Medelpads socialdemokratiska kvinnors semesterhemsförening, Hörningsholm (1945 – 1980)

Organisation

Kategori	Förening. Ospecificerad (B - Ekonomiska föreningar)
Kategori	Förening. Ospecificerad (Semesterhem)

History

H I S T O R I K
Depå 2
20780 Medelpads socialdemokratiska kvinnors semesterhemsförening, Hörningsholm
Medelpads arbetarkvinnors semesterhemsförening bildades vid ett möte i Sundsvalls Folkets hus den 11 mars 1945. På mötet, som tillkommit på initiativ av Medelpads socialdemokratiska kvinnodistrikt, deltog ett sjuttiotal ombud från distriktets socialdemokratiska kvinnoklubbar och andra kvinnoorganisationer.
I sitt inledningsarnförande framhöll kvinnodistriktets ordförande Lilly Sundsberg, att semesterhemsverksamheten för husmödrar tog sikte på "att bereda trötta och behövande husmödrar vila". Hon meddelade att kvinnodistriktet hade samlat en fond för ändamålet uppgående till 4 185 kr och 1945 års årskonferens hade beslutat att överföra dessa medel som en grundplåt för verksamheten om en semesterhemsförening kom till stånd.
Efter överläggning om vilka möjligheter till anslag som fanns för att kunna förverkliga planerna på ett semesterhem beslutade mötet enhälligt att bilda Medelpads arbetarekvinnors semesterhemsförening. Till styrelse valdes Marta Hägglund, Svartvik, ordförande, Lilly Sundberg, Skönsmon, sekreterare, Agnes Lindgren och Elin Sjödin, Skönsberg och Ann-Mari Eriksson, Sundsvall. Styrelsen fick i uppdrag att utarbeta förslag till stadgar för föreningen.
Vid styrelsemöte den 27 april 1945 förelåg förslag till stadgar och man diskuterade hur man skulle kunna skaffa ett lämpligt hus för semesteranläggningen. Det finns antecknat i protokollet att styrelsen fick i uppdrag att i möjligaste mån medverka till frågans lösning.
Vid mötet med semesterhemsföreningen den 24 maj 1945 fastställdes föreningens stadgar efter en mycket livlig diskussion och sedan några ändringar gjorts i styrelsens ursprungliga förslag. Föreningens ändamål skulle vara att bereda husmödrar bosatta inom Medelpad tillfällig semestervistelse i därför avsett semesterhem. Varje medlemsförening skulle teckna en andel på tjugofem kronor och dessutom erlägga en årsavgift på tio kronor. Till föreningens kassör valdes Agnes Lindgren, Skönsberg.
Agnes Lindgren rapporterade vid mötet att föreningen blivit erbjuden att för 5 000 kronor köpa ett semesterhem i Spikarna på Alnö, som ägdes av Handelsarbetareförbundets avdelning 99 i Sundsvall. Styrelsen hade sett på hemmet men ansåg det inte lämpligt för föreningens ändamål. Där fanns inte vatten och avlopp och inte heller elkraft. Vägen dit var lång och obekväm och gårdsplanen var ovårdad. Vid mötet nämndes också ett ställe i Borgsjö kommun som heter Holmarudden.
Vid styrelsemötet den 20 juli 1945 beslutade styrelsen att uppvakta direktör Göransson i SCA för att höra om företaget hade någon herrgård eller annan större byggnad som stod oanvänd. Lilly Sundberg och Agnes Lindgren fick i uppdrag att uppvakta direktör Göransson.
Vid styrelsens sammanträde den 23 november 1945 rapporterade Marta att styrelsen gjort en resa till Nyhamn för att se på herrgården där. Derefter hade Marta och Lilly haft ett sammanträffande med direktör Göransson och framlagt föreningens önskemål om att få köpa Nyhamns herrgård eller någon annan större byggnad som SCA ej utnyttjade. Direktör Göransson hade då omtalat att Nyhamns herrgård var mycket förfallen samt att den var såld till rivning. men, hade han sagt, det fanns en bättre bibehållen herrgård i Hörningsholm, Alnö, och han hade uppmanat dem att fara dit och se på den. Styrelsen reste till Hörningsholm och en herr Larsson visade dem herrgården. Styrelsen ansåg byggnaden som mycket lämplig för semesterhem efter en ordentlig renovering. I protokollet finns antecknat att styrelsen blev bjudna på bilskjuts både fram och tillbaka samt på kaffe.
Vid styrelsens nästa sammanträffande med direktör Göransson hade han meddelat att företaget ej ville avhanda sig Hörningsholms herrgård, då det skulle kunna hända att företaget behövde den som bostäder. Efter att ha besett Ljungagården förklarade styrelsen den som olämplig som semesterhem. Där fanns två stora hus och det skulle ställa sig mycket dyrt att iordningsställa dem för föreningens syfte.
Styrelsen tog ny kontakt med direktör Göransson och meddelade honom sin uppfattning om Ljungagården. Direktör Göransson meddelade då att genom den byggnation av pensionärshem som förekommit hade SCA:s styrelse beslutat att ställa Hörningsholms herrgård till föreningens förfogande som semesterhem för arbetarhustrur. På förslag av honom hade SCA:s styrelse beslutat att reparera hela huset och dessutom också inköpa erforderliga möbler och inventarier. Men som förbehåll hade styrelsen bestämt att hustrur till arbetare vid företagets egna industrier skulle ha företräde till vistelse på det nya semesterhemmet. Kosthållet skulle skötas av semesterhemsföreningen. Styrelsen begärde ett skriftligt besked om erbjudandet.
Vid sammanträdet med föreningens styrelse den 8 februari 1946 meddelades att direktör Göransson överlämnade frågan om organisationen av verksamheten vid semesterhemmet helt till semesterhemsföreningen under förbehåll att SCA fick två representanter med i styrelsen för semesterhemmet. Samtidigt lovade direktör Göransson fritt bränsle och fri elkraft.
Riksdagsman Anselm Gillström hade tillfrågats och han tyckte att föreningen borde mottaga erbjudandet.
Till sammanträdet hade inbjudits representanter för fackföreningsrörelsen i Sundsvall, nämligen Axel Eriksson för hamnarbetarna och Per Södergren för pappersarbetarna. Dessutom hade Erik Olsson, Timrå inbjudits som representant för partidistriktet. De tillfrågades om de fackliga organisationerna och partidistriktet var villiga att stödja semesterhemsföreningens verksamhet. De fackliga representanterna ville ej ge några löften, men rådde ändå föreningen att mottaga erbjudandet. Genom att bevilja stipendier skulle de fackliga organisationerna kunna stödja semesterhemmet ekonomiskt.
Vid extra sammanträde med semesterhemsföreningen den 17 februari 1946 framlade styrelsen hela rapporten. SCA medgav att hustrur till utomstående, dvs. hustrur till arbetare som icke var anställda vid deras industrier, i mån av platsutrymme fick vistas på hemmet mot en extra avgift av 50 öre per dag och person, som skulle tillfalla SCA. Dessutom erfordrade företaget t att styrelsen för semesterhemmet skulle bestå av sju personer och av dem skulle SCA tillsätta två. Efter kort överläggning beslutade mötet att föreningen skulle antaga erbjudandet. Till semesterhemmets styrelse utsågs Marta Hägglund, Lilly Sundberg, Agnes Lindgren, Svea Hovlin och Fanny Andersson.
Vid styrelsemöte den 13 mars 1946 upptogs frågan om ändring av föreningens namn. Marta Hägglund ansåg att ordet "arbetarkvinnor" i föreningens namn kunde minska möjligheterna att erhålla anslag, då många människor ej räknar sig som arbetare. Ann-Mari Eriksson tyckte att det namn på föreningen som en gång beslutats alltid påminde om initiativtagarna till föreningen och att "arbetare var vi alla oavsett om vi arbetar med tankearbete eller kroppsarbete". Efter en livlig diskussion beslutade styrelsens majoritet att föreslå föreningsmötet att föreningens namn skulle ändras till Medelpads kvinnors semesterhemsförening. Föreningens årsmöte den 17 mars beslutade efter en livlig diskussion att bifalla styrelsens namnändringsförslag.
Hörningsholms semesterhem mottog sina första gäster den 15 juni 1946. Fram till den 4 september det året vistades 138 husmödrar på hemmet - 90 från SCA:s industrier och 48 s.k. utomstående. Det hade gått utmärkt konstaterade styrelsen i sitt protokoll från sammanträdet den 8 oktober 1946 och man beslutade uppvakta och tacka direktör Göransson med blommor. I samma protokoll nämns att styrelsen kontaktat direktör Lindgren i Ankarsviksverken, som då sade sig ha tänkt göra något för semesterhemmet. Styrelsen hade då framfört att det fanns behov av en barnkoloni, där semestrande husmödrar kunde lämna sina barn under semesterhemsvistelsen. Lindgren ville att styrelsen skulle utreda frågan och sedan återkomma till honom. Senare hade han visat styrelsen inspektiorsvillan i Hovid och styrelsen hade framlagt sin utredning om en barnstuga med plats för femton barn.
Vid föreningens årsmöte den 2 mars 1949 rapporterade styrelsen att direktör Lindgren inte var så välvillig längre, varför tanken på ett barnhem bordlades för att aldrig mer tas upp. I andra protokoll skymtar tanken att barnen skulle kunna inackorderas i privata hem.
Vid styrelsemöte den 27 mars 1953 togs för första gången frågan om byggandet av ett annex till semesterhememt upp. De befintliga lokalerna har visat sig vara otillräckliga för det ständigt växande antalet av semestersökande husmödrar. Styrelsen hade kontaktat SCA:s socialchef Joah Westberg i frågan. Han var för att ett annex skulle byggas, men hade föreslagit att det skulle byggas i form av småstugor som i Tranviken.
Vid årsmötet den 22 februari 1954 rapporterade styrelsen att SCA nu ville skänka semesterhemsbyggnaderna med tillhörande tomt till föreningen som gåva och att föreningen därefter skulle driva verksamheten helt på egen hand. Styrelsen var tveksam till den erbjudna gåvan. Dittills hade SCA bekostat alla reparationer, allt bränsle och all elkraft och inköpt de redskap, t.ex. i köket som behövdes för verksamhetens bedrivande. Det kunde bli bekymmer om nu föreningen skulle klara bränslet och elkraften, reparationerna och alla inköpen med de egna inkomsterna.
Men tveksamheten övervanns och årsmötet 1955 beslutade enhälligt att mottaga "den storslagna gåvan". På årsmötet meddelade styrelsen att det var olägenheter med de sanitära förhållanderna och ordförande vädjade till alla anslutna organisationer att bidraga till hemmets kostnader.
I oktober 1955 mottog föreningen SCA:s gåvobrev. I styrelseberättelsen för det året heter det: "En stor händelse har inträffat under året. Den 17 oktober erhöll föreningen av SCA ett gåvobrev på ett tomtområde om 8 990 kvm med därå uppförda byggnader av fastigheten Näset 1:55 i Alnö socken. Detta innefattar semesterhemmet Hörningsholm med tomtområde. Alltså är föreningen ägare av vårt kära Hörningsholm där vi nu drivit semesterverksamhet i tio år".
Redan vid föreningens årsmöte 1948 beslutades att föreningens styrelse också skulle ansvara för semesterhemmets skötsel och att därför ingen särskild styrelse skulle utses för semesterhemmet. Från och med 1956 upphör också de skilda bokföringarna av föreningens och semesterhemmets räkenskaper.
Under åren 1956-1959 genomfördes en mycket omfattande renovering och tillbyggnad av semesterhemmet. I arbetet ingick bl.a. borrning av en ny brunn med 42 meters djup och förnyelse av delar av vatten- och avloppssystemet. Det sedan länge planerade annexet byggdes under samma tid och kom att omfatta elva nya gästrum och andra nödvändiga och praktiska utrymmen. Enligt handlingarna uppgick kostnaderna för allt detta till 258 488, 69 kr.
Uppgifter saknas för ett par år om omfattningen av sommarverksamheten vid hemmet. Men med ledning av de uppgifter som finns kan man räkna ut att under åren 1946-1975 har hemmet gästas av i runt tal 6 500 husmödrar. Sammanlagt blir det cirka 71 000 gästdagar. Först 1958 började uppgifterna ingå i styrelseberättelserna om hur många landsting som gästerna representerar. Året 1958 kom gäster från 19 olika landstingsområden. Semesterhemmets upptagningsområde har alltså breddats med åren. Rekordet med antalet landsting i gästboken uppnåddes 1964, då gästerna kom från 24 landstingsområden.
Av protokollen framgår att gästerna känt trivsel under sin vistelse på hemmet och att de varit mycket nöjda med den service och den omtanke som kommit dem tillgodo. De flesta gästerna har uttalat en önskan att få återkomma. Inte minst har gästerna tyckt om den mat som rikligt serverats.
I ett protokoll från 1974 beskrivs hur de första gästerna tas emot. De välkomnas och visas sina rum. Sedan samlas man i matsalen och måltiden beskivs så här: "det var glupande aptit då åto för det var många som hade rest långt".
De veckoslutskurser som olika organisationer hållit på hemmet alltifrån de första åren har varit en god och välbehövlig inkomstkälla för föreningen. I styrelsens protokoll från den 28 augusti 1971 omtalas att Ivar Nordlander blev mycket förvånad när ordförande talade om för honom hur stor förtjänst kurserna gav. Den inkomsten har de senaste åren varierat mellan 8 000 och 10 000 kronor per år.
Ett gott och vänskapsfullt förhållande har alltid varit rådande mellan de gästande organisationerna och hemmets ledning. I protokollen kan tydligt utläsas att SSU-distriktet är den populäraste kursgästen och att SSU:are ofta hjälper till med städning, reparationer och andra praktiska göromål. De välkomnas alltid som stora barn i semesterhuset.
I styrelseberättelserna fram till 1955 uttalas varje år ett varmt tack till SCA för visad välvilja med att hålla hemmet i gott skick. Ritingarna till den stora om- och tillbyggnaden åren 1956-59 gjordes helt kostnadsfritt av SCA. Sedan SCA skänkte hemmet till föreningen har företagets bidrag till semesterhemmet utgått med sporadiska summor genom dess sociala fond.
Förutom stat och landsting har Sundsvalls kommun varit den främsta bidragsgivaren. Andra kommuner i Medelpad har också visat sitt stora intresse för hemmets verksamhet genom ekonomiska bidrag. Medlemsorganisationerna - de socialdemokratiska kvinnoklubbarna och de kooperativa gillena - har genom alla åren visat stor offervilja när det gällt att hjälpa styrelsen i deras svåra abete att få inkomster och utgifter att gå ihop.
Alla protokoll och styrelseberättelser vittnar om vilket svårt arbete styrelserna haft för att kunna skapa de ekonomiska förutsättningarna för hemmets verksamhet. Alltid är det något som måste nyanskaffas eller repareras. Så fort en reparation eller förbättring är klar väntar en annan lika dyr eller dyrare. Så snart något i inventarier eller förråd förnyats upptäcks andra brister som måste avhjälpas. Vid nästan varje styrelsemöte diskuteras åtgärder för att förbättra gästernas trivsel och hur man ekonomiskt ska kunna klara hemmets drift.
Ansökningar och påtryckningar om anslag går i en aldrig sinande ström till statliga institutioner, landsting och kommuner samt till organisationer. Man den större eller mindre högen av obetalda räkningar finns alltid kvar. Igenfrusna vattenledningar, infekterat vatten och andra oförutsedda motgångar skapar nya bekymmer. "Blir det aldrig nog"! utropar sekreteraren i ett protokoll, när återigen en igenfrysning av vattenledningen anmäls. En annan gång skriver sekreteraren "vi är skuldfria, hurra". Men en tid därefter måste föreningen ta ett kortfristigt banklån för att klara skulder som hopat sig. Men styrelsen och de många villiga medhjälparna har lyckats klara alla de svårigheter som samlats mot dem under den gångna trettioårsperioden. Man lyckas alltid hitta någon väg ut ur de gamla skulderna, men hittar genast på nya åtgärder att skaffa sig nya. Hörningsholms semesterhem blir aldrig riktigt färdigt.
Alla de som stått i ldeningen för föreningens verksamhet under de gångna trettio åren har haft god hjälp av intresserade medlemmar och medlemsorganisationer. Ett vackert exempel härpå är att de rum i annexet, för vilka enskilda organisationer beslutat betala insats och inrett rum, som uppkallats efter föreningens ortnamn - Alnörummet osv. Ett exempel till kan nämnas på viljan att aldrig spara tid och krafter i arbetet för föreningen: I april 1975 beslutade styrelsen att inte anställa någon städerska - för nu då vi har en potatisskalare blir det tid över och personal och styrelse kan hjälpa till med städningen.
Personalens löner har varit ett ofta återkommande diskussionsämne vid styrelsen sammanträden. På grund av de ständiga ekonomiska bekymren har framställningar om löneförhöjningar oftast behandlats restriktivt. Det har säkert varit mot styrelseledamöternas innersta vilja, men omtanken om semesterhemmets ekonomi har fått vara avgörande vid de svåra besluten. Från och med 1969 avlönas personalen efter kollektivavtal. Det kändes troligen som en lättnad för styrelsen att själv slippa fatta beslut om löner i enskilda fall.
"Personalen är i stort sett bra", den formuleringen finns antecknad i ett styrelseprotokoll. Den uppskattningen är nog väl blygsam. Krönikören har vid flera tillfällen hört styrelsen i varma ordalag berömma hemmets personal och ge dem den andel de förtjänar i hemmets framgång och popularitet.
Om några ska nämnas före andra av dem som under de gångna åren lett föreningens verksamhet bör det vara Marta Hägglund, som var föreningens initiativtagare och dess ordförande åren 1945-48, Lilly Sundberg, ordförande åren 1949-66 och Agnes Lindgren som var föreningens nitiska kassör åren 1945-67. Marta Hägglund gick ur tiden på hösten 1963. Ett par månader tidigare hade styrelsen uppvaktat henne på hennes sextioårsdag och som gåva överlämnat en gungstol och en pläd. Vid ett styrelsesmöte senare på hösten hölls parentation över Marta Hägglund. Lilly Sundberg valde still föreningens hedersordförande vid årsmötet 1967. Hon avled den 8 februari 1972 och i sin berättelse över 1971 års verksamhet ger styrelsen henne förljande eftermäle: "hennes outträttliga uppoffring, trivsel och omtanke om semesterhemmet skall vi alltid tacksamt minnas".
Framför allt Lilly Sundberg och Agnes Lindgren utförde under många år ett ovärderligt arbete i föreningens tjänst. I föreningens årsmötesprotokoll 1968 skrvs följande om Lilly och Agnes: "mötet uttalar sig enhälligt för att de två eldsjälarna Lilly Sundberg och Agnes Lindgren skall vara hemmets hedersgäster när de så önska och vill". När det gäller Lilly Sundberg och Agnes Lindgren var hedersbenämningen eldsjälar mycket välförtjänt.
Lillys och Agnes män, Stellan Sundberg och Adolf Lindgren, stod alltid hjälpande vid sina hustrurs sida och utförde under många år ett mycket värdefullt arbete till gagn för föreningen.
Hörningsholms semesterhems utveckling speglar den utveckling som samhället genomgått de gångna trettio åren fram emot en rättvisare värdering av sociala och ekonomiska frågor. Av den en gång så lyxiga disponentbostaden i Hörningsholm, en symbol för ett reaktionärt fåtalsvälde, blev semester- och vilohem för arbetarhustrur. Hur många män i vårt samhälle, arbetarrörelsen själv inte undantagen, tänkte 1945 på att också husmödrar behövde och hade rätt att kräva semester. Men kvinnorna själva visste av behovet och visade sig ha både vilja och kraft nog att skapa förutsättningar för dess tillfredsställande. När Hörningsholms semesterhem öppnades för arbetarhustrur 1946 var det året innan staten beslutade om stipendier och fria resor för semestrande husmödrar. Medelpads arbetarkvinnor har på ett strålande sätt varit förutseende genom att medverka till en bra lösning av ett stort socialt rättvisekrav.
Vi alla som idag samlats för att fira Hörningholms semesterhems trettioåriga tillvaro vill tacka alla som medverkat i semesterhemmets tjänst under de många och framgångsrika åren. Vi hyllar de som förde fram idén i ljuset och förverkligade den, tackar dem som förde vidare och vi tackar dem som nu arbetar och planerar för hemmets verksamheti dag och för framtiden. Genom förverkligande av Hörningsholms semesterhem har kvinnorna visat vad de kan och förmår i arbetet för ett människovänligare samhälle. De har genom detta arbete understrukit sanningen i skaldens ord: Det kvinnligt veka i människosinn skall frälsa världen och ringa in förbrödringens framtidsrike.
Historik över verksamheten skriven av Hugo Lindberg, Alnö, med anledning av att föreningen firade 30-årsjubileum 1975.
Föreningen upphör 1980.

References to locations

Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)

Reference code	SE/FAY2/2_20780
Link to archive record	https://sok.riksarkivet.se/agent/NYbczOLWXANQwLKDzGfJVE
Language	Svenska
Extra ID	2_20780

Archive descriptions

Medelpads socialdemokratiska kvinnors semesterhemsförening, Hörningsholm (Föreningsarkivet i Västernorrland. Medelpadsdepån)