Sök i arkiven
Genvägar MENY

Sundsvalls stadsmission  (1876 – 1961)

Organisation

KategoriFörening. Ospecificerad (EFS/DUF)
KategoriFörening. Ospecificerad (G - Religiösa organisationer)
HistorikH I S T O R I K
Depå 2
21002 Sundsvalls stadsmission
Våren 1847 bildades en syförening i Sundsvall. Den startades på initiativ av några "läsare". Så tidigt som 1825 sägs väckelsen ha varit förankrad här, troligen under inflytande från Hälsingland, där hernhutiskt sinnde präster verkade och där, som bekant C. O. Rosenius längre fram kom att göra en del besök.
Bland de första lekmän, som höll samling i Sundsvall, var Bengt Olsson från Hassela i Hälsingland. Det var 1840 som han första gången besökte platsen. Vid samma tid fick läsarna likaså god hjälp genom en målare Dahlin, som var inflyttad från Ångermanland. Ett par hälsingebröder, som upprepade gånger efter 1842 besökte staden blev också de till mycket hjälp. Flera andra både från Ångermanland och Hälsingland verkade dessutom under längre eller kortare tid i Sundsvall.
Sundsvallskretsen av uppväckta och omvända hade också bland de egna, ledare av betydelse. T ex skräddaren Johan Sundvall från Skön, som åren 1840-1847 verkade i staden och däromkring. Så gjorde även en magister vid Sundsvalls högre "apologetskola", Sylvin. (Han var senare med och bildade Sundsvalls Stadsmission och tillhörde dess styrelse till sin död 1881.) Sylvin säges ha varit den förste, som fick använda folkskolans lokaler i Sundsvall för sina sammankomster. Flera av folkskollärarna deltog i verksamheten och predikade flitigt. det var inte bara lärarna utan även lärarinnorna i stadens skolor som engagerade sig i det framväxande frivilliga andliga arbetet. Det är syföreningen ett bevis för. Åtminstone två av syföreningens stiftarinnor var lärarinnor.
C. O. Rosenius skall vid upprepade tillfällen stannat över i Sundsvall när han var ute på någon av sina många resor. Han skall ha hållit predikningar eller bibelförklaringar samt missionsföredrag. Sundsvalls gamla syförening är en frukt av dessa samlingar. En berättelse av fru Sofia Horney avgiven 1913 på uppmaning av pastor Nils Hylander berättar följande:
År 1847 på våren samlades några av de så kallade läsarna i Sundsvall för att fundera hur man skulle kunna verka för missionssaken, och då beslutades det att bilda en syförening. Den bidragande orsaken till detta var nog att Rosenius på sina resor till sin hemort vanligen stannade över någon dag hos de kristna vännerna, som då samlades för att få höra honom tala över någon bibeltext och att då även missionen kom till tals.
Den lilla föreningen startade sin verksamhet och de saker som syddes var av det enkla slag, som på den tiden användes. Försäljningen ombesörjdes av en gammal jungfru, som med sin korg på armen utbjöd dem i husen, och hon lyckades bra. På den tiden kände man inte till missionsauktioner, och hade ej heller lokal för något sådant. Medlemmarna av syföreningen kunde samlas redan kl. 2 på eftermiddagen, och eftersom några av stiftarinnorna undervisade, blev onsdagen, då de var lediga, arbetsdagen. Föreningen samlades de första året hos en gammal jungfru, och sedan i många år hos en fru, som hade en stor, ljus sal och som med omsorg ledde arbetet. Några stadgar har aldrig funnits. Föreningens insamlade medel gick från början till den yttre missionen, men sedan den inre missionen började har de inflytna medlen delats mellan dessa två.
Syföreningen kom alltså till stånd 1847 och i Sundsvall kom så småningom i synnerhet på 1800-talets mitt nya andliga rörelser. En baptisförsamling bildades 1855. Baptismen hade stor tillslutning inom hela Medelpad, trots det hårda motstånd som den, och även den tidigare väckelsen i Sundsvallstrakten, hade mött. Myndigheterna antastade upprepade gånger dem, som vågade hålla konventiklar och många fick pröva på både fångskjuts, bojor och böter för deltagande, eller hållande av konventiklar.
Sedan baptistförsamlingen 1855 bildats, samlades sig de övriga av väckelsens folk så småningom i Medelpads Lutherska Missionsförening, som bildades 1868. Det året besökte P. P. Waldenström staden och det är troligt att han påskyndade föreninges bildande. I varje fall kom föreningen till stånd på initiativ av dåvarande kolportören J. Röst och rådman Sven af Sandeberg. "Meningen var", heter det, "att föreningen skulle utgöra centralpunkt inom Medelpad samt efter bästa förmåga bedriva inre och yttre mission".
Efter dessa linjer verkade tydligen också föreningen och utvidgade även sitt program till att omfatta sjömansmissionen här i Sundsvall. 1873 anställdes därför norrmannen Peder Tallaksen. Snart anställdes ytterligare en norrman i föreningens tjänst. Det var också vid denna tid som det första sjömanskapellet byggdes tack vare stor offervilja. Medel insamlades inte bara i Sundsvall utan även i Norge under resor som Tallaksen företog sig där. Den 28 december 1875 invigdes det första Sjömanskapellet.
Ödesdigert blev emellertid i detta sammanhang nattvards-, församlings- och försoningsstriden, som kom väckelsefolket att dela sig på nytt i två grupper. Detta skedde även 1855 då baptistförsamlingen bildades. Från och denna tid existerar Sundsvalls Brödraförsamling och den var mycket framgångsrik. Medelpads Lutherska Missionsförening levde emellertid kvar även sedan Brödraförsamlingen bildats. Den existerade som förening till omkring 1907 och om- eller nybildades 1909 till Medelpads Evangeliska Lutherska kretsförening.
Den 30 april 1876 hölls ett sammanträde med missionsvännerna i Sjömanskapellet för rådslagning om bildandet av en s.k. stadsmission för Sundsvall. Efter en stunds livlig överläggning beslutade man enhälligt att bilda Sundsvalls Stadsmission. Den var verksam till år 1961 då Stadsmissionen och DUF i Sundsvall sammanslogs till EFS, Sundsvalls missionsförening. Sjömanskapellet som ägdes av Medelpads Lutherska Missionsförening, kom så småningom att övergå i Sundsvalls Stadsmissions ägo. Det var intill 1888 beläget vid kyrkan, där Altinska skolan nu står, men brann ned detta år. Den 25 april 1889 beslutade man att bygga upp kyrkan igen men på en tomt nära hamnen, och den 13 maj samma år antogs ett anbud av byggmästaren C. H. Holmström att för 43 000 kronor uppföra ett nytt kapell.
Ur kapellets historia kan man vidare berätta, att man år 1895 för första gången tog upp frågan om dess överlåtelse till Stadsmissionen och den 14 juli 1906 beviljades det av MLM:s konferens. Samma år erhöll Sundsvalls Stadsmission lagfart på kapellet.
Som framgått av det anförda, så har det funnits ett nät av föreningar - alla är ändå inte nämnda - och många gånger har tvister uppstått. Krav har under en lång period från 1870 och framöver framställts, att helt inordna resten av den lågkyrkliga verksamheten under kyrkans ledning, något som dock aldrig kunnat anses ha varit väl motiverat, tvärtom. Utvecklingen har också gått åt annat håll.
[Källa: Historik från syföreningens 100-års jubiléum, (F 2)]
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/FAY2/2_21002
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/q6CnphJYyAJJyCTZxmTDI2
SpråkSvenska
ExtraID2_21002