Arkiv

Kyrkoherden Carl-Olof Åkerstedts, Långsele sn, predikosamling

Grunddata

Referenskod

SE/HLA/3012473

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/OK1EYdvEL46ZVcDYI20Ys2

ExtraID

3012473

Omfång

0,7 Hyllmeter

Datering

1933

–

1970

(Tidsomfång)

Villkor

Nej

Sökmedel

Arkivförteckning (godkänd): HLA 51-2013/34927

Arkivinstitution

Riksarkivet i Härnösand (depå: Kusthöjden 46)

Arkivbildare/upphov

Åkerstedt, Carl-Olof (Kyrkoherden) (1907 – 1986)

Kategori: Person (släkt)

Innehåll

Inledning (äldre form)

Kyrkoherden Carl-Olof Mikael Åkerstedts, Långsele sn, predikosamling

Historik sammmanställd av dottern Birgitta Thompson för Riksarkivet i Härnösand i samband med överlämnandet av pappas predikosamling hösten 2013. Biografiska uppgifter i Leonard Bygdén, Hernösands stifts herdaminne I-IV. Uppsala 1923-26, samt i Härnösands Stift 1904-1994. Präster och Pastorat. Matrikel utg. av Härnösands stifts herdaminneskommitté. Härnösand 1994.

På 1940-talet och några decennier framöver var tre bröder från den gamla norrländska prästsläkten Åkerstedt präster i tredje generationen i Härnösands stift. Det var Carl-Olof Mikael, f. 1907, prästvigd 1932, Åke, f. 1911, prästvigd 1939, och Gunnar, f. 1913, prästvigd 1941, samtliga prästvigda i Härnösands domkyrka. De brukade säga att om de fick leva om sitt liv, skulle de alla tre bli präster igen, men ingen av deras närmast efterkommande har valt den levnadsbanan. Det hade kunnat vara fyra, om inte Gösta, den näst äldste brodern, f. 1909, gått bort så tragiskt redan 1933.

CO var född i Häggenås den 1/9 1907, son till Carl Å, komminister där, och Esther, f. Andersson i Adolf Fredriks församling i Stockholm. Sina första skolår gick han i skola i Boteå, där hans far tillträtt som kyrkoherde 1914 efter att ha kallats som fjärde provpredikant och alltså efterträtt sin far, kontraktsprosten Mikael Otto Å, efter dennes drygt tre decennier som kyrkoherde i socknen. Till prästbostället hörde ett stort jordbruk som CO:s far blivit övertalad att arrendera. Hela familjen deltog i skötseln med hjälp av tre drängar och tre pigor - ett riktigt storhushåll på tolv personer, vilket måste ha krävt mycken organisationstalang inte minst från mor i huset, som dessutom också hade plikter som "pastorska". Esther hade utbildat sig vid Stockholms folkskoleseminarium och fick tjänst vid Änge nomadskola i Undersåker, då Svenska Missionssällskapets "lapska barnhemsskola i Änge". Det var här uppe i Jämtland hon träffade sin blivande man.

Efter åren i småskola och folkskola i Boteå började tioåringen CO vid h.a. läroverket i Härnösand där han så småningom tog studenten 1926. Föräldrarna hade ordnat med skolhushåll för sina pojkar och låtit bygga hus på Södra Brännan 6, som fortfarande står kvar. Enligt hörsägen skulle Södra Brännans sedermera betydande idrottsförening ha en del av sina rötter i det pojkgäng som samlades på skolhushållets tomt. Det var tänkt att huset senare skulle bli bostad för föräldrarna Esther och Carl som emerituspar. Så blev det nu inte: Esther gick bort bara alltför tidigt i hjärtinfarkt 1932, just som hon skulle resa ner till Härnösand från prostgården i Offerdal för att vara med om yngste sonens studentexamen. Hon hade glatt sig så åt den sommaren, då hon skulle få se Gunnar som nybakad student, den siste i raden av brödraskarans studenter, och någon månad senare CO, den äldste, som nyvigd präst. Hemma kallades han alltid Olle, tills mamma tyckte att en blivande präst borde ha ett värdigare namn som Carl-Olof. Man kan förstå att det kunde gå ganska så livligt till med de fyra bröderna i skolhushållet, där trotjänarinnan Anna Eriksson enligt CO gav dem trivsel, trevnad och hemkänsla. Efter Härnösandstiden fick hon en tillflykt i Offerdals prostgård, där hon också fick sluta sina dagar. Även om den gemensamma skoltiden inte var så tokig "trots enstaka plågoris till lärare och deras påhitt", var det ändå hem till Boteå han längtade, till familj, sommarlov och julferier.

Sin farfar Mikael Otto eller MO, som dog 1913, hade han möjligen vaga minnen av, medan hans "gamla, fina farmor" Britta Johanna, f. Aurén, bodde kvar i Boteå hos familjen till sin död 1918. Församlingen lät resa en ståtlig gravsten till deras minne på Boteå kyrkogård strax intill kyrkporten. Det var först då morfar från Stockholm kommit på sitt sedvanliga sommarbesök som bröderna tyckte att sommaren riktigt hade börjat. Morfadern, Frans Gustaf Andersson d. 1938, blev änkling 1917 då hans hustru Clara avled; familjegraven finns på Norra Kyrkogården i Stockholm. I alla papper står han som "handlande", men det beror antagligen på att han fungerade som målsman för sin hustru, som drev mjölkbutik på Kungstensgatan. Hans stora hobby var träsnideri, i både större och mindre format. Till brödernas stora glädje brukade han ofta ta en träbit och tälja till en hund, hackspett, räv eller hare på bara en liten stund. Förvånansvärt mycket av hans hand finns fortfarande kvar och vittnar om stor skicklighet och konstnärlig begåvning. Paret fick tre döttrar: CO:s mor Esther, Lisa, gift med Enoc Ahnér och föräldrar till CO:s blivande hustru Maj, gymnastikdirektör och leg. sjukgymnast, samt Edit, gift med Richard Åström som slutade som kontraktsprost i Revsund. Det är anmärkningsvärt att alla tre döttrarna fick yrkesutbildning kring sekelskiftet 1900: Esther som folkskollärarinna och Lisa och Edit som sjukgymnaster, ett yrke som Lisa sedan utövade hela sitt liv.

Efter studentexamen våren 1926 i Härnösand började CO som väntat läsa teologi i Uppsala höstterminen 1926. Han blev medlem i Norrlands nation, ingick i ett matlag och ägnade sig också åt friidrott, tennis och skidåkning. Besök i Stockholm hos familjen Ahnér på Upplandsgatan och hos morfar på Borgarhemmet på Söder blev välkomna avbrott för honom. Han tog teol.fil. examen 1928, det år då hans far valdes till kyrkoherde i Offerdal, och blev teol.kand. 1932. Samma år avlade han praktiska prov, prästvigdes i Härnösand och blev tf. pastorsadjunkt i Njurunda. Det var det ödesdigra året då hans mor gick bort; hennes plötsliga död hade en "förlamande inverkan" på hela familjen, särskilt fadern som sedan aldrig var sig riktigt lik. Bara några månader senare råkade bror Åke ut för en livshotande olycka under värnplikten i Falun, då han under vapenövning träffades av ett kulspruteskott i bröstet. Det blev en långvarig och svår konvalescens, som kostade honom "mycket lidande och mycken förlorad tid". Kanske var olyckan delvis orsaken till att han övergav sina juridiska studier och också han började läsa teologi i Uppsala.

Efter Njurunda blev CO tf. pastorsadjunkt i Åre 1934-35. I februari 1935 vigde hans far honom och hans kusin Maj Ahnér i Åre gamla kyrka som var fullsatt till bristningsgränsen. Han hade då utnämnts till komminister i Näskott, paret kom dit i maj 1935 och fick en tillfällig provisorisk bostad utan vare sig vatten eller avlopp, innan de till julen 1936 kunde flytta in i den nybyggda rödmålade prästgården i utkanten av Näldens stationssamhälle några kilometer från Näskotts kyrka. De hade då hunnit bli tre: Gunnar föddes den 20/8 1936 men avled hastigt i lunginflammation den 4/3 1938 och ligger begravd med andra Åkerstedtar på Offerdals kyrkogård. Tre döttrar föddes i Näskotts prästgård: Birgitta, f. 20/6 1938, g. 1963 med Laurie Thompson, Gunilla, f. 12/10 1939, g. 1962 med Ingvar Halén, och Monica, f. 7/4 1942 med ett livslångt svårt handikapp, d. i Östersund 17/12 1998. CO var militärpastor vid I 5 i Östersund 1942-45. Hans offentliga uppdrag under tiden i Näskott var väl ungefär som andra prästers: ordförande i kyrkoråd och kyrkostämma, ordförande i barnavårdsnämnden, skolstyrelsen och i direktionen för Ytteråns skolförbund samt ledamot av kommunalfullmäktige. Som ordförande i Näskottskretsen av Röda korset fick han Röda korsets förtjänstmedalj. Han grundade och ledde som kårchef Näskotts scoutkår som disponerade en källarlokal i prästgården.

Knappa ekonomiska villkor gjorde att CO med sorg i hjärtat kände sig tvungen att söka befordran. Han utnämndes till kyrkoherde i Långsele 1949, från 1962 Långsele och Graninge. Den stora prästgården vid Faxälven var i ett bedrövligt skick när familjen flyttade in, men helrenoverades och blev ett vackert hem, även om det var väl stort och tungarbetat. Hans offentliga uppdrag under tiden i Långsele var ungefär desamma som i Näskott: ordförande i kyrkoråd, pastoratskyrkoråd och kyrkofullmäktige samt i församlingsdelegerade, ledamot av barnavårdsnämnden, socialnämnden och folkskolestyrelsen. I Näskott och även i Långsele ledde han omfattande restaureringar av kyrkobyggnaderna; i Långsele tillkom också ett nybyggt gravkapell. Både i Nälden och Långsele var prästgårdshemmet med pastorsexpedition i huset en sorts halvoffentlig lokal där olika förrättningar ägde rum regelbundet: dop och vigslar, ungdomsaftnar, söndagsskola, sammanträden, mantalsskrivning och annat, då mor i huset stod för kaffe med dopp. Så var det för en prästfru av den gamla stammen: hon mer eller mindre heltidsarbetade utan lön vid sin makes sida för socknens bästa.

CO var medlem i Frimurarorden och talman i Brödraföreningen i Sollefteå, möjligen var han det också i provinsiallogen i Östersund. Han fick Nordstjärneorden 1964. Hans stora hobby var filateli, och det var först under sina sista år som han avvecklade sin betydande svenska frimärkssamling. Tack vare det kunde han sedan ägna en stor del av sin tid åt att för familjens räkning skriva ner sina Minnen. I mycket var det en förmån att växa upp i ett prästgårdshems traditionsfyllda årsrytm, alldeles särskilt i advent och jultid. Det hade också sina besvärliga och besvärande sidor, men man vande sig och tog det inte så högtidligt. Prästgårdsfolk och prästens ungar är som folk är mest.

Efter pensioneringen 1971 återvände CO och Maj till Jämtland och fick sitt första ägandes hem i Brunflo, där de kunde flytta in i egen nybyggd villa efter alla år i tjänstebostad. Det var en fröjd att sätta spaden i egen mark, skriver CO. Här trivdes de, och de kunde glädja sig åt tre barnbarn, Joakim och Anders Halén, f. resp. 1964 och 1965 i Östersund, och Eric Thompson, f. 1966 i Umeå. Efter alla år av försakelser och ekonomiska bekymmer hade de nu fått det riktigt bra och kunde njuta sitt otium tillsammans i flera år. CO avled på nyårsafton 1986; hans änka Maj bodde kvar i Brunflo till hösten 2000, då hon flyttade in i ett äldreboende i Mariestad. Hon avled den 22 mars 2005; deras och yngsta dottern Monicas grav finns på Brunflo kyrkogård. Från Häggenås till Brunflo gick CO:s levnadslopp. Han har själv framhävt barndomshemmets betydelse: "Här fick", skriver han, "mina bröder och jag de intryck, som efterhand mognade till beslut att likt far och farfar gå in i helgad tjänst."

Samlingen omfattar Carl-Olof Åkerstedts handskrivna predikningar från åren 1933-1970, ordnade efter kyrkliga högtider.

Ämnesord

Ämnesord, ort

Västernorrlands län

Jämtlands län

Ämnesord, sak

Kyrkoherdar (Svenska ämnesord)

Tillgänglighet

Sekretess	Nej
Deposition	Nej

Kontroll

Om postens upprättande	Beståndet avser lev. nr 2013:135.
Skapad	2013-10-30 12:35:31
Senast ändrad	2016-01-12 13:20:56

Serier (1 st)

Referenskod	Titel	Anmärkning
Vol.	Volymförteckning	Predikningarna är ordnade efter kyrkliga högtider.