Sök i arkiven
Genvägar MENY

VÄSTRA STOCKHOLMS SJUKVÅRDSOMRÅDE– BECKOMBERGA (VFO/VSO/VSSO)  (1989 – 1998)

Myndighet

KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad
HistorikVÄSTRA STOCKHOLMS SJUKVÅRDSOMRÅDET/BECOMBERGA SJUKHUS (VSO/VSSO)
Arkivbildaren omfattar material från Västra Stockholms sjukvårdsområde samt Beckomberga sjukhus. För närliggande organisationer, se respektive arkivbildare, enligt följande:
Västra förvaltningsområdet och Västra sjukvårdsområdet (VFO/VSO) 1971-1988
Västra sjukvårdsområdet - Sabbatsbergs/S:t Erik/S:t Göran (VSO/SG) 1989--1991
Centrala Stockholms sjukvårdsområdet (CSSO) 1989-1998
Västra Stockholms sjukvårdsområde - Beckomberga (VSSO) - 1989-1998
Norra Stockholms sjukvårdsområde (NSSO) 1999-2002
Beckomberga sjukhus administration var en del av VSO mellan 1971-1989. Beckomberga var en av fyra administrationer inom VSO, de övriga är förtecknade under VSO/SG. Administrationen vid Beckomberga sjukhus 1971-1989 har förtecknats tillsammans med materialet för VSSO 1989-1998.
Allmän historik
Storlandstinget
En länsindelningsutredning tillsattes 1963 med uppgift att föreslå näringspolitiskt sammanhållna administrationsområden som underlag för en effektiv regional förvaltning i statlig och landstingskommunal regi. Resultatet av denna utredning blev bland annat att Stockholms stad slogs ihop med landstingskommunen, och därmed bildades Stockholms läns landsting 1/1 1971, med dess nuvarande geografiska avgränsning, verksamhetsområde och politiska ledningsorganisation.
Politisk organisation
Stockholms läns landsting är en politisk organisation, bestående av fullmäktige, styrelse och nämnder. En av nämnderna var Hälso- och sjukvårdsnämnden, HSN, som 1971 hade fem olika lokalstyrelser, en per förvaltningsområde. 1999 bestod HSN av en hälso- och sjukvårdsnämnd med sex sjukvårdsområden, en Produktionsnämnd med elva produktionsområden, samt sex akutsjukhus.
I varje sjukvårdsområde fanns en politiskt vald sjukvårdsstyrelse som utsågs av landstingsfullmäktige och leddes av en sjukvårdsdirektör. Sjukvårdsstyrelsen ansvarade för att befolkningen i området fick den hälso- och sjukvård de var berättigade till. Skattemedel tilldelades sjukvårdsområdet i proportion till befolkningens storlek, åldersfördelning och socioekonomisk situation. Efter införandet av Stockholmsmodellen (se nedan) så beställde och upphandlade sjukvårdsområdet vård av såväl offentliga som privata vårdgivare, samt slöt vårdavtal med dessa.
Usom-arbetet (Utredningen om sjukvårdens organisation mm)
I februari 1981 fattade politikerna i Förvaltningsutskottet ett grundläggande beslut om vilken organisationsstruktur hälso- och sjukvården inom Stockholms läns landsting skulle ha i framtiden. Det övergripande syftet var decentralisering. Många av de beslut som tidigare hade fattats av HSN och dess delegationer skulle istället fattas av de fem lokalstyrelserna (senare sjukvårdsstyrelserna). Den nya organisationen trädde i kraft 1 januari 1983. Decentraliseringen genomfördes även inom förvaltningsområdena. Före 1983 togs de lokala besluten inom sjukvårdsområdena på tre nivåer: klinik-, block- och sjukvårdsområdes-ledningsnivå. Beslutskedjan förkortades och resultatet blev att blockchefsnivån försvann inom organisationerna. Utredningen initierades av Förvaltningsutskottet via Självstyrelseberedningen till Hälso- och sjukvårdsnämnden. Inom HSN leddes arbetet centralt av USOM-kommittén som satte riktlinjerna för ambitionsnivån och inriktningen.
Nya Grepp
1986 startade en utredning om hur Stockholms läns landsting skulle förändras internt. Syftet var att minska antalet beslutsnivåer och att bättre utnyttja personalens erfarenheter och kunskaper. Genom landstingets beslut den 8 mars 1988 blev det så möjligt för nämnderna och styrelserna att ge sina egna basenheter större inflytande över den egna verksamheten.
Stockholmsmodellen
Modellen infördes i Stockholms läns landsting med början 1992. Politikerna fungerade som patienternas företrädare och beställde vården inom sitt område. Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) fungerade som koncernledning och styrelse över akutsjukhusen, d.v.s. producenterna. Sjukhusens och vårdcentralernas roll blev att producera den vård som efterfrågades. Stockholmsmodellen innebar ett nytt ekonomiskt styrsystem för sjukvården, man tog betalt per prestation. Det blev ingen total utbyggnad av beställare och producentmodellen med en gång, eftersom sjukvårdsområdena fortfarande var ansvariga för produktionen av primärvård, geriatrik och psykiatri samtidigt som de fungerade som beställare av vårdtjänster gentemot akutsjukhusen. 1994 hade man inom samtliga sjukvårdsområden helt eller delvis infört en intern uppdelning i beställare och producenter. 1995 tillsattes en sjukhusstyrelse av HSN för att tydligare markera skillnaden mellan beställare och producenter.
1999 var Stockholmsmodellen fullt utbyggd, sjukhusstyrelsen avvecklades och ersattes av produktionsnämnden/styrelsen som ansvarade för driften av verksamheten vid akutsjukhusen och inom geriatrik, psykiatri och primärvård. 1999 blev det sex stycken sjukvårdsområden istället för de tidigare nio. Sjukvårdsområdena var dock fortfarande under HSN:s ledning. Varje sjukvårdsområde hade akutsjukhus som ansvarade för att befolkningen inom respektive område erbjöds viss hälso- och sjukvård och dessa styrdes alltså under produktionsnämnden. Produktionsområdena fortsatte att vara nio till antalet.
Sjukvårdsområdets organisation
VSSO uppkommer 1989 då det sker en omfattande decentralisering av ansvar och befogenheter inom sjukvården. De tidigare fem områdena växer till nio och VSO splittras upp i två områden - centrala (CSSO) samt västra (VSSO). Dessa kvarhåller ansvaret för primärvården, psykiatrin och geriatriken, samtidigt som de beställer vården från S:t Görans och Sabbatsbergs sjukhus som nu hade friställts till att vara enbart producenter av vården. Året därpå sammanförs sjukhusen med S:t Eriks och blir till ett eget sjukvårdsområde.
Upptagningsområde
Med Västra Stockholms sjukvårdsområde (VSSO) menas den sjukvårdsförvaltning som mellan åren 1989 och 1998 sträckte sig över Bromma, Västerled, Hässelby, Vällingby, Spånga och Kista församlingar i Stockholms kommun, samt Ekerö kommun. Befolkningen hade inom sjukvårdsområdet tillgång till primärvård, geriatrisk vård och psykiatrisk vård men under en kortare period hade sjukvårdsområdet även ansvar för befolkningens behov av somatisk korttidsvård. Den somatiska vården gällde då specialiteterna internmedicin, allmänkirurgi, ortopedi och urologi.
Administrationen fanns på Beckomberga sjukhus. Organisatoriskt var sjukvårdsområdet indelat i basenheter, bland annat ingick olika primärvårdsområden (här förkortat po). Dessa var: po Ekerö, po14 Bromma, po15 Hässelby-Vällingby, po16 Spånga-Tensta-Hjulsta, po 17 Akalla-Husby-Kista, po 18 Rinkeby-Bromsten
1991 ingick VSSO i ett projekt tillsammans med CSSO och S:t Göran/Sabbatsberg (SG)som kallades "Sätt värde på vården". Det rörde sig om ett nytt ekonomiskt styrsystem och var ett pilotprojekt inom Stockholmsmodellen. Projektet var avgränsat till specialiteterna internmedicin, allmänkirurgi, ortopedi samt urologi. Syftet med projektet var att få mer och bättre vård för pengarna samt vård på rätt vårdnivå.
1993 beslutade styrelsen om en ny organisation som innebar att beställarorganisationen separerades från driftsorganisationen och inom styrelsen bildades ett särskilt utskott för driftfrågor. Från och med den 1 juni 1994 organiserades den landstingsdrivna primärvården i ett särskilt bolag, AB Hälsoservice. Försörjningsverksamhetetn bildade vid samma tidpunkt Västra Servicegruppen AB. Geriatrik och psykiatri sammanfördes till en samlad driftorganisation under ledning av en driftchef. Under 1993 skedde en upphandling av vaktmästeri, transporter och städning för Beckomberga, Blackeberg och Råcksta sjukhus.
Institutioner inom sjukvårdsområdet:
Beckomberga sjukhus
Ingick i VSSO 1989-1995. Sjukhuset avvecklades successivt från 1990 och fram till och med 1997, administrationen för VSSO fanns även senare kvar på sjukhuset.
Brommageriatriken AB, Capio Diagnostik, folktandvård samt Blackeberg-Ängby vårdcentral är några av verksamheter som har flyttat in i några av lokalerna efter Beckombergas nedläggning.
Råcksta sjukhus
Ingick i VSSO 1989-1997, bildade därefter tillsammans med Blackebergs sjukhus det kommunalt drivna Västra sjukhuset.
Blackebergs sjukhus
Ingick i VSSO 1989-1997, bildade därefter tillsammans med Råcksta sjukhus det kommunalt drivna Västra sjukhuset.
Ösbyholms sjukhem (Norrtälje)
Ingick i VSSO 1989. Ösbyholms sjukhems patienter bestod av lättskötta psykiskt sjuka patienter som vårdats lång tid.
Arkivet
Under perioden före beställar-/producentorganisationen som genomfördes på 1990-talet fanns både den administrativa och vårdrelaterade verksamheten, och dess handlingar, inom sjukvårdsområdets ramar, d.v.s. vårdcentraler, sjukhus + den centrala förvaltningen. I den nya organisationen där administration och vård delas upp i sjukvårds- och produktionsområden så har man här under de olika arkivbildarna, d.v.s. sjukvårdsområdena, bara tagit med den administrativa delen av materialet, då resten finns inom produktionsområdets verksamhet. Men detta kan även gälla tidigare organisationer då vårdinrättningarna har bildat egna arkivbildare. Handlingarna i detta arkivbestånd omfattar därför endast administrativa handlingar. Dessa härrör främst från sjukvårdsområdets centrala förvaltning. När det gäller handlingar från sjukvårdsområdets lokala förvaltningar har detta angivits i förteckningen.
Handlingar i VSSOs arkiv
I VSSO handläggs personalärenden till en början av beredningsgruppen. Fram till 1994 fanns även avdelningen Konsult och Service, men denna uppgår sedan i den vanliga beredningsgruppen, som samma år senare döps om till samverkansgruppen. 1994 sker en intern uppdelning i beställare och produktion inom de flesta sjukvårdsområdena. Inom VSSO sker uppdelningen mellan Beställarorganisationen och Produktionsorganisationen. Produktionsenheten är även uppdelad i produktion (ProBer) och drift (DriBer). Arkivet hålls separerat mellan 1994 och 1996, men återgår sedan till samverkansgruppen.
I arkivet återfinns även handlingar som dateras ända tillbaks till 1966, alltså före VFO:s uppkomst. Dessa har varit arkiverade i Beckomberga sjukhus och har sedan ingått bland de hemligstämplade handlingar som sedan förts inom VFO och VSO. Eftersom dessa handlingar, samt VFO:s och VSO:s handlingar, återspeglar strukturen för VSSO:s senare arkiv, har de bibehållits i samma arkiv.
På Beckomberga sjukhus bedrevs utbildning gällande psykiatri. Vid nedläggningen av sjukhuset flyttades arkivet med utbildningsverksamheten. Dessa handlingar finns i SPOs arkiv (skall levereras till LA under 2005).
Arkivet innehöll handlingar från CSSO samt CSPO och dessa har förts till sina respektive arkivbildare.
Arkivhandlingar:
A
I serien ingår
B
Personaltidningar?
C
D
E
F
Serie F innehåller en serie gällande Folkhälsogruppen. I serien ingår handlingar, beslut och korrespondens. Beslutet om att tillsätta en folkhälsogrupp togs av VSSOs sjukvårdsstyrelse 1993. Ett nära samarbete inleddes mellan VSSO och Socialmedicin Kronan. Fyra områden prioriterades: skadeförebyggande åtgärder, hälsofrämjande arbete i skolan, åtgärder mot psykosocial ohälsa samt äventyret Hälsan. Äventyret Hälsan var ett hälsopedagogiskt centrum som började sin verksamhet 1995 och styrdes via avtal med sjukvårdsstyrelsen. Folkhälsogruppen bedrev verksamhet 1994-1999. I gruppen ingick hälsoplanerare som hade ett geografiskt ansvarsområde. Med åren blev det ett tydligare mål att minska ojämlikheter i hälsan hos människor. Kartläggningen av människors hälsa resulterade i olika rapporter.
G
Ingång till arkivet är de olika diarierna. Ärendeförteckningar har även förts över korrespondens och återfinns i så fall först i kartongerna.
I och med att en stor del av verksamheten inom sjukvårdsområdet rörde psykiatri
bör hänsyn tas till det vid utlämnande. Handlingarna innehåller personuppgifter om patienter och även uppgifter om personalen i form av personalsociala akter.
Närliggande arkiv:
Västra Servicgruppen AB (VSG)
AB Hälsoservice
CSSO
VSO/SG
NSSO
Jessica Andersson, arkivarie
Källor:
Årsredovisning för Västra Stockholms sjukvårdsområde 1989-1993.
Johan Lindqvist, historik, 2001-12-04
Maria Gidlöf, allmän beskrivning av sjukvårdsområden
skall tas med??
Historik:
Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) delade efter storlandstingets tillkomst 1971 upp Stor-Stockholm i fem förvaltningsområden; västra, södra, nordöstra, nordvästra och sydvästra. Det västra förvaltningsområdet (VFO) bestod likt de andra av olika blockorganisationer (långvård, psykiatri, medicin, kirurgi, primärvård och service) vilka samlade ihop all närliggande verksamhet inom respektive block. Utöver blocken fanns även ett antal administrativa avdelningar. Administrationen bibehölls vid Beckomberga sjukhus där det även innan VFO:s tillkomst fördes sjukvårdsarkiv.
1983 gjordes en ny omorganisation inom sjukvårdspolitiken. Förvaltningsområdena omstöptes till sjukvårdsområden för vilka fem förtroendevalda sjukvårdsstyrelser inrättades. Blockorganisationen kvarstod till 1985 då den ersattes av en uppdelning i två bassjukvårdsområden - S:t Göran och Sabbatsberg. Styrelserna hade befolkningsansvar för dessa områden, samt beslutade om bassjukvården inom vissa ramar. I detta läge hade VFO blivit till Västra sjukvårdsområdet (VSO) och inkluderade fortfarande Kungsholmen och Hägersten.
I den s k Stockholmsmodellen är de politiska nämnderna samt beställarnämnderna åtskiljda från produktionen. 1992 tas ett stort steg i denna riktning när HSN börjar fungera som koncernledning och styrelse över akutsjukhusen, dvs producenterna. Politikerna fungerar som patienternas företrädare och beställer vården inom respektive område. Denna modell blir fullt utbyggd först 1999 och det är i samband med detta som VSSO upphör.
Arkiv:
Johan Lindqvist, 2001-12-04
Hänvisningar till orter
Stockholms kommun (Verksamhetsort)
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
Stockholms län (Verksamhetsort)
ReferenskodSE/AB019/LA_652
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/hB02i7y65IVCT4oys1k4LA
SpråkSvenska
ExtraIDLA_652