Sök i arkiven
Genvägar MENY

Stavsäters säteri

Organisation

KategoriEj fastställd. Ospecificerad (-)
HistorikFöreliggande arkiv innehåller strödda handlingar och akter framför allt rörande Stavsäter i Vist sn, Östergötland. Dess proveniens har icke med säkerhet kunnat fastställas.
Då samlingen till stora delar omfattar handlingar, som mer slumpmässigt synas ha kommit att ingå, är det motiverat att relativt utförligt ingå på säteriets ägarelängd i den mån denna varit möjlig att följa.
Stavsäter har, så vitt känt är, aldrig utgjort fideikommiss, vilket bidragit till att egendomen vid arvskiften ofta tillfallit ättlingar tillhörande de avlidnas sidolinjer.
Bland de tidigaste till namnet kända innehavarna av Stavsäter är en Ingeborg Dansdotter. Som 1332 till sin frände Guttorm Thuresson försålde sina egendomar i ”Staffsaetra”. En Gregorius av ”Staepsaetra” nämns 1337. Fram till 1368 ägdes Stavsäter av Birger Jönsson och dennes hustru Ramborg.
Av senare innehavare av godset känner man från 1600-talet översten Anders Stuart d.ä. (död 1640), som av Johan III mottagit vissa jordegendomar i förläning, varå han även fick kunglig konfirmation. Innan denna meddelats, böt han emellertid 1617 bort en del av dessa med Clara Axelsdotter Natt och Dag och fick i stället Stavsäter, som tidigare ingått bland Trolle-godsen. Kort därefter inrättades ett säteri på Stavsäter, som stundom benämndes Stuartsäter.
Efter överste Stuarts död tillföllo jordegendomarna hans son, överstelöjtnant Johan Adolf Stuart (1603-1666), gift med sin kusin Anna Stuart, som avled 1670 på Stavsäter. Hon medförde i boet Lida säteri i Kvillinge sn. Makarna voro barnlösa, och kort efter överstelöjtnant Stuarts död såldes Stavsäter till riksrådet, riksskattmästaren friherre Gustaf Bonde (1620-1667). Det föll emellertid mindre på hans lott än på hustruns i hans andra äktenskap, Anna Christina Natt och Dag (1630-1692), att under den begynnande reduktionen söka säkerställa Stavsäters framtid. Då det hävdades, att de delar av säteriet, som ingått i överste Stuarts förläning, borde återgå till kronan, sökte hon 1671 genom ett egendomsbyte att säkra äganderätten. För sin son, kungliga rådet och presidenten greve Carl Bonde (1648-1699) och hans ättlingar instiftade hon på 1680-talet fideikommisset Björnö i Frötuna sn i Uppland. Stavsäter förbättrades genom inköp av ett hemman i Skog i Vist sn, som friherre Bonde redan börjat förvärva. Egendomen bestod 1672 förutom själva sätesgården av hemman i Svartsäter, Farsbo, Norrberga, Gattorp och Skog, alla i Vist sn.
Stavsäter, som vid denna tid omfattade nära20 mantal, ärvdes av en av makarna Bondes döttrar, Beata Bonde (1659-1732), gift sedan 1680 med kungliga rådet och presidenten, generalen greve Jakob Spens (1656-1721), sonson till den av Gustav II Adolf högt skattade ambassadören friherre Jakob Spens (död 1632) för vars söner, Axel (död 1656) - greve Spens fader - och Jakob d.y. (död 1665), Axel Oxenstierna varit förmyndare.
Reduktionen kom i hög grad att sätta sin prägel på makarna Spens tid som innehavare av Stavsäter. De kommo att driva en aktiv egendomspolitik, som genom omplaceringar av lös och fast egendom syftade att i görligaste mån rädda undan tillgångarna från reduktionen. 1705 köpte greve Spens Norrö i Kettilstad sn, vari hans hustru redan ägde panträtt, och erhöll fasta på köpet 1708. Ett köp av Viksholm i Hägerstads sn, som landshövdingen friherre Harald Strömfelt (död 1707) förvärvat 1705, transporterades samma år över på greve Spens. 1707 fick han fasta på detta förvärv. Det Ribbingska säteriet Grensholmen i Ö. Skrukeby sn (senare i Vånga sn), varmed följde Ljusfors i Kullerstad sn, inköpte han 1706. I Grensholmens gravkor nedsattes sedermera makarna Spens kistor. Greve Spens förvärvade 1707 Gröninge i Hycklinge sn och innehade en kortare tid Lilla Horn (Hornsberg) i Horns sn, som han köpt av sin svågers hustru och senare avyttrade till en svägerska, liksom Sörby i Landeryd sn, som transporterades över till annan ägare. Stavsäter minskades något. Genom bytestransaktionen 1671 hade dess kronohemman fått karaktären av köpegods, varför de indrogos till kronan 1691 och anslogs till indelningsverket, där de upplåtos åt kavalleriet. 1686 hörde under Stavsäter Skog, varav ett skattehemman 1647 lösts från kronan av greve Ture Oxenstierna, vidare Farsbo, Seltorp, Norrberga och Svartsäter, alla i Vist sn, samt Skankerstad i Skeda sn. Från 1682 upptogos som lantbogods även Sälgsäter och Fågelkulla, som greve Spens tillhandlat sig av överstelöjtnant Claes Young (död 1710), gift med Catharina Oljeqvist (1643-1713) i hennes andra äktenskap. Genom observationer i samband med reduktionen - egendomen hade nämligen 1647 lösts från kronan av Måns Ekegren - väcktes mellan greve Spens och överstelöjtnant Youngs änka en tvist, som synes ha lösts till den förres förmån. Varken Fågelkulla eller Farsbo var vid denna tid i gott skick. Enligt ett häradsbevis 1682 hade Fågelkulla sedan flera år legat öde och vore nu så förfallet, att en eventuell åbo måste njuta frihetsår, innan egendomen åter kunde bli räntabel. Med Farsbo stod det enligt ett häradsbevis 1683 icke bättre till. All bebyggelse vore avhyst med undantag för en stuga, en liten loge och ett fähus. 6/11 1684 införlivades Farsbo med Stavsäter, vars ägor då ansågos vara små. Före 1697 förvärvade greve Spens ett skattehemman i Flådra, Skeda sn, som 1639 lösts från kronan av Lars Grubbe. Egendomen hade på 1670-talet blivit pantsatt till kyrkoherden i Risinge, magister Erik Phoenix (1636-1695), som överlåtit hypoteket på greve Spens. Denne fick första uppbudet på egendomen 27/6 1683, andra 13/10 samma år och tredje 4/3 1691. Svartsäter och Sälgsäter hade en gång varit i hans frändes, överste Herbert Gladtsten (1600-1648) ägo, som 1642 löst egendomarna från kronan. Överste Gladtsten var genom sitt andra äktenskap även svåger till den tidigare nämnde överstelöjtnant Stuart.
På 1680-talet syns själva huvudgården på Stavsäter ha inrättats ståndsmässigt. Tidigare höllo ägarna där endast folk och avel. Mot att avstå från vissa nyttigheter i Närke och Småland till kronan förbättrade greve Spens sina östgötska egendomar. Stavsäter rusthåll köptes 6/10 1705 till skatterusthåll av Kungl. Maj:t och kronan.
En tomt i Linköping försålde greve Spens 1717 till slottsfogden Petter Norrwijk, och två år senare köpte han flera hemman av sin hustrus kusindotter (morbroders dotterdotter), Christina Gustaviana Falkenberg af Bålby (1675-1739), som samma år hon dog instiftade fideikommisset Västerås’ kvarnar för ätten Falkenberg. På detta förvärv erhöll Beata Bonde fasta 13/6 1722.
Makarna Spens stiftade 1712 fideikommisset Höja, och efter greve Spens frånfälle inrättade Beata bonde 1728 ett fideikommiss även av Ängelholm (Andö) i Skällviks sn (nu i S. Annae sn) med underlydande. Greve Spens hade under sin livstid satsat på ett så stort kapital i den sistnämnda egendomen, att han vid en uppgörelse, som syftade att för alla berörda parter undvika en kostsam process, kunde lösa ut ägaren och andra intressenter och förvärva Ängelholm. Redan 1686 hade han på liknande sätt blivit ägare till Skedevid i Tjärstad sn.
Makarna Spens efterlämnade fem arvsberättigade barn. Stavsäter syns därvid ha tillfallit den äldste sonen, generallöjtnant greve Axel Spens (1681-1745), fideikommissarie till Ängelholm. I vart fall har egendomen räknats till detta fideikommiss att döma av arvsinstrumentet efter makarna Spens, men som strax skall visas, hade Stavsäter icke fideikommiss natur. Det tämligen nybyggda säteriet hade ända från hösten 1710 disponerats av en av döttrarna Spens, Hedvig Christina (1690-1758), och hennes make, överstelöjtnanten friherre Erik Ulfsparre af Broxvik (död 1712), till vilka makarna Spens upplåtit säteriet. Greve Jakob Spens kvarstod emellertid som ägare. En äldre syster, Anna Sophia, gift först friherrinna Posse af Säby, sedan grevinnan Wrangel af Sauss, hade 1723 av sin moder mottagit en rad hemman i Tjärstad sn, varifrån hon efter eget skön skulle få disponera inkomsterna. Tidigare hade hon synbarligen dragit vissa inkomster av Höja i Gryta sn, som vid arvskiftet efter föräldrarna tillföll hennes näst äldste broder.
Hedvig Christina Spens ärvde efter föräldrarna Grössviks säteri i Oppeby sn samt Farsbo, Norrberga, Skog, Sälgsäter och Seletorp i Vist sn samt Ånväga, Flådra, Tolebo m.m. i Skeda sn. När hennes äldste broder, generallöjtnant Spens, barnlös gick ur tiden, ärvde hon jämväl, Stavsäter. Hennes äktenskap med överstelöjtnant Ulfsparre var barnlöst, och efter hans död gifte hon om sig med lagmannen Daniel Sparrsköld (1686-1739), sedan 1719 änkling efter Anna Elisabeth Rudebeck, vars äldre halvsyster, Maria Christina (1686-1757), och svåger, häradshövding Gustaf Berghman (1680-1735), den 1/10 detta år förklarat sig ha uppburit sin del i arvet efter henne. Sparrsköld hade i ämbetet efterträtt lagmannen över Östergötland, Magnus Jonae Kijl (död 1721).
Sparrsköld engagerade sig även livligt för Stavsäters förstoring. Han förvärvade bl.a. säteriet Målskog i Gränna sn, och 1716 inköpte han hemmanet Västeräng, som avhysts från Degerhuvuds (Degerhov) säteri i Skällviks sn. 1722 förvärvade han av Carl Lejonadler ett frälsehemman i Övraby i Gista sn. 1726 blev han ägare till Torneby i Styrestad sn och Ramshult i Harg sn, som inköptes av majoren Carl Magnus Lilliehöök af Fårdala (1661-1731), i sitt andra äktenskap gift med friherrinnan Charlotta Catharina Hamilton af Hageby (1672-1735). Året efter inhandlade han Gunstad frälsehemman av löjtnanten Assar Adolf (1703-1770) och assessoren Eric Magnus Mannerfelt (1706-1750) och samma år säteriet Mem i Tåby sn av sekundryttmästaren Erik Jakob Bagge af Berga (född 1689), kusinson till de nyss nämnda bröderna Mannerfelt och i sitt andra äktenskap gift med Bengta Gladtsten (1676-1753), en sondotter till överste Herbert Gladtsten, och dennes medarvingarna. För att kunna genomföra detta köp uppbar Sparrsköld av sin svärmor 6000 daler kopparmynt. Mem förbättrades 1730 genom ett ägobyte, varigenom Skällingstad i samma socken tillfördes säteriet. Omedelbart efter köpet av Övraby avyttrade Sparrsköld Degerhovs säteri till sin kusin, häradshövding Nils Roswall. 1734 löste han ut sina båda svägerskors, Anna Sophia och Beata Spens, andelar i frälsehemmat Ryda i Oppeby sn. 1737 försålde makarna Sparrsköld Frössik säteri i samma socken med underliggande till premiärlöjtnanten Fredrik Duse (1694-1751).
Hedvig Christina Spens köpte Låstad säteri i Furingstad sn av lagmannen Johan Stenholm (1677-1743), som varit inblandad i Sparrskölds förvärv av Målskog. 1740 ärvde hon efter sin ogifta syster Beata flera jordegendomar, den största Sånebo i Skeda sn. Under grevinnan Spens sista livstid inföll nybyggnaden av sockenkyrkan i Vist, vartill hon i likhet med andra herrskap i socknen lämnade betydande bidrag. En sporre i deras strävan härvidlag syns ha varit möjligheten att förvärva patronatsrätten till kyrkan, vartill Kungl. Maj:t i brev 1740 icke stod främmande.
Makarna Sparrsköld hade endast ett barn, dottern Jakobina Sofia (1725-1750), gift med sin syssling, landshövdingen och amiralen greve Didrik Henrik Taube (1711-1781), i dennes första äktenskap. Modern kom emellertid att överleva henne, varför Stavsäter och andra egendomar togos i arv av hennes dotter, Hedvig Maria Taube (1744-1785), makarna Taubes enda barn. Under hennes minderårighet, som sträckte sig fram till 1765, då hon äktade landshövdingen friherre Fredrik Ulrik Hamilton af Hageby (1735-1797), brorson till den ovan nämnda friherrinnan Hamilton, förvaltade greve Taube arvet. Egendomarna bestodo vid denna tid förutom Stavsäter väsentligast av Norrberga Skog, Seltorp, Sälgsäter, Ånväga, Tolebo och Flådra Vist sn, Norrö säteri, Räketorp, Herrsjö, Fallvik, Hovstad och Bankestad i Kettilstad sn, Hundtorp i Kimstad sn, Gislö i Kuddby sn, Kåvra i Å sn, Gålsjö i Häradshammar sn, Låsta säteri i Furingstad sn, Mem säteri och Skjorstad i Tåby sn.
1765 inköpte landshövding Hamilton skattehemmanet Persboda i Skeda sn av livmedicus Martin Stapelmohr, 1779 erhöll han immission i räntan av en åttondel i hela kronoskattehemmanet. Han ansökte förgäves hos häradsrätten 1786 om tillstånd att få uppodla ett kärr inom Persbo allmänning, som gränsade till hans frälsehemman Tolebo; en ansökan av hans son, kammarherre Hamilton, hos landshövdingeämbetet i samma ärende 1800 föranledde icke heller bifall. 1768 förvärvade landshövding Hamilton Vreta Jönsagård och annan jord i Gränna sn av en av rikets herrars, greve Magnus Fredrik Brahe (1756-1826), moder och förmyndare, Christina Charlotta Piper (1734-1800). 1776 utökade han dessa egendomar genom att förvärva Knutagården i Uppgränna by av borgmästare Johan Fredrik L’Orange; 1783 erhöll han fasta på Södergården och Knutagården. Såsom innehavare av jord både i Uppgränna och Vreta byar kom han att dragas in i tvisterna om ägogränserna mellan dessa byar. De synas ha bragts till ett slut först genom en ny kartläggning av berörda områden. 1768 inhandlade landshövding Hamilton frälsehemmanet Näs i Gränna sn av Anders Björkberg, 1773 följde köpet av frälsehemmanet Mutebo i Slaka sn, varå han 1776 fick fasta, från rikskanslirådet greve Melcher Falkenberg (1722-1795), den dåvarande fideikommissarien till bl.a. Västerås’ kvarnar.
Med hänsyn till det i Vitterhetsakademien förvarade s.k. Brahe-arkivet, som tidigare syns ha ingått i Stavsäter-arkivet med som sedan 1905 bildar en egen samling, böra några uppgifter inskjutas om släkt- och egendomsförbindelserna mellan ätterna Brahe och Hamilton. Landshövding Hamilton var son till hovmarskalken friherre Carl Fredrik Hamilton (1705-1753) i dennes första äktenskap med grevinnan Christina Anna Brahe (1717-1739); han äktade sedan friherrinnan Helena Magdalena Wrangel af Adinal (1723-1812). Christina Anna Brahe mottog 1732 i morgongåva bl.a. Hedenlunda, Torp, Stora Älvmon och Ökna säterier i Vadsbro sn i Södermanland. Genom sin hustrus farfaders, riksrådet och amiralen greve Nils Brahe (1633-1699), äktenskap med grevinnan Margareta Juliana Wrangel (1642-1701), äldsta dottern till fältmarskalken och riksamiralen greve Carl Gustaf Wrangel af Salmis (1613-1676), kunde hovmarskalken rikta vissa anspråk på de Wrangel-Brahe-Aschebergska egendomarna. Fältmarskalken Wrangel saknade manliga kvarlevande, och arvet efter honom kom att delas mellan hans två överlevande döttrar. Den äldre har redan omnämnts. Den yngre, Polydora Christiana (1655-1675), hade gift sig med generallöjtnanten greve Leonard Johan Wittenberg (1646-1679). De hade endast en bröstarvinge, dottern Mariana Margareta (1674-1720), gift med generallöjtnant greve Christian Ludvig von Ascheberg (1662-1722). De voro i sin tur barnlösa; greve von Ascheberg slöt själv sin ätt på svärdssidan. Därmed riktade hans systrar och deras män anspråk på arvet, Eleonora Elisabet (1663-1739), gift med landshövdingen friherre David Maclean (död 1708), Sofia Lovisa (1664-1720), gift med kungliga rådet och generalamiralen greve Hans Wachtmeister af Johannishus (1641-1714), och Margareta (1671-1753), gift med överste Kjell Christoffer Barnekow (1663-1700). Men samtidigt krävde grevinnan von Aschebergs kusiner och deras ättlingar del i arvet. Bland kusinerna var hovmarskalk Hamiltons svärfader, greve Abraham Brahe. Greve von Aschebergs frånfälle blev upptakten till en omfattande arvstvist, som drog ut på tiden flera år.
Genom sin hustru kom hovmarskalken Hamilton i besittning av två stora jordegendomar i Gränna sn, det gamla Brahe-godset i Västanå samt Östanå, tidigare ingående bland de Ulfsparreska domänerna. Äldre åtkomsthandlingar av skilda slag rörande de Braheska egendomarna återfinnas dels i föreliggande samling, dels i det ovan nämnda Brahe-arkivet. En kortare tid tillhörde Östanå och Västanå landshövding Hamilton. Den sistnämnda egendomen övergick 1763 i kaptenen och kammarherren Gustaf Adolf Klingspors (1722-1765) ägo; efter dennes frånfälle övertogs Västanå av generalmajoren friherre Rutger Bennet (1720-1791), i sitt andra äktenskap förenad med Eleonora Charlotta (1744-1777), en sondotter till de ovan nämnda makarna Maclean. Friherre Bennet sålde Västanå 1778 till överste Fredrik Gyllensvaan, som 1785 förvandlade egendomen till fideikommiss för ätten Gyllensvaan.
Östanå frälsesäteri, av ålder omfattande fem hela hemman, avhysta rå och rörs hemmanet Hjortnäs jämte underlydande i Gränna och Ölmesta socknar avyttrade landshövding Hamilton 1796 för 24 000 riksdaler specie till häradshövdingen Martin Lorentz Munthe (1762-1819) och dennes hustru, friherrinnan Gertrud Catharina von knorring (1762-1817). Av landshövding Hamiltons dödsbo inköpte major Reinhold Gustaf von Vicken (1735-1814) 1799 norrgården i Jordstorps by i Gränna sn men synes ha haft vissa svårigheter att fullfölja förvärvet.
Landshövding Hamilton och hans hustru, född Taube, hade fem barn, och vid arvskiftet efter modern tillföll Stavsäter med Svartsäter, Norrberga, Skog, Segelsäter och Seletorp i Vist sn samt Mutebo, Skinnarbo, Ånväga, Munkebo, Tolebo, Flådra, Sundsholm, Persbo och Fågelkulla i Skeda sn den näst äldste sonen, kammarherre friherre Fredrik Edvard Hamilton (1779-1837). Fram till sommaren 1802 var hans svåger, majoren friherre Svante Banér (1747-1817), gift med hans äldsta syster Christina Sofia (1767-1799), förmyndare för honom, sedan landshövding Hamilton avlidit. Major Banér försålde redan 1786 ett frälsehemman i Norrberga, som utgjorde en del av hans hustrus morsarv, till nämndemannen Nils Johansson i Kräplinge, men köpet gick följande år tillbaka, då landshövding Hamilton hävdade som förmyndare för sonen Fredrik Edvard dennes bördsrätt till egendomen. Den äldre brodern, landshövdingen och överstekammarherren friherre Carl Didrik Hamilton (1766-1843), som senare tillträdda det Hamiltonska fideikommisset Boo i Närke, erhöll vid arvskiftet Låsta jämte egendomar i Drothem, Tåby, Östra Ny, Kuddeby och Skeda socknar, medan Mem jämte andra jordinnehav i Tåby och Å tillföllo den yngre brodern, kornetten friherre Malkolm Hamilton. En yngre syster, Beata Margareta Fredrika (1776-1826) var gift med överstekammarjunkaren greve Evert Fredrik von Saltza (1775-1859), som löste ut medarvingarna i boet efter den ogifte Malkolm Hamilton 1803 och blev ensam innehavare av Mem. Hans maka hade medfört Gisselö i Kuddeby och Gårdsjö i Häradshammar sn.
Kammarherre Hamilton förvärvade 1804 Daxagårdens skattehemman i Uppgränna by av Abraham Jönsson och dennes hustru; dessa hade i sin tur förvärvat egendomen 1798 av Abraham Jönssons svåger, Petter Nilsson. Kammarherre Hamilton var 1804-1812 gift med Carolina Albertina Silfversparre (1785-1861), från vilken han blev skild, och efterlämnade vid sitt frånfälle två arvsberättigade barn, döttrarna Sofia Helena Catharina Charlotta (1805-1887) och Adelaide Constantia Lovisa Vilhelmina (1809-1870), båda gifta 1845, den förra med generallöjtnant Johan Fredrik Boy (1786-1861), den senare med sin svågers som, kammarherre Adolf Fredrik Boy (1820-1906), i dennes första äktenskap. Generallöjtnant Boy ägde Vretaholms säteri i Gränna sn, som en kortare tid tillhört Östanå, då denna egendom innehades av Nils Brahe. Efter dennes död 1669 övergick Vretaholm till ätten Wrangel och tillhörde denna ätt ända fram till landshövding F.U. Wrangels bortgång 1836. Generallöjtnant Boy var en av arvingarna och löste ut sina medarvingar, varigenom han blev ensam ägare till säteriet. Det övergick senare till kammarherre Boy, som 1840 eller kort därefter uppförde den nya huvudbyggnaden i italieninspirerad klassicistisk stil med den originella gavelfronten. Stavsäter (rustningssäteri och stam nr 1 under sjätte eller Vifolka kompani av Andra Livgrenadjärregementet eller Östgöta kavalleri) bestod vid denna tid av den gamla huvudgården jämte Svartsäter och Farsbo samt delar av Sälgsäter, Seltorp, Skog (skattegården och södergården) och Norrberga (lillgården och krutsjudaregården), allt uppgående till vid pass en fjärdedel av godsets forna omfång.
Generallöjtnant Boy synes ha varit den siste med äldre ägare befryndade innehavaren av Stavsäter, som han 1856 avyttrade. Egendomen uppges gradvis ha förfallit under de följande tre decennierna. Åtminstone för åren 1860-1879 stod en patron C.Fr. Thornborg från Norrköping som ägare till säteriet; under de närmast följande åren var egendomen ett par gånger utbjuden till salu och innehades en kortare tid av advokaten Vinroth. Efter denne inköptes säteriet exekutivt av Östgöta hypoteksförening 1886 för att på senvåren samma år försäljas till konsul Oscar Ekman (1812-1907), som införlivade Stavsäter med Bjärka-Säby i samma socken. Ehuru numera utbrutet ur detta godskomplex tillhör Stavsäter fortfarande släkten Ekman och innehavs för närvarande av konsul Ekmans näst äldste sonson, godsägare Conrad Ekman (född 1914).
Stavsäter ägarelängd för åren 1617-1845 får sålunda detta utseende:
1617 - 1640 Överste Anders Stuart d.ä.
1640 - 1666 Överstelöjtnant Johan Adolf Stuart.
1666 - 1692 ca Riksskattemästare Gustaf Bonde (död 1667), g.m. Anna Christina Natt och
Dag.
1692 - 1732 Beata Bonde, g.m. kungliga rådet Jakob Spens (död 1721).
1732 - 1745 Generallöjtnant Axel Spens.
1745 - 1758 Hedvig Christina Spens, g. 2:o m. lagman Daniel Sparrsköld (död 1739).
1758 - 1785 Hedvig Maria Taube (död 1785), g.m. landshövding Fredrik Ulrik
Hamilton(död 1797). 1758 - 1765 under Didrik Henrik Taubes
förmyndarskap.
1785 - 1837 Kammarherre Fredrik Edvard Hamilton. 1785 - 1797 under landshövding
Fredrik Ulrik Hamiltons förmyndarskap. 1797 - 1802 under major Svante
Baners förmyndarskap.
1837 - 1845 Sofia Helena Catharina Charlotta Hamilton (död 1887) och Adelaide
Constantia Lovisa Vilhelmina Hamilton (död 1870).
Det har vid uppordningen och katalogiseringen av Stavsäter-arkivet, som ägde rum maj-juli 1958, befunnits lämpligt att gruppera handlingarna i skilda ägarearkiv. Detta har i stort sett varit genomförbart. Hela samlingen avslutas av en serie arkivfragment med sekundär proveniens samt en grupp akter med beteckningen Varia.
Stockholm den 7/7 1958
O. Odenius
ReferenskodSE/ATA/ENSK_105
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/UuOM8K6Q3qgTUMtZkaAbz7
SpråkSvenska
ExtraIDENSK_105