Sök i arkiven
Genvägar MENY

Degerfors bruk  (1660 – )

Organisation

KategoriFöretag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Järnbruk och järnverk)
Alternativa namn
Strömsnäs järnverk  (1886 – 1939)
Degerfors järnverk  (1960 – , Degerfors Järnverks AB blev 1960 fusionerat med Uddeholms AB som Degerfors järnverk)
Outokumpu Group/ Avesta Polarit AB
Strömsnäs järnverks AB  (1886 – 1939)
Degerfors Järnverks AB  (1939 – 1960, Strömsnäs Järnverks AB blev 1939 dotterbolag till Uddeholm under namnet Degerfors Järnverks AB)
Degerfors AB  (1870 – 1886)
Strömsnäs Jernverk
Nedre Degerfors bruk
Övre Degerfors bruk
Nedre Degerfors bolag
HistorikJärnbruk och järnverk 1660-. Benämndes Strömsnäs fram till 1939. Idag verksamhet under firmanamn Outokumpu Group/ Avesta Polarit AB (2006).

----------

ÄLDRE ARKIVHISTORIK:

Degerfors Bruk/järnverk
(1886-1939 Strömsnäs Järnverks AB)


Nära sitt utflöde ur Möckeln bildar Letälven en fors, Degerforsen.
Vid Degerforsen erhöll borgaren (1661 borgmästaren) G Camitz i Kristinehamn 1660 privilegium att anlägga en stångjärnshammare. 1666 fick Camitz Bergskollegii privilegium på ännu en härd och hammare vid Degerfors. Hammarstället kallades Övre Degerfors och den äldre hammaren Nedre Degerfors. De båda hamrarna hade tillsammans fyra härdar. En härd måste dock rivas. De tre kvarvarande hamrarna hade 1695 rätt att smida 1 060 skeppund. Både Övre och Nedre Degerfors bruk stannade länge i släkten Camitz' ägo. De båda bruken drevs var för sig och hade sina egna kolskogar.

Släkten Camitz kom att inneha ledningen av Övre Degerfors till 1809 och Nedre Degerfors till 1855. 1809 blev den i släkten Camitz ingifte G A af Chapman ägare till Övre Degerfors. Han fick 1839 rätt att utöka smidet från 353 till 420 skeppund, men sålde bruket 1843 till brukspatron Jeppe Strokirk. 1845 fick Strokirk privilegium för tre spikhammare med två ässjor, och 1848 fri smidesrätt för en stångjärnshammare med en härd och för en ässja med två spikhammare. Bruket förblev i släkten Strokirks ägo till år 1870, då det såldes till Degerfors AB.

Nedre Degerfors bruk fick sin smidesrätt utökad 1837 till 900 skeppund, och 1848 medgavs fri smidesrätt för två härdar. Åren 1848-1856 tillverkades i medeltal 1 237 skeppund stånqjärn per år. 1855 såldes Nedre Degerfors bruk på auktion, eftersom ingen av de kvarlevande barnen Camitz mäktade ta över. 1856-1860 hade bruket tre delägare som 1860 erhöll rätt att installera tre spik- och en knipphammare. Samma år såldes bruket till kaptenen J A Wijkander som i sin tur 1864 överlät det till Nedre Degerfors bolag. Nedre Degerfors bruk hade då redan köpts,- utökat med en masugn,- av Ölsboda Bruks AB. De båda bolagen var i stort sett identiska med varandra, fast under olika namn. Wijkander var ledaren och själen i företaget. Han anordnade utom hyttan 1862 lancashirehärdar, grov- och finvalsverk. Efter stora felkalkyler gjorde sig Wijkander skyldig till förfalskning av växlar och dömdes för detta 1868 till straffarbete i sex år och ständig vanfrejd.

Ölsboda bruks AB föll med Wijkander. På konkursauktionen 1868 inropades Nedre Degerfors bruk med rost- och masugn, sex lancashirehärdar, vällugnar och valsverk av handelsfirman A Fröding & Co i Göteborg. 1869 togs bruket över av Degerfors AB, som nästa år köpte det övre bruket i Degerfors. Degerfors AB var ett helt nytt av Fröding & Co bildat bolag. För att finansiera köpet av Övre Degerfors bruk och möjliggöra investeringar ökades 1872 aktiekapitalet. Genom firma A Fröding & Co överfördes 1874 Stora Lassåna bruk vid Laxå till Degerfors AB. A Fröding & Co var den dominerande intressenter i Degerfors AB. Bland andra stora intressenter märks Kockums Mekaniska Verkstads AB och Bolinders Mekaniska Verkstads AB. Övre bruket lades snart ner och driften
koncentrerades till Nedre bruket.

Perioden 1871-1876 blev en byggnationsperiod. Bygget av en andra masugn påbörjades. Lancashiresmidet utökades för att 1875 bestå av 14 dubbelhärdar. 1875 togs ett nytt smältverk i bruk, för att ta hand om smältjärnet från lancashirehärdarna. Plåtvalsverk för grov och tunn plåt anlades. Därtill kom flera andra investeringar på valsningssidan. Gjuteri, mekanisk verkstad och en klensmedja anlades.

Kris inom järnhanteringen rådde vid mitten av 1870-talet och större delen av kapitalet var uppslukat av nybyggnaderna i Degerfors. I mitten av 1880-talet följde en ny kris som fick svårare följder genom att en eldsvåda drabbade bruket 1883. Dessa omständigheter i förening uttömde bolagets resurser helt. Bolaget blev föremål för en rekonstruktion och ombildades 1886 till Strömsnäs Järnverks aktiebolag.

Det nya bolaget befann sig i en svår ekonomisk situation efter branden, och lågkonjunktur rådde i början av 1890-talet. 1895 tillträdde Ernst Odelberg som disponent och kom att under flera decennier styra järnverket. Odelberg var en patriarkalisk ledare. Han ogillade fackföreningar (en sådan bildades i Degerfors 1904) och var motståndare till 8-timmarsdag och semester. Han var dock mycket mån om sina anställdas väl och ve men ville själv bestämma hur det skulle ske. Odelberg menade att stora investeringar helst skulle göras under lågkonjunktur.

Lancashiremetoden var mycket dyr vid framställning av stångjärn och plåt. Något nytt måste ersätta. Det blev martinmetoden som helt ersatte den gamla metoden 1894. Mellan 1887 och 1902 byggdes fyra martinugnar. Strömsnäs Järnverks AB köpte aktier i flera gruvbolag, som Dalkarlsberg, Striberg och Persberg. Ett nytt rörvalsverk för framställning av helsmidda rör byggdes. Denna produktion gick till den nya cykelindustrin och blev ett lyckokast. 1897 började man bygga en kraftstation för att få elektrisk energi. Större delen av verken drevs dock fortfarande av vattenturbiner direkt. Svårigheter att sälja stångjärn gjorde att bruket lät uppföra ett manufakturverk, där bl a vagnsfjädrar tillverkades. Ett nytt gjuteri byggdes år 1900. Vidare byggdes ett reversibelt grovplåtverk som kunde startas 1905. Det var länge det största och modernaste i Sverige. Det kompletterades efter några år med ett universalverk. Brist började uppstå på träkol. Som ersättning började man prova den elektriska masugns-processen. 1912 övertog Strömsnäs Järnverks AB en sådan masugn i Trollhättan. Ett dotterbolag bildades, AB Trollhättans Elektriska masugn.

Första världskriget skapade en inte tidigare skådad högkonjunktur för järnhanteringen med växande efterfrågan och kraftigt stigande priser. 1914 hade Strömsnäs Järnverks AB en vinst på ca 418 000 kr, medan 1918 års vinst uppgick till 5,6 milj kronor. 1915 blev ett sintringsverk klart, och detta gjorde malmkostnaderna lägre. Bristen på träkol gjorde den elektriska masugnen i Trollhättan mycket värdefull. Därför byggdes 1916 ytterligare en sådan ugn med ännu större kapacitet. 1918 stod ett stångjärns- eller mediumverk klart med ny vällugn.

För Degerfos del var mellankrigsperioden en tid av stillestånd för att inte säga tillbakagång. Större delen av 1920-talet låg produktionen på samma nivå som vid sekelskiftet ca 15 000 ton. Omsättningen var före kriget 2-4 milj kronor årligen för att 1919 stiga till 17 milj kronor. Hela 1920-talet höll sig omsättningen per år vid ca 3 milj kronor. 1930 drabbades Sverige av den stora internationella krisen. 1933 kom en konjunkturuppgång, som hade sin orsak i de påbörjade krigsrustningarna, framför allt i Tyskland.

Konflikten uppstod på 1920-talet mellan Odelberg och arbetarorganisationerna. Den första större tvisten gällde 48-timmars arbetsvecka 1920. 1923 kom den stora järnbrukskonflikten, när arbetsgivarna ville sänka lönerna. Strejker, bl a vid Degerfors, besvarades med allmän lockout.

På 1920-talet började bygget av en ny martinugnsanläggning, ett nytt grovvalsverk och ny mekanisk verkstad, allt enligt Odelbergs tes att stora investeringar skulle göras under lågkonjunktur. Bygget av det nya martinverket fick dock avbrytas för att inte försvaga bolagets finansiella ställning. Grovvalsverket stod klart 1925. 1926 uppfördes ett kallvalsverk, och bygget av ett pressverk med olika hydrauliska pressar startade 1929. Samma år såldes AB Trollhättans Elektriska masugn till Wargöns AB. I stället uppfördes en elektrisk masugn i Degerfors, och man måste då köpa elektrisk kraft till denna av Uddeholms AB. 1931 stod masugnen färdig.

1932 lämnade Ernst Odelberg sin syssla som disponent, 71 år gammal. Bengt Carleson blev hans efterträdare. Ett avtal om samarbete på en del områden tecknades 1931 med Uddeholm AB. 1936 inleddes diskussioner om byggande av ett kallvalsverk för tillverkning av rostfri plåt som ett samarbetsprojekt mellan Uddeholm och Strömsnäs. Vintern 1938-39 deklarerade Strömsnäs Järnverks AB sina planer på att bygga ett kallvalsverk och ifrågasatte bidrag från Uddeholms sida. Dessa diskussioner fick till slutresultat att Uddeholm genom köp av aktier i Strömsnäs Järnverks AB förvärvade majoritet i dess styrelse. Strömsnäs Järnverks AB blev 1939 dotterbolag till Uddeholm under namnet Degerfors Järnverks AB.

Med Bengt Carleson som disponent inledde Degerfors en mycket kraftig expansion. Det 1935 påbörjade nya stålverket, som efter hand byggdes ut, fick helt ersätta de gamla anläggningarna för stålframställning. Produktionen av göt uppgick omkr 1960 till 160 000 ton per år. Nytt tunnplåtvalsverk och finvalsverk och de övriga varmvalsverken om- och tillbyggdes. Ett kallvalsverk för rostfri plåt uppfördes.

Till Degerfors koncentrerades Uddeholmskoncernens hela produktion av rostfri plåt. Dotterbolaget i Degerfors blev 1960 fusionerat med Uddeholms AB som Degerfors järnverk. Ett intimt samarbete sker sedan 1939 med de övriga bruken inom koncernen. Göten till den rostfria plåten levereras av Hagfors järnverk. Degerfors lämnar en del av ämnesmaterialet till rörverken i Storfors ock valstråd till dragerierna i Blombacka.

Som handelsjärnverk är Degerfors ett av landets större. På tillverkningsprogrammet står också en kraftigt utvecklad manufaktur. En utveckling har ägt rum från plåtslageri till de moderna pressverken, som hör till de största i landet. På tillverkningsprogrammet står tryckkärl av olika slag såsom autoklaver, cellulosakokare, värmeväxlare o a.

1958 fick Uddeholms AB beställning på reaktortanken till Sveriges första kommersiella atomkraftverk, R3/Adam i Ågesta. Pansarplåt till det svenska försvaret framställs i det gamla grovplåtvalsverk, som byggdes redan 1905. 1959-1962 uppfördes ett nytt grovplåtverk för att motsvara den ökade efterfrågan. Detta verk var i stor utsträckning automatiserat. Produktionskapaciteten blev därmed flerfaldigt större än de 25 000 ton per år som var aktuella 1961. 1956 efterträdde Kjell Åkerhielm Bengt Carleson som bruksdisponent i Degerfors.


Litteratur:

Ernvik, Arvid: Östvärmländska järnbruk (1968)
Lindberg, G: "Karlskoga bergslag. Historia och beskrifningar"
(1895)
Nordenvall, Per: "Degerfors bruk. Tiden 1860-95" En studie i
expansion med många förhinder. (1966)
Gårdeval, Christer: "Strömsnäs Jernverks Aktiebolag 1895-1932"
(1968)
Kolmert, Gunnar: "Värmländska industribilder" (1961)
Hänvisningar till orter
Degerfors kommun (Verksamhetsort)
Degerfors församling (Örebro län) (Verksamhetsort)
Karlskoga kommun (Verksamhetsort)
UnderordnadLaxå bruk (1874 – 1893)
UnderordnadTrollhättans Elektriska Masugn (1912 – 1929)
ÖverordnadNyby Uddeholm AB (1979)
Se ävenNords Verkstads AB
ÖverordnadA. Fröding & Co (1868)
Se ävenPersbergs gruvor (Strömsnäs Järnverks AB var delägare i Persbergs gruvor.)
Se ävenDalkarlsbergs AB (Strömsnäs Järnverks AB var delägare i Dalkarlsbergs AB)
Se ävenDegernäs gård (Karlskoga socken)
Se ävenStribergs gruvaktiebolag. Domänverket (Strömsnäs Järnverks AB var delägare i Stribergs gruvaktiebolag.)
UnderordnadDegerfors arbetares understödsförening
Se ävenKockums Mekaniska Verkstads AB (1870-tal) (Kockums Mekaniska Verkstads AB var delägare i Degerfors AB)
Se ävenJ & C G Bolinders Mekaniska Verkstads AB (1870-tal) (J & C G Bolinders Mekaniska Verkstads AB var delägare i Degerfors AB)
Se ävenDegerfors brukshandel
Se ävenSunds gård (Nysunds socken)
ÖverordnadUddeholms AB (1939 – 1979) (Strömsnäs Järnverks AB blev 1939 dotterbolag till Uddeholm under namnet Degerfors Järnverks AB. Dotterbolaget i Degerfors blev 1960 fusionerat med Uddeholms AB som Degerfors järnverk.)
Se ävenPersonalstiftelsen Ernst Odelsbergs utbildningsfon (Ernst Odelberg var disponent vid Strömsnäs Järnverks AB, styrelseledamot samt senare även styrelseordförande i bolagets styrelse.)
Se ävenJärnbrukscentralen (1939) (Degerfors Jernverks AB var medlem i Järnbrukscentralen)
Se ävenStrömsnäs gård (Degerfors socken)
Se ävenStrokirk, Jeppe (1843) (Jeppe Strokirk var brukspatron och ägare av Degerfors bruk från 1843.)
Se ävenÖlsboda bruk (Ölsboda bruk har både ägt Degerfors bruk samt även varit i dess ägo.)
Se ävenSkrotsammanslutningen (1933) (Strömsnäs Jernverks AB var medlem i Skrotsammanslutningen)
ReferenskodSE/ARKIS/71049
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/vqH4VNpQC4YIzxJ8PnIoz2
HuvudkällaTryckt litteratur
Källår2006
Om postens upprättandeUppgifterna hämtade från:
Kvarnbratt, Thomas - Nycklar till brukssamhället