Sök i arkiven
Genvägar MENY

T. J. Arne  (1879 – 1965)

Organisation

KategoriEj fastställd. Ospecificerad (-)
HistorikTure Algot Johnsson Arne föddes i Drothems socken i Östergötland år 1879, avlade studentexamen i Nyköping 1897 och studerade därefter i Uppsala. Efter bl a omfattande språkstudier blev han fil kand år 1900, fil lic 1909 på en avhandling med titeln "Studier över den förromerska järnåldern i Nordeuropa" och fil dr 1914. Avhandlingens namn var "La Suede et l'Orient. Etudes archeologiques sur les relations de la Suede et de l'Orient pendant l'age des vikings". Som framgår av titeln behandlades svenska förbindelser österut under vikingatiden; intresset för Sveriges östliga kontakter under olika tidsperioder behöll Arne och återkom till vid upprepade tillfällen.
I januari 1902 anställdes Arne vid Statens Historiska Museum; år 1909 blev han antikvarie och föreståndare för järnåldersavdelningen, en befattning som han behöll till sin pensionering 1944, från 1939 dock med titeln förste antikvarie. År 1938 tilldelades han professors namn.
T J Arne var mycket aktiv som fältarkeolog. Under sin tid vid museet genomförde han en stor mängd inventeringar, besiktningar och utgrävningar i praktiskt taget hela Sverige. Han ägnade sig helt naturligt huvudsakligen åt järnåldersfynd, men i synnerhet i början av sin tid vid SHM undersökte han också stenålderslämningar. För närmare uppgifter om hans grävningar i Sverige och hans publiceringsverksamhet hänvisas till Birger Nermans minnesteckning i KVHAA:s Årsbok 1966 samt till T J Arne, Tryckta Skrifter, Uppsala 1959.
Arne företog ett par långa utländska studieresor, den första som Vegastipendiat i Turkiet med Syrien 1906-1907, tillsammans med sin nyblivna hustru Ida, född Meyersberg. Under resan gjorde han bl a inköp av arkeologiska och etnologiska föremål, vilka utställdes på Nordiska museet år 1908, med en katalog utarbetad av Arne.
Sin andra långa resa gjorde Arne som Letterstedtstipendiat i Ryssland 1912-1913, där han bl a fick tillfälle att undersöka ett antal gravar på ett gravfält vid byn Michailovskoje, ett material som publicerades i Fornvännen 1918.
Arne publicerade inte enbart resultaten av sina egna undersökningar utanför Sverige. 1891 undersökte Fredrik Martin ett gravfält vid Barsoff Gorodok i Sibirien. 1935 utgav Arne "Barsoff Gorodok. Ein westsibirisches Gräberfeld aus der jüngeren Eisenzeit", där han kompletterade själva materialpublikationen med en jämförande analys av föremålsformer och gravskick.
År 1925 kom J G Andersson hem från Kina med betydande samlingar, en av grundstenarna till de Östasiatiska samlingarna. T J Arne bearbetade en viss typ av målad stenålderskeramik från provinsen Honan, vilken företedde stora likheter med keramik från kulturer i sydöstra Europa och västra Asien. Han publicerade också brons- och järnåldersföremål i "Die Funde von Luan P'ing och Hsuan Hua", 1933.
Upptäckten av den målade stenålderskeramiken i Kina antydde att det måste finnas mellanled mellan den och dess västligare paralleller. För att försöka klarlägga sambandet försökte Arne först få tillstånd att gräva i Väst-Turkestan, men de sovjetiska myndigheterna vägrade. I stället kom undersökningarna att äga rum vid Shah Tepé, en ruinkulle i iranska Turkmenistan, sydost om Kaspiska havet. Undersökningen, som ägde rum 1932-1933, ingick som en fristående del i Sven Hedins stora Asienexpedition 1927-1935.
Fynden härrörde från två skilda bebyggelseperioder, den första från kopparåldern, den andra från muselmansk tid. Från båda perioderna var keramiken den viktigaste fyndkateorin; i den äldsta periodens lägsta nivå (c:a 3 200-2 800 f. Kr.) påträffades den sökta målade keramiken. Över huvud taget bekräftade hans undersökningar att området fungerat som en förbindelselänk mellan öst och väst. 1940 ordnade Arne en utställning i SHM av fynden från Shah Tepé jämte andra föremål från Iran. Efter ett par förberedande rapporter utgav Arne 1945 den stora publikationen "Excavations at Shah Tepé, Iran".
Efter sin pensionering, när de politiska förhållandena efter andra världskriget försvårade forskningen i Östeuropa och Asien, ägnade Arne sig åt att söka efter svenska orientfarare under historisk tid. Han bedrev under flera år arkivstudier i Holland om svenskar i Holländska Ostindiska kompaniets tjänst. Det funna publicerades dels i olika uppsatser dels i ett större arbete, "Svenskarna och Österlandet", som utgavs 1952.
Förutom sin omfattande vetenskapliga verksamhet var T J Arne aktivt engagerad i samhällsdebatt och folkbildning, som föreläsare och skribent av tidningsartiklar. Han var verksam inom ett stort antal föreningar och lärda sällskap. Som exempel kan nämnas att han var ordförande i Kulturella Ungdomsrörelsen 1915-1917 och i Konsthantverkarnas Gille 1920-1923. Han var en av grundarna av Svenska Orientsällskapet 1921 och dess sekreterare från grundandet till 1940. Likaledes var han en av stiftarna av Förbundet för religionsfrihet år 1951. Han kallades till ledamot av Vitterhetsakademien år 1921.
T J Arne avled 1965. Hans stora boksamling inköptes av Skellefteå museum. Med boksamlingen följde arkivet. I början av 1970-talet genomgicks arkivet av dåvarande amanuensen, sedermera docenten Ingmar Jansson, som en del av hans tjänstgöring som vapenfri värnpliktig. Han upprättade också en förteckning över innehållet med hänvisningar till Arnes olika grävningar.
Fr o m 1974 förvarades en del av arkivet i Uppsala. 1986 erbjöds ATA att överta Arnes arkiv och 1987 överfördes materialet från Skellefteå och Uppsala. Vid den förnyade genomgång av arkivet som utförts vid ATA har tillfogats material som förvarats på Medelhavsmuseet (huvudsakligen med anknytning till Iranexpeditionen), på Historiska museet och på ATA - korrespondens, en del räkenskapshandlingar samt negativ. Materialet har förts in i sitt sammanhang.
Viss rensning av arkivet har utförts. Handlingar som direkt hör ihop med Arnes verksamhet som tjänsteman vid Historiska museet har förts till ämbetsarkivet, oftast till de topografiska dossiererna. Kopior av skrivelser har utgallrats, likaså dubbletter av foton, som redan finns i ATA:s bildsamling.
Ny förteckning har upprättats. Däri hänvisas till Ingemar Janssons numrering och innehållsbeskrivning av i synnerhet anteckningsböckerna (A 1 - 194) och fotoalbumen (D 1 - 14), varför Ingmar Janssons register och PM tillfogats historiken som bilaga. Bilagan finns att bese hos Antikvarisk-topografiska arkivet.
Förteckningen kompletterades i februari 1992 med ett register till volym 11, "Ryska brev". Registret har utarbetats av Alexandre Zjeltukhin, doktorand vid universitetet i S:t Petersburg.
Arkivförteckning och historik upprättades av Inga-Britt Rosén Epel i mars 1990.
ReferenskodSE/ATA/ENSK_6
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/UY8BkozZ1I9Vzz04wZMiA8
SpråkSvenska
ExtraIDENSK_6