Sök i arkiven
Genvägar MENY

Vimmerby stad / Stadsfullmäktige  (1862 – 1970)

Myndighet

KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad (Kommunal myndighet)
HistorikH I S T O R I K
Vimmerby kommun, Centralarkiv 227
1125 Vimmerby stad / Stadsfullmäktiges arkiv.
Från 1863 skulle varje socken, dvs församling, på landet utgöra en kommun; dock kunde flera socknar inom samma län förena sig om gemensam kommunalförvaltning. Stadsfullmäktige 1863-1970 valdes av allmän rådstuga 1863-1920, vid kommunalval 1920-1970
Från 1863 hade magistraten fortfarande viss tillsyn över kommunala myndigheter i staden men inte beslutanderätt i kommunala angelägenheter. 1863-1930 utgjorde magistraten fortfarande stadsstyrelse i städer med rådhusrätt, men samtidigt fanns stadsfullmäktige, som valdes av samtliga röstberättigade på allmän rådstuga. Endast personer med viss inkomst eller förmögenhet hade kommunal rösträtt 1863-1918. Stadsfullmäktige beslutade i rent kommunala angelägenheter men kommunicerade inte direkt med högre statliga myndigheter utan detta sköttes via magistrat och landshövding.
Genom 1938:109 bestämdes att stad med över 700 invånare skulle inrätta stadsfullmäktige. Om invånarantalet sjönk under 700, skulle stadsfullmäktige bibehållas ändå. Stad med mindre än 700 invånare kunde överföra beslutanderätten till stadsfullmäktige efter fyra år, dvs då upphörde allmänna rådstugan. 1938:108 hade motsvarande bestämmelser om kommunalstämma resp. kommunalfullmäktige. I kommunallagen 1953:753 var allmän rådstuga borta. 1953:754 upphävde 1930:252 med alla tillägg.
Stadsfullmäktige var normalt städernas högsta beslutande organ mellan 1863 och 1970. I denna egenskap har stadsfullmäktige en brokig samling föregångare. Magistraten utgjorde från 1600-talet i regel stadens styrelse, men det fanns dock ett fåtal städer som saknade magistrat. Vid sidan om Magistraten fanns ofta allmänna rådstugan och olika äldsteinstitutioner, såsom Stadens äldste, Borgerskapets äldste eller Fristadens äldste. I många städer hölls dessutom sockenstämmor som var självständiga från stadens övriga styre. Arkiven efter stadsfullmäktiges föregångare förvaras i regel hos landsarkiven.
Enligt 1862 års lag om kommunalstyrelse i stad (SFS 1862:14) var stadskommunens högsta beslutande organ allmänna rådstugan (kommunalstämmans motsvarighet) eller stadsfullmäktige. Städer som hade fler än 3 000 invånare var skyldiga att utse stadsfullmäktige, i mindre städer var detta frivilligt. Om det fanns stadsfullmäktige i en stad var allmänna rådstugans uppgift endast att utse ledamöter till denna. Till allmänna rådstugan hade alla röstberättigade i kommunen tillträde. Röstberättigad var före år 1918 den som antingen var mantalsskriven i staden eller ägde en fastighet i staden och som betalade skatt. Efter att allmän kommunal rösträtt införts år 1918 började stadsfullmäktige väljas i allmänna val vart fjärde år.
Antalet ledamöter i stadsfullmäktige var beroende av stadens folkmängd:
2 000 invånare eller mindre 20 ledamöter
2 000 - 5 000 invånare 21 - 25 ledamöter
5 000 - 10 000 invånare 26 - 30 ledamöter
10 000 - 20 000 invånare 31 - 40 ledamöter
20 000 - 40 000 invånare 41 - 50 ledamöter
40 000 invånare eller fler 51 - 60 ledamöter
För att få vara ledamot av stadsfullmäktige krävdes att man uppnått 25 års ålder, var skuldfri och inte var dömd för något brott. Den som blev invald i stadsfullmäktige satt kvar i fyra år. Stadsfullmäktiges ordförande utsågs av fullmäktige själv.
Stadsfullmäktige skulle mötas minst två gånger per år: i juni för genomgång av föregående års räkenskaper och förvaltning samt för val av ledamöter till landstinget, i december för att besluta om kommande års utgifter och inkomster samt för att tillsätta olika befattningar inom kommunen. Övriga sammanträden skedde så snart länsstyrelsen, magistraten eller stadsfullmäktiges ordförande ansåg det nödvändigt. Stadsfullmäktiges förhandlingar var offentliga.
1930 års lag om kommunalstyrelse i stad (SFS 1930:252) innebar inga större förändringar bortsett från att stadsfullmäktige blev obligatorisk också i städer med fler än 1 500 invånare. I och med att 1953 års gemensamma kommunallag (1953:753) trädde i kraft år 1955 blev stadsfullmäktige obligatoriskt i samtliga städer. Med 1971 års stora kommunreform försvann uppdelningen mellan stadskommuner och landskommuner, vilket innebar att samtliga stadsfullmäktige upphörde och ersattes av kommunalfullmäktige.
Stadsfullmäktiges förhållande till resten av kommunen
Stadsfullmäktige var stadskommunens högsta beslutande organ. Verkställigheten och förvaltningen av fullmäktiges beslut låg antingen på drätselkammaren eller särskilda styrelser eller personer som stadsfullmäktige utsett.
Enligt 1930 års lag om kommunalstyrelse i stad skulle alla ärenden som skulle avgöras av stadsfullmäktige vara behandlade av drätselkammaren eller annan kommunal nämnd eller styrelse. Stadsfullmäktige var alltså enbart ett beslutande organ. Beredning och verkställighet överläts på andra delar av kommunen, företrädesvis drätselkammaren.
Förhållandet mellan stadsfullmäktige och magistraten
Enligt både 1862 och 1930 års lagar låg stadskommunernas beslutanderätt hos stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan, men all förvaltning och verkställighet skulle ske under överinseende av magistraten. Magistraten skulle se till att fullmäktiges eller rådstugans beslut överrensstämmande med gällande lag och rätt och att stadens fasta egendomar och inkomster användes på rätt sätt. Magistraten var också den myndighet som anställde den personal som behövdes för stadens förvaltning. Stadsfullmäktige var dessutom skyldigt att antingen lämna ett yttrande eller fatta ett beslut över de frågor som magistraten valde att överlämna till stadsfullmäktige. Vid stadsfullmäktiges sammanträden och överläggningar hade magistraten rätt att delta. Emellertid fick inte magistraten delta i själva besluten.
I och med att 1953 års kommunallag trädde i kraft år 1955 försvann magistratens inflytande över de kommunala besluten helt.
Kommunfullmäktige infördes år 1971 då det juridiska begreppet stad avskaffades.
Till stadsfullmäktige angränsande arkiv
Då fullmäktiges föregångare varit många finns en hel del olika arkiv som kan ha vara av intresse. Viktigast är magistrats- och rådhusrättsarkiven som förvaras hos respektive landsarkiv. Även äldste och sockenstämmoarkiven förvaras i regel hos landsarkiven.
Stadsfullmäktige var enbart ett beslutande organ. Beredning och verkställighet av ärendena skedde hos andra instanser. Detta innebär att bakgrundsmaterialet och det material som bildas när beslutet verkställs hamnar i andra arkiv än stadsfullmäktiges arkiv. Vanligtvis var drätselkammaren både det beslutande och verkställande organ, men det förekom även att andra nämnder och styrelser hade den funktionen.
Lästips: Lindberg Ernst-Folke, ”Stadsfullmäktigevalen blir politiska” i Hundra år under kommunalförfattningarna 1862-1962. En minnesskrift, red. Palme Sven Ulric, Stockholm 1962.
Palme Sven Ulric, ”De första stadsfullmäktigevalen”, ”Stadsfullmäktige sammanträder” och ”De första kvinnliga stadsfullmäktige” i Hundra år under kommunalförfattningarna 1862-1962. En minnesskrift, red. Palme Sven Ulric, Stockholm 1962.
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/H252/VIMKOARK_1125
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/cJpoijz1rwN8INyzE0kAzs
SpråkSvenska
ExtraIDVIMKOARK_1125