Sök i arkiven
Genvägar MENY

Utredningen rörande vattenkraftutbyggnad i Södra N  (1972 – 1974)

Organisation (upphörd)

KategoriStatlig myndighet. Kommittéer (tillsatta av Kungl. Maj:t / Regeringen)
HistorikUtredningen tillkallades av chefen för civildepartementet Svante Lundkvist enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande 29 september 1972 för att utreda vattenkraftsutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand. Som sakkunnig utsågs f.d. landshövdingen Ossian A Sehlstedt. I expertgruppen ingick avdelningsdirektörerna vid statens naturvårdsverk Erik Bergström, för frågor om vetenskaplig naturvård, och Gerhard Ericson, för frågor om fritid och turism. Vidare ingick Bengt G. Sterne, verkställande direktör i Centrala Driftledningen (CDL), med expertkunskap inom tekniska och kraftekonomiska frågor. Dessutom ingick departementssekreteraren i inrikesdepartementet Gösta Oscarsson för kunskap om regionalpolitik och sysselsättning. Den 1 februari tillkallades också som expert departementssekreteraren i civildepartementet Bengt Söderström för frågor om fysisk riskplanering.

Till sekreterare förordnades informationssekreteraren i civildepartementet Sören Ekström, och som biträdande sekreterare förordnades byrådirektören vid riksantikvarieämbetet Erik Nordin.

Den 14 maj 1973 tillkallades vattenrättsrådet Per Ivan Jönsson att biträda den sakkunnige. Vidare biträdde arkitekterna Bengt Anefall, Peter Lindberg och Stig Söderlind i olika perioder i sekretariatet.

Bakgrunden till utredningens arbete finns i civildepartementets rapport (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten. Där föreslås bland annat att utbyggnadsplaner för vattenkraft i återstående fallsträckor i huvudälvarna i södra Norrland och norra Svealand skall studeras i en särskild utredning. Syftet skulle främst vara att ta fram ett fylligare underlag för beslut om att bevara älvsträckor som var särskilt värdefulla för den vetenskapliga naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården. Älvdalarna i Norrland hade vid inventeringar i samband med förarbetena till en fysisk riksplanering (som redovisas i nämnda rapport) angivits vara av stort intresse för såväl friluftsliv som vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård. Kraftbolagen såg samtidigt älvarna som mycket intressanta för ytterligare vattenkraftsutbyggnad.

Civilminister Lundkvist instämde med rapportens slutsats, att då dessa intressen stod mot varandra vore det inte lämpligt att göra bedömningar från fall till fall av enskilda projekt. I stället behövde en samlad bedömning göras av hur de aktuella vattendragen i södra Norrland och norra Svealand skulle kunna användas. Den sakkunnige fick i uppdrag att göra en analys av förutsättningar för och konsekvenser av ytterligare vattenkraftsutbyggnader i främst Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven med biflöden. Den sakkunnige skulle också göra en prioritering mellan olika eventuella vattenkraftsutbyggnader och en avvägning mellan olika intressen.

Den sakkunnige skulle också belysa olika tänkbara utbyggnaders sysselsättningseffekter på kort och lång sikt. Men den större frågan om sysselsättning ansåg statsrådet Lundkvist behövde inordnas i ett större sysselsättnings- och regionalpolitiskt sammanhang, och låg därför utanför det egentliga utredningsområdet.

1974 lämnade utredningen sitt betänkande (SOU 1974:22), om vattenkraftutbyggnaden i Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven: Vattenkraft och miljö, till statsrådet och chefen för bostadsdepartementet till vilket utredningen kom att höra. Därmed var uppdraget slutfört.
ReferenskodSE/RA/4129
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/zOEF54LcweZ23O1eMvyUeB
HuvudkällaAnnan källa
Källår1972, 1974
Om postens upprättandeRiksdagsberättelse 1973, s. 485 ff
SOU 1974:22