Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Skogsvårdsstyrelsens i Kristianstads län arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/LLA/11623
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/V15JMjVlrX61qG3Gjpu0Y3
ExtraID11623
Omfång
120 Hyllmeter  (-)
Datering
1869–1996(Tidsomfång)
1904–1996(Huvudsaklig tid)
VillkorDelvis
VillkorsanmVissa handlingar i arkivet kan omfattas av sekretess. En sekretessprövning ska göras innan handlingarna kan lämnas ut.
ArkivinstitutionRiksarkivet i Lund (depå: Arkivcentrum Syd)
Arkivbildare/upphov
Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län (1905 – 1996)
Kategori: Statlig myndighet

Innehåll

Allmän anmärkningOförteckande kartor, foton m m .
Inledning (äldre form)BAKGRUND OCH UPPKOMST

De svenska skogsvårdsstyrelserna (SVS) uppstod som en följd av 1903 års lag om vård av enskildes skogar (SFS 1903:79). Lagen var en återväxtlag tillkommen till följd av "den på många orter hittills hänsynslöst bedrifna skogssköflingen". Skogsvårdsstyrelsernas uppgift var att som tillsynsmyndighet övervaka lagens efterlevnad men även att förse skogsbruket med skogsodlingsmaterial i form av frö och plantor samt verka allmänt stödjande för enskilda skogsbrukare.

Varje landstingsområde skulle ha en skogsvårdsstyrelse. I Skåne där landstingsområdena exakt motsvarade de båda dåvarande länen kom således att bildas två skogsvårdsstyrelser i Malmöhus respektive Kristianstads län. Båda började sin verksamhet 1904. En viss verksamhet i delvis samma syfte synes dock ha drivits redan från 1890-talet i form av "Länets skogsodlingsförening" från vilken vissa räkenskaper kommit att införlivas i Skogsvårdsstyrelsens i Kristianstad arkiv.

ORGANISATION

Som framgått ovan var skogsvårsstyrelsen ursprungligen rent distriktsmässigt knuten till landstinget. Ledamöterna utsågs också delvis av detta men även av Kungl. Maj:t samt av länets hushållningssällskap. Myndigheten redovisade sin verksamhet till länsstyrelsen medan det ankom på landsting och hushållningssällskap att bevilja ansvarsfrihet. Senare upphörde hushållningssällskapets formella koppling till myndigheten och styrelsen utsågs därmed endast av regeringen och landstinget.

Myndighetens högste tjänsteman var länsjägmästaren. I Skåne var denne ursprungligen gemensam för de båda länens myndigheter.

På lägre nivå indelades själva länet i ett antal länsskogvaktaredistrikt. Antalet i Kristianstad var från början tre, vilka utökades till sex 1917, minskades till fem 1928, åter ökades till nio 1946 och reducerades till åtta 1988 samt slutligen till fyra 1993. I samband med sistnämnda förändring minskades antalet distrikt i Malmöhus län, som vid denna tidpunkt hade lagts under Kristianstads administration, till ett enda.

Till Skogsvårdsstyrelsens kärnverksamhet hörde länge driften av plantskolor, av vilka det i Kristianstads län som mest funnits 15 stycken (1925) strategiskt utplacerade i länet för att underlätta för de lokala skogsbrukarna att kunna hämta plantor. Med förbättrade kommunikationer kom antalet så småningom att reduceras till ett mindre antal men större skolor. Vissa av skolorna hade varit i drift redan före 1904, då troligen i länets skogsodlingsförenings regi. Den 1 januari 1994 bolagiserades dock denna verksamhet och kom således ej längre att sortera under Skogsvårdsstyrelsen. I Kristianstads län fanns även en skogsvårdsskola i Breanäs. Denna omvandlades 1976 till kurs- och konferensgård och bolagiserades 1 juli 1983 (Breanäs Kursgård AB) som en följd av Skogsvårdsstyrelsens förstatligande.

Skogsvårdsstyrelserna saknade länge ett överordnat centralt organ och kom därigenom att utveckla tämligen självständiga administrativa rutiner. 1941 inrättades dock den statliga Skogsstyrelsen (SKS), vilket ledde till en successivt ökad likformighet.

Den 1 juli 1981 förstatligades samtliga Skogsvårdsstyrelser. Denna formella förändring synes dock ha inneburit mycket få förändringar i det praktiska arbetet. För Kristianstads del var dock avyttrandet av Breanäs kursgård en direkt följd av förstatligandet. Man upphörde också med all uppdragsverksamhet.

I och med den 1 januari 1987 sammanslogs den centrala administrationen av Skogsvårdsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads till den senare. Två separata styrelser bibehölls dock fram till myndigheternas upphörande. För arkivbildningens del innebar sammanslagningen dock att åtskilliga handlingar rörande Malmöhus län återfinns i Kristianstads läns arkiv efter detta år.

Den 1 januari 1997 ersattes de tidigare självständiga länsvisa skogsvårdsstyrelserna av elva regionala statliga myndigheter inom Skogsvårdsorganisationen (SVO). Myndigheterna i Kristianstads och Malmöhus län uppgick därvid tillsammans med de i Halland och Blekinge i den Skogsvårdsstyrelsen Södra Götaland och upphörde därmed som arkivbildare.

REGLERANDE LAGSTIFTNING

Den ovan nämnda lagen om vård av enskildes skogar 1903 reglerade endast skogsägarens skyldighet att återplantera efter kalavverkning. Den skulle dock följas av mer vittomfattande lagar, vilka därmed också ökade skogsvårdsstyrelsernas reglerade arbetsuppgifter.

1923 års skogsvårdslag innebar bland annat en skärpning av reglerna för tamboskaps betande i skogsmark vilken ansågs ha "till följd att mångenstädes vackra kulturer gå förlorade eller förvandlas till marskskogsbestånd under betesdjurens åverkan". Lagen innebar också ett ökat skydd mot mot kalavverkning av yngre och i viss mån även äldre skog.

1948 års skogsvårdsslag syftade till förbättrad virkesproduktion men också till ett ytterligare skärpt avverkningsskydd och fastslog att "[s]kogsmarken bör skötas så att tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes och, såvitt möjligt, i huvudsak jämn avkastning erhålles." Denna lag var också den första att innehålla en exakt definition av begreppet "skogsmark": "Till skogsmark skall i princip hänföras all för skogsproduktion lämplig mark, som ej i väsentlig utsträckning nyttjas för annat ändamål." Många skogar var dock undantagna från lagreglering, däribland Domänverkets, kyrkans och flera allmänna samt vissa andra kronoägda fastigheter. Lagen kompletteras 1975 med ett tillägg rörande hänsyn till naturvård och andra allmänna intressen vid skogsvård.

1974 tillkom en särskild bokskogslag med innebörden att åtgärder icke fick vidtagas i bokskog som innebar att denna upphörde att vara just sådan. I gengäld utgick till särskilda statsbidrag till bokskogsskötsel, vilka det ålades skogsvårdsstyrelsen att administrera.

1979 kom en helt ny skogsvårdslag, vilken stipulerade att "[s]kogsmark med dess skog skall skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen". Lagen, som nu omfattade landets samtliga skogar, innebar skärpta återväxtbestämmelser, bland annat genom införandet av röjningsplikt i ungskogsbestånd.

1984 ersattes bokskogslagen av ädellövskogslagen. Lagstiftning och statsbidrag kom härmed att omfatta totalt åtta sorters ädellövskog.

Kort före de gamla skogsvårdsstyrelsernas upphörande kom slutligen 1994 års skogsvårdslag. Denna innebar ett jämställande av miljö- och produktionsmål men samtidigt en rad avregleringar: röjnings- och gallringsplikten avskaffades liksom skyldigheten att upprätta skogsbruksplaner (vilket sedan 1940-talet varit en viktig uppgift för skogsvårdsstyrelsen), och den lägsta åldern för slutavverkningsbar skog sänktes. I den nya lagen integrerades också den tidigare fristående ädellövskogslagen.

ÖVRIGA ARBETSUPPGIFTER

Utöver sin uppgift som tillsynsmyndighet i enlighet med de ovan angivna lagregleringarna har skogsvårdsstyrelsen under åren haft en rad andra arbetsuppgifter. Frö- och plantverksamheten liksom rådgivning och utbildning har redan nämnts. Härutöver har inte minst kommit hanteringen av en rad olika bidragrelaterade ärenden, av vilka de viktigaste varit bidragen till skogsdikning (1927-90), skogsodling (1930-79) och skogsvägar (1932-92). För övriga bidragsärenden hänvisas till serie F 4 G i arkivförteckningen.

Under 1970-talet utförde skogsvårdsstyrelsen även ett antal externa förvaltningsuppdrag (se serie F 10), vilka dock upphörde i och med myndighetens förstatligande 1982.

1980 påbörjades en "översiktlig skogsinventering" (ÖSI), vilken dock avbröts 1994, och 1993 en inventering av nyckelbiotoper. I Kristianstads läns fall har dock samtliga handlingar rörande båda dessa projekt överförts till efterföljaren Skogsvårdsstyrelsen Södra Götaland och ingår således ej i det här föreliggande arkivet.

ARKIVHISTORIK

Skogsvårdsstyrelsernas ursprungligen rent regionala förankring gjorde att generella regler för myndighetens arkivhantering saknades. Ej heller inrättandet av Skogsstyrelsen som centralorgan 1941 innebar att skogsvårdsstyrelserna kom att lyda under verksstadgans § 13 rörande arkivvård. I gengäld utarbetade Skogsstyrelsen 1972 efter visst samråd med Riksarkivet en intern anvisning för ordnande av skogsvårdsstyrelsens arkiv. Det var först i och med förstatligandet 1981 som myndigheterna kom att omfattas av först den allmänna arkivstadgan och senare av arkivlagen. Härvid beslöts även att de äldre handlingarna skulle anses överförda till den nya statliga myndigheten och att 1953 års allmänna gallringsförordning fick tillämpas retroaktivt på detta material.

Tre år efter förstatligandet utarbetade arkivarien Jonas Anderson en PM rörande arkivvården hos skogsvårdsstyrelserna. Han konstaterade att de regionala skillnaderna "i hög grad påverkat arkivbildningen såväl vad gäller vilka handlingar som betraktas som arkivhandlingar, hur dessa arkivlagts och inte minst vilka handlingar som kommit att bevaras" ävensom att arkivvårdens standard vore högst varierande och att flera skogsvårdsstyrelser haft icke godkända arkivlokaler.

I beaktande av de små praktiska skillnader i arbetet förstatligandet inneburit förordade Andersson att arkiven inte skulle brytas på grund av denna utan att man endast skulle nöja sig med att utarbeta en reviderad version av den tidigare arkivplanen. Så skedde också.

För Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstad tycks någon arkivförteckning inte ha förelegat alls före förstatligandet. 1981 påbörjade arkivassistent Olle Blomqvist arbetet med en första förteckning omfattande tiden fram till detta år. Från 1984 arbetade arkivassistenterna Bertil Grahn och Bozorg Namazi-Fard från Landsarkivet i Lund periodvis med att uppdatera och komplettera förteckningen. Vid den slutliga leveransen till Landsarkivet 2002 utgjordes beståndet således av en blandning av fullständigt förtecknat, konceptförtecknat och helt oförtecknat material.

Så långt som möjligt har undertecknad försökt bibehålla den inre systematik som vid leveransen fanns i det förtecknade materialet. Åtskilliga serier har dock bytt signum för att undvika en rad luftserier och luckor efter bland annat utgallrat material. Likaså har en del mycket små serier sammanslagits. Åtskillig komprimering av icke fullt utnyttjade volymer har också i flera fall lett till betydligt kortare serier. Oförtecknat material har så långt som möjligt förts in bland de befintliga serierna på ett innehållsligt logiskt sätt.

Skogsvårdsstyrelsen har under sin drygt 90-åriga tillvaron tillämpat ett antal olika diarieföringssystem. För att underlätta sökning i handlingarna redogörs här kortfattat för dessa:

Korrespondens t o m 1949 (serie E 1 A samt i viss mån A 1) är diarieförd strikt kronologiskt i en nummerserie.

1950 - 1976 (serie F 1) tillämpas ett "enkelt" alfabetiskt system där t ex anslagsärenden sorteras under A, blanketter under B, kartor under K, lagärenden under L, personalärenden under P etc.

1977 - 1988 (serie F 1) tillämpas ett diariesystem med följande fasta huvudavdelningar:
Ad = administration
Ek = ekonomi
In = information, rådgivning, utbildning
Nv = natur- och miljövård
Pe = personal
Sa = samhällsplanering
Sp = skogsplanläggning och skogshushållning
St = skogsteknik
Sv = skogsvård
Öv = övrigt

1989 - 96 tillämpas ett system liknande det ovanstående men med nya avdelningsrubriker:
EA = ekonomiadministration
FP = frö- och plantverksamhet
IN = information och rådgivning
LA = lagar och lagtillsyn
PA = personaladministration
SA = samhällsplanering
SP = skogsbruksplanläggning
ST = statligt stöd
UV = uppdragsverksamhet
ÅG = skogliga åtgärder, instruktioner m m
ÖA = övergripande administration

Av såväl Anderssons PM som en äldre arkivhistorik utarbetad av Torsten Bäck 1986 framgår att det varit tänkt att de olika distriktens arkiv skulle föras in och förtecknas tillsammans med myndighetens centrala arkiv. Så har dock uppenbarligen inte skett i Kristianstads län, och undantaget två volymer handlingar från Arkelstorps distrikt förekommer inga distriktshandlingar i det slutlevererade arkivet. Det har därför framstått som rimligt att föra dessa enstaka undantag till en Ö-serie.

Arkivet innehöll vid leverans en stor mängd kartor (c:a 1600), såväl inom ramen för förtecknade handlingar (främst serie F 7 A) som icke minst fristående och oförtecknade. Dessa har i allt väsentligt avskilts och separatförtecknats inom ramen för Landsarkivets kart- och ritningssamling. Även ett större antal oförtecknade fotogarafier (främst stordia av flygfoton) och ett tiotal filmer har avskilts från de ordinarie arkivhandlingarna.

Lund den 30 januari 2003

Fredrik Tersmeden
Arkivarie


KÄLLOR

Jonas Andersson: Utredning rörande Skogsvårdsstyrelsers arkiv (PM 1986-02-26 upprättad på uppdrag av Riksarkivet)

Äldre arkivbeskrivningar för Skogsvårdsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Blekinge och Kalmar län.

Pressklipp samt tryckta årsberättelser i Skogsvårdsstyrelsens i Kristianstads arkiv

Muntliga uppgifter från Jan Wendel, arkivansvarig Skogsvårdsstyrelsen Södra Götaland

Tillgänglighet

SekretessDelvis

Kontroll

Skapad2002-11-04 00:00:00
Senast ändrad2017-05-02 14:33:01