Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Lilla Hemmet och Welanderstiftelsen


Grunddata

ReferenskodSE/SSA/1986
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/Xymb65oXCw7P2ltsy3Zah4
Omfång
3,3 Hyllmeter 
Datering
1900–1990(Tidsomfång)
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)

Innehåll

Inledning (äldre form)SSA / 1986

Lilla Hemmet och Welanderstiftelsen


Inledning

Att spädbarn kunde smittas med veneriska sjukdomar genom amning och att ammor kunde smittas av dibarn var välkänt redan på 1700-talet av läkarna. 1757 inrättades därför ett ammeskaffningskontor i Stockholm som skulle besiktiga kvinnor som ämnade tjänstgöra som ammor. (Se vidare Welander 1905 s.187 ff). 1775 flyttades kontoret till det nyinrättade Allmänna barnbördshuset och bytte 1777 namn till ammebesiktningskontoret. (Besiktningsjournaler finns för övrigt bevarade från och med 1777 i Allmänna BB´s arkiv). Frimurarbarnhuset inrättades 1753 och Politibarnhuset 1755. En av idéerna var att där uppföda spädbarn med komjölk i napp för att undvika smitta - en tanke som snart fick överges.

Barn från Allmänna barnhuset, som utackorderades i landsorten och som genom amning smittats med venerisk sjukdom, kom att sprida smittan vidare i olika landsändar. På 1830-talet inrättades ett särskilt rum för veneriskt sjuka barn i Allmänna barnhusets källare och inga barn under 3 månaders ålder utackorderades. (Se vidare Welander 1905 s.206 ff).
Dödligheten var stor bland de veneriskt sjuka småbarnen och i Allmänna barnhusets årsberättelse 1841 rapporterades om de avlidna, oftast veneriskt sjuka: ”Utaf de späda barnen hafva de flesta med döden afgått, hvartill man får lyckönska såväl barnen om samhället” (Welander 1905 s.203). Barnhusets ammor blev inte sällan själva smittade av dibarnen och fick vårdas på kurhuset (Eira sjukhus).

Frågan om vård av veneriskt sjuka barn på kurhuset diskuterades ingående och en del barn togs emot. 1845 föreslogs att en särskild avdelning skulle inrättas på kurhuset för barn men någon sådan kom ej till stånd på grund av oenighet och brist på medel. Även på S:t Görans sjukhus vårdades senare veneriskt sjuka minderåriga.

Professor Edvard Wilhelm Welander (född i Växjö 1846 - död i Stockholm 1917), som ingående analyserat problematiken med venerisk smitta genom amning och spridningen av smittan inom familjer (Welander 1905 s.216 ff), hade länge närt tanken att inrätta ”asyler för heriditärsyfilitiska barn” (Welander 1905 s.223). (Hereditärsyfilitiska / kongenitalsyfilitiska barn - ”barn som fötts med” syfilis, ”lues congenitalis”; felaktigt benämnd ”ärftlig syfilis”. Sjukdomen ärvs inte genetiskt !). Barnen skulle här kunna tillfriskna och under läkningsperioden ej heller föra smittan vidare. Tanken var ”att genom konsekvent och ihärdig vård och behandling bota dem från deras svåra och farliga sjukdom” (Nordisk Familjebok 1912).

Genom vädjanden om bistånd insamlades medel från välvilliga för att kunna inrätta ”ett litet hem för små heriditärsyfilitiska barn” (Welander 1905 s.224). Denna inrättning, Hemmet för hereditärsyfilitiska barn (Welanderhemmet, professor Welanders hem [asyl] för hereditärsyfilitiska barn), öppnades i december 1900 och låg i närheten av S:t Görans sjukhus i en mindre byggnad på Fridhemsgatan 1 (det sk tullhuset i hörnet Hantverkargatan-Fridhemsgatan, med 5 rum och kök). Hit överfördes nu ett mindre antal barn (7 st) som tidigare vårdats inne på S:t Görans sjukhus. Detta vårdhem/barnsjukhus blev det första i sitt slag i världen och kom att bli en mönsteranläggning för liknande inrättningar såväl inom som utom landet. (Efter några år öppnades ett liknande hem i Köpenhamn [med Welanderhemmet i Stockholm som förebild] och 1909 öppnades ett hem för hereditärsyfilitiska barn i Berlin -

också med förebild från Stockholm. Senare tillkom även ”Welanderhem” i Oslo 1912, Göteborg 1917, Helsingör 1918, Bergen 1919 och Malmö 1922 för att nämna några exempel).

Under de kommande åren vårdades upp till 14 barn på det nya vårdhemmet medan ytterligare ett antal barn som också behövt särskild vård istället fick intas/kvarstanna på S:t Görans sjukhus pga platsbrist.

Welanderhemmet i Köpenhamn fick namnet ”Lille Hjem”. I årsberättelsen 1907-1908 använder professor Welander själv orden ”lilla hemmet” om sitt vårdhem och i berättelsen för 1908-1909 återfinns samma beteckning i rubriken. From 1909-1910 används beteckningen ”Lilla Hemmet” som officiellt namn på vårdhemmet.

1906 begärde Welander hos Stockholms stad att kostnadsfritt få disponera en lämplig tomt nära S:t Görans sjukhus för att där uppföra en ny, egen byggnad för hemmet. Detta beviljades i december samma år och medel började insamlas för att kunna uppföra det nya hemmet.
1908 anordnades ett stort lotteri till förmån för en nybyggnad. Året efter lades grunden till den nya fastigheten och i september 1910 kunde Lilla Hemmets nya byggnad invigas och tas i bruk. Det nya vårdhemmet/barnsjukhuset var beläget i hörnet Welanders väg /
S:t Göransgatan, arkitekt var Frithiof Swensson (f. 1873) och byggkostnaden uppgick till
110 000 kr.

I den nya byggnaden fanns plats för betydligt fler barn (upp till 50-60 vårdplatser). Welander skrev själv i årsberättelsen 1909-1910 att ”Lilla hemmets uppgift är att vara en asyl, ett hem för de stackars små barn, som varit nog olyckliga att få den sorgliga syfilitiska sjukdomen i arf”. Vårdtiden kunde vara mycket lång (3-4 år) och det fanns enstaka barn som var intagna i över 10 år. Behandlingen bestod bland annat i medicinering med preparat där ytterst små mängder kvicksilver ingick; senare användes även sk salvarsanpreparat och 1922 tillkom vismutpreparat. Efterhand prövades dessutom ytterligare nya preparat och metoder med framgång (bla sk Malariabehandling). Prover togs regelbundet för att se om sjukdomen gav vika (Wassermans reaktion). Welander fick själv glädjen att se resultat av vården: ”… huru dessa små usla, sjukliga barn ej allenast bli befriade från sina symptom af syfilis utan ock alltmer tilltaga i välmåga, få friskt utseende och blifva förskonade från vidare symptom af sin sjukdom”.

Edvard Welander kunde som auktoritet på området och i egenskap av överläkare på hud- och könskliniken samt professor i syfilidologi vid S:t Görans sjukhus driva verksamheten vid Lilla Hemmet ”i egen regi”. Han var både hemmets läkare och ”direktör”. När han avled 1917 ombildades verksamheten till en stiftelse efter hans intentioner och skriftliga instruktioner: (Stiftelsen) Lilla Hemmet med egen styrelse. Ny läkare och direktör efter Welander blev Karl Jakob Marcus (1873-1935), som också var överläkare vid S:t Görans sjukhus och elev till Welander.

1920 avtäcktes en minnesvård skulpterad av Carl Eldh på Welanders grav på Norra begravningsplatsen. Vården hade bekostats genom insamlade medel. Vid Karolinska sjukhuset (SV-hörnet invid hudkliniken) finns dessutom en byst av Welander.

Beläggningen på Lilla Hemmet har varierat genom åren: i januari 1918 samt i december 1921 var 45 barn intagna samtidigt. 1917 vårdades sammanlagt 60 och 1918 samt 1919 55 barn.
Under 1920-talet började antalet nyintagna barn på Lilla Hemmet minska. I årsberättelsen för 1924 hävdades: ”Den minskade beläggningen står utan tvivel i samband med den starkt minskade frekvensen av syfilis i Sverige - år 1919 anmäldes 5.823 fall av förvärvad lues och

1924 856 !”. [Lues = syfilis]. I januari 1927 var dock 48 barn intagna. Därefter minskade åter antalet intagna barn för att i december 1940 vara nere i 8 st. Under krigsåren på 1940-talet ökade dock åter barnantalet; tex fanns 30 barn inskrivna i januari 1945.

Sommaren 1940 vistades de fåtaliga barnen på sommarkoloni i Bettna i Södermanland varvid S:t Görans sjukhus kunde disponera vårdhemmets lokaler. Även följande somrar fick ett antal av Lilla Hemmets barn vistas på sommarkoloni.

Perioden januari-maj 1940 mottogs flyktingar från Finland (sammanlagt 337 barn och mödrar) i Lilla Hemmet. Sedan Welanderhemmen i Göteborg och Malmö lagts ner utreddes frågan om Lilla Hemmets framtid. Ett förslag som framkastades var att hemmet skulle kunna ta emot samtliga minderåriga hereditärsyfilitiska barn i landet. Så blev också i viss mån fallet och dessutom mottogs ett antal utländska barn under andra världskriget och åren därefter.
From 1942 mottogs hereditärsyfilitiska barn från Finland (genom Hjälpkommittén för Finlands barn) då Welanderhem där måste utrymmas. Under de följande åren intogs dessutom ett antal barn från andra länder (Norge, Estland, senare även från tex Polen och Holland).

Januari 1941 - juni 1942 utnyttjades delar av byggnaden som internatskola för döva småbarn genom Svenska Föreningen för Dövas Väl.

När man under 1940-talet börjat ta in skolpliktiga barn fick dessa undervisning på hemmet av lärarinnor från Kungsholms folkskola.

1946 började man (med viss tvekan !) använda penicillin som preparat vid Lilla Hemmet. Redan 1947 betecknades dock penicillinbehandlingen som en rutinmetod och det noterades att vårdtiden blivit avsevärt förkortad. From våren 1950 frångicks övriga behandlingsmetoder och behandling med penicillin blev allenarådande.

I samband med 50-årsjubiléet 1950 framlades en vetenskaplig specialundersökning av docent Einar Hollström över de mer än 500 barn som varit intagna vid Lilla Hemmet genom åren. Studien visade att ca 95 % av barnen botats från syfilis och att vårdtiden minskat till nära hälften under de senare åren.

Vid Lilla Hemmet verkade i många år (1924-1949) syster Gertrud Sahlin (1888-1977) som översköterska och husmor och i arkivet finns brev till henne från fd patienter som med värme minns hennes omsorg och omtanke.

Sedan Medicinalstyrelsen yttrat att verksamheten vid Lilla Hemmet ej längre ansågs behövas och att statsbidrag därför sannolikt ej längre skulle beviljas uthyrdes delar av byggnaden under perioden april 1951-1955 till Röda korsets hem för barn med gomdefekter.

I december 1951 fanns 4 hereditärsyfilitiska barn inskrivna vid Lilla hemmet. Medelbeläggningen för 1954 blev 1,22 barn per dag; ”den lägsta siffra, som noterats sedan Lilla Hemmets tillkomst” (årsberättelsen 1954). De sista barnen skrevs ut 1954 och därefter intogs inga fler syfilitiska barn. Förhandlingar påbörjades med Stockholms stad, som ju ägde marken (tomträtt för Lilla Hemmet) men upplåtit denna utan kostnad ända sedan hemmet uppförts, och resultatet blev att staden köpte byggnaden 1956. Lilla Hemmet upphörde nu formellt, byggnaden utrymdes och överlämnades till Stockholms stad. Sedan staden förvärvat fastigheten finns Kungsholmens PBU (med efterföljare) i lokalerna.



Enligt stadgarna från 1917 skulle Lilla Hemmet vara ”en asyl för små barn, som lida av 'ärvd' eller dem i späd ålder vållad syfilis”. Nu skedde alltså en förändring: ”Sedan stiftelsen pga framgångar inom medicinen blivit obehövlig för detta ändamål, har stiftelsen sedan år 1956 under namnet Edvard Welanders stiftelse till uppgift att främja vetenskaplig medicinsk forskning inom dermatologi och venerologi”. Under 1957 användes övergångsbeteckningen Edvard Welanders stiftelse (fd Stiftelsen Lilla Hemmet). Nya stadgar antogs och fastslogs samma år av Överståthållarämbetet.

From 1958 började Welanderstiftelsen utdela stipendier enligt bestämmelserna i de nya stadgarna. 1991 sammanslogs Welanderstiftelsen med Finsenstiftelsen och blev Edvard Welanders och Niels R. Finsens Stiftelser.



Sekretess

Observera att i serierna F 1A och F 1B kan sekretessbelagda uppgifter finnas trots att journalerna börjat föras bortom sekretessgränsen. I enstaka journaler kan nämligen noteringar finnas som gjorts långt efter att behandlingen avslutats. Därtill kan senare inkomna personliga brev mm finnas som också kan innehålla känsliga uppgifter. I en del andra serier kan sekretessbelagda uppgifter dessutom förekomma men där ger årtalen i allmänhet vägledning.
Vid utlämnade av journaler måste därför sekretessprövning göras även i de fall journalerna synes vara tillgängliga bortom sekretessgränsen.



Arkivet

I Stadsarkivet fanns tidigare en volym med etiketten ”Lilla Hemmet (under S:t Görans sjukhus)” med patientjournaler från 1940-talet.
I oktober 2000 påträffades ett mindre antal volymer på Karolinska sjukhusets hudklinik och dessa volymer överfördes till Stadsarkivet (acc.nr 134/2000). Arkivhandlingarna omfattade enbart journaler men dessa innehöll ibland även fotografier, personliga brev mm.
Från 1900-1932 finns samtliga journaler bevarade och för åren 1937-1949 finns spridda journaler. En mindre serie bildas av journaler för de finska krigsbarnen under 1940-talet.

Materialet ordnades och förtecknades som ”Lilla Hemmet” i november 2000 av undertecknad och i juni 2004 gjordes omfattande kompletteringar till inledningen.

I februari 2006 överfördes ett antal flyttkartonger med handlingar rörande Lilla Hemmet / Welandertiftelsen från Stadsarkivet Kungsklippan till Stadsarkivet Frihamnen med anledning av omflyttningar inför ombyggnaden av arkivmagasinen. Materialet visade sig utgöra det i det närmaste kompletta arkivet för Lilla Hemmets hela verksamhet och för den efterföljande Welanderstiftelsen. (Fortfarande saknas dock de patientjournaler som redan år 2000 ej återfunnits). Efterforskningar i accessionsliggare på Stadsarkivet har ej gett något resultat vad gäller leveransdag/år eller vem som inlevererat flyttkartongerna och därmed saknas också uppgift om acc.nr.

Jag har nu i april 2006 ordnat och förtecknat hela arkivet samt ytterligare bearbetat föreliggande inledning.


Slutligen tackas Erik Janemar för scanning av bilder och Johan Rydell för hjälp med redigeringen av dessa på omslagssidan.




Stockholm i Stadsarkivet Frihamnen 27 april 2006




Lars Asklund
1:e arkivarie






________





Litteratur

Conradsson, Birgitta: Från det yttersta Kungsholmen.
Stockholmsmonografi nr 148, utgiven 2000. Foton sid. 110-111.

Hollström, Einar: A Follow-Up Study of the Results of Treatment in Children with Congenital Syphilis at the Welander Home, Stockholm, between 1900-1950.
Acta Derm. Venereol. Suppl . (Stockholm). 1950 Sep 4-10; 31 (Suppl. 24):89-95.

Lilla Hemmets årsberättelser 1900-1956 (med historiker 1915, 1925, 1950).

Nordisk familjebok (Bd 16, 2. uppl.) 1912.

S:t Görans sjukhus. Ett stycke svensk sjukhushistoria.
Utgiven 1992. Kapitel med fotografier sid. 68-69.

Stockholms kommunalkalender.

Welander, Edvard: Bidrag till de veneriska sjukdomarnes historia i Sverige.
2. uppl. Stockholm 1905.


Tillägg

Som framgår av Inledningen (andra stycket sid. 3) vårdades patienter från S:t Görans sjukhus i (en del av) Lilla Hemmets lokaler from 1940. Man kan se i inskrivningsliggarna för hudavdelningen på S:t Göran att under rubriken avdelning står det Lilla Hemmet på ett antal patienter. Tillhörande journal finns i S:t Görans arkiv.

Vidare kan man i veneriska avdelningens liggare på S:t Göran (åtminstone på 1940-talet) finna barn med ”Lues congenitalis” (syfilis) med egna journalnummer och tillhörande journaler där samt uppgift om överföring till Lilla Hemmet. Här saknas dock fortfarande ett stort antal journaler som dock åter har efterlysts.


Stockholm i Stadsarkivet Frihamnen 24 september 2008


Lars Asklund
1:e arkivarie

Ämnesord

Ämnesord, ort
Stockholms stad
Ämnesord, sak
Sjukhus, Sjukhus/vårdhem (Svenska ämnesord)
Stiftelser, Stipendiestiftelse (Svenska ämnesord)
Syfilis, Syfilissmittade barn (Svenska ämnesord)

Tillgänglighet

SekretessJa

Kontroll

Senast ändrad2014-05-26 11:46:54