Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Socialnämnden (Fattigvårdsstyrelsen)


Grunddata

ReferenskodSE/W107/80
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/KIW3UBH6fqI1st4VXy1al6
ExtraID80
ArkivinstitutionLudvika kommunarkiv
Arkivbildare/upphov
Ludvika landskommun (1863-01-01 – 1970-12-31)
Kategori: Kommunal myndighet

Innehåll

ArkivhistorikAllmän historik
Fattigvårdsstyrelse 1847-1956











1624 års hospitalförordning är också landets första fattigvårdsförordning. Enligt denna skulle städernas hospital ta emot fattiga och sjuka som inte hade några släktingar. Vidare skulle det även inrättas en fattigstuga i varje församling. Detta upprepades i 1686 års kyrkolag, men någon större fart fick inte fattigstugubyggandet förrän under 1700-talet. Enligt 1847 års fattigvårdsförordning (SFS 1847:23) skulle varje
socken eller stad utgöra ett fattigvårdssamhälle. I varje fattigvårdssamhälle skulle finnas en fattigvårdsstyrelse för att förvalta fattigvården. Fattigvårdsstyrelser fanns med andra ord innan kommunerna. Handlingar från de förkommunala fattigvårdsstyrelserna förvaras i förekommande fall hos landsarkiven.



När kommunerna infördes år 1863 gällde 1853 års fattigvårdförordning (SFS 1853:39). De uppgifter som sockennämnderna och fattigvårdsstyrelserna hade haft enligt denna förordning övertogs av kommunalnämnderna eller kommunala fattigvårdsstyrelser. Enligt både 1847 och 1853 års förordningar kunde flera socknar bilda ett fattigvårdssamhälle. Detta ändrades genom 1871 års förordning (SFS 1871:33). Varje socken, stad eller köping skulle härefter utgöra ett fattigvårdssamhälle. Fattigvårdssamhällets beslutanderätt var förbehållen kommunalstämman eller kommunalfullmäktige. För verkställigheten skulle det i varje fattigvårdssamhälle finnas en fattigvårdsstyrelse. I landskommunerna kunde dock kommunalnämnden handha fattigvårdsstyrelsens uppgifter. I de fall särkskild fattigvårdsstyrelse utsågs skulle denna bestå av minst tre ledamöter i landskommun och minst fem i städer. Kyrkoherden hade rätt att delta i överläggningarna utan vara vald.



Fattigvårdsstyrelsen skulle enligt 1871 års förordning noga göra sig underrättad om den bidragssökandes levnadsförhållanden och behov. Vidare ålåg det styrelsen att föra förteckning och i övrigt ha tillsyn över dem som fick fattigvård. Fattigvårdsstyrelsen skulle även ingripa om barn på ett eller annat sätt vanvårdades.



Först med 1918 års fattigvårdslag (SFS 1918:422) blev fattigvårdsstyrelse obligatorisk. En annan nyhet i 1918 års lag var att minst en av ledamöterna i styrelsen skulle vara kvinna. Kyrkoherden, och om sådan fanns, läkaren i församlingen hade rätt att utan att vara valda delta i fattigvårdsstyrelsens förhandlingar. Fattigvårdsstyrelsen fick också hand om kommunala behovsprövade pensionstillskott till den år 1914 inrättade folkpensionen.



Rotestyrelser (1871-1918), tillsyningsman över bettlare (1871-1956), distriktstyrelse (1919-1956) och styrelser för olika anstalter och inrättningar löd i förekommande fall under fattigvårdsstyrelsen.



Den 1 januari 1957 ersattes fattigvårdsstyrelser av socialnämnder enligt lagen om socialhjälp (SFS 1956:2).


Socialnämnd 1957-1969













Den 1 januari 1957 ersattes fattigvårdsstyrelserna av socialnämnder. Dessa nämnder utsågs av kommunalfullmäktige och skulle ha minst fem ledamöter. Socialnämnden hade rätt att bestämma i vilka fall, i vilken omfattning och i vilka former socialhjälp beviljades.



Rätt till socialhjälp hade enligt lagen om socialhjälp (SFS 1956:2) personer under 16 år och den ”som på grund av ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter” inte kunde försörja sig genom arbete. Den som ville ha socialhjälp fick ansöka om detta hos socialnämnden. Nämnden var emellertid även skyldig att se till att även de som inte ansökte om hjälp, men var i behov av det fick det. Socialnämnder drev även ålderdomshem.



1970-2003

Från den 1 juli 1970 samordnades kommunernas sociala verksamhet i en Social centralnämnd (SFS 1970:296). Barnavårds- och nykterhets- och socialnämnd upphörde och slogs samman till en stor nämnd som ofta kort och gott kom att kallas socialnämnd.



Länsstyrelserna hade genom sina socialvårdskonsulenter tillsyn över socialhjälpsverksamheten i respektive län. På central nivå i landet verkade Socialstyrelsen.



Från den 1 oktober 2003 slogs arbetsmarknadsnämnden och socialnämnden samman till arbetsmarknads- och integrationsnämnden som i december samma år bytte namn till arbetsmarknads- och familjenämnden.











2003-03-11
Nils Mossberg
Allmän anmärkningFörteckningsnummer: 3-1982

Placering: E.27.2.2 - E.28.2.1

Kontroll

Skapad2020-01-28 10:20:47
Senast ändrad2020-01-28 10:20:47