Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Utredningen om rätt till bete vid fäbobruk och annan småskalig djurhållning


Grunddata

ReferenskodSE/RA/325275
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/q8KPD0iPdq2z04kh08sIx7
ExtraID325275
Omfång
1 Volymer  (-)
Datering
2003 (Tidsomfång)
VillkorNej
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge)
Arkivbildare/upphov
Utredningen om rätt till bete vid fäbobruk och annan småskalig djurhållning (2003)
Alternativa namn: Jo 2003:02
Kategori: Statlig myndighet

Innehåll

Allmän anmärkningBeslut vid regeringssammanträde den 10 april 2003.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att undersöka om det
är nödvändigt och lämpligt med särskilda bestämmelser om
betesrätt och stängsel vid fäbodbruk och andra småskaliga former
av djurhållning. I uppdraget ingår att lämna förslag till de
lagändringar som kan behövas.

Bakgrund

Riksdag och regering har i många sammanhang uttalat sin vilja att
bevara och utveckla fäbodbruket. Fäbodbruket kännetecknas bl.a.
av att djuren betar på ohägnade marker och på marker som tillhör
annan än djurägaren. Utöver fäbodbruk förekommer en rad andra
former av småskalig djurhållning för vilka rätten till bete på
annans mark är av betydelse. Betet bedrivs i stor utsträckning på
skogsmark.

Rätten till bete kan följa av såväl sedvanerätt som bestämmelser
i lag. I lagen (1933:269) om ägofred finns bestämmelser om
stängsel och gemensamt bete. I ägofredslagen stadgas bl.a. att om
en fastighet utnyttjas till bete för hemdjur skall stängsel
sättas upp mot ägor på annan fastighet om detta är den bästa
lösningen för att hindra djuren från att ta sig in på
grannfastigheten. Vid fäboddrift anses dock enligt sedvana gälla
att djurhållaren inte har någon sådan stängselskyldighet.

Rätt till gemensamt bete enligt ägofredslagen innebär att en
ägare av en fastighet är berättigad att i vissa fall utnyttja en
grannfastighets mark till bete för sina husdjur. Endast
fastigheters skogs- eller utmark som gränsar till varandra kan
komma i fråga för gemensamt bete. Åker- eller ängsmark omfattas
således inte. Rätt till gemensamt bete enligt ägofredslagen
gäller dessutom bara om det inte fanns något stängsel mot den
angränsande skogs- eller utmarken den 1 januari 1933. Om det
behövs för att skydda skogsåterväxten på ohägnad mark får
regeringen enligt 11 § ägofredslagen förbjuda rätten till
gemensamt bete. Sådant förbud kan avse ett län eller del av ett
län och meddelas efter framställan av vederbörande landsting
eller hushållningssällskap.

Mora tingsrätt meddelade den 31 januari 1996 en dom mellan å ena
sidan två fritidsboende vid en fäbodvall i Dalarna och å andra
sidan en fårägare som hade sina får på bete på fäbodvallen. I
domen fastslog tingsrätten att fårägaren inte hade rätt att låta
sina får (25-40 tackor jämte lamm) beta på de fritidsboendes
fastighet. Domen har vunnit laga kraft. Med anledning av domen
har en mängd skrivelser och brev inkommit till
Jordbruksdepartementet, bl.a. från länsstyrelserna i de områden
som berörs av fäbodbruket. I skrivelserna framförs krav på en
översyn av den lagstiftning som rör betesbruket på fäbodarna så
att ett traditionellt fäbodbruk kan fortsätta att bedrivas.

I promemorian Upphävande av ägofredslagen m.m. (Ds 2002:33)
föreslogs att ägofredslagen skulle upphöra att gälla. Lagens
bestämmelser ansågs i stor utsträckning vara föråldrade. Några
särskilda bestämmelser om hur stängselfrågan bör regleras vid
fäboddrift eller om gemensamt bete ansågs inte behövas.
Promemorian har remissbehandlats. Ett antal remissinstanser
framhöll det gemensamma betets betydelse såväl för fäbodbruket
som för det fjällnära jordbruket och andra former av småskalig
djurhållning. Flera remissinstanser pekade också på behovet av
bestämmelser som klargör och skyddar rätten till gemensamt bete
och rätten att hålla djur på fäbod och som även reglerar
stängselskyldigheten.

Uppdraget

Regeringen anser mot denna bakgrund att det är angeläget att
undersöka om det är nödvändigt och lämpligt med särskilda
bestämmelser om betesrätt och stängsel vid fäbodbruk och andra
småskaliga former av djurhållning.

Utredaren skall kartlägga inom vilka brukningsformer djur tillåts
beta på annans mark eller på ostängslade betesmarker, samt med
vilken rätt sådant bete utövas.

Om utredaren finner att rätten till bete på annans mark och på
ohägnade betesmarker i samband med fäboddrift eller annan
småskalig djurhållning behöver klargöras för att sådant bete
skall kunna bedrivas även i fortsättningen, och att detta
lämpligast bör göras genom bestämmelser i lag, skall utredaren
lämna förslag till de bestämmelser som är nödvändiga. Utredaren
skall, om lagbestämmelser föreslås, även föreslå regler som
behövs för att skydda skogsåterväxten vid bete.

Utredningsarbetet

Utredaren skall i sitt arbete utgå från att lagen (1933:269)
skall upphöra att gälla.

Utredaren skall inhämta synpunkter från berörda myndigheter och
organisationer.

Samtliga förslag skall kostnadsberäknas och finansiering skall
redovisas för föreslagna åtgärder.

Utredaren skall i betänkandet särskilt redovisa konsekvenserna
för små företags villkor i enlighet med 15 § kommittéförordningen
(1998:1474). Utredaren skall i detta arbete samråda med
Näringslivets Nämnd för Regelgranskning.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2003.

(Jordbruksdepartementet)
Inledning (äldre form)Utredningen om rätt till bete vid fäbobruk och annan småskalig djurhållning

YK nr: 5275

Departementsnr: Jo 2003:02

Regeringens bemyndigande: 10 april 2003

Direktiv: 2003:46

Kommittéberättelse:

Betänkande: SOU 2003:116 (Betesrätt vid fäbobruk m.m.)

Inkom RA: 2003-12-29

Dnr: 26-2003/4741

Acc: K 80/03

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Skapad2004-01-15 00:00:00
Senast ändrad2005-05-19 00:00:00