Sök i arkiven
Genvägar MENY

Sundelin, Ernst Samuel (Stationsinspektorn)  (1855 – 1906)

Person

KategoriPerson (släkt)
HistorikErnst Samuel Sundelin, Stationsinspektor, f. 23/1 1855 i Örträsk, d. 24/4 1906 i Bollsta, Ytterlännäs.

Fader: Uno August Sundelin f. 22/1 1811 i Arjeplog, d. 22/6 1881 i Stensele. Moder: Catharina Lovisa Grönlund f. 6/3 1816 i Lycksele, d. 9/10 1884 i Nora.

Syskon: Per Alfred Nicolaus Sundelin, kyrkoherde i Ådals-Liden, f. 1838 – d. 1914. Johan August Immanuel, prost i Jönköping, f. 1841 – d. 1909. Carl Axel Frithiof , kyrkoherde i Dala-Husby, f. 1842 – d. 1897. Herman Richard Leopold, affärsman och konsul i Alger, f. 1845 – d. 1881 Uno Robert Ferdinand, domprost i Uppsala, f. 1847 – d. 1896. Jonas Oscar Engelbert Sundelin, Förvaltare Sandö sågverk, f. 1849 - d. 1902. Elisabeth Augusta f. 1852 – d. 1929.

Gift 15/8 1894 med Emma ”Emy” Johanna Steinmetz f. 20/4 1869 i Katarina, Stockholm, d. 23/2 1903 i Bollsta, Ytterlännäs.

Ernst och Lydias barn:
Emil Herman f. 6/8 1895 i Bollsta, d. 20/10 1895 i Bollsta.

Citat från Karin Sundelins bok ”Pastor Uno och Catarina Lovisa – en bok om lappmarkspräster”:
”Ernst var yngst i raden av pastor Unos och Catharina Lovisas barn och blev bortskämd, sa de stora bröderna… Under skoltiden i Härnösand fick han bo hos Manne, den av alla uppburne väckelsepredikanten….. En svår sak för Ernst var att han liksom Jonas hörde dåligt. Det gjorde kanske sitt till att det gick illa för honom i skolan… När han hade genomgått den andra gymnasieklassen, skrev pastor Uno till Alfred: ”Du torde dig väl redan hava dig bekant att Ernst nu slutar skolan för att gå in vid järnvägen, där Robert skall skaffa honom plats, så snart jag lämnat mitt medgivande”…. Ernst fick mycket riktigt plats vid järnvägen i Uppsala och sedan i Stockholm, och bröderna försökte nog ta hand om lillebror…. Pastor Uno var död, då en brist upptäcktes i den kassa som Ernst hade hand om…. Bröderna betalade Ernsts skuld och en biljett till Amerika, där bekanta hade lovat honom plats. Men det löftet uppfylldes aldrig. Han fick svälta och frysa och genomgå alla en misslyckad emigrants lidande, innan han skickades hem igen…. Han kom åter in vid järnvägen, skötte sig bra och blev snart stationsinspektor i Bollsta i Ångermanland. Han var aktad och omtyckt av sina underordnade…. En viss lättretlighet i vardagslynnet hade han ärvt av pastor Uno. Det fick nog hans goda och hjärtevinnande hustru Emy Steymetz,
känna på…. Ernst lycka var obeskrivlig, när hon skänkte honom en son…. Den lille dog, och Emy följde honom efter några år. Ernst blev en mycket ensam man. Döden kom som en befriare till honom i mannaålderns mitt. Med stort lugn och i sina fäders tro mötte han den 1906, 51 år gammal”.
ReferenskodSE/ARKIS/82277
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/VzWhbiupb238TchHg7VzgD
HuvudkällaArkivförteckning