Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Spångaarkiven V, Hässelby

Spångaarkiven

Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0550/05
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/mkuIf7kOlawsYKTA8mEYj3
Omfång
23,3 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Kungsklippan, Liljeholmskajen)

Innehåll

Ordning & strukturArkivnr: SSA/15481

Förteckning 550









Förteckning

över

Spångaarkiven V/Hässelby
Allmän anmärkningHässelby villastad inkorporerades i Stockholm stad år 1949.

Byggnadsnämndens handlingar förvarades till år 2020 i serie F3e i Stadsbyggnadskontorets arkiv.

Övriga bygglovshandlingar för Hässelby villastad finns i Byggnadsnämndens expedition och stadsarkitektkontors arkiv.
Inledning (äldre form)Hässelby Villastad

Hässelby Villastad var särlingen bland tätorterna i Spånga. Den låg väl skild från övriga samhällen, med egna kommunikationer, egen hamn. Stationen hette intill
20-talets början Riddersvik. Medan Solhem och Bromsten
var blott sovstäder till Stockholm, hade Hässelby med sina handelsträdgårdar ett i viss mån självständigt näringsliv (A). Vissa likheter fanns (H). Mot Hem på landet och Billiga tomter i de båda andra samhällena svarade i Hässelby greve Christer Bonde och AB Hesselby
Egendom. Greve Bonde skänkte municipet bl.a. mark för badhus och vägar liksom och till komministerboställe som dock av församlingen uppfördes annorstädes, och år
1924 utfäste han sig att ställa till kostnadsfritt förfogande all den mark samhället kunde behöva till gator och torg, parker och platser för offentligt byggande. Men redan denna storartade gåva markerar skillnaden mellan Hässelby och grannsamhällena. Hässelby Villastad hade blivit köping, d.v.s. helt autonom kommun, ett länge helt eftertraktat mål. Dess
särställning, ivrigt bestridd ej blott av moderkommunen
utan även av systermunicipen, hade noterats på högsta ort. Den kommunala verksamheten vitaliserades givetvis
genom denna förändring (H). Man fick mer att tala om i
fullmäktigeförsamlingen, fattigvård, barnavård och, kanske framförallt, den klassiska stridsfrågan om rätten att saluföra pilsnerdricka. Förutsättningar för en livlig kommunal debatt, för polarisering av densamma
efter politiska grupperingar förelåg från början. Trädgårdsmästarna tog livlig del i det kommunala arbetet. Även arbetarna engagerade sig. Bland de ledande männen märks trädgårdsmästaren Albin Landberg,
municipalnämndens ordförande 1920-25, kommunalnämndens
ordförande 1921-31, trädgårdsmästaren Ernst L. Andersson, fullmäktiges ordförande 1920-29 och bokförare i köpingen, ingenjörerna Helge Sjögren och Richard G. Andersson, båda livligt engagerade i de tekniska specialförvaltningarna, målaren Oscar V. Höök,
fullmäktiges ordförande 1930-48, samt Oscar Berglund, nämndens ordförande 1932-43. Socialdemokraterna tog över i början av 30-talet och släppte därefter aldrig greppet om köpingens politik. Utvecklingen kan illustreras med ett axplock av händelser ur den kommunala historien. År 1918 elektrifierades samhället. Strömmen togs från Älvkarleby. Ett par år senare byggdes viadukt vid Riddersviks station. I mars
1923 låg på fullmäktiges bord en socialdemokratisk motion om anläggning av kloak- och vattenledningar i samhället. Den avslogs. Kombinerat kommunal- och polishus byggdes i anledning av köpingsbildningen 1925-26, och en kommunalskrivare anställdes. År 1926
bildades AB Mälarvatten som anlade vattentorn och ledningar för trädgårdsanläggningarnas vattenförsörjning. Sex brandposter högt gick köpingens
engagemang i företaget. Två år senare motionerade Helge Sjögren om anläggning av kommunalt ledningssystemför anslutning till bolaget. Man förhastade sig emellertid icke. Stor betänksamhet präglar också avloppsfrågans behandling. Vissa åtgärder för dess lösning vidtogs 1929, och det kunde kanske väntas, att de socialdemokratiska maktövertagandet 1930 skulle
ha blåst vind i seglen. Så blev det dock icke. Det var den konservative Sjögren som var mest progressiv.
Förändringen manifesterade sig på annat sätt. Kommunalstämman betygade sitt ointresse för de inom moderkommunen närda strävandena att åt orten vinna provinsialläkare och apotek, lokaliserade till Solhem.
Då pilsnerfrågan nu kom upp voterades avhämtnings-
försäljningen i affär ut med 12-11, och med 11-10 vände man sig emot att landsfiskalen med självtagen
rätt utrustat den lokala polisen med vapen. Men 13-7
avslogs slutligen en begäran från de kyrkligt sinnade
på orten att få gratis tomt anvisad för kyrkobygge. Allt detta hände 1930, men helt utan positiva beslut
förflöt året icke. Stämman beslöt låta bygga om Berghamns brygga. Det rörde sig om en arbetsfrämjande åtgärd, och sådana var nu av nöden. Nästa år kom i själva verket också avloppsledningsarbete i gång, delvis kombinerat med vägarbete. Fortsättning följde
1932-33 under ledning av Helge Sjögren som nu också motionerade om inköp av AB Mälarvattens anläggningar. Priset passade emellertid inte fullmäktige och frågan
drogs på långbänk. Under tiden lades vattenledningsrör
ner i avloppsgravarna. Här blev det under trycket av en massiv arbetslöshets fullt pådrag hösten 1933.
Statskommunals reservarbeten igångsattes, visserligen
icke i den omfattning som planerats, alldenstund den statliga penningeströmmen sinade. Frågan om varifrån
vattnet skulle tas var brännande. Sjögren talade för Mälarvatten. Mot sig hade han en vänsterfalang som förordade anslutning till Stockholms stads huvudledning från Görveln.

Fortsättning se den manuella arkivförteckningen.

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Senast ändrad2020-10-05 09:25:25