Sök i arkiven
Genvägar MENY

S. A. ANDRÉES SAMLING  (- – -)

Organisation

KategoriEj fastställd. Ospecificerad
HistorikH I S T O R I K
59 S. A. ANDRÉES SAMLING
Salomon August Andrée (1854-1897) föddes i Gränna. Han utbildade sig på Tekniska Institutet (numera Tekniska Högskolan) i Stockholm och arbetade som ingenjör på Kungliga Patentbyrå fram till sin död. han var mycket intresserad av luftballonger och köpte en egen, Svea, redan 1893. Den längsta resa han gjorde med denna gick från Göteborg till Gotland. Eftersom luftballongen var svårstyrd utvecklade Andrée ett system med släplinor. Släplinorna minskade ballongens hastighet och detta skulle ge styrförmåga. Detta system fanns på ballongen Andrée använde på sin polarexpedition. Denna ballong hette från början Le Pôle Nord, men döptes om till Örnen strax innan avfärd.
Eftersom Sverige inte hade haft någon framgång i jakten på Nordpolen hyllades Andrées plan att flyga från Svalbard över Norra ishavet till Berings sund för att sedan landa i antingen Alaska, Kanada eller Ryssland. Pengarna strömmade in och både Alfred Nobel och Oscar II stödde projektet.
Den planerade avfärden av 1896 men det ogynnsamma vädret gjorde att resan fick skjutas upp till 11/7 1987. Nils Gustav Ekholm hoppade emellertid av projektet och ersattes av Knut Fraenkel. Förutom Andrée och Fraenkel bestod expeditionen 1897 även av Nils Strindberg.
För att expeditionen skulle kunna kommunicera med omvärlden hade de med sig bojar och brevduvor. Bojarna skulle släppas ner på isen och med havsströmmarna föras tillbaka till civilisationen. Lite kuriosa i sammanhanget är att det var helsingborgaren Konsul Persson som försett Andrée med 13 bojar och att hans dotter Martha P:son Henning ägde boj nr 0. Man har återfunnit två av bojarna, den ena släpptes några timmar efter avfärd och den andra en timme senare. A vde fyra brevduvor som släpptes har endast en återfunnit. Den hade då meddelanden "Allt väl ombord".
Örnen färdades i luften i två dygn och landade sedan på packisen. De hade ett relativt stort förråd av mat och en hel del utrustning, som tyvärr visade sig ganska opraktiskt. Dock saknade expeditionen helt lämpliga kläder och tillbringade stor del av de följande tre månaderna i fuktiga kläder. Det hade placerats ut två matförråd utefter Örnens planerade resrutt och de tre männen tog beslutet att försöka nå förrådet på Cape Flora. Under sin vandring sköt de valrossar, isbjörnar och sälar för att dryga ut maten.
Efter 14 dagars vandring, den 4/8, beslöt de sig istället för att gå mot matförrådet på Sjuöarna. Detta förråd blev utom räckhåll för dem och de bestämde sig den 12/9 för att övervintra på isen. De slog läger på ett isflak och detta drev dem till Vitön där de dog, antagligen endast några dagar efter att de gått iland.
Inte förrän 1930 återfanns expeditionen av det norska skeppet Bratvaag som ar på jakt efter valross. Männen fann Andrées båt, en mängd utrustning, en dagbok och två skelett. Bratvaag meddelade pressen vad de funnit och säljägarslupen M/K Isbjörn hyrdes av journalister för att följa i Bratvaags spår. Några journalister gick iland och fann ytterligare en kropp, Strindbergs loggbok, kartor och en plåtburk som innehöll hans filmer. Under vandringen hade Strinderg tagit 240 foton, och av dessa har 93 räddats. Dessa negativ har senare förstörts genom den dåliga hantering av dem som skett på KTH. negativen och böckerna förvaras nu på Kungliga Vetenskapsakademien. i Andrées stora dagbok finns noteringar från starten den 11 juli till den 2 oktober 1897.
2004 gjordes ytterligare fynd av klädesplagg på Vitön av deltagare i en kulturresa.
I Gränna finns ett museum tillägnat Andrée och även hans barndomshem i staden finns bevarat.
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/M031/HSA09_27
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/KzwDOiGbsw9Uof0HSrrj55
SpråkSvenska
ExtraIDHSA09_27