Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Frihamnstullavdelningen i Malmö


Grunddata

ReferenskodSE/MSA/01497
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/pWi7gTDfoKkzW4yzB4lyo7
ExtraIDTUL
Omfång
4,85 Hyllmeter  (Text)
Datering
1944–1983(Tidsomfång)
VillkorNej
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd)
ArkivinstitutionMalmö stadsarkiv (depå: Bergsgatan)
Arkivbildare/upphov
Frihamnstullavdelningen i Malmö (1944 – 1983)
Kategori: Statlig myndighet. Tullavdelningar

Innehåll

Inledning (äldre form)Frihamnstullavdelningen i Malmö

Avdelningen bildades den 1 juli 1944 genom en omorganisation inom Tullverket till följd av andra världskriget. Den ersatte Tullförvaltningen i Malmö frihamn.

Frihamnar låg utanför landets tullgräns och betraktades i tullhänseende som utländskt område. En frihamn var oftast ett mindre, begränsat och strängt avgränsat område. Det var en del av ett tullagersystem som möjliggjorde lagring av ankommande varor under tullverkets kontroll utan att det behövdes genomgå tullbehandling eller erläggning av tullavgift. Detta skedde först när varorna lämnade frihamnen för inhemsk förbrukning. Detta var särskilt fördelaktigt för transitohandeln eftersom godset kunde föras till ett annat land utan förtullning. I viss mån kunde omförpackning ske. Även industriell verksamhet kunde förekomma inom frihamnsområden som kunde använda utländsk råvara. Detta var fördelaktigt för importörer vad gällde t.ex. tullbehandling och lagring. Inom detta område finns fanns byggnader för kontor och magasin som kunde hyras av allmänheten, d.v.s. exportörer och importörer. I Malmö var magasinen som användes för lossning och lastning av gods inte kombinerade med lagerbyggnaden, som ligger ett stycke från kajen. Frihamnstrafiken bestod till större delen av den transoceana trafiken.

Dess uppgift enligt TFS 1944:151 § 40, 42-43 var att verkställa de tullklarerings- och tullbevakningsgöromål, som enligt gällande stadganden åligger tullmyndighet i frihamn. "Tullavdelningen äger med iakttagande av gällande författningsbestämmelser och de närmare anvisningar, som må meddelas av tulldirektionen, medgiva förändring eller återkallelse av varuanmälan" och "Undersökning av till utförsel avsett tullgods och utfärdande av attest däröver skola i regel verksställas beträffande gods, som skall utföras med post vid posttullavdelningen och beträffande annat gods vid den tullavdelning, inom vilkens tjänstgöringsområde godset skall för utförsel inlastas i transportmedel."

Uppgifterna att övervaka och kontrollera innebar alltså att vid ankomst skulle inkommande fartygsanmälan görs och omvänt gällde avgående fartygsanmälan för fartyg som skulle utanför området. I frihamnen utfärdades tullpass för fartyg som hade rätt att lämna området och årspass för fartyg i inrikes frihamnstrafik. Eftersom särskilda bestämmelser gällde inom frihamnsområdet bestod mycket av arbetsrutinerna av fartygs- och godskontroller och att de emballage och plomberingar som fanns inte var brutna. Fartyg visiterades och på kontoren förde man journaler över såväl fartygs- som godstrafiken.

Frihamnstullavdelningen var en avdelning inom centraltullkammaren, och från 1974 inom distriktstullkammaren. Dessa handlingar ingår i arkiven för Tulldirektionen i Malmö 1944-1973, och senare Södra regionen för åren 1974-1981 samt 1982-1991.

Efter utredning befanns att den verksamhet som bedrevs vid Frihamnstullavdelningen kunde skötas av tullavdelningen Nyhamnen, genom att en expedition inrättades i frihamnen. Frihamnstullavdelningen drogs in den 31 maj 1983, och dess uppgifter övertogs av tullavdelningen i Nyhamnen. Frihamnar upphörde definitivt i och med Sveriges anslutning till EU.

Tullverkets historik

Upptagande av olika former av tull har gamla anor i Sverige. Trots det brukar dagens Tullverk räkna sina anor till år 1636. För Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän infördes tullen i och med försvenskningen av dessa landskap.

Den lokala tullförvaltningen har länge haft ett nära samband med stapelstadsrätten. Städer som hade denna rätt fick bedriva utrikesfart med egna fartyg (aktiv stapelrätt) och ta emot utländska köpmän i hemmahamnarna (passiv stapel). Vissa städer hade enbart det ena av dessa stapelrätter. Stapelstäder upphörde 1927, även om vissa mindre delar fortlevde till 1973. I varje stapelstad skulle en tullkammare finnas. Det fanns även städer med en tullkammare som saknade stapelrätt. Det fanns även tullanstalter på andra orter än stapelstäder. Dessa tullplatser, som löd under en närliggande tullkammare, benämndes tullstationer och tullexpeditioner. Tullkammardistrikt fanns först huvudsakligen längs kusten, men bättre kommunikationer (järnvägar och flyg) gjorde att även inlandet 1928 införlivades i distrikten, som samtidigt omdöptes samtidigt till Tulldistrikt.

Den utrikes tullen (även benämnd stora tullen) var uppdelad i sjötullen samt landtullen. Sjötullen omfattade varor som exporterades och importerades sjövägen, och landtullen omfattade varor som passerade den norska och finska landgränsen. Sjötullen var den dominerande utrikestullen p.g.a. Sveriges långa kuster och den stora roll som sjöfarten under lång tid spelade i jämförelse med de landväga transporterna. Fram till 1810 fanns även en inrikes tull för varor som passerade gränsen mellan städer och landsbygd som benämndes lilla tullen. Även efter dess avskaffande fanns det fram till runt 1860 en viss bevakning vid stadsgränserna mot lösdrivare m.m.

Sjötullen förvaltades under Kommers- eller Kammarkollegiet. Under perioderna 1726-1765, 1777-1782 samt 1803-1824 utarrenderades verksamheten till ett privat arrendebolag, Generaltullarrendesocieteten. Under perioden 1813-1824 förvaltades tullverket av en kunglig tulldirektion som 1825 avlöstes av Generaltullstyrelsen. Denna avlöstes 1 juli 1995 av Huvudkontoret och upphörde helt den 1 juli 2004.

Tullverkets uppgifter

Tullverkets huvuduppgift var att bevilja tull på införda varor. Övriga uppgifter bestod av att uppbära fyr- och båkavgifter, skatt på vissa införda varor samt att lägga på införseluppgifter. Tullverket handlade även ärenden för tullrestitution, d.v.s. varor eller material som återutförts efter användandet eller bearbetning. Detta kunde gälla material som användes för ombyggnad, reparationer, m.m. Förutom de uppgifter som uppstod vid godshantering vilade det även på tullverket att förhindra olovlig införsel och förhindra insmuggling av varor. Detta skedde genom att kontrollera att bl.a. smittsamma sjukdomar inte fördes in och att övervaka att gällande regler och föreskrifter följdes för de varor som var underkastade restriktiva bestämmelser. Vissa varor såsom tobak och sprit fick endast införas av speciella importörer och enligt vissa villkor. Dessutom skulle tullverket tillse att varor med oriktig ursprungsbeteckning inte fördes in. Kontrollen gällde inte endast för varor som fördes in i landet utan även för varor som skulle lämna landet. Tullverket skulle tillse att varor som hade utförselförbud inte lämnade landet.

Vid skeppsbrott eller när fartyg strandade skulle tullverket ta till vara statens intressen genom att utöva uppsikt och bevaka kronans rätt genom att de skötte handläggandet av dessa sjöfyndsärenden. Brott som begicks mot de regler och förordningar som gällde vid varuhanteringen beivrades av tullverket genom att de förde statens talan i de ärenden som föll under åtal.

Även andra uppgifter åvilade tullverket som indirekt hade med import och export och den kontroll som då krävdes. Detta gällde främst skeppsmätningen som tullverket genomförde. För att kunna beräkna hur stor last som fördes in eller ut var man tvungen att mäta fartygens lastkapacitet. Fartygstrafiken kontrollerades och likaså även fisketrafiken. Persontrafiken har varit föremål för tullverkets kontroller sedan starten men i relativt blygsam skala jämfört med den huvudsakliga uppgiften som var godstrafiken. I och med avskaffandet av inrikespassen 1860 minskade detta verksamhet ytterligare. Från 1959 infördes det röd-gröna systemet, "tullfiltret".

För att tullverket skulle kunna utföra de olika uppgifterna organiserades olika avdelningar som hade ansvaret för vissa uppgifter. En del avdelningar hade renodlade uppgifter medan andra kunde i mindre skala ta hand om samtliga inom ett visst bevakningsområde. Således uppstod så småningom avdelningar inom olika delar av hamnen. I och med att tullverket varit tvunget att följa import- och exporthandeln har det skett ett flertal omorganisationer i syfte att klara av uppgiften och anpassa sig till kommersiella intressen. På de mindre tullkamrarna sköttes alla uppgifter inom tullkammaren. I Malmö var dock tullförvaltningarna på grund arbetsbelastningen uppdelade i självständiga avdelningar, vardera underställda Tulldirektionen, beroende på arbetsuppgifter.

Arkivet överlämnades till Malmö stadsarkiv i december 2004. Malmö tulldistrikt, t.o.m. 1995-06-30, uppgick i
Tullmyndigheten i Malmö, vilken upphörde 1999-06-30, då riksmyndigheten Tullverket bildades.

Arkivet ordnades och förtecknades av Fredrik Johansson samt reviderades i januari 2008 av arkivarie Helena Sjölin, Malmö stadsarkiv.

Följande handlingar har utgallrats:

Utgallringsbara sereier under avdelning D:

Lönnrumsjournaler, okänt år
Godsliggare, 1944-1950
Prejningslistor, 1944-1953
Trafikpass, med förteckningar, 1944-1973
Förteckningar över forslingssedlar, 1944-1945
Genomgående journaler, 1944-1954
Genomgångsjournaler (Z-journaler), 1979-1981
Postböcker, okänt år
Förteckningar över utländska fartygs deltagande i kustfart, 1944-1973
Inkommande fartygsanmälan, under 20 ton, okänt år

Utgallringsbara serier under avdelning F:

Införseltillstånd, 1946-1952, (därefter i E-serien)
Utförseltillstånd, 1946-1952, (därefter i E-serien)

Utgallringsbara serier under avdelning G:

Kassajournaler, 1944-1981
Kassakvittojournaler, 1954-1981
Depositionsliggare för penningar, 1944-1981
Inkommande journaler, 1944-1953
Inkommande fartygsjournaler, 1954-1973, (efter 1974 utfördes fartygsklareringen av tullavdelningen Nyhamnen)
Utgående fartygsjournaler, 1954-1973
Debiteringsjournaler, 1954-1981
Passagerarjournaler, 1944-1954
Privatgodsjournaler, 1955-1981
Tullförrättningsjournaler, 1944-1953
Fartygsjournaler, 1944-1953
Intagningsjournaler (I-journaler), 1944-1979
Mottagningsjournaler (M-journaler) 1979-1981
Uttagningsjournaler (U-journaler), 1944-1979
Uttagsjournaler (Y-journaler), 1979-1981
Liggare över försäkringspremier, 1943-1948
Depositionsliggare, 1968-1983
GallringsbarNej

Tillgänglighet

SekretessNej
Restriktioner p.g.a. personuppgifterNej

Kontroll

Skapad2005-02-09 00:00:00
Senast ändrad2014-10-28 12:48:24