Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Torsten Tegnérs arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/SSA/1004
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/VC0YwSfxaKM9wpGWrKFs11
Omfång
10,8 Hyllmeter 
VillkorsanmFörbehåll: volym A1: 7 lämnas endast ut med samtycke från Torsten Tegnérs familj (Gunilla Lengard Tegnér & Göran Johansson Tegnér), se diarienummer 73-2162/78.
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)

Innehåll

Ordning & strukturFörteckning

över

Torsten Tegnérs arkiv
Inledning (äldre form)Torsten Tegnér, den store skaldens sonsons son, son till den svenska barnvisans grand old lady, Alice Tegnér, f Sandström, föddes i Djursholm den 6 december 1888. Vi låter honom själv berätta som han berättade för AT den 21 september 1942.

"Jag var inte något starkt och hurtigt barn - långt därifrån. I 5-6-årsåldern minns jag, att min mamma kunde vara litet förargad över, att jag så envist höll henne i kjolarna, vid en så pass framskriden ålder; nämligen då hon tagit mig med på ärenden och visiter i den stora staden Stockholm. Då lekte jag annars fredligt med mina kor och får - grankottar, tallkottar - mellan de stora mossbelupna stenarna mitt i vår rymliga Tegnabotomt på Djursholm och sjöng och gnolade dels därute under himlens skyar och dels "uppvisnings mässigt" med en viss glädje och så småningom med ett visst besvär min goda mammas vackra visor för alla tanter, som tyckte det var för rart med den musikstrålande modern och hennes två väluppfostrade och sånglydiga små söner vid pianot.

Stark och bråkig var jag alltså ej. Generalproblemet var inte att stävja eller kanalisera något slags fysiskt överdåd. Tvärtom. Livets väsentligheter var nog för mig att genomleva ett otal förkylningar, röda hund, mässling, difteri, örsprång och tandvärk. Att kunna göra mig förstådd - ty jag stammade svårt. Att lösa allehanda gåtor och problem, bygga snöfästningar, redigera tidningar ... detta när vi hunnit upp i 12-13-årsåldern ... att klara de vanskliga läxorna i samskolan ... att fundera över tillvaron.

Till all lycka blev jag inte alltför väl uppfostrad - eller man kanske borde säga: inte alltför uppfostrad. Min flitige, samvetsgranne fader hade 3 arbeten i stan - med hemarbete på landet - samt 200 äppelträn och en komposthög och mycket smått och gott därtill att bringa fram på Tegnabo - och så sin musik. Han sjöng vackert. Och mamma var - eller blev - hela Sveriges A.T. och skollärarinna. Och kantor. Och värdinna, mångas vän.

Därför fingo vi goda föredömen, goda äpplen och hallon, och framför allt, gott om tid att själva skotta hastighetsbana för skridsko ute på Stora Värtan.

Det hade nämligen hösten 1902 och våren 1903 kommit dithän, att vi blivit små idrottsmän, alltså min bror och jag och vi skolpojkar i Djursholm. Bandyspelet tillfördes oss av en kamrat, som lekt boll med krokig käpp i Lundbergs skola i Värmland. Löpa och hoppa gjorde de vuxna karlarna i Djursholms Idrottsklubb - mest enkla, hyggliga arbetskarlar - och flera gånger om året läste man i tidningarna om tävlingar, som hade varit både i Idrottsparken och på Lindarängen och i Jönköping och Göteborg och på landsvägarna. "Mälaren runt" åktes 1901, och om det kraftprovet minns jag att jag med lågande entusiasm berättade för kokerskan Betty i köket på vår stuga i Småland, sedan jag läst den dramatiska, fantasieggande spalten av den berömde "Flying" i Stockholms Dagblad.

Jag var helt enkelt en av de hundratusen svenska pojkar som fångats in av idrottsstjärnors strålglans - just dessa två cyklister Blomgren och Morén var det väl som först grep mig, därnäst den unge mekanikern Ernst Fast, som hoppade tresteg nedanför Djursholms lilla konditori, ett stenkast från järnboden, på ängen nere vid banan, mörk, zigenaraktig, svällande av smidig, fruktbar kraft.. en vacker dag hade han varit i Paris och tagit tredje pris i maratonlöpning på Olympiska spelen. Det var sommaren 1900.

Ni ser jag hoppar. Jag går tillbaka. Jag håller min berättelse på ett lågt plan. Utan tvivel gör jag rätt i det. Ett liv är inte bara toppunkter, konturer, milstolpar. Det är vardags grå ... och grågrönt. Livet är framför allt enkla plikter, och kvävda gäspningar, och komposthögar, som ska ansas för jordens fruktbarhets skull, och en bit tandvärk på grund av för fabriksurlakat socker och dito bröd. Och livet vaggar och hoppar och släpar sig fram, och jag är glad att ha fått vara med och fått ont i huvu't av'et, och känt livets bitterhet ... ja, rätt mycket bitterhet. Ty min stamning tilltog så att 13-åringen fann det otänkbart att någon gång kunna inträda som självförsörjande samhällsmedlem: utan talförmågan kunde man varken bli ingenjör, lärare eller tjänsteman. Självmord skulle alltså om några år bli min lott ...

Tiden "till dit" tillbringade jag med att läsa - Topelius, indianböcker, Jules Verne, faktiskt Shakespeare i ganska späda år, sedan H.G. Wells, Turgenjew, Strindberg, Anatole France.

Med att gå på kondis. Spela schack. Förälska mig. Springa terräng. Plocka smultron. Cykla. Åka skridsko till Rydboholm och Vaxholm.

Och med tusen andra normala ting. Jag måste ju gå i kyrkan nästan varje söndag och jordarbeta eller såga och hugga nästan varje sommarförmiddag som Gud gav."

Se fortsatt den manuella arkivhistoriken.
[...]
Så blev Torsten Tegnér ”TT” med hela svenska folket, och hans ord hördes långt ut över landets gränser. Några omdömen ur världspressen: ”Sportjournalisternas världsmästare” (Der Abend 1951), ”Den mest avlyssnade idrottsexperten icke bara i Sverige men i ett stort antal länder” (Le Figaro 1950), ”Världens främste sportjournalist” (dr Roberto Quercenti, Florens 1954), ”Europas öga” (Journal des Sport, Rio de Janeiro 1949), ”Den mest uppskattade av världens idrottskännare” (Asaki Shimbun 1951). Ensam bland alla utländska pressmän bevistade han olympiaden i Tokyo som värdslandets gäst – blev för övrigt småningom världsmästare i sommarolympiaden, 14 ”raka” 1908–1972.

Att redovisa data om TT i ett sammanhang som detta vore meningslöst; det må räcka med en hänvisning till ”Vem är vem” och ”Vem är det”. Här skall i stället med några ord beröras några mer djupgående frågor relaterade till den store idrottspublicistens person och gärning. Vad var det märkvärdiga med TT? Hur kunde han från en plattform som idrottens vinna en sådan resonans, sådana lyssnarskaror, ett sådant inflytande i sin tid och över dess ungdom? Helt kort kunde kanske svaret bli, att han levde som han lärde, att han lärde som han gjorde, att han gjorde en livsstil för vår tids människa, att han trodde på människan och vågade glädjas därvid.

TT och hans idrottsliga intressen
TT levde som han lärde. Han utövade själv ett 20-tal idrotter, även på tävlingsbanan. Bandyn, cykelsporten, friidrotten, gångsporten, ishockeyn, orienteringen och tennisen var väl de grenar som mest lockade honom. Men givetvis fascinerades denne också av dansen och gymnastiken. Och boxningen hade förstås hos fightern TT en gynnare. Mens sana in corpore sano, "en sund själ i en sund kropp”, var ett romarstäv som i sin fullhet gällde för TT. Han kunde i sin person visa prov på idrottens fysiskt hälsobringande, psykiskt frigörande verkningar.

TT som tidningsman och författare
TT var mer produktiv än kanske någon annan tidningsman i vår tid. Han skrev under sina aktiva pressår 1913–1976 ca 15 000 ledare och artiklar i Idrottsbladet, som han ägde till 1968, och annorstädes. Han författade ett 15-tal böcker och höll hundratals föredrag inom och utom landet. Hans expressiva penna som icke skydde något av språkets tecken fattades kanske av en och annan som exklusiv, mångordig, pratig men var i grunden oerhört effektiv, flerdimensionellt verksam. Det var en vind i TT:s spalter. Hans språk var ett äventyr – ett lågande flöde av vitalitet. I ett brev till honom i mars 1976 återfinnes följande bekännelse:

”Som jag framhållit för Dig har jag sedan 20-talets slutår med beundran följt Din penna, Din person och Dina polemiker. I mitt karga småländska ”1500-tal” föll Din ordkonst, Din frihetsförkunnelse, Din tro på ungdomen, på individen överhuvudtaget som mana i öknen. Hos det unga hjärtat som svältfötts med Guds lag, Allers och Smålandsposten blommade med Dig och IB för första gången det svenska språket. Din fantasi gav anden vingar. För mig och en generation av arbetande ungdom var Du föredömet – etiskt och litterärt.”

Det har sagts att TT var litterärt stilbildande. Intet kunde vara felaktigare. Hans penna var som hans person unik. Men hela kåren av sportjournalister i Sverige har gått i hans skola, låt vara att inte alla elever erkänner mästaren.

TT som idébildare
TT skapade en livsstil, en hållning för sin tids människor, värden att tro på för ungdomen. Han skrev om idrott, javisst, men hans skriftställeri blir till en brokig matta med mäktiga inslag av etik och levnadskonst, kultur, reseskildring och biografi, ja, även politik, och han var under 30- och 40-talen uppmärksammad som filmkritiker. Det personliga modet var hans ledstjärna, friheten hans livsluft, sir Winston Churchill hans ideal. Han trodde på individen, misstrodde kollektivet. Närhelst han trodde sig se en orätt, ett angrepp på grundläggande moraliska och mänskliga värden gick han till strid, skoningslöst öppen. Han var en vän att hut och hyfs och lag och ordning, men mot allt bossvälde, all diktatur och allt förtryck vände han sig med lidelsefull kraft. 1940-talet var TT:s stora årtionde. Med all sin person engagerade han sig för Finlands frihetskamp, och den nordiska frihetsrörelsen fann i hans okuvliga tro en fackla i mörkret. Hand i hand med vänner som Karl-Gerhard och Ture Nerman öppnade han ett svenskt korståg mot nazismen. Idrottsbladet blev en stor tidning, ett organ som fann läsare även långt utanför det svenska idrottsamhället.

Torsten Tegnérs arkiv
Torsten Tegnér skrev sin sista ledare 1976 och avled en försommardag 1977. Han var den som först och mest entusiastiskt svarade på de appeller som utgick från Operation Stockholms Idrottsminnen, och med generös han donerade han sina samlingar till operationen. Handlingar, bilder, priser, föremål inflöt under åren 1975–1977 i en jämn ström från Bragevägen 1 till Stadsarkivet. De har här ordnats. Därvid har i möjligaste mån respekterats TT:s egen arkivläggning på ämne. Kring en korrespondenssvit från 30- och 40-tal har uppbytts en serie inkommande skrivelser, varöver uppgjorts brevskrivarregister, samt en serie koncept till utgående brev. Men åtskilligt av TT:s korrespondens kvarligger i hans ämnesdossier, och en del har han infogat i sina impressionistiskt gjorde klippböcker. I TT:s arkivbildning spåras samma kombination av en improviserade, en aning andlös närvaro i nuet och en djup immanent kultur- och traditionsmedvetenhet som präglade människan och publicisten Torsten Tegnér.


Föremål i O:1, skulptur av Schmidt-Felling föreställande löparen Edvin Wides 2:a pris 1500 m Berlin 1926, har återtagits av arkivbildaren 1996, dnr 34-3089/96.

Stockholm i stadsarkivet


Sven Olsson
1978-10-24

Tillgänglighet

SekretessDelvis

Kontroll

Senast ändrad2018-02-02 14:47:19