SDHK-nr: 33909

Margareta Lagesdotter försvarar sig inför Svante Nilsson, Sveriges riksföreståndare, mot de i dennes brev skrivet i Uppsala framförda anklagelserna att hon förbjudit sina landbor ”skepeste skath”. När hon hört att sådan skatt pålades lät hon självmant, utan att ha fått bud härom, sin fogde rida till tings tre gånger innan hon fick landborna, som skyllde på gammal sedvänja, att utgöra den, och länsmannen har befallts skicka den till Svante i Stockholm. [”hagwen”, Hagunda?]. Hon hade tänkt resa till Svante i Stockholm vid pingsttid som han bett och ta vägen om Nyköping med båt, men Sten Kristiernsson har i brev varnat för danskar i skärgården varför hon inte vågar. Dessutom vill hon avlsuta ett arvskifte å sina barns vägnar varför hon nu rest till Tälje och ämnar sig till Nyköping med häst, men sedan vill hon gärna komma till honom. Hon ber honom att inte tro på ont förtal om henne. På en lös sedel (Stureark. 421b) försäkrar hon igen att hennes landbor betalat skatten och säger att det är den som hävdat något annat snarare än hon själv som är Svante emot.