Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Restenässkolan


Grunddata

ReferenskodSE/GLA/12838
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/6TCw3gHtrH6cyG018W43t3
Omfång
26,3 Hyllmeter  (-)
Datering
1919–1981(Tidsomfång)
1944–1980(Huvudsaklig tid)
VillkorJa
TillståndsgivareLandsarkivet
VillkorsanmSekretess delvis avseende serie A VIII och E II a
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): Fört 17/91
ArkivinstitutionRiksarkivet i Göteborg (depå: Arkivgatan)
Arkivbildare/upphov
Restenässkolan, Ljungskile
Kategori: Statlig myndighet. Undervisning, övriga statliga, regionala och lokala

Innehåll

Ordning & strukturArkivnr GLA/12838

Förteckning 17/91









Förteckning

över

Restenässkolans arkiv
Inledning (äldre form)RESTENÄSSKOLANS HISTORIA
Restenässkolan bildades i december 1935 med syfte "att på evangelisk-luthersk grund bedriva kristlig skol- och ungdomsverksamhet".

Stiftelsen inköpte samtidigt en stor lantegendom vid Restenäs, där det tidigare under några år barnhemsverksamhet. Egendomen, som har ett naturskönt läge vid Fräknefjorden, omfattade omkring 15 hektar odlad mark och 35 hektar skog. På egendomen fanns utom ladugård och mangårdsbyggnad (senare kallad Ekhagen) en byggnad lämplig för skoländamål samt några mindre byggnader (Lillstugan, Bergsstugan och Trehörningen).

Restenässtiftelsen, som bildades av enskilda personer, anslöt sig efterhand till de tre missionssällskapen evangeliska Fosterland-Stiftelsen, Svenska Alliansmissionen och Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner. Missionssällskapens styrelser insatte i Restenässtiftelsens styrelse vardera två styrelseledamöter. Fyra ledamöter utsågs av Restenässtiftelsen vid årsmötet. Styrelsen utökades längre fram till tolv ledamöter.

Under de första åren hade man verksamhet endast på somrarna (pensionatsverksamhet och bibelkurser). År 1943 uppfördes en större byggnad för pensionatsgäster (senare kallad Björkbacken).

Hösten 1944 startades stiftelsens internatläroverk, Restenässkolan, organiserad som treårig realskola och fyraårigt gymnasium med latin- och reallinje. I realskolan intogs en första klass och i gymnasiet de två första ringarna. Elevantalet uppgick till ett sextiotal pojkar och flickor, som inkvarterades i Björkbacken, Ekhagen, Lillstugan och skolbyggnaden.

Restenässkolans syfte, att vara en internatskola på kristlig grund sökte man förverkliga genom att
- anställa endast kompetenta lärare med personlig kristen livssyn;
- meddela god och gedigen undervisning i alla ämnen, med fasta tider för läxläsning inklusive läxhjälp på eftermiddagarna;
- i kristendomskunskap ge en fördjupad och vidgad, bibelenlig undervisning;
- låta hela internatmiljön präglas av kristen anda, alltså ge kristen fostran;
- meddela konfirmandundervisning åt de elever, som önskar bli konfirmerade under läsåret;
- varje dag hålla morgonbön och aftonbön för alla eleverna samt på söndagarna delta i gudstjänst i aulan eller i någon närbelägen kyrka;

Skolan hade också praktiskt taget varje vecka besök av gästande talare, som medverkade vid andaktsstunder, bibelstudier, lektionsföredrag.

Rektor för skolan var under det första läsåret teol.dr. Nils Rodén, under andra läsåret fil.lic. Bengt Hemberg. Från och med tredje läsåret, 1946, blev fil.mag. Börje Svalin rektor. Han hade varit lärare vid skolan sedan januari 1946.

De två första läsåren gjordes ingen nybyggnad. För läsåret 1946/47 var det nödvändigt att uppföra två elevhemsbyggnader samt att grundligt bygga om och utvidga kök och matsal i Ekhagen. I början av år 1946 fick Restenässtiftelsen tillstånd till ombyggnaden av Ekhagen men fick ej tillstånd till mer än ett elevhem. Styrelsen var därför nödsakad att lägga ner gymnasiet, vars elever bereddes plats vid andra gymnasier. Samtidigt omorganiserades realskolan från treårig till fyraårig, som då var den vanligaste formen av realskola i landet. (Några elever, som intagits 1944, ville och fick fullfölja sin treåriga utbildning och avlägga realexamen 1947).

Planenligt utbyggdes Ekhagen sommaren och hösten 1946 och skolan fick ett modernt storkök och en rymlig matsal. Samtidigt uppfördes det nya elevhemmet, Granliden, som stod inflyttningsklart vid höstterminens början. Elevantalet uppgick nu till 85 elever, alla i realskolan.

Våren 1947 avlades realexamen för första gången av elever vid Restenässkolan. Det var eleverna i avgångsklassen på treåriga linjen (3:3), som börjat vid skolan 1944. De fyra första åren (1947-1950) måste eleverna ta realexamen som privatister vid en skola i Göteborg.

1947 infördes en nyhet inom skolväsendet. Då startade vid skolan en förberedande klass (FB). elever i folkskolans fjärde klass kunde intagas i den förberedande klassen och på ett år läsa in kursen för folkskolans femte och sjätte klasser och därefter komma in i den fyraåriga realskolans första klass (1:4) och alltså vinna ett år. Restenässkolan fick därigenom dubbel anknytning till folkskolan, dels från klass 4 till förberedande klassen och sen till klass 1:4, dels från klass 6 till klass 1:4. Denna anordning blev en framgång men måste tyvärr upphöra efter 5 år, 1952, på grund av brist på lokaler.

Skolans utbyggnad under dessa år finansierades dels genom inteckningslån i banker, dels genom försäljning av andelsbevis och fordringsbevis, som löpte med den för dåtiden relativt höga räntan av 4%. Fordringsbevis emitterades för ett belopp av 600 000 kr, vilket motsvarar ett flerdubbelt högre belopp i dagens penningvärde. Från de tre missionssällskapen erhöll skolan årligen: från EFS 3000 kr, från SAM 3000 kr och från BV 6000 kr. Elevavgifterna hölls så låga som möjligt för att ge möjlighet för alla att sök inträde. De första åren var elevavgifterna följande: 1944/45 880 kr i realskolan, 1945/46 i 1:3 880 kr, i 2:3 960 kr, i gymnasiet 1200-1600 kr. Avgifterna avsåg helinackordering på internat och undervisningen.

Ett villkor för att eleverna skulle kunna få statligt studiebidrag var att skolan stod under inseende av Skolöverstyrelsen. Efter kontakter med SÖ i november 1947 begärde styrelsen formellt 1948 att Restenässkolan skulle ställas under Skolöverstyrelsens inseende. Inspektionen ägde rum den 15 mars 1949 av chefen för SÖ:s läroverksavdelning undervisningsrådet Karl Kärre och gav till resultat, att skolan från och med den 1 januari 1949 ställdes under Skolöverstyrelsens inseende.

Sedan eleverna i realexamen som privatister i Göteborg visat lysande studieresultat, ansökte skolan om egen examensrätt. År 1951 erhöll skolans rektor rätt att anställa realexamen, och den första realexamen vid skolan ägde rum våren 1951.

Skolan konsoliderades alltmer och eleverna strömmade till i större antal än skolan kunde ta emot. De som hade företräde vid intagningen var sökande från orter utan högre skola, framför allt sökande från Orust, Tjörn och över huvud taget från landsbygden i västra Sverige. Avgörande var betygspoängen.

Ett nytt elevhem var en nödvändighet, men pengar saknades. Det fanns emellertid sedan 1946 en möjlighet att från staten erhålla bidrag till uppförande av elevhem vid högre skolor. Detta bidrag kunde uppgå till 75% av kostnaderna för byggnad och inredning. Styrelsen beslöt ansöka om detta statsbidrag 1950. En arkitektfirma i Göteborg gjorde nödvändiga ritningar och entreprenadhandlingar. Samtidigt gjordes ansökningar om bygglov och byggnadstillstånd. Det senare var mycket svårt att få. Kvoten var begränsad och varje kommun inom länet bevakade sina intressen. Även landshövding Nyström uppvaktades. Våren 1951 beviljades statsbidraget med 75% av kostnaderna för byggnaden och inredningen, och samtidigt kom byggnadstillståndet. Detta var en vändpunkt för skolan. Utan denna byggnad hade skolan inte haft någon framtid. Elevhemmet (Solbacken) började uppföras i juni 1951 och blev färdigt i januari 1952. Nästa läsår var elevantalet 121 pojkar och flickor.

Från och med 1952 fick skolan ett årligt anslag från kommunen, och efter många ansökningar kom 1953 även ett årligt anslag från Göteborgs och Bohus läns landsting. Efter flera års ansökningar, med tillstyrkan från Skolöverstyrelsen varje gång, beviljade riksdagen statsbidrag till skolan från och med 1953. Detta statsbidrag utgick första åren med 1,50 kr per elev och dag av läsåret. Statsbidraget måste sökas varje år och varje gång beslutas av riksdagen. Det betydde mycket för skolans ekonomi, såtillvida som skolans bokslut (före avskrivningar) inte visade underskott från och med läsåret 1953/54 till och med läsåret 1974/75.

Även det växande antalet lärare och övrig personal krävde större utrymme. Med hjälp av s.k. tertiärlån och tilläggslån finansierades nästa byggnader, Tallåsen 1, som uppfördes 1953, och Tallåsen 2, som tillkom 1960. Båda byggnaderna, som utgjorde ett sammanhängande komplex, inrymde ett stort antal moderna lägenheter och personalrum, samt även några elevrum.

Nu kunde de tidigare personalrummen fyllas med elever, i första hand rummen i Ekhagen. Elevantalet på internatet steg till 158, vartill kom 19 dagelever. Elevavgifterna för en internatelev hade genom inflationen stigit till 3300 kr.
1966 kunde skolan av fröken Dagmar Hellsten inköpa ett pensionat, som var belägen alldeles intill Fräknefjorden. Det var ett område på ca 15 000 kvadratmeter jämte tillhörande byggnader. Vintern 1966-67 moderniserades byggnaderna grundligt och vinterbonades. Resultatet blev ett modernt elevhem, som omfattade byggnaderna Herrgården med matsal och kök, Lillgården och Stugan. Ett hus, som hade sämre standard, blev rivet. Ett pannrum tillbyggdes för oljepanna och värmeledning jämte varmvatten och duschrum infördes i alla husen. Elevhemskomplexet fick namnet Strandgården.

I början av 1960-talet, då det stod klart, att realskolan skulle komma att avvecklas i landet och ersättas med grundskolan, gjordes vid Restenässkolan en utredning under rektors ledning om Restenässkolans framtida organisation. Redan 1959 hade en treårig realskollinje införts vid Restenässkolan jämte den fyraåriga. Nu framfördes förslag att successivt ersätta realskolan av ett högstadium. Starten skedde 1968.

Mera omfattande blev utredningen om gymnasiet. I anslutning till de tre principer, som framförts i den statliga gymnasieutredningen i början 1960-talet (koncentrationsläsning, individualisering och självständigt arbete) utarbetade rektor ett förslag till ett internatgymnasium vid Restenässkolan. Han kontaktade också Hermods korrespondensinstitut i Malmö vars konsulent Helmer Larsson besökte skolan några gånger i samband med gymnasiekommitténs sammanträden. Hermods korrespondensgymnasier önskade vi inte införa med däremot utnyttja Hermods examensrätt de första åren samt det självinstruerande material, som Hermods tillhandahöll. Vid Restenässkolans internatgymnasium fick skolutredningens idéer: koncentrationsläsning, individualisering och självständigt arbete en självständig utformning. Det ursprungliga förslaget omarbetades av rektor 1967, när gymnasiet startade.

Vid Restenässkolans internatgymnasium fick eleverna varje läsår lärarledd undervisning vid skolan under sex muntliga kursperioder (sammanlagt 1/3 av läsåret).

Eleverna hade möjlighet till internatvistelse under hela läsåret eller enbart de muntliga kursperioderna.

Eleverna läste samtidigt endast 4-5 läroämnen. Studierna i dessa ämnen avslutades efter en till tre terminer, då slutbetyg erhölls. Genom denna koncentrationsläsning underlättades studierna väsentlig.

De muntliga kursperioderna omfattade två veckor. Eleverna hade under dessa perioder heldagsläsning med ca 35 veckotimmar.

Under de muntliga kursperioderna fick eleverna studieteknisk träning och hjälp med svårare avsnitt i aktuell kurslitteratur. dessa perioder ägnades också åt laborationer, muntlig framställning och övriga kursmoment, som krävde direkt lärarhandledning.

under mellanperioderna arbetade eleverna med läromedel, anpassade för självstudier. Som ett stöd härför användes material och tjänster från Hermods skola, med vilken ett samarbete inleddes.

De elever, som hela läsåret bodde på internatet, hade även under mellanperioderna tillgång till skolans bibliotek och institutioner. De bedrev sina studier enskilt eller i grupp samt fick varje vecka några timmars handledning av lärare.

I januari 1967 tog styrelsen beslutet att höstterminen 1967 starta det nya gymnasiet. Nu återstod att kontakta arkitektkontor för ritningar och entreprenadhandlingar till den nya skolanläggningen, som hade en yta av 1300 kvadratmeter, att skaffa byggnadstillstånd och entreprenörer samt att bygga,, måla och inreda. Vi måste vidare göra ett nytt prospekt, där vi presenterade det nya gymnasiet och göra det känt genom annonser och tidningsartiklar. Vi hade 7 månader på oss. I slutet av augusti måste allt vara färdigt. Statsbidrag till omkostnader och driften kunde vi inte påräkna. Restenässtiftelsens ordförande, direktör Paul Borén, ordnade emellertid ett räntefritt lån från Hedvig och Paul Boréns stiftelse (=donation).

Det blev spännande månader. Men arbetet gick planenligt framåt. Byggnadsfirman sköt upp semestrarna. Allt samverkade på ett förunderligt sätt, som t.ex. vid upphandlingen av skolinredningen. Läromedelsfirmorna Norstedts och Gumperts, de enda firmor som hade resurser att leverera hela vår skolinredning, offererade men drog sig tillbaka, då de hörde att gymnasiet skulle start redan hösten 1967 och inte följande år, som de hade trott. Då kom helt oväntat ett telefonsamtal från en nyetablerad firma i Stockholm. I en facktidning hade de sett, att vi var i färd med att uppföra en skolanläggning. De erbjöd sig att leverera skolinredningen. Ett par dagar senare anlände två representanter från denna firma, som hette ISKU. Det var en finsk firma, som var den största möbelfabriken i Skandinavien. ... Vi köpte inte bara skolinredningen utan också möbler till Strandgården, som var färdigrestaurerad just då. Och i augusti kom alltsammans som avtalat och ställdes i de färdiga skollokalerna.

Vid uppropet kunde vi hälsa 45 nya gymnasister välkomna som elever. Det var den 28 augusti 1967. Vi hade 100 sökande till gymnasiet men kunde inte ta emot fler. Skolan hade nu 185 internatelever (105 pojkar och 80 flickor) samt 69 dagelever från kommunen, sammanlagt 254 elever.

De närmaste månaderna hade vi rätt många besök från andra skolor. Även herrarna från Norstedts och Gumperts gjorde studiebesök.

Det nya gymnasiet blev en stor framgång. Nästa läsår hade skolan 90 gymnasister och året därpå 124, i konkurrens med vuxenutbildningen i kommunerna, folkhögskolorna och statens gymnasium för vuxna.

Den nya skolanläggningen kompletterades följande år, 1968, med en stor gymnastikhall, som skolan lägen saknat. Även denna bekostades av Hedvig och Paul Boréns stiftelse.

År 1968 började realskolan vid Restenässkolan att successivt ersättas av en högstadieskola. Ett par paralleller av årskurs 7 intogs detta år.

Vårterminen 1970 avlades realexamen sista gången på 3-åriga linjen i realskolan och vårterminen 1971 sista gången på 4-åriga linjen vid Restenässkolan. Och våren 1970 hade vi vår första studentexamen vid skolan, på Hermods examensrätt.

För gymnasiet utgick ännu inget statsbidrag, och skolan hade inte heller examensrätt (rätt att utfärda slutbetyg) för gymnasiet. Som förut nämnts utnyttjade skolan de första åren Hermods examensrätt. Med Hermods hade vi ett gott samarbete alltsedan gymnasiet startades 1967.

Skolans upprepade ansökningar om statsbidrag till gymnasiet gav så småningom det resultatet, att ett antal ledamöter i (den gamla tvåkammarriksdagens) statsutskott i december 1969 gjorde ett studiebesök på skolan för att på ort och ställe informera sig om Restenässkolan och speciellt om vårt gymnasium. Vår uppläggning av gymnasiet väckte stort intresse. Statsutskottet tillstyrkte vår ansökan om statsbidrag till gymnasiet (nu kallat gymnasieskolan) enligt samma grunder som det statsbidrag i hade till realskolan/högstadiet, alltså ett statsbidrag per elev och läsdag. Med statsbidraget följde automatiskt examensrätten för gymnasieskolan (rätten att utfärda slutbetyg eller avgångsbetyg).

Antalet elever på internatet hade nu stigit och uppgick läsåret 1973/74 till 186. Många elever ville nu bo i enkelrum, och en del dubbelrum ändrades till enkelrum. Detta aktualiserade planerna på ett nytt elevhem. Genom ett räntefritt lån från Hedvig och Paul Boréns stiftelse på omkring 1 miljon kronor löstes ekonomiseringen och 1973/74 uppfördes så Ängsgården, ett modernt elevhem i tre flyglar med 18 enkelrum, 2 stora dagrum, hygienutrymmen samt en bostad på 4 rum och kök för elevhemsföreståndare och avbytare.

Samtidigt gjordes en omfattande modernisering av det äldsta elevhemmet, Björkbacken. Även övriga elevhem rustades upp, till stor del med medel från Hedvig och Paul Boréns stiftelse.

Denna stiftelse hade skapats av Paul Borén, då han sålde sin plastkabelfabrik i Kungsbacka. Det var fån mitten av 1960-talet som Paul Borén gjorde sin ekonomiska insats för Restenässkolan. Denna insats uppgick till flera miljoner. Till driften av skolverksamheten, som var fastlagd i den årliga driftsbudgeten (före de årliga avskrivningarna, som gjordes i bokslutet, där det var av intresse att uppvisa underskott när man sökte statsbidrag) skänkte han aldrig något. Den årliga budgeten fick inte överskridas. Den var rätt snålt tilltagen, och Paul Borén var i det fallet en sträng herre. Och det respekterade vi i högsta grad. 1966 bekostade han förvärvet och ombyggnaden av Strandgården. sedan följde Nya skolan 1967, gymnastikhallen 1968, asfalteringen av vägarna och parkeringsplatserna, hela den moderna vägbelysningen med ett hundratal metallstolpar och jordkabel, inlösen av nästan alla andels- och fordringsbevisen, som Restenässtiftelsen utfärdat under de första åren, samt slutligen det sista elevhemmet, Ängsgården 1973. Dessa miljoner, som donerats till skolan, bokfördes som skuld till de tre missionssällskapen, som stod bakom skolan, men de var ränte- och amorteringsfria och inte skulder i samma mening som bankskulderna.

År 1974 avgick Paul Borén som ordförande för Restenässtiftelsen, en befattning som han haft sedan skolan startades 1944. Hans insatser inte minst för ekonomin har varit avgörande för skolans existens och utveckling.

Ny ordförande blev ingenjör Lennart Fogelberg (Svenska Alliansmissionen).

Vad beträffar skolans statsbidrag, så utgick det ända sedan läsåret 1953/54 med en viss summa per elev och läsdag. Denna summa fastställdes av riksdagen varje år, efter ansökan som årligen gjordes från skolan. Vissa skolor hade ett högre statsbidrag. Det var några privata skolor, som enligt riksdagens beslut "stod under stadgan för privatläroverk" som rubriken lydde. Dessa skolor hade statsbidrag med en viss procent av lärarlönen (90-95%). Deras statsbidrag behövde inte sökas för varje år, det var indexreglerat och det var framför allt, vilket var viktigt för oss, betydligt större än det statsbidrag vi hade.

Detta högre statsbidrag hade Restenässkolan ansökt om under flera år. Hösten 1974 ökade vi våra ansträngningar. Bland annat uppvaktade vi skolministern Lena Hjelm-Wallén tillsammans med ett par riksdagsmän, som tillhörde vår styrelse, Gunnar Gustafsson (s) och Lennart Matsson (c). Vi informerade om vår skola och framlade vårt ärende för skolministern och statssekreteraren. Vi fick klart för oss att kungl. propositionen inte heller denna gång hade något förslag om höjning för vår del. emellertid föreslog skolministern oss att lägga en motion i ärendet i januari 1975 (vilket våra riksdagsmän redan hade för avsikt). I mars 1975 beslöt riksdagen enhälligt att bevilja vår ansökan. Från och med läsåret 1975/76 fick skolan i statsbidrag 92% av lärarlönerna. Detta innebar, att vårt statsbidrag nästan fördubblades mot året innan, till ca 1,5 miljoner läsåret 1975/76. Senare ökades procenten något de följande åren.

Sommaren1975 fick skolan dessutom en ny donation av Paul Borén. En bankskuld på 1 miljon reducerade han till 500 000 kr.

Läsåret 1974/75 uppgick elevantalet vid skolan till 341 elever, av dessa var 181 internatelever och 160 dagelever. Av de 341 eleverna var 143 gymnasister.

Det bör nämnas, att skolan tagit emot både pojkar och flickor sedan starten 1944, vilket inte många internatskolor i landet gjorde.

Elevavgifterna samma år 1974/75 på internatet var för en elev i grundskolan totalt 9 810 kr, för en elev under hela läsåret i gymnasieskolan 11 160 kr och för en internatelev endast under de muntliga kursperioderna 6 210 kr. Från dess elevavgifter kunde sedan eleven avräkna sitt statliga studiebidrag. Som förut nämnts tillämpade Restenässkolan en lågprislinje när det gällde elevavgifterna för att det skulle vara möjligt för familjer med relativt begränsade inkomster att utnyttja vår skola. Restenässkolan hade de lägsta avgifterna bland internatskolorna i landet.Skolan hade under åren skapat en särskild nisch i det svenska skolväsendet för sig bland internatskolorna i landet. vi hade alltid många inträdessökande. Särskilt populär blev den nya gymnasieskolan med den studiemetod som tillämpades.

Trots den lågprislinje vi tillämpade uppvisade skolans bokslut, före avskrivningarna ett litet överskott varje år från och med läsåret 1953/54, då vi fick vårt första statsbidrag, till och med läsåret 1974/75.

Avgifterna för dageleverna (externateleverna) betalades under senare år av deras hemkommuner och var lika med det s.k. interkommunala bidraget. Detta täckte nätt och jämt kostnaderna för dessa elever, men vi ansåg att det var av ett visst värde för våra internatelever att ha kontakt med dessa dagelever och dessutom att vår skola borde fullgöra vad vi ansåg vara vår skyldighet mot skolväsendet i kommunen.
... Efter rektor Börje Svahlin pensionsavgång blev fil.mag. Ingvar Sjunnesson ny rektor för skolan från 1 juli 1975.Då denne inte ville ha hand om de praktiska uppgifterna såsom elevhem, reparationsfrågor o.d. (skolan hade två vaktmästare och reparatörer), anställdes även en intendent, ingenjör Erling Nilebäck för dessa uppgifter.

Trots att skolan aldrig haft så god ekonomi som vid denna tid (fördubblat statsbidrag, nästan alla verkliga skulder betalda) föreslog rektor Sjunnesson och intendent Nilebäck vid ett styrelsesammanträde i början av år 1976 att skolan skulle överge lågprislinjen och höja elevavgifterna med 40% från och med läsåret 1976/77, men med rätt till reducering av den nya avgiften för de vid skolan redan inskrivna eleverna. ...

Förslaget mötte motstånd i styrelsen, ... Det blev en mycket lång diskussion men slutligen fick Sjunnesson och Nilebäck majoritet för sitt förslag....
Det blev som några fruktat. Då höstterminen började 1976 fattades 30 internatelever. En del elever hade slutat av ekonomiska skäl. tillräckligt många nya elever hade inte börjat för att fylla de lediga platserna. I denna situation tog skolledningen in en del sökande från socialbyråer, problemelever, som skolan inte hade resurser att ta emot och som inte brukade tas in på internatet, medvetet i varje fall. ... Bortfallet av de 30 internateleverna medförde ett underskott i bokslutet på 226 000 kr (före avskrivningarna). Detta var första gången i skolans historia som internatet inte var fullbelagt.

Den 1 juli 1977 utsågs fil.mag. Torsten Andersson till studierektor vid skolan. Han hade varit lärare vid skolan sedan den 1 juli 1955.

Vid början av läsåret 1977/78 konstaterade man, att elevantalet på internatet hade minskat ytterligare. Nu fattades 60 internatelever, något som naturligtvis ytterligare ökade förlusten.

Vid slutet av läsåret önskade rektor Sjunnesson tjänstledighet från Restenässkolan. Detta kunde inte beviljas av länsskolnämnden, då han redan var tjänstledig från sin tjänst i Ytterby. Han avgick då från sin tjänst vid Restenässkolan den 30 juni 1978 och återgick till sin förra tjänst.

Ny rektor vid Restenässkolan blev från den 1 juli 1978 studierektorn Torsten Andersson. Han var rektor till den 1 juli 1980.

Skolan befann sig nu i stora ekonomiska svårigheter och styrelsen, med nya styrelseledamöter, tvekade att fortsätta skolverksamheten. Inga nya internatelever blev intagna. De som redan var elever fick fortsätta sin skolgång: internateleverna i grundskolan läsåret 1978/79, internateleverna i gymnasieskolan även läsåret 1979/80.

Vårterminen 1980 avslutades skolverksamheten vid internatskolan Restenässkolan, i och med att de sista gymnasisterna fick sina avgångsbetyg.

Men dageleverna från Ljungskile kommun ville fortsätta. De uppvaktade och demonstrerade i Uddevalla. Med Uddevalla kommun träffades sommaren 1978 en överenskommelse, att kommunen tills vidare i tre år skulle hyra skollokalerna i nya skolan, gymnastikhallen, aulan och storstugan samt slöjdsalar och skolkök under terminerna. Senare förlängdes avtalet, som kom att gälla till den 1 juli 1987. I Uddevalla skolstyrelses regi (Sommarhemsskolans Restenäsdel) undervisades där omkring 170 elever från Ljungskile årligen.

Restenässkolans lärare, som för övrigt var mycket meriterade, anställdes av skolstyrelsen i Uddevalla i kommunens skolväsende, i första hand för att undervisa kommunens elever vid Sommarhemsskolas Restenäsdel, senare i kommunens skolor i Uddevalla centralort.

Under Restenässkolans alla år från 1944 till 1980 pågick verksamhet även under somrarna: pensionat och konfirmandkurser. Över 5000 ungdomar har under somrarna konfirmerats vid

Lantbruket vid Restenässkolan bedrevs med särskilt anställt folk: en förvaltare och en lantarbetare, från 1944 till 1958, då det avvecklades, eftersom det blivit mindre lönsamt. Ladugård och stallar revs i samband med planeringen av de nya skolbyggnaderna.
...
Börje Svahlin
rektor em.
(Texten, här i en något förkortad version, finns i sin helhet i Restenässkolans arkiv, volym Ö I:1).

Ämnesord

Ämnesord, sak
Undervisning (Lokalt ämnesord)

Tillgänglighet

SekretessDelvis

Kontroll

Senast ändrad2017-02-22 15:31:01