Jordbruksdepartementet (1900 – 1974)

Myndighet (upphörd)

Kategori

Statlig myndighet. Kungl. Maj:ts kansli / Regeringskansliet

Historik

Jordbruksdepartementet tillkom den 31 mars 1900 för att samordna den svenska jordbrukspolitiken och för att avlasta civildepartementet. Jordbruksdepartementet tog över frågorna om jordbruk och fiske från civildepartementet, och frågorna om domänförvaltning och skogsbruk, samt den statliga jordbruksnäringen från finansdepartementet.

Enligt departementalstadgan av den 31 mars 1900 låg följande ärendetyper på jordbruksdepartementet vid dess införande:

• Jordbruk, lantmannanäringar, husslöjd och skogshushållning med därtill hörande undervisningsanstalter samt jakt och fiske;
• den kronans fasta egendom, som ej med stadgad åborätt innehades eller vore till visst statsändamål anslagen och till följd därav antingen till omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild ämbetsmyndighets vård;
• statens och andra allmänna skogar ävensom kronans överloppsmarker;
• veterinärväsendet och husdjurssjukdomar;
• statens stuteriväsende och hästavelns förbättrande;
• lantmäteriet och avvittringsverket samt hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring;
• rikets allmänna kartverk och den geologiska undersökningen;
• skjutsväsendet och gästgiverier;
• väg-, färje- och brohållningsskyldighet samt allmän flottning;
• understöd, lånebidrag och anslag från undsättningsfonden, odlingslånefonden och -frostminskningsfonden;
• ävensom tills vidare ärenden rörande allmän fattigvård.

1903 tillkom lagstiftningsfrågor rörande skogsvård samt byggande och underhåll av vägar, och från ingången av 1905 även ärenden rörande veterinärundervisningen. Under åren som följde tillkom ytterligare ett antal ärendegrupper.

1916 inrättades en expeditionschefstjänst. Denne övervakade gången av departementets löpande ärenden och granskade slutligt dess koncept till utgående skrivelser (expeditioner).

År 1918 flyttades fattigvårdsärenden från jordbruksdepartementet till en särskild byrå inom civildepartementet. Samma år var jordbruksdepartementet ett av fem departement som inrättade tjänster som statssekreterare. Dessa befattningshavare anförtroddes huvudsakligen politiska uppgifter, framför allt propositionerna till riksdagen och samarbetet med denna.

Departementet var uppdelat på två avdelningar: statssekreteraravdelning och en expeditionschefsavdelning. Dessutom tillkom tre byråer med opolitiska tjänstemän som utförde ”notariella” göromål. 1919 inrättades ytterligare en byrå vilken ansvarade för ärenden rörande egnahemsväsende och jordförmedling.

I samband med 1920 års departementalreform gjordes vissa ändringar beträffande byråernas ansvarsområden under 20-talets första år. Då förändringarna var genomförda var de olika byråernas uppgifter följande:

1:a byrån, ”lantbruksbyrån”: ärenden angående jordbruk och lantmannanäringar, stuteri- och veterinärverksamhet m.m. (Tidigare hade byrån även handlagt fiskehamnsärenden, dessa flyttade nu till kommunikationsdepartementet. Torv- och slöjdärenden flyttade handelsdepartementet.)

2:a byrån, ”skogsbyrån”: ärenden angående skogar, statens domäner, jakt m.m. (Tidigare hade byrån även handlagt gruvärenden, dessa flyttades till handelsdepartementet.)

3:e byrån: ärenden angående lantmäteri, kartväsendet, geologiska och meteorologisk-hydrologiska undersökningar, tillämpning av vattenlagen, fiske, flottningsärenden, stormvarningar m.m. samt mål hos regeringsrätten. (Flottningsärenden låg tidigare under andra byrån. Övriga ärenden utom mål hos regeringsrätten låg tidigare under första byrån. Byrån hade tidigare ärenden angående väg-, färje- och brohållningsskyldighet, skjutsväsendet och gästgiverier. Dessa fördes över till kommunikationsdepartementet. Dessutom fördes ärenden om stormvarningsanordningar till byrån från finansdepartementet.)

4:e byrån: ärenden angående egnahemsväsendet och jordförmedlingen.

Egnahemsbyrån överfördes 1928 till den då inrättade egnahemsstyrelsen.

Då egnahemsbyrån bytt organisatorisk tillhörighet kom beteckningen fjärde byrån att användas för avdelningen Särskild föredragande i ärenden angående kartväsendet, lappar, naturskydd m.m. Senare tillkom även en särskild rättsavdelning.

År 1965 genomfördes en större organisatorisk förändring av statsdepartementens organisation. Grundtanken var att uppdelningen av departementen på en statssekreteraravdelning med i stor utsträckning politiskt betonade ärenden och en expeditionschefsavdelning med handläggning av tillämpningsfrågor och löpande ärenden skulle upphöra, och att alla ärenden inom ett departement som sakligt hörde samman skulle handläggas inom en och samma arbetsenhet.

Dessa arbetsenheter kallades sakområden och fick följande uppgifter:

Sakområde I
för frågor och ärenden om prisreglering på jordbrukets och fiskets områden, fiskeriväsendet i övrigt, den statliga verksamheten för livsmedelsförsörjning vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden, skogsbrukets rationalisering och övrig skogspolitik, m.m.

Sakområde II
för frågor och ärenden om jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering samt befrämjande av produktionen inom dessa näringar, frökontroll, växtförädlarrätt, växtskydd, lantbrukskemisk kontrollverksamhet, maskin- och redskapsprovningar för jordbruk, skogsbruk, trädgårdsbruk och mejerihantering, veterinärväsendet, djurskydd, djursjukdomar, jordbruksarrenden, tillämpning av jordförvärvslagen och vattenlagen, rennäringen, totalisatorspel, m.m.

Sakområde III
för frågor och ärenden om miljövård, innefattande vatten-, luft- och övrig naturvård, miljövårdsforskning, idrott m.m. samt informationsverksamhet inom departementets verksamhetsområde.

Sakområde IV
för frågor och ärenden om livsmedelskontroll, jakt och viltvård, högre utbildning, forskning och försök på jordbrukets, trädgårdsnäringens, skogsbrukets och veterinärmedicinens områden m.m.

1969 fördes ansvaret för lantmäteriet och kartväsendet departementet till förmån för civildepartementet. Året efter fördes domänverket till industridepartementet.

Departementet har haft följande departementschefer (jordbruksministrar) till 1976:

Theodor Odelberg 1900–1905 (protektionistiska partiet)
Alfred Petersson 1905 (högerpartiet)
Gustaf (Gösta) Tamm 1905–1906 (oberoende liberal)
Alfred Petersson 1906–1909 (högerpartiet)
Oskar Nylander 1909–1911(högerpartiet)
Alfred Petersson 1911–1914 (oberoende liberal)
Johan Beck-Friis 1914–1917 (opolitisk)
Knut Dahlberg 1917 (högerpartiet)
Alfred Petersson 1917–1920 (högerpartiet)
Olof Nilsson 1920 (socialdemokraterna)
Nils Hansson 1920–1921 (opolitisk)
Sven Linders 1921–1923 (socialdemokraterna)
David Pettersson 1923–1924 (högerpartiet)
Sven Linders 1924–1926 (socialdemokraterna)
Paul Hellström 1926–1927 (frisinnade folkpartiet)
Bo von Stockenström 1927–1928 (frisinnade folkpartiet)
Johan Bernhard Johansson 1928–1930 (högerpartiet)
Bo von Stockenström 1930–1932 (frisinnade folkpartiet)
Per Edvin Sköld 1932–1936 (socialdemokraterna)
Axel Pehrsson-Bramstorp 1936–1945 (bondeförbundet)
Per Edvin Sköld 1945–1948 (socialdemokraterna)
Gunnar Sträng 1948–1951 (socialdemokraterna)
Sam B Norup 1951–1957 (bondeförbundet)
Bernhard Näsgård 1957 (bondeförbundet)
Nils G. Hansson 1957 (bondeförbundet)
Göst Netzén 1957–1961 (socialdemokraterna)
Eric Holmqvist 1961–1969 (socialdemokraterna)
Ingemund Bengtsson 1969–1973 (socialdemokraterna)
Svante Lundkvist 1973–1976 (socialdemokraterna)

Referenskod	SE/RA/409
Länk till posten	https://sok.riksarkivet.se/agent/WFaTA8hDrH646m3GjpvwY3
Huvudkälla	Annan källa
Om postens upprättande	Riksarkivets beståndsöversikt. Del 1. Medeltiden, Kungl. Maj:ts kansli, utrikesförvaltningen, band 1, 1996, s. 137–159, 233–240 Kungliga jordbruksdepartementet 1900–1925. Minnesskrift (Stockholm 1925), s. 35–87 Wikipedia.se, slagord: ”Sveriges landsbygdsminister” och ”landsbygds- och infrastrukturdepartementet” Ändringar i § 1 arbetsordningen för jordbruksdepartementet den 19 december 1969.