostskadad sockervadd, nallebjörnar, pappers-blommor och håller med benäget bistånd av danska turister lappmarknaden i Jokkmokk vid liv, och det får man, hur egendomligt det än låter, vara tacksam för. Trots all spydighet kritik är nämligen marknaden i all sin brokighet ett trivsamt avbrott i den långa vintern, och den som ger sig tid att söka hittar fortfarande genuint lapska inslag, så fåtaliga dock att marknaden vore dödsdömd den dag kompakta anhopningen av krimskrams försvann.
Okänd tidning 1961-02-03: JOKKMOKKS FAROR.” Jokkmokks vintermarknad är på antågande och väntas bli intensivare än tidigare.
Okänd tidning 1961-01-16: ”Fler danskar än samer till lappmarknaden.” Den 356:e Jokkmokks vintermarknad i ordningen är i antågande.
NSD 1960-12-09: ”Fröken trivs i isolerad by. Älskar fjäll – bastu – isbad. Trevlig avkoppling när alla är under ett tak. Hela Kvikkjokk på skolbarnens julfest.” När skolbarnen och lärarinnan Gunnel Hagaberg, 21 år, Kvikkjokk ordnar julfest kommer hela byn. Då sitter Harald Ahrman, 74 år, och Magnus Holmbom, 76 år och alla de andra i fjällbyn och ser barnen uppträda. Och när pastor Peeter Särgava, Jokkmokk, ordnar julotta i den lilla vackra kyrkan med marschaller utanför och ljus inne fylls kyrkbänkarna. Jul i Kvikkjokk är något extra. Och förberedelserna har redan börjat.
NK 1960-09-15: ”Hon betjänar fyra abonnenter. SVERIGES MINSTA TELESTATION RISKERAR RATIONALISERAS BORT.” Frågan är väl om den inte är Sveriges minsta – växelapparaten som hänger på köksvägen inne hos fru Sara Hansson i Nautijaur. Liten är den i varje fall. Fru Hansson har endast fyra abonnenter. Och dom är inga utpräglade pratmakare. Det ringer därför inte så ofta i det fyrkantiga träskåpet, och fru Hansson kan ta det lugnt med sysslorna på gården.
NK 1960-07-12: ”Ledsnad i Nautijaur över vägbygge. Byn blir isolerad. Hot om utflyttning.” Det råder irritation i byn, besvikelse, missmod. – Lika bra vi packar ihop våra pinaler och sticker härifrån, säger hemmansägaren Petrus Hansson i Nautijaur och sätter sig ned i det slåttermogna gräset. Ett stycke därifrån går en kvinna och räfsar hö. Regnmolnen hänger tunga över byn, hotfullt svarta. Borta vid Lattakasse regnar det redan. Dit pekar Hansson och säger att där borta ska den nya vägen gå, den väg som ska förvandla Nauijaur till en påsidanomby.
Okänd tidning 1960: ”Nybyggarna bli utan ersättning.” För den som är intresserad av ortsnamn kan vi tala om att Nautijaure som är lappska, betyder ”villebrådssjön”. Detta innebär, trot Oskar Hansson, att de första innevånarna som bosatte sig i byn lockades dit av den riktiga tillgången på fisk och villebråd. – Vi tror, säger Hansson, att den första bo-sättningen skedde här för cirka 200 år sedan. Det är tänkbart att det redan tidigare var ett tillhåll för samerna, men den fastare bebyggelsen bildades för cirka 200 år sedan.
NK 1960: ”Vägen dras vid sidan om byn. Bitterheten är stor i Nautijaur.” Detta är historien om byn som kommer att försvinna. Ett vittnesmål om hur den klockvisare som en gång stadigt pekade framåt nu vrids tillbaka. Inte minuter, inte timmar utan årtionden. Byborna i Nautijaur, de är inte så många, har resignerat sig i bitter underkastelse för maktfullkomliga myndigheters beslut. Deras beslut är orubbligt, det vet byborna, som nu kommer att bli lika isolerade som då vägen kom för 25 år sedan. Det löfte landshövding Löfgren då gav har skändligen kommit på skam. Byn Nautijaure som varit en genomfartsport på vägen Jokkmokk- Kvikkjokk, kommer i fortsättningen att ligga långt vid sidan av allfartsvägen, gömd och glömd för alla utom för dess fåtaliga invånare.
Okänd tidning 1960: ”BYBORNA FOR DÅ VÄGEN KOM.” I Nautijaure talar man inte gärna om den gamla GODA tiden. Men ibland tänker tillbaka på forna dar då byn var ett blomstrande jordbrukssamhälle. Nu har man lagt ned de flesta jordbruken, ingen odlar längre någon säd. Höslåtter har man förstås och så sätter man den potatis som går åt till husbehov.
NSD 1961: ”Galgbacke funnen utanför Jokkmokk.” Under torsdagen när man grävde vattenledningar på en kulle i utkanten av Jokkmokks samhälle, som kallas för avrättnings-backen, påträffades fynd av vad som mycket riktigt verkar vara just en s.k. avrättningsplats.
NSD 1961-02-15: ”Det var DÅ det.” En bild som föreställer arbetet med Porsi missionshus, år 1902, som invigdes två år senare.
NSD 1960-09-26: ”KVIKKJOKK 300 ÅR.” Det är i år 300 år sedan lappen Jon Pedersson från Torpons lappby gav myndigheterna tips o matt det i närheten av Kvikkjokk fanns silver att hämta. Silver betydde åtskilligt i en svag statskassa. Nasafjällsepoken var i det närmaste slut och intresset kom att knytas till Kvikkjokk. Från att ha varit jordbruksby har Kvikkjokk nu utvecklats till en betydande turistort. Några glimtar från byns äldre skeden lämnas här av Lester Wikström.
NSD 1960-12-06: ”Kvarts och fältspat i ny utrikesexport. Klart för gruvbrytning i Varjisträsk. Hela Sverige försörjs med kvarts och fältspat 8.000 ton export 1961. Inlandsbanans trafik stärks med malmfrakt från Varjisträsk.” – Nu skall det bli export på allvar från Runarberget vid Varjisträsk på gränsen mellan Jokkmokks och Arvidsjaurs kommuner, Anders Lidén, 45 år Dagny Johansson, 50 år, Moskosel som i mitten av 50-talet sökte och hittade kvarts och fältspat på Runaberget har i dagarna skrivit kontrakt med fyra länder. Under 1961 skall de skeppa 3.000 ton fältspat till Östtyskland, 4.000 ton kvarts till Norge och 1.000 ton fältspat till Holland och Frankrike. Man beräknar att den kvarts som finns i området skall räcka mins i två generationer.
NSD 1960-05-17: ”MAN KAN TRO ATT VI BOR. Murjek stänger av vattnet nattetid. Husmödrar protesterar hos kommunen.” – Vattenfrågan i Murjek är ännu olöst! Man har så liten tillgång på vatten att föreståndaren vid vattenverket, Axel Hedkvist, måste stänga av vattnet på vinternätterna. Husmödrarna i Murjek har bl.a. skickat en skrivelse till kommunen och påtalat bristerna.
NSD 1960-05-17: ”Sameslum lever kvar i Jokkmokk. Kyla tvingar familj till brandvakt.” – Vi bor hellre i en kåta på våren! Där blåser inte gardinerna av vinddraget. Samen Olof Larsson Nutti, Murjek, är förtvivlad. Han och hans familj - hustru och fyra barn – bor i ett ruckel som absolut inte är människovärdigt. Det skulle möjligen vara användbart som sportstuga. På vintern måste familjen gå brandvakt under natten. Det är ändå fruset vatten i hinkarna och temperaturen brukar i regel visa en varmgrad.
Okänd tidning 1960-09-24: ”Ekonomi och bostäder i Jokkmokk.” Sign. TN. Porjus är kritisk gentemot Jokkmokks ekonomi och bostadspolitik.
NK 1960-09-15: ”Gör väg i ödemark. Sparar halv miljon. Förbandet Annorlunda bygger ödemarksväg. Duktiga unga krigare hjälper Udtja får väg.” Förbandet Annorlunda, två kompanier från Ing 3 i Boden, är idag fullt sysselsatta med att bygga en väg mellan ödemarks-byarna Nausta och Udtja.
NK 1960-09-15: ””Vi fick det bättre när Vattenfall köpte sågen. Vuollerim Vattenfalls sågcentrum.” Några arbetare på sågen i Vuollerim tycker att det har blivit mycket bättre, sedan Vattenfall tog över sågverket.
NK 1960-09-15: ”DEN SISTE BONDEN I JOKKMOKK ÖVERGER INTE SITT JORDBRUK.” Sören Gellerstedt är ensam i sitt slag, han är nämligen Jokkmokks enda jordbrukare.
NK 1960-07-23: ”Muddus – Europas största vildmark. Förr tillhåll för rentjuvar. Nu eldorado för friluftsfolk.” I det väldiga myrlandet mellan vägen Gällivare – Porjus i norr och stora Lule älv i söder, ligger Muddus nationalpark. Europas största orörda vildmarksområde, fem kvadratmil stort, innehållande väldiga skogsområden där aldrig tystnaden störts av yxhugg, milsvida ödsliga myrar, djupa raviner, strida jokkar och mäktiga vattenfall. Här, i denna orörda vildmark kan den naturintresserade få sitt lystmäte av vildmarksupplevelser och strapatser. Muddus är ett eldorado för naturälskare.
NSD 1960-02-05: ”Marknaden i Jokkmokk.” Jokkmokks marknad är en gammal tradition och ungefär lika gammal är brännvinsproblemet i samband med denna vinterfest. Här relateras hur kronobefallningsman klämde åt borgerskapet i Luleå därför att luleborna tillhandahållit bränn-vin åt ”lappallmogen”. Det var lättare att göra affärer med samerna om brännvin var med i samvaron och lagöverträdelser var vanliga trots att bestämmelserna var stränga.
NK 1960-02-03: ”Samekritik mot slöjdförsäljning vid marknaden. Slöjdmonter i folkhögskola lockade i fjol tre besökare.” Kritik mot sällskapet Same Ätnam, varför de inte gjorde reklam för sameslöjd vid årets vintermarknad?
NK 1959-11-13: ”SÅ FICK DÅ BYN SIN PRÄST… Kan prata kubikfot. Känner samhörighet.” Om man möter den nya prästen Axel Andersson, i skogsbyn Puottaure, så kanske man inte tror att han just det är präst till yrket. Han gillar nämligen att jaga och är ofta klädd därefter.
DN 1958-05-18: ”PORSIS NYCKELSTÄLLNING.” Lennart Wallmark, rektor vid Samernas folkhögskola i Jokkmokk, redovisar i denna artikel de argument som talar mot en utbyggnad av Porsi.
Okänd tidning 1958-10-18: ”150-årig stuga med kulturvärde har varit ladugård och sjukhus.” Bland kulturvärden som är värda att bevaras räknas en stuga i Snesudden som med all säker-het är 150 år gammal. Dess historia är brokig och säregen i sitt slag. Stugan som bebotts av fyra generationer har varit stall, ladugård, svinhus, hönshus och sjukhus.
NK 1958-08-07: ”Vägen räddar ej Kvikkjokk. Inget arbete för ungdomen.” – Nej det finns för små utkomstmöjligheter här. Ungdomen kommer att lämna byn. Det blir öde här på vintern. Farbror Arvid är bestämd och stöter käppen i backen. – Javisst har vi fått väg, men inte lever väl ungdomen på den. – De måste ju ha något arbete.
NK 1957-06-08: ”6 nya kraftstationer lanseras i Lilla Lule älv. 15-ÅRS UTBYGGNAD FÖR 700 MILJONER KR. 4.000 miljoner kilowattimmar årliga uttaget.” Jokkmokks kommun kommer att bli landets största kraftproducerande kommun, när samtliga projekt i den nu framlagda regionplanen för Lilla Lule älv är verklighet. Redan nu produceras i Porjus, Harsprånget och Ligga sammanlagt 3.595 miljoner kilowattimmar per år medan Porsi och Messaure kommer att ge 2.760 miljoner kilowattimmar. Antalet nya kraftstationer blir troligen sex.
NK 1957-06-08: ”Letsi och Seitevare påbörjas omkring 60.” Troligen kommer arbetarna på de två största anläggningarna Letsi och Seitevare att påbörjas omkring 1960, möjligen på bägge anläggningarna samtidigt. Senast omkring mitten av 1960-talet igångsättas sannolikt i huvudälven arbeterna på Parkiforsen, Rava och Akkats. Under 1960-talets senare hälft kommer anläggningsarbetena för Tjäkovarats och för överledningen av Kamajokk till Black-älven att påbörjats. Samtidigt som de här nämnda kraftstationerna färdigställes kommer de anslutande regleringsmagasinen att tas i bruk.
NK 1957-06-08: ”10 procent jordbruksareal totalskadas. Kommunen får halv miljon skatte-kronor.” Nära tio procent eller 75 hektar av den tillgängliga arealen jordbruksjord inom Lilla Luleälvsområdet beräknas bli totalskadas genom utbyggnaderna. Man behöver emellertid inte befara att skadorna på jordbruket kommer att medföra ofördelaktiga följdverkningar genom en långt gående uttunning av bygderna.
NK 1957-06-08: ”Skadorna fördelning på jordbruksarealen.” Så här fördelar sig skadorna på de olika bygdernas jordbruksareal: Vid Tjaktjajaure, Peurare och Parkijaure skadas all jordbruksbvad, sammanlagt c:a 20 hektar. Vid Tjåmotisjaure, Skalka, Randijaure och Karats uppgår skadan till 14-20 procent. Övriga bvader beröras icke eller i mycket ringa omfattning.
NK 1957-06-08: ”Regionplan för områdte ovan Porjus.” I Lule älv skall man kunna bygga anläggningar, som tillsammans kan producera drygt 14 miljarder kilowattimmar per år eller drygt 17 proc. Av landets samlade utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångar framgår det av en orientering av Vattenfallsstyrelsens imponerade regionplan, som omfattar 42 sidor, kompletterade med ett 20-tal kartor och ytterligare 51 sidor och nuvarande förhållanden och förutsättningar inom det nu aktuella området. Vattenfallsstyrelsen har tidigare redovisat hur utbyggnaden av Stora Lule älv nedom Porjus och Lilla Lule älv nedom Jokkmokk är planerad att ske. Det är Vattenfallsstyrelsens avsikt att under de närmaste åren utarbeta en regionplan för älvområdet ovanför Porjus.
NSD 1958-08-30: ”Vägnämnden blidkades. Smörgåsfest gav kommun ny fin bro.” Edefors kommun bjöd länsvägnämnden på smörgås och kaffe och fick en betongbro i gengäld.
NSD 1958-02-22: ”Sudokborna begär daglig busstur. Post 4 dagar i veckan. Medicinresor blir dyra.” En liten välordnad skogsarbetarby är Sudok. Den ligger efter den väg som sammanbinder riksvägarna Boden-Jokkmokk och Älvsbyn-Jokkmokk 24 kilometer från Vuollerim efter Bodenvägen och 34 km. från Kåbdalis efter Älvsbyvägen. 46 hushåll finns det i Sudok med sammanlagt 150 personer och längs vägens sträckning från Vuollerim till Puottaure finns med småbyar och enstakagårdar ett 60-tal hushåll och i runt tal 200 människor.
NSD 1957-09-21: ”Bråk I LINNÈS FOTSPÅR. Kvikkjokks malm bryts igen?” Linné kom i fyllegräl i Jokkmokk, påstår NSD-reportern MACKE NILSSON, som fortsätter sin moped-färd i Linnés spår. I dag träffar han en släkting till Linnés antagonist, berättar om guden i Heliga fallet, och redovisar rykten om stora aktuella malmprojekt. Detta är Linné-seriens tredje reportage – ytterligare ett kommer nästa lördag.
NSD 1957-03-23: ”Porsiprojektet studeras i barnkammarmodell. Vattenfalls modellförsök sparar miljoner.” NSD:s reporter B. Russberg besökte Vattenfalls modellaboratorium i Älvkarleby.
NSD 1957-03-23: ”Mest tekniker vid modellaboratoriet.” Vattenfalls modellaboratorium i Älvkarleby började byggas 1943 och byggdes ut i etapper. Efter tio år tog man i bruk en ny modellbyggnad på 2.500 kvadratmeter. Härmed hade man nära 4.000 kvadratmeter till för-fogande. Antalet anställda är cirka 50, varav 16 arbetare och resten ingenjörer och tekniker.
NSD 1957-03-23: ”Modellerfarenheter löste flottningsproblem.” – Vi har bara goda er-farenheter från vårt arbete, förutsatt att modellen varit rätt utförd i lämplig skala efter till-förlitligt primärmaterial, säger civilingenjör Stig Angelin vid modellaboratoriet och ger ett exempel på hur stora värden han rädda tack vare en exakt överensstämmelse mellan modell och prototyp.
NSD 1957-03-23: ”Spänstig 80-åring ville flotta ännu.” Isak Albert Wanhainen fyller 80 år på lördag och är pigg för sin ålder.
NK 1956-03-17: ”Väg till Kvikkjokk skulle öka turismen.” Turiststationens tillsyningsman i Kvikkjokk börjar få bråda dagar. Det vackra vädret lockar många turister upp till Kvikkjokk och till påskhelgen är alla småstugor abonnerade säger herr Rupert Eriksson. För många är platsen Kvikkjokk en sommarfager dröm men vintertid en isolerad och av snöstormar orättvist utsatt måltavla, där ingen skulle tänka sig att bo. Men en 300-årig tradition säger oss något annat. Denna moderna nutidsmänniskan längtar upp till fjällvärlden och vem har inte hört talas eller skrivas om Tarra-dalen!
PT 1957-01-22: ”VARJISTRÄSK – ett centrum i Inlandet.” Varjisträsk är en liten skogs-arbetarby belägen vid inlandsbanan mellan de större knutpunkterna Moskosel och Jokkmokk. Varjisträsk ligger på gränsen mellan Arvidsjaur och Jokkmokks kommuner och byborna har tidigare vid ett par tillfällen varit inne på tanken att låta sig inkorporeras med Arvidsjaur då denna kommun beträffande avstånd och kommunikationsmöjligheter bättre gynnar bybornas intressen. Jokkmokk godkänner inte denna överflyttning och saken har för länge sedan runnit ut i sanden.
Okänd tidning 1955-05-28: ”Hårt arbete att sköta vägarna i Jokkmokks 43-miladistrikt.” Våren kommer med sus och dus står det i visan, och vägförvaltningen med grus kan man tillägga. Nej, säger vårirriterade bilägare där de står och putsar sina av jord och lera sprut-lackade bilar. Jo, säger vägförvaltningen. Och mycket grus. Från och med den 16 juni 1954 har Jokkmokks vägförvaltning tillverkat 20-tusen kubikmeter grus till våra vägar, och under den sista fjortondagarsperioden har 15 bilar anlitats för enbart grusning inom distriktet.
NSD Okänt datum: ”Den nya vägen kom till byn…” Trots att byborna i den lilla byn Nautijaur, nyligen fått en helt ny väg, känner de att de inte har något att fira, då de kan komma att bli helt isolerade från yttervärlden.
Okänd tidning 1955-01-29: ”Jokkmokks lappmarknad på 1880-talet.” En bild som föreställer en folkmassa under Jokkmokks vintermarknad cirka anno1880-talet.
Okänd tidning 1955-03-26: ”Bostadsbyggen i Jokkmokk skapar pittoresk brytning.” Det snöar och blåser i lappstan utanför Jokkmokk. Röken ur buckliga plåtrör på gistna stugtak ser ynklig ut mot den tjockt bolmande röken ur murade skorstenar. Raka skorstenar på solida tak, och släta högdragna långsidor i kontrast till giktbrutna stockstugor som inte vet vart de skall falla och därför står. Sådan ser Jokkmokks lappstad ut i dag när de första enplanshusen för ren-skötande samer kommit upp. Det är fyra till antalet och det skall bli tolv allt som allt.
NK 1954-12-11: ”Vintermarksjubileum i Jokkmokk skall firas 1955 i dagarna tre.” Nästa år är det 350-årsjubileum för Jokkmokks vintermarknad.
NK 1954-12-11: ”Jokkmokks expansion sätter sin prägel på affärslivet.” Det går bra för Jokkmokk just nu.
NSD 1954-12-11: ”Kvikkjokks brevbärare ”vildmarkens apostel”.” Byborna i vildmarken mellan Tjåmotis och Kvikkjokk undrar om de ska kunna få någon post till jul? Anledningen är det urusla flygvädret och att sjöarna har frusit dåligt. Kommer ett paket fram till Kvikkjokk före jul? Nej, det är inte posten som klickar men frågan är berättigad i alla fall. Sjöarna har frusit dåligt. Flygvädret är och har varit uruselt i höst. Människorna i vildmarken mellan Tjåmotis och Kvikkjokk tittar ut över de svaga isarna och skakar undrande på huvudet: - Ska vi få hit någon julskinka i år.
Okänd tidning 1954-11-08: ”Förnämlig kulturgärning i… Tvåhundraårig bondgård blir stort svenskmuseum.” Genom olika åtgärder av hembygdsföreningen i Jokkmokk har denna plats kommit att bli ett givet centrum för samerna i Sverige. Detta sagt även om sådana institutioner som Samernas folkhögskola och de årliga vintermarknaderna ju speciellt gynnar Jokkmokk. Sedan en tid arbetar nu emellertid samhällets energiska hembygdsförening med ett fint projekt som i stort sett kan sägas ha till syfte att även rädda Jokkmokks svenskkultur åt eftervärlden.
Okänd tidning 1954-02-02: ”Jokkmokks vintermarknad inför start – 350 år 1955.” Årets vintermarknad i Jokkmokk står för dörren. Den 4 februari öppnas den för att pågå i dagarna två, i realiteten varar den ju alltid några dagar till, då det är så mycket som hör till att ordna i samband med marknaden. Dit hör t.ex. sammanträden av olika slag, kyrkliga förbättringar o.d.
Okänd tidning 1953-11-30: ”Bara nya gårdar i Snesudden. Badrum och vv nästan överallt.” – Holmträskborna är väldigt hemkära. De vill inte gärna flytta, och folk som kommer från andra ställen trivs oftast. Här är ju också mycket vackert. Det är lärarinnan fru Marianne Granbacke, som talar, och det är inte svårt att ge henne rätt om naturen. Holmträsket i södra Jokkmokks socken med sina 18 holmar och rikedom på vikar fullkomligt vimlar av tjusiga vyer. Den som går upp på Sirkavare kan knappast se sig mätt.
NK 1958-05-24: ”Jokkmokks stora åkeri började smått. Liten personalbil 1925. 14 stora fordon i dag.” Det är en vårdag år 1925. En fyrkantig, svart personbil skumpar fram efter en knagglig, smal väg någonstans mellan Jokkmokk och Boden. Då och då stannar den och tar upp eller släpper ut några passagerare. De långa avståndens människor har fått ett nytt och bekvämare sätt att ta sig fram dit de önskar. Händelsen är historisk. Den fyrkantiga vagnen är nämligen den första turbilen för linjetrafik mellan de båda platserna. I dag, 1958, dånar dagligen oljegurglande dieselbussar fram efter samma vägsträcka: Nore Hedlunds-bussarna. Företaget som från en enda bil vuxit till ett stort, välskött bussåkeri.
Okänd tidning 1954-11-13: ”Gruvföretag med tio man har redan leveransbrådska.” Hög uppe på Rotevaaras topp började förberedelserna under januari månad detta år med brytning av fältspat och kvarts. Det är Artur Thelin, Jokkmokk, som har börjat med denna gruvbrytning som sysselsätter 10 man, ett arbetslag där alla tycks trivas bra både med arbetsledaren och förtjänsten. Inne i den lilla baracken lyser kockan Gunborg upp omgivningen med sitt glada vänliga leende. Gunborg är arbetslaget matmor, ett yrke som hon är väl hemmastadd i, vilket man genast märker på den vällagade maten och det goda kaffet som inte serveras var som helst.
NSD 1954-11-05: ”Jokkmokks gamla kyrka skulle säljas till ved.” Ett sprucket timglas på predikstolen och ett bokbräde med en latinsk inskription är två saker som fångar upp-märksamheten i Jokkmokks gamla kyrka. Liksom samhället är ett centrum för den lapska kulturen är dess gamla kyrka ett kulturmonument med en fascinerande historia. Till Allhelgonahelgen skall den höga timrade byggnaden – som ibland felaktigt fått heta Lappkyrkan – 200 årsjubilera.
NK 1953-11-30: ”Ska allting här läggas ned? Lantbrukare i skogen bitter.” Ute i ”torparriket” i Jägen i Kåbdalis bor bland andra lantbrukaren Bernhard Olofsson, som friköpt sitt kronotorp från domänverket och kan kalla sig hemmansägare. Där finns utmärkt odlingsbar mark, så att den skulle kunna föda tio kor, men om han begär bidrag till något, så vinkas det bara med kalla handen. Han bor för illa till, heter det. Han är förbittrad å sina och andra glesbygds-kollegers vägnar över att en sådan mannamån görs. Det är också en form att dirigera utvecklingen.
NK 1953-10-10: ”Den nya vägen till Kvikkjokk kommer att få vital betydelse. Turist-attraktion, välsignelse för folket. Björnens brummande spännande inslag.” I ödemarken mellan Tjåmotis och Sågudden pågår arbetet för fullt på kvikkjokkvägen. Dynamitsalvor på upp till 80 skott ekar mellan fjällen och talar sitt språk om de blockmarker vägbyggarna har att forcera. Någon gång händer det också att björnen eller björnarna i trakten stryker intill arbetsplatserna och låter höra sitt brummande – ett nog så spännande inslag i modernt svenskt vägbyggande. Vid NK:s besök på vägbygget hade just projekteringsingenjörerna Martin Beus och K. I. Fahlén från Luleå slutfört stakningen av den sista länken i vägbygget – alltså den 27 km långa sträckan Tjåmotis – Årrejarka. Ingenjör Beus berättas, att undersökningarna för broläge i Tjåmotis och väg jämte stakningar etc. pågått sedan 1949 och för det fältmässiga arbetet har i genomsnitt 5 hantlangare varit anställda.
Okänd tidning, okänt datum: ”BUSSEN KOMMER TILL KVIKKJOKK. Vägen man väntat sen 1661 har förändrat livet i byn.” (Från Dagens Nyheters utsände medarbetare. KVIKK-JOKK, fredag.) Förr om åren brukade Kvikkjokksborna samlas nere vid bryggan om sommar-kvällarna, lyssnat utåt Saggat efter motordunk och vänta på att båten skulle leta sig fram genom deltalandskapets gytter av holmar, kanaler och laguner. Nu står man istället framför posten, tittar bortåt den smala vägen och talar om det bedrövliga sommarvädret. Strax före kl 7 hörs motorbuller i fjärran, det stutsar några gånger mellan de branta, frodiga bevuxna sluttningarna, och minuten efter dundrar postverkets gula buss fram ur kröken bort vid kyrkan.
NSD 1952-02-06: ”Med ren och pulka till vintermarknaden. Marknad i Jokkmokk har 350-åriga anor.” Ingenjör Emil Björkman har äntligen färdigställt sin tavla som har tagit över tjugo år att måla och som föreställer vintermarknaden i Jokkmokk år 1880.
NSD 1952-02-06: ”Minne från Uppsala såldes i Jokkmokk.” – Vintermarknaden kunde göras till en verklig turistattraktion, menar köpman Sixten Josefsson i Jokkmokk, representant för affärsmännen och turistnämnden.
Okänd tidning 1952-10-11: ”NYBYGGARLIV.” Nybyggarliv i Kvikkjokk.
NK 1950-10-14: ”KVIKKJOKK på 1860-talet.” Den engelska artillerikaptenen ALEX H. HUTCHINSON företog år 1869 en resa genom Sverige med Kvikkjokk som slutmål. Hans maka åtföljde honom. Han säger i sitt företal till den bok, vari han skildrar sina upplevelser, att medan många söker sig till Schweiz och Rhen, som äro gamla välkända turistmål, beslöt han sig för Norden, som ännu var tämligen jungfruligt ur turistsynpunkt. Efter järnvägenresan till Stockholm och båtlägenhet till Luleå anlände paret ej utan äventyr så småningom till bestämmelseorten, dit de kommo vid midsommartiden. Då boken icke är översatt till svenska och således icke tillgänglig för var man ha sign. roat sig med att översätta det kapitel, som berör parets vistelse i Kvikkjokk under ett par sommarveckor, och det kan kanske intressera läsekretsen hur en utlänning såg liv och företeelser i denna civilisationens utpost. Här nedan följa författarens egna ord.
SvD 1947-08-23: ”Sten Selaner: Farforita.” Sten Selander skriver om Farforita, ett lappländskt lågfjäll.
Okänd tidning 1945-11-13: ”En stor händelse för Kvikkjokk.” För första gången har en bil kört den drygt två mil långa vägsträckan Orrenjarka – Kvikkjokk.
NK 1945-12-05: ”Samernas egen folkhögskola nu i moderna lokaler.” För kort tid sedan har samernas egen folkhögskola börjat sitt arbete i egen, nya lokaler i Jokkmokk, i hjärtat av Sveriges samebygd.
SvD 1945-11-23: ”Oersättliga lappländska naturminnen blir bevarade. Privat initiativ räddar ödemarksgården Aktse.” För att söka få de för alla lapplandsvandrare välkända gårdarna vid Aktse i Jokkmokk bevarade för framtiden startade för en tid sedan några medlemmar i fjäll-klubben och naturskyddsförening en insamling inom föreningarna. Resultatet av denna insamling har nu kommit så långt att naturskyddsföreningen ansett sig böra köpa det ena av de två oskiftade Aktsehemmanen.
Okänd tidning 1945-11-22: ”Aktse-gårdarna bevaras åt framtiden.” För att söka få de för alla lapplandsvandrare välkända gårdarna vid Aktse i Jokkmokk bevarade för framtiden startade för en tid sedan några medlemmar i fjällklubben och naturskyddsförening en insamling inom föreningarna. Resultatet av denna insamling har nu kommit så långt att naturskyddsföreningen ansett sig böra köpa det ena av de två oskiftade Aktsehemmanen.
Okänd tidning 1944-09-06: ”Landets största socken får tolv kyrkoplatser.” Landets biskopar samlades på tisdagen för att behandla viktiga aktuella frågor. Så gott som direkt från en veckas visitation i Sveriges största socken, Jokkmokk, som mäter ungefär Värmlands storlek, till tisdagens biskopsmöte i Stockholm anlände biskop Bengt Jonzon, och återfärden blir ej kortare den. Men stiftelsechefen i Luleå är lika litet rädd för strapatser som för att ge luft åt sitt bjudande rättspatos, när Atlandeklarationen kommer på tal.
NK 1944-09-23: ”På resa i gammal Jokkmokksbygd. Vaikijaur – Randijaur – Björkholmen.”
NK 1944-08-15: ”Sveriges enda kyrkkåta invigd vid Virijaure.” Jokkmokkssamerna kunna fira gudstjänst i sitt sommarland. – Död rysk flykting vigdes av biskop Jonzon till den sista vilan i ödemarken.
NSD 1943-12-04: ”Hästskjuts genom isen i Kvikkjokk.” Tre kvikkjokksbor var måndagen den 22 nov. sysselsatta med hemforsling av hö från sina utängar. På hemvägen kom de till en älv vilket de förut i tre dagars tid passerat. När den första hästen kom ned på älven brast isen och både häst och kusk kom ned i älven.
SvD. 1943-07-15: ”KÅKARNAS PORJUS på väg att försvinna för den nya tiden. LAPPARNAS hundar och barn trängdes i Porjus barackkyrka.” (Från Sv. D:s utsände medarbetare T. G. WICKBOM.) PORJUS i juli. – För tre decennier sedan var ett kraftstationsbygge i dessa nordliga trakter en pionjärbragd. Nu är Porjus icke längre världens nordligaste kraftverk, och står man här i dag och ser järnvägen, samhället och de stora tekniska anläggningarna, förefaller den dag år 1910 oändligt avlägsen, då de första arbets-lagen kommo fram till Porjusforsen efter att ha burit sina tunga doningar de fem milen över skogar och myrar från Gällivare. Men ännu återstår mycket, innan vi få ett verkligt välordnat samhälle av Porjus.
NK 1943-07-10: ”Holmträskbygden i Jokkmokks socken.” Av folkskolläraren Uno Johansson, Jokkmokk.
NK 1943-05-19: ”Jokkmokksindustri med anor från 1800-talet. A.– B. Jokkmokks Sågverk och Snickerifabrik – Jokkmokks äldsta byggnadsfirma.”
NK 1943-04-28: ”Samernas folkhögskola förlägges till Jokkmokk? Kommunen upplåter gratis färdigställd tomt för ändamålet.” Häromdagen voro några sameungdomar från Jukkasjärvi på genomresa i Jokkmokk efter att ha bevistat vinterkursen vid samernas folkhögskola i Sorsele, vars första årskurs avslutades den 18 april. De voro synnerligen glada över att ha fått gå denna kurs och lovordade såväl den teoretiska som praktiska undervisningen, varigenom de fått vidgade kunskaper. Samtidigt betonade de önskvärdheten av en andra årskurs.
NK 1943-05-11: ”Samernas folkhögskola – en läroanstalt som kommit i brännpunkten.” Insändare skriven av signaturen ”J”.
NK 1943-05-12: ”Var bör samernas folkhögskola förläggas?”
Okänd tidning Okänd datum: ”Jokkmokks gamla kyrka nyrestaurerad. Förnämlig utsmyckning av artisten Sten Nilsson, Luleå.” Nu är Jokkmokks gamla träkyrka, färdig renoverad efter branden i november 1941.
NK 1943-03-19: ”Jokkmokks Skidklubb firar 50-årsjubileum 25-28 mars. Programmet klart: Högtidsfest i Jokkmokks kyrka, back- och längdtävlingar.” Jokkmokks Skidklubb firar 50-årsjubium högtidligt den 25-28 mars.
NSD 1942-12-12: ”Glimtar från Jokkmokk.” Krönika från NSD:s medarbetare till deras läsare inför den stundande julen.
Okänd tidning 1942-01-05: ”Lapphemmet i Jokkmokk ödelagt av eld. Brandförsäkrings-summan stiger till 135.000 kronor.” Lapska ålderdomshemmet vid Notudden i Jokkmokk har måndag morgon ödelagts av eld.
NSD 1941-10-29: ”Porjus ett samhälle med pulserande liv. VÄGBYGGE TILL GÄLLIVARE BRYTER INSOLERING:”
NSD 1941-04-15: ”Märklig boplats från stenåldern norr om Porjus. Rika fynd av keramik vid utgrävningen.” Arkeologen Knut Tinnberg berättar i V. K. att han påträffade keramik vid upptäckten av en stenåldersboplats, ca en mil norr om Porjus intill stranden av Stora Luleträsk, vilket han skrev om i dessa spalter i oktober 1938.
NK 1941-04-15: ”En mångmilsfärd genom ödemark.” Signaturens Ens berättar om sin resa till Stora Lulevatten.
NK 1940-09-28: ”När stenåldersfolket hade sina boplatser i Luleå lappmark. Viktiga fynd vid Luleträsk.” Antikvarien Axel Bagge i Riksantikvarieämbetet, har under sommaren vid Lule-träsket, grävt ut en boplats från den yngre stenåldern. Fynden beräknas vara mycket viktiga.
Svenska Morgonbladet 1940-09-12: ”Lapsk stenåldersman använde rysk flintkniv. Boplats vid Luleträsk ger överraskande fynd.” Handelsförbindelser med Ryssland är inte något nytt för vår tid, inte heller var det någon nyhet redan på vikingatiden. Redan så långt tillbaka som under den yngre stenåldern fanns det vissa förbindelser mellan den skandinaviska halvön och fiskar- och jägarstammarna i Finland och Ryssland. Ty det har visat sig att stenåldersmannen uppe vid en av de nordligaste stenåldersboplatserna begagnade flintkniv av rosafärgat sten från Ryssland, men han hade också i sitt förråd flintknivar, som härstammade från södra Skåne. Under sommaren har antikvarien Axel Bagge i Riksantikvarieämbetet vid Luleträsket grävt ut en boplats från den yngre stenåldern och fynden därifrån betecknar han som synnerligen betydelsefulla.
NK 1939-09-26: ”Från Purkijaur.” Signaturen Eva berättar om hur det gick till när Purkijaur fick elektricitet.
NK 1938-12-19: ”Märkliga fornfynd vid Lule älvs källor belysa nordiska stenålder. Stenåldernsmannen bodde långt in i fjällen. Tjugosex stenåldersboplatser ha upptäckts under gångna sommaren.” Arkeologen Knut Tinnberg berättar att han påträffade keramik vid upptäckten av en stenåldersboplats, ca en mil norr om Porjus intill stranden av Stora Luleträsk.
Okänd tidning 1938-10-26: ”Stenåldersfolk bodde norr om polcirkeln. Boplatser upptäckta och undersökta vid Stora Luleträsk.” Arkeologen Knut Tinnberg berättar att han påträffade keramik vid upptäckten av en stenåldersboplats, ca en mil norr om Porjus intill stranden av Stora Luleträsk.
Stockholms Tidn. Stockholms Dag 1938-04-13: “Tragiskt fynd i ödemarken. Peter Freuchen berättar för St.-T.” Den berömde Grönlandsforskaren Peter Freuchen, berättar med egna ord vad som hände under en filmdag i Karesuando.
NK 1935-02-16: ”Vintermarknaden i Jokkmokk blev ovanligt livlig i år …” Årets vinter-marknad i Jokkmokk levde upp till sina forna stordagar.
Okänd tidning Okänd datum: ”Svarts-börshajarna hade ej framgång på Jokkmokks marknad.” Årets festligheter på Jokkmokks vintermarknad blev mycket lyckad och livlig.
NK 1932-08-08: ”Offerplatsen undersökes.” Intendenten G.Ullenius i Luleå, har fått tillstånd av riksantikvarien, att verkställa en undersökning av en offerplats vid Lillselet, Karatsjön i Jokkmokks socken.
NSD 1942-02-21: ”Jokkmokks lappkyrka.” Riksantikvarieämbetet förklarar sig hos byggnadsstyrelsen ej ha något att erinra mot förslaget till restaureringsarbeten vid Jokkmokks eldhärjade lappkyrka.
Okänd Tidning 1943-07-07: ”Jokkmokk.” Under söndagen återinvigdes gamla lappkyrkan i Jokkmokk.
NK 1934-04-10: ”Spritlangare. Ett par historier från kraftverksbygget i Porjus.” Signaturens E. N:s berättar om spritlangare och historier från kraftverksbygget i Porjus.
NK 1932-10-28: ”Jokkmokk går framåt.” Det går bra för Jokkmokk nu.
NK 1932-07-20: ”Kyrkoherdeinstallationen i Jokkmokk.” Bild som föreställer installationen av den kände och högt uppskattade prästen och sångaren Otto Lindgren, i sitt ämbete som kyrkoherde i Jokkmokk.
NK 1931-12-30: ”En ståtlig kyrklig återinvigning i hembygdsvårdens tecken. Jokkmokks åldriga, minnesrika lappkyrka återinvigd efter genomgående restauration. En stor dag för Jokkmokk med biskopbesök och anslående festligheter i svenska och lapsk folkmiljö.” Den 27 december 1931 återinvigdes Jokkmokks gamla lappkyrka.
NK 1929-11-16: ”Jokkmokks gamla kyrka renoveras.” Jokkmokks gamla kyrka ska genomgå en stor renovering.
NK 1928-03-17: ”Karl XV:s resa genom Norrbotten år 1858 företogs ej blot til lyst. Planer på kanalisering av Lule älvs vattensystem från kusten upp till Kvikkjokk. Kommunikationerna och jordbruket lågo kronprinsen vart om hjärtat. Mönsterfarm anlades i Åminne. – Provinsen skulle koloniseras med hjälp av en jordavlönad milis. – En utredning, som försvann i papperskvarnen.”
NK 1928-02-18: ”MARKNAD I JOKKMOKK. Förr kommo lapparna åkande med sina ystra renar. Nu infinna sig fjällens söner med tåg eller bil.”
NK 1927-04-02: ”Porjus – Norrbottens kraftkälla.” Intryck och anteckningar från ett besök i Porjus av Emil Nordvall.”
NK 1927-04-02: ”Prins Eugens tall.”
NFL 1922-12-30: ”Murjek-brev.” Insändare skriven av Murjek-Lasse.
NK 1926-05-15: ”Ur Jokkmokks sockenkrönika. Församlingsliv och nomadskoleväsende på 1700-talets mitt.”

Kontroll

Skapad2020-03-26 15:07:50
Senast ändrad2020-03-26 15:07:50