Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Ysane Kommun Fattigvårdsstyrelse


Grunddata

ReferenskodSE/K006/1609
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/FQvt0BJSvqITnvlLOzGQD0
ExtraID1609
Datering
1919–1951(Tidsomfång)
ArkivinstitutionSölvesborgs kommuns centralarkiv
Arkivbildare/upphov
Ysane Kommun Fattigvårdsstyrelse (1919 – 1951)
Kategori: Kommunal myndighet
 
Ysane Kommun. Fattigvårdsstyrelse
Kategori: Kommunal myndighet

Innehåll

ArkivhistorikNär kommunerna infördes år 1863 gällde 1853 års fattigvårdförordning (SFS 1853:39). De uppgifter som sockennämnderna och fattigvårdsstyrelserna hade haft enligt denna förordning övertogs av kommunalnämnderna eller kommunala fattigvårdsstyrelser. Enligt både 1847 och 1853 års förordningar kunde flera socknar bilda ett fattigvårdssamhälle.

År 1871 ändrades detta genom förordningen SFS 1871:33 som innebar att varje socken, stad eller köping hädanefter skulle utgöra ett fattigvårdssamhälle. Fattigvårdssamhällets beslutanderätt var förbehållen kommunalstämman eller kommunalfullmäktige. För verkställigheten skulle det i varje fattigvårdssamhälle finnas en fattigvårdsstyrelse eller nämnd. Ville kommunen inrätta en sådan nämnd skulle det anmälas till länsstyrelsen. I landskommunerna kunde dock kommunalnämnden ha hand om fattigvårdsstyrelsens uppgifter. I Ysane kommun hade kommunalnämnden hand om fattigvården t.o.m. 1919, då fattigvårdsstyrelse blev obligatorisk för samtliga kommuner i och med 1918 års fattigvårdslag (SFS 1918:422).

Enligt fattigvårdslagen skulle fattigvårdsstyrelsen bestå av minst tre ledamöter i landskommun och minst fem i städer varav minst en skulle vara kvinna. Kyrkoherden hade rätt att delta i överläggningarna men var inte invald som ledamot. Även stadsläkare, om sådan fanns, hade rätt att delta i fattigvårdsstyrelsens förhandlingar, utan att vara vald som ledamot. Första ordföranden för Ysane kommuns fattigvårdsstyrelse var Nels Nelsson.

Fattigvårdsstyrelsen skulle enligt 1871 års förordning göra sig noga underrättad om den bidragssökandes levnadsförhållanden och behov samt betala ut fattigvårdsunderstöd. Vidare skulle styrelsen föra förteckning och i övrigt utöva tillsyn över dem som fick fattigvård. I samband med detta upprättade styrelsen särskilda utredningsprotokoll över den enskilde.

Fattigvårdsstyrelsen skulle även ingripa om barn på ett eller annat sätt vanvårdades i sammarbete med Barnavårdsnämnden. Fattigvårdsstyrelsen fick också ha hand om kommunala behovsprövade pensionstillskott till den år 1914 inrättade folkpensionen.


Det låg även nu på länsstyrelserna att övervaka kommunerna och se till att de följde gällande fattigvårdslagstiftning genom s.k. fattigvårdskonsulenter. Vid den här tiden började fattighusen och fattiggårdarna, officiellt, byta namn till ålderdomshem. Invånare i Ysane kommun som inte klarade sitt eget uppehälle placerades i Norje ålderdomshem.

Enligt SFS 1936:56 blev Fattigvårdsstyrelsen även socialregisterförare. Kommunen blev nu skyldig att mer noggrant dokumentera sin fattigvård. I landskommunerna låg ansvaret på kommunalnämnden, i städerna var det fattigvårdsstyrelsen. Kommunen kunde nu även söka ersättning för olika typer av fattigvårdsunderstöd från Landstinget.


När den gamla sockenlojaliteten, som innebar att man tog hand om "socknens barn" som hade det svårt, slogs ut genom att folk flyttade till städerna och blev lönearbetare, orsakades fattigdom även av att vara arbetslös. Förutom kommunerna fick även staten ersätta den gamla sockenlojaliteten med bl.a. en fattigvårdsinspektör (utsågs av socialstyrelsen) fr.o.m. 1918 och genom 1924 års barnavårdslag inrättades istället en inspektör för fattig- och barnvård. Inspektören skulle leda fattigvårdskonsulenterna ute på länsstyrelserna.

Fattigvårdsstyrelsen i Ysane kommun upphörde 1951-12-21, med Emil Persson (var även kommunens överförmyndare) som ordförande, och ingick i Gammalstorps kommun fattigvårdsstyrelse från 1952-01-01 i och med kommunsammanslagningen.

Kontroll

Senast ändrad2015-11-25 13:12:34